Sambon, helt klart.

Alltså, eftersom att jag är lite av "tycker du inte om mina hundar tycker du inte om mig heller" så går troligen hundarna före… men å andra sidan beror det lite på "problemet".

Min hund helt klart:P Jag väntade på en egen hund i 17½ år nu har jag min egna hund och ingen tar den ifrån mej. Jag tycker det är samma stil som om man skulle välja mellan barnen och killen. Jag behandlar inte min hund som en bäbis men ändå så är hon ju det eftersom man måste ta hand om henne. Och jag gillar verkligen det ansvaret! Jag känner mej tom och som om jag har glömt något när hon inte är med eftersom jag har med mej henne överallt

Nu har jag ingen och har aldrig haft nån pojkvän osv men hundarna, eller ja djuren överhuvudtaget går före allt! Inklusive mig. Mina kompisar eller djuren = DJUREN! Ett självklartval.. Ibland känner jag t.o.m att jag älskar Ricko mer än mina syskon osv XD

Anledningen till att jag valde sambon mer än hunden är att om jag verkligen var tvungen att välja, något av det så blir det sambon.
Det är inga problem i vårt förhållande och en hund kan man alltid skaffa sen.
Sen ser jag det lite som att skaffar man en hund och sen pojkvän som direkt säger, välj mig eller hunden så blir det ju hunden då man inte riktigt bundit med människan.

Sannolikheten att sambon skulle be mig göra mig av med mina hundar efter 4 år, och vi skaffade hund tillsammans, sen skaffade jag mina, är väldigt liten.
Enda anledningen jag skulle tänka mig är ju allergi, och då gör man ju sig av med hunden.

Det beror som på vad problemet ligger i.

Fästmannens familj har själv hund, och han visste när vi lärde känna varandra att jag i princip lever för min hund. Så ja, han får stå ut med det eller sticka.

Hundarna så klart

Djuren stannar..sambon får gå. Så är de och kommer alltid att vara. ;)

Hunden, Självklart! Skulle aldrigaldrig kunna göra mig av med den. Nepp :P

hundarna

anser såhär.. att kan inte min man låta mej ha mina hundar(som han låtiti mej köpa under tiden vi varit ihop), utan tvingar mej att välja mellan dom.. ja, då får han gå…
vi har en hel del tjafs om hundarna, han vill eg inte ha dom.. men det är ju kankse lite sent att tänka på nu, är ju inte direkt som en tröja man kan kasta om man tröttnar på den..
o sen sköter jag mina hundar helt själv, så är ju knappast jobbigt för han
han kan behöva gå ut o kissa dom ibland när jag jobbar… men det handlar om 5min av han liv, så älskar han mej gör han det utan tjafs… eller?

annat skulle vara om han blev allergisk lr nåt sånt..

Skulle välja sambon helt klart, men med tanke på hur mycket han älskar lilla Prillan så är det svårt att föreställa sig en sådan situation :) Om jag skulle behöva göra mig av med Prillan (hemska tanke) så skulle jag se till att någon jag känner köpte henne. Jag skulle aldrig klara av att aldrig mer se henne *ryser*.

Hundarna så klart! Djuren går alltid först

Svår fråga. Iom att vi skaffade hund tillsammans så har jag svårt att tro att detta problem skulle uppstå då Rista är bådas ansvar liksom. Det hade nog varit annat om jag hade haft Rista innan jag träffade sambon och han då börjar ställa krav på att jag borde göra mig av med henne. Då hade han nog inte blivit så poppis.

I nuläget vet jag inte alls då den situationen känns så långt bort. Vi har tom bestämt att OM det nu spricker mellan oss, vi hart varit tillsammans i fem år men man vet aldrig vad livet kan föra med sig, så blir det delad vårdnad. ;)

Skulle han nu efter 5 år bestämma sig för att han inte vill ha djur, ja då tar jag hunden och katten och flyttar så får vi antingen fortsätta vara tillsammans men bo på olika ställen eller göra slut helt. Men har svårt att se att det skulle hända, han är själv uppvuxen med hund och katt och älskar djuren :).

Skulle jag nån gång träffa nån ny kille som sa att han inte ville ha djur, då skulle jag lägga ner tankarna på den killen direkt. Vill man ha mig så får man djuren på köpet så är det bara. Jag tänker inte leva utan dom.

Eftersom jag ingen pojkvän har just nu slipper jag det problemet.

