Efter att ha kämpat med Länsstyrelsen i flera veckor om att min häst är frisk så gick drömmen i kras, imorron så kommer en vetertinär ut och låter henne somna för sista gången. Jag kommer inte vara med, det svider för mycket.. Det är min första häst som jag fick och redan då räddade jag henne ifrån döden.

Hon var en frisk litet russ precis fyllda 22 år. Hennes tävlingskarriär var över man jag ville ju bara ha en häst att rida på tillsammans med min syster. Hennes ägare hade annonserat ut henne men ingen ville ha henne alla ansåg att hon var för gammal men jag ville ha henne. När jag kom dit och skulle rida henne för första gången så galopperade hon fram till stängslet hon som annars hade gått åt andra hållet när man kom dit för hon visste att det var inte henne man ville ha. Det var kärlek vid första ögonkastet

En vecka senare åkte jag och mina föräldrar dit och vi skrev ett fodervärdsavtal på henne och jag var så stolt jag hade tagit hela min veckopeng och köpt en ny fin grimma och grimskaft till henne och hon klippte med öronen och gnäggade högt när vi körde dit och hämtade henne. Hon som vanligtvis aldrig gick upp på transporten, gick på helt själv och sen var vi iväg.

Ett par år senare upptäckte läkarna att jag hade ett blåsljud som aldrig hade gått ihop vid födseln. Nu visste vi inte om jag skulle kunna rida sabina igen. Mamma pratade med ägarna och berättade allting de sa att om jag kunde rida sabina efter operationen så fick jag henne. Det var den längsta tiden jag hade varit ifrån ridningen och sabina, tre veckor efter min operation gav läkarna klartecken och i samma veva ringde ägarna och frågade hur det hade gått. Mamma berättade att nu kunde jag rida igen. Dagen efter kom dom dit och vi skrev över henne på mej. Mamma sa att det betyder otur att bara få ett djur så där så jag sprang upp på mitt rum och frågade om en tia räckte. Ägaren skrattade tog emot den och skrev att hon blev köpt för tio kronor

När jag blev tolv så växte jag ur henne och efter det så kämpade jag hårt för att kunna köra in henne men det gick inte, hon var för rädd för den efter sin olycka och en tidigare ägare. Jag bestämde mej att kunde jag inte rida sabina så ville jag inte rida alls.

Nu kommer den dagen då jag måste göra mej av med henne, Jag visste att den dagen skulle komma men jag visste inte att den skulle komma ännu.. Min fina häst.. Jag kommer alltid att älska dej…