Hindrat mig vill jag verkligen inte säga, jag skaffade ju en hund direkt när jag började plugga på universitetet och det är perfekt och ha hund då, man har massa tid hemma oftast.

Det enda jag inte kan är att vara borta på fester en hel kväll eller resa hur som helst. Men jag löser det så att jag har festerna här eller tar med mina hundar om det går. De är inte ett hinder utan ett nöje varje dag=)

ja, ellerhur. JAg vill verkligen ha hund och eftersom jag är uppvuxen på kennel så vet jag vad som krävs liksom. Jag mår jättedåligt över min mammas negativa inställning. Jag gör ¨såklart som jag vill men det känns inte bra när hon är helt emot det. Oftast kan man ju ta med hunden och dessutom jobbar min sambo bra (helt andra tider än mig) o är hemma typ 4 på dagarna. Om jag ska ut eller så, så kanske min sambo är hemma o tvärt om. eller så kan hunden vara hos min syster eller så. Jag tänker mer på det vardagliga, men visst är det perfetk om man plugga? Usch, min mamma är så negativ och jag förstår inte varför. Iofs har hon alltid varit en sån som inte tar med hundarna utan tycker det är jobbigt.

Hunden har knappast hindra mig att plugga (Högskolan). Det är perfekt att ha hund då. Nu läser ju jag på distans så jag är näst intill alltid hemma, men även om man läser på campus så är det oftast inte många timmar i veckan man behöver iväg.

Däremot att det kan bli svårt när man ska börja ett nytt jobb, kan jag hålla med om. Kan man inte ha med hunden så måste man ju hitta någon som kan ha hunden på dagarna eller ha den på dagis.

Vi har alltid haft hund och jag/vi har aldrig känt oss hindrade p.g.a. en hund. Vi har inrättat oss efter det, ungefär som småbarnsföräldrar inrättar sig efter barnen.

mer pepp! kom igen nu! Blir så nerstämd av min mors negativitet:(  Om man köper en valp (8 veckor), hur länge måste man var hemma med den sen? Bara undra, så man kan planera

Att ha hund är en livsstil tycker jag och då ser man den inte som ett hinder. Men visst måste man anpassa sig och planera långt i förväg för att hitta hundvakt tex om man ska bort och inte kan ta med den. Sedan är det jätteviktigt att man har lite koll på hur framtiden ser ut. Om du pluggar idag och har jättemysket tid så betyder det ju inte att ditt liv kommer se likadant ut om 5 år kanske.

nej, jag är medveten om det men tänker lite som så att; vem vet vad som händer om 5 år?

HUndvakt är inget problem om man ska bort över helg eller 1 vecka, dels finns min syster, ev mamma samt kenneln jag jobbar på. Det är mest det "vardagliga" jag är ängslig över..

#5 om du ska skaffa en 8 veckors valp är det smartast att göra det i början av sommarlovet då du har tid på dig:) man får ju inte lämna en valp under 4 månader ensam utom för väldigt korta stunder, så vill du ha den under en termin är det nog dagmatte som gäller men man brukar ju vilja ha bebistiden för sig själv:)

jag är sjukpensionär så jag har all tid i världen för min vovve och ser honom definitivt inte som något hinder. Alla är väl medvetna om att jag har hund (vilket de flesta kompisar  och hela släkten har också) så han är välkommen överallt.

Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Men jag tycker absolut man ska ta sig en funderare innan.

T.ex.

Om jag börjar jobba/plugga och måste ha hundvakt, har jag någon som kan ställa upp eller måste jag anlita någon? Finns det möjlighet till det eller något dagis i närheten?

Vill jag ut och resa eller göra någonting annat som blir svårt om jag har hund?

Om jag skaffar hund tillsammans med en partner, hur gör vi med hunden om vi går skilda vägar? Har jag råd och möjlighet att ta hand om hunden själv i så fall?

Om jag får mindre tid över i framtiden, har jag fortfarande ork och lust att lägga ner de timmar hunden behöver?

aa, det är sant. Sånt tänker jag ju såklart på ;P

Problem kommer forst nar man skapar dem tycker jag. Tanker man "nu har jag hund och darfor kan jag inte gora det och det och det" sa ar det klart att det blir sa ocksa. Det mesta gar att losa. :)

jag köpte min andra hund under en termin men det var när jag skulle skriva uppsats så då kunde jag vara hemma massor. Bor 1 minut från skolan och är där högst 3 ggr per vecka i ca 3 timmar max.