Men skulle det komma in en kille i mitt liv och börja ställa krav att jag ska göra mig av med djuren så blir han inte långlivad. Jag är av den starka åsikten att man måste respektera varandras intressen i ett förhållande. Tror inte heller jag skulle kunna respektera en kille som lättvindligt gör sig av med djur, tycker det tyder på bristande empati. Mot saker som allergi och sånt finns i de flesta fall hjälp att få, är det så allvarligt att han kan dö av det kanske vi kan börja diskutera att inte skaffa fler djur när de jag har är borta.

Det betyder dock inte att jag automatiskt skulle älska mina djur mer än en framtida pojkvän. Bara att jag känner ett större ansvar gentemot mina djur som faktiskt aldrig valt att vara en del av mitt liv.

Om han kommer på att jag helt plötsligt måste välja mellan honom och hunden så är han inte längre den jag trodde och då blir det han som åker ut.

Jag väljer min familj före hunden. Är lyckligt gift o har barn :) har valt bort andra djur då sonen var mindre och tålde inte katter,hundar,hästar osv hade hästar o katter de fick flytta. Men inte skulle min man säga nu är det bra du får välja av oss två! Vi skaffa hund för jag behövde en vän så jag kom ut o gick. Och han älskar våran hund lika mycket som vi andra gör så är hon en hussegris med.

min sambo skulle aldrig be mig göra mig av med något djur, så jag tar det mer realistiskt, att han skulle bli allergisk. då skulle jag utan tvekan försöka omplacera mina djur. min sambo är mitt liv och honom ska jag förhoppningsvis spendera de närmaste 60 åren med, kanske mer och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag dumpade en person som står mig så nära för att han blir sjuk, eller han inte klarar av djuren på ett anat sätt. och då menar jag självklart inte att bara sälja av djuren, utan vi har reservfamiljer redan från det att vi köpte dem, ifall något skulle hända. detta för att jag ska kunna lämna bort dem om något skule hända (sjukdom eller liknande). sedan skulle jag antagligen ite över huvud taget komma så nära en person som inte älskar djur. det är en så stor del av mitt liv att jag inte skulle klara av att leva med en person som inte delar det intresset. min sambo nu är lika på mina djurdrömmar (hundar, katter, höns, hamstrar) som jag så jag släpper honom inte :) är underbart att komma hem och se honom ligga på soggan under en katthög, eller när han ringer mig på lunchen bara för att berätta att han har kattmys. eller när han och katterna jagar varandra genom lägenheten. han är underbar :)

Okej, Men ni får tänka om han itne skulle vilja ha djuren eller nåt. Inte att "det skulle han aldrig göra" eftersom jag vill ha svaret på vad ni skulle göra om ;)

#19 Jag värderar mänsklig kontakt mer än en hunds. Fyra år slänger jag inte bort. Skulle inte tycka om det, men def. komma över det.
Så det blir sambon i alla väder.

#19, det går ju lixom inte riktigt att tänka så :P eftersom djuren är hälften hans. och då blir det ju lixom en principsak, tror inte att jag skulle kunna vara med någon som tvingar mig att göra något oavsett om det är att göra mig av med djuren eller att äta ärtsoppa en gång i veckan. det är mer av princip. men däremot är det ju mer intressant, i alla fall i mitt fall när jag faktiskt bor med honom och har valt att leva med honom att fundera på hur man valt om han sagt åt mig att det ståt mellan honom och katterna bara för att och het utan orsak. det är lixom inte intressant eftersom jag inte hade levt med en människa över huvud taget som bett mig välja, och då handlar det inte om att han försöker ta ifrån mig katterna, utan om att han försöker bestämma över mig. eftersom du Ricko inte bott med en person tror jag att kanse att det är svårt att se den skillnaden, men så är det. i mitt fall är det intressantare att fråga vad jag gjort om något hänt.

Jag utgår ju från att jag redan har hundarna, är väl mycket därför jag väljer dem först. Passerar man inte "hundtestet" med att träffa och bete sig bra mot mina hundar så är inte människan någonting för mig.

Hade det däremot varit så att jag skaffat första hunden tillsammans med någon och att det av någon anledning inte funkar så åker ju hunden.

Men nu kom hundarna först, och är man inte okej med det så visar jag dem dörren! Däremot vill jag inte att den andra ska ha något större hundintresse tidigare, för det funkar nog inte heller…