Enklare om du har specifika frågor, svarar gärna bara jag kan, haft en Bullmastiff kille, han fick tyvärr somna i augusti.

Om du inte hittat till Bullmastiff forumet så kommer länken här:

http://bullmastiff.forum24.se/

okej, specifik fråga.

Hur är bullen som familjehund?

Jag måste börja med att tala om att jag inte är någon expert, bara en "vanlig dödlig" som läst på lite om Bullmastiffen.

Min uppfattning är att de är väldigt snälla mot alla i familjen, men de har mycket vakt i sig. Jag var själv jätteinne på den rasen förut, men det blev inget. Tyckte det var för mycket som inte passade just vår familj. Tex det där med vakten, kan ju vara bra i måttlig mängd, men är kanske lite besvärligt när man har familj och småbarn som knatar omkring och lätt hamnar emellan.

Ringde till ett par uppfödare och de talade om att de bland annat har mycket problem med höfter och att de är hårt drabbade av någon cancer, minns dock ej vilken sorts cancer det var.

Det som fick oss att backa på en bullis var nog i slutändan storleken, om de skulle vilja dra iväg så gör de det sa en av uppfödarna. Hon berättade om när hon varit ute med en av sina och den fick för sig att ge sig av efter något, då struntade den i att hon bar på matkassar och körde barnvagn. Hunden tog sats och välte banvagnen, slet omkull tjejen och släpade henne efter sig. OBS! detta är inget som är vanligt inom rasen, men med det vill jag bara säga att om de vill springa så KAN de! 

De är bland de dyraste hundarna att försäkra, men om man får "ett bra exemplar" så har man nog en kanonhund!

Hur som hellst, så ville vi ha en hund med det utseendet och en lite större ras. Hmm, nu i efterhand så kanske det hade funkat precis lika bra med en bullmastiff som med (hör och häpna!) boxern som vi till slut köpte. Bullisen är visserligen stor, men boxern är grymt stark! Vill han dra iväg med mig så gör han också det!

Boxern är också jättedyr att försäkra (4000-5000kr per år) Många boxrar drabbas av boxersjukan, de har också mycket sjukdomar och dåliga höfter. Även de har mycket vakt i sig.

Alla hundar har ju nåt, det går inte att komma ifrån.

Vår granne har en bullistik, hon är helt bedårande! Kommer hit ibland och leker med vår boxer, sen lägger de sig ner och vilar tillsamans och pussas. Den stora skillnaden på en bullmastiff och en boxer är ju energin. Ottos energi är outömlig medans Bullistjejen inte orkar hålla igång lika länge. Bullisarna verkar tycker om att ta det lugnt och mysa med sin familj mer. Otto däremot skulle kunna spexa i flera timmar, han är en riktig lite clown!

Tillsamans med en boxer får man massor med goa skratt, de "clownar" och larvar sig hela tiden, men jag tror det kan var jättemysigt med en bullmastiff med, de verkar vara helt underbara på så många olika sätt! Framförallt är de ju så otroligt vackra!

Bifogar en bild på vår fina boxer från när han var en valp!

Hoppas det blir bra för er när ni väljer ras!

Lycka till!

Kan ju säga att det inte fanns mycket till vakt alls i våran Bullmastiff kille, det är nog  individuellt som hos många andra raser. Har flera hundar här hemma och skulle aldrig tillåta något vaktande av vare sig mat eller leksaker (oavsett ras), mot vare sig barn eller vuxna i familjen.

Jag hade en Bullmastiff som hade energi till 1000, en aktiv och extremt lycklig kille som älskade allt och alla, men det skulle alltid gå undan.

Skulle säga att det är en fantastisk familjehund med rätt uppfostran.

Finns både aktiva typer som försoffade typer.

Det trista är ju att det inte är den friskaste rasen och man bör välja uppfödare med stor omsorg.

Hej hallå… ja har själv en sydafrikansk bullmastiff (visserligen så är just den bullen inte godkänd som ren ras i sverige än  men dock i andra nordiska länder). ja tror att ska man köpa en så pass stor hundras så måste man vara beredd på att fostra från start. Ja accepterar ingen vakt, varese de gäller hemmet eller mat eller leksaker. Tror kanske inte att de är en första försöks hund, men de är en toppenfin ras om du är beredd på att jobba lite. Man får juh vad man gör sig oftast.. Lycka till

#5 nu blir jag oerhört nyfiken, sydafrikansk bullmastiff(?!)