Jag kan rekommendera att köpa hund om du ska plugga högre studier=)

Jag fick min första egna hund vid 10 års åldern och haft hund sedan dess utan att det varit några problem. Har alltid haft någon som kunnat se efter hunden när jag plugga på gymnasiet och när jag börja universitetet så hade jag så pass flexibelt schema att hunden enbart var ensam minst 2 timmar - högst 4 timmar 3-4 ggr i veckan. Bodde 1 mil ifrån universitetet men tog mig hem med cykel på 20 min. När man får jobb kan det bli värre för då jobbar man 8 timmar men det finns ju alltid hundvakt och bor man nära sitt jobb kan man alltid gå ut med hunden under lunch tid. Det kräver ju mycket planering men kan många andra så kan du! Nu är ju jag hemmafru men har ju inte varit det hela livet.

Precis som # 8 är jag sjukpensionär och har all tid i värden med en hund. Jag frågade mina vänner och bekanta innan jag skaffa hund om han fick följa med när jag hälsa på. Han är med hos alla. Men visst finns det tillfälle som man får planera. Går ju inte att vara borta som vi var förr, en hel kväll när vi är ute och dansar tex. Men det var jag medveten om när jag skaffade hund. Allt går att lösa.

Det varkar som du har tänkt på allt. Man kan ju inte ta så jätte hårt på det heller. Att vara hundägare ska va kul och fritt. Om din hund behöver vara hemma själv en längre tid, varför inte lämna på hunddagis? de tycker att det är jättekul att leka med andra hundar och sånt, mycket roligare än dagmatte!

Jag tror det kommer funka bra, ut efter vad jag har läst!

Precis som AnnL skrev, allt går att lösa!

Jag känner lite som så att är jag hemma lika mkt som nu så är det inga problem, o får jag heltidsjobb o så satt vi behöver hjälp, ja då har vi ju råd med dagis :P Vad brukar en "privat" dagmatte kosta ung? Som hunden är hos på dagen?

Vi ska ha en ganska liten hund o den går ju oftast att ta med känns det som.

Jag skulle däremot säga tvärtom. Promenera med hunden är ju avkopplande, man får frisk luft o motion, o håller sig piggare = bättre plugg (;

Har aldrig hänt mig facktist…

Varför är min mamma så negativ? Hon kunde ju själv inte vänta med att skaffa hund så varöfr begär hon att jag ska det. Dessutom ska ju inte  ag skaffa kennel som hon gjorde. En liten hund kommer inte låsa upp mig totalt o dessutom kan man oftast ta med den.

#20 inget illa menat men om man är 11 och bor hemma så har man väl inte upplevt det? Denna fråga riktar sig  till vuxna som har ensamt (lr med sambo) ansvar för  en egen hund

min mamma sa lika men ja har hund och trivs 100ggr bättre med livet.. vissta ja går inte på krogen med kompisarna lika ofta längre men de ser ja som nåt bra, nu har ja pengar över till annat. och vill ja gå ut så fixar ja hundvakt, krävs bara lite mera planering, ja kan ha hunden med till jobbet plus att ja och sambon är hemma olika tider och vill ja ha hunden me till jobbet är de ok sen vet ja att mamma alltid tar honom om de skulle vara så :) men hon har sagt att hon inte tänker passa 2 hundar, vi får väl se =)

problemen kommer om man väntar sig dem, planering så löser sig allt..

dagiset som min tränare har tar hon 2400kr får hel plats då ingår mat. och ca 150-250 per dygn med mat.

#21 Mammor oroar sig för det mesta  Min mamma var sur på mig när jag skaffade min hund, av ungefär samma anledningar som din. Sedan träffade hon honom och under tiden jag haft honom har hon blivit mer och mer såld. Nu säger hon istället "vilken tur att du har Eros!"

Mina hundar har inte hindrat mig från varken plugga eller jobba eller socialt, jobbar jag heltid så åker jag antingen hem på lunchen eller så har jag nån som rastar dem.

Det enda är om man vill ut och resa längre perioder. Men har man hundvakt, familj som ställer upp så kan man resa.

Mina hundar har inte hindrat mig, jag reste iväg 6 månader, visst jag saknade dem enormt och tänkte på dem jämt, men dem hade klarat sig fint :)