Jag skulle nog ha köpt en dalmatiner. En cavalier har jag ägt en gång. Han var nästan konstant sjuk. Hade hjärtfel och en massa annat. Var för aktiv också. Dom kollade hypofysen men det var inget fel bl a.

Är Cavalier för aktiv??? Är Dalmatiner mindre aktiv???

Vilka andra raser är kända för sina fel? Schäfer vet jag ju sina höfter… men andra? Vilka raser har ofta hjärtfel, hudproblem, ögonproblem, andnings-/nosproblem, ledproblem osv?

Dalmatiner är väl väldigt aktiva? vilket jag inte tycker cavalier är..

Cavalieren kan vara väldigt aktiv men kan ochså ligga och slöa en hel dag. Beroende vad man själv är, slö eller aktiv.  Sen finns det naturligtvis undantag som med alla raser.

#4 dalmatiner MÅSTE aktiveras för att må bra, cavalier som jag har uppfattat dem, mår iallafall inte dåligt av att slöa ibland, vilket dalmatiner gör…. ALLA hundar kan vara väldigt aktiva om deras ägare är det, men en del måste vara aktiva för att må bra (dalmatiner, border collie m.fl.)

Ja, min var iaf överaktiv enl veterinären också. Vi sökte ju t o m för det. Kunde inte vara still länge. Om man släppte honom så jagade han allt som flög. I bilen hoppade han från ena sidan till den andra och bara skällde när vi åkte. m m m m

Nu kändes ju inte det precis som en typisk Cavalier…. De är ju tvärtom rätt sansade, men hänger med på det mesta ändå.

Ja, undantag finns det alltid. Och vi har alltid oturen att få just dom. *ler*

Men ville ändå berätta om vår hund.

Jag har en cavalier. Hon är född 1993 och har varit utan skavanker tills för nyligen då åldern börjat ta ut sin rätt och hon har fått blåsljud på hjärtat. Hon är jämt glad, lär sig nya saker fort, är aktiv när vi är aktiva och lugn när vi är lugna. Hennes päls är lättskött, och hon är mycket kelig och extremt tålmodig.

Förr i tiden var hjärtfel det vanligaste felet på cavalierer så många blev inte ens fem år gamla, men jag har för mig att hjärtfelen minskat en del. Cavalieren är lugn och snäll i sinnet då den avlats endast för sällskap i typ tvåhundra år. Den var förr en grythund eller nåt sånt. Har man en cavalier med sig i England får man lov att ta med sig sin vovve in nästan var som helst, för det är den kungliga rasen där =P

Ja, blåsljud på hjärtat fick min också. När han var 7 år gammal. Levde med medicin tills han var 12 år. Då sa kroppen ifrån av alla medicin enl veterinär. Vi var tvungna att ta bort honom akut en lördag eftermiddag.

hm. er det lov å avle på hunder med hjertefeil? eller kommer det så sent at de brukes i avelen. hvordan er den beste måten å finne en hund som ikke har det i genene.?hvordan fungerer de med denne hjertefeilen da? kommer det sent ,tidlig, ? kan man finne ut noe sånt når de er valp? mye spørsmål her nå.hehe.

När jag köpte min cavalier så hade jag ingen aning om att dom kunde få blåsljud på hjärtat. Det kom som en överraskning när vi var till veterinären. Han sa att det var väldigt vanligt.

Vår hade andra fel också. Bla fel på analsäckarna. Han kunde inte tömma dom så han fick opereras vid 1½ års ålder. Han var glutenallergisk tålde inte mjölk m m. Kunde stå och bajsa och skrika för att han var lös i magen pga analsäckarna.

Han var sjuk i stort sett nästan jämt när man tänker efter. Men han var så snäll och gullig.

Nej det är avelsförbud på en cavalier med blåsljud på hjärtat.

Du kan gå in och läsa lite på http://www.cavaliersallskapet.net

På första sidan står det *hälsoprogram mot hjärtfel*, kanske nått att läsa.

Jag har för mig att min hund föddes 1981 så det är ju ett tag sedan. Har nog blivit bättre ang aveln med det nu.

Jag hade nog extremt otur med min hund och dess sjukdomar. Men min mamma och en kompis har haft varsin också samtidigt. Dom var inte så sjuka som min var. Så jag rekomenderar en sådan hund om man vill ha en lagom liten hund. För dom är iaf charmiga.

Min hund har så pass bra muskulatur och kondis att hon inte behöver någon medicin än så länge, hennes kropp klarar av blåsljuden själv =) Men vi får vara uppmärksamma på symptom som visar att hon behöver medicin.

Det är svårt att veta hur hundens hälsa kommer bli. Inte bara gener spelar in, mat och miljö spelar också en roll. Men generna är ju det största som spelar in. Vad man kan göra är att titta bakåt i stammen och se om de blev sjuka och när i så fall. Har släkten få sjukdomar och/eller de kommit sent så är chansen större att valpen kommer vara frisk.

På min hund märktes det inget överhuvudtaget. Varken innan medicineringen eller efteråt. Det var vet som lyssnade med stetoskop och sa att han behövde medicin.

Min veterinär sa att man förr gav medicin vid minsta lilla tecken på blåsljud, men man har upptäckt att det inte behövs förrän det verkligen märks. För om hunden går på medicin och den sen blir mycket värre, då kan man ju inte göra någonting åt det för medicinen har ju då slutat att hjälpa och man kan inte ge mer. Ger man medicin när hunden börjar få det jobbigt kommer det hjälpa mycket bättre.

ja, det förstår jag. Det var ju länge sedan också som jag hade honom. Men jag tror faktist inte att vi behövde höja hans medicin någon gång. Har inget minne av det iaf.