Är den godkänd i andra nordiska länder anslutna till FCI är den det i sverige också, eller stamboksförs dom i ett annat register?

förr mig innebär "SA bullmastiff" inte  annat än en vanlig bullmastiff som är importerad från sydafrika om man nu inte syftar på boerboel som är en helt annan ras.

Det blir inte min första hund, jag är uppfödd med hundar och köpte min första egna hund som åtta åring.

Det är en boerboel, vilket ÄR en sydafrikansk bullmastiff…

 Rasen e registrerad i S.A.B.T som e enorganisation som håller standard för rasen, stamtavlor å godkänner uppfödare.

 Finns juh bara två godkända boerboel uppfödare i sverige. Dom är godkända i bla danmark å norge som renraser.

#8 har aldrig hört den benämningen på boerboel, dom har väl inte något större släktskap med bullmastiff mer än övriga mastiffer.

Men eftersom det var BB det syftades på så vet jag vad det var du menade iaf.

Ja om jag får vara så tråkig och då återgå till rasen Bullmastiff. Av den gamla vanliga sorten. Ngn som har eller har haft denna och kan berätta lite om hur ni upplevde rasen.

Jag har en bulle :)
mig får du jättegärna prata mer med, kan berätta det mesta tror jag då jag är väl påläst och har ett utmärkt exemplar av den envisa sorten :P

Ninja, vår vovve har många underligheter. Hon är stark och, envis. Det hjälper inte mot oss då jag är envisare, och konsekvent. är man inte det kan man hälsa hem, då har man en bossig best och inte en underbar familjehund.

Varför jag vågar hänvisa till att vår hund är så bra är pga min egen erfarenhet, som jag skaffat mig innan och under hundtiden. Hon är min första hund men fungerar oerhört bra ändå i alla avseenden.

Hon går bra ihop med våra andra djur, katter och iller och häst. Hon är jättemysig med kompisens barn och eftersom hon vet sin plats tror jag hon kommer vara perfekt när det blir dags för oss. Det jobbiga är envisheten i form av vakten i vissa fall, hon är inte så präglad av oss, på gott och ont.

På gott för att hon är stark och inte så osäker, vilket ge rhenne charm, självförtroende och utstrålning, och vilket jag tycjer är så viktigt i hunden som sig, att den är stolt!

På ont, inkallning är inte så kul. Hon kan ströva åt alla håll och om en annan ras får seprationsångest och kommer direkt springer hon glatt fram till olika främlingar och älskar allt och alla och struntar i om matte eller husse lockar med godis eller leksak eller springer iväg, hon är för "tuff" för att bry sig om oss då :D

Stämmer att den har mycket energibehov under korta distanser. Gärna ofta. Ut och springa i skogen 2 timmar om dagen är inte bullens sak, däremot busa och leka lite och ofta för att hålla en stabil energi hemma passar bra. Men är man sjuk en vecka kan den gott sova i soffan jämte dig med, den är väldigt anpassningsbar!

Ont har hon av värmen på sommaren,säkert värre än vissa raser. Sen blir hon lätt förkyld och får ofta ha täcke. iofs är hon rätt liten för sin ras bara 1 år och ej riktigt färdigvuxen. Dominata är dom, och framavlad vakthundar så man bör ändå veta vad man har med att göra.

Då dom är så envisa kan dom behöva mer träning än andra, inte för att dom är dumma för dom vet mycket väl vad som förväntas av än men testar gärna, ofta och mycket. Tricks osv är något min snabbt lär sig och tycker är väldigt roligt. Freestyle eller lite agulity passar rasen bra enligt min erfarenhet :) Sen är dom oerhört trogna och matglada och man får se upp för tex övervikt samt inte falla frö charmen och ge dom fel kost pga dom ofta uppskattar rått kött/matrester bättre än torrfoder och lätt kan "tjura" om dom bara får de ;)