Våran omplacering är lite katt-tokig. Hon har inte bott här sålänge, och vi tränade för fullt med kattvänjningen. Så ser hon våra katter genom en glasdörr hemma som vi hade stängt innan vi skulle sova. Vips, så tog hon sats och hoppa mot rutan. Sönder gick den och senor på båda frambenen gick åt helvete… Vetrinären i il-fart och opration för 15 tusen.. ball..

Det värsta hade inte ens börjat, insåg jag, då detta energiknippe blev gipsad och fick "rörelseförbud" hon som ständigt snurrar runt och ska veta vem som kommer, och ha koll på allt, är typ bur-förvisad! Sover vi i soffan så hör hon nått och flyger upp, man vågar inte slappna av med henne där längre, för om hon hoppar ner så kan hon dra upp allting i gipset. Gipsad är hon med "böjd tasled" med, och sydd på andra.

Det svåra är att jobba, vi lämnar aldrig mer än 4-5 timmar några dagar då jag jobbar skift och min sambo dag, nu är det nästan omöjligt och vi har hundvakt i form av min syster som är hemma då och då, utöver det, är vi hemma-bundna. Det har gått endast 6 dagar, och vi har 5 veckor kvar. Märgben, ben, ja allt sånt är ständigt under åtgång, men det är också ALLT jag kan sysselsätta henne med, för vad kan man göra om hon inte får röra sig och man bara har 2 burar att variera mellan?

SNÄLLA HJÄLP! hon sover visserlgen mycket men detta är kaos, hur håller man henne stilla? Hon har seprationsångest och kan inte lämnas i ett rum hon öppnar dörrar, och det får hon absolut inte försöka med me gipset och allt! Hon får inte stödja fram alls på kisspauserna! vi håller upp henne i ett sele, jag blir tokig, det är SÅ SYND om henne, 5 veckor till? JAG LIDER!

VAD GÖR MAN?!?!?!