Vår Pepsi är i hundhimlen nu!
I går morse fick vår älskade Norfolkterrier hane Pepsi somna in på Regiondjursjukhuset Strömsholm. Han skulle bli åtta år i augusti.
I söndags eftermiddag ville Pepsi inte röra sig mera. Vi fick bära honom och han bara låg stilla hela tiden. Vi åkte in till Strömsholm kl 23.00. När vi kom dit så blev han pigg igen, han älskade att komma dit fastän han opererats för urinsten samt blivit behandlad för en bruten tå där. Så vi åkte hem igen utan att han blivit undersökt. På måndagen var det samma sak igen. Han bara låg stilla hela tiden och ville inte röra sig, hans bakben fungerade inte. I går morse åkte vi till Strömsholm igen. Då blev han ordentligt undersökt. Han hade diskbråck och bakbenens reflexer fungerade inte längre. Veterinären berättade att vi kunde göra skiktröntgen, operation, lång rehabilitering efteråt. Men, han kanske ändå inte skulle bli helt bra. Vi hade redan bestämt oss, vi ville inte att Pepsi skulle lida mera. Han hade mycket ont, det syntes i hans ögon. Så vi bestämde att han skulle få somna in. Veterinären sade senare att det var ett bra och vuxet beslut av oss. Pepsi har alltid varit stel och haft svårt att röra sig. Senaste tiden har vi fått bära honom uppför trappan här hemma. Så gradvis har det blivit allt sämre. Det bidrog också till vårt beslut.
Vi har en till Norfolkterrier, en tik som blir tre år i sommar. När vi kom tillbaks hem igen i söndags kväll så blev hon överlycklig över att Pepsi var med. Jag tror att han redan berättat för henne att han snart inte orkade hänga med längre.
På tisdagsmorgonen var Chornie och puffade lite på Pepsi när han bara låg där stilla. Vi tog hem Pepsi och har begravt honom här hemma på tomten som är stor eftersom vi bor på landet. Chornie fick nosa och undersöka honom efteråt. Det märktes att hon genast förstod att han var död. Hon var också med under begravningen. Hon ville inte gå ifrån platsen där han ligger.
Nu är vår sorg och saknad SÅ STOR! Tänk hur tomt det blir efter en liten hund. Ingen trippar som han gjorde. Ingen knorrar när jag pratar i telefon och ingen liten hund tigger vid matbordet! Jag minns så väl när han var åtta veckor och kom hit. Han var så gullig! Det är fruktansvärt hemskt!!!! Chornie sörjer honom som vi. Hon följer efter mig och på henne kan man riktigt se hur hon saknar sin vän!
Jag ville bara skriva av mig lite. Det här är baksidan med att ha djur. Djur som man älskar, kanske mer än människor. Men, ändå skulle jag aldrig vilja vara utan mina djur för de är underbara!
Pepsi i husses knä i januari i år. När han nyss trimmats såg hans öron ut som små grisöron.
Åh, gud när jag läste ditt inlägg kom tårarna. Jag förstår er sorg. Har också tagit bort 4 hundar i mitt liv. Tiden läker alla sår heter det ju men våra djur är kvar en liten bit i vårt hjärta ändå. Hur många djur man än skaffar sig.
Ser att du bor i Kvicksund, där har vi bott med. :) Nu bor vi på landet några km från Rölagg.
Tack! Det är så skönt att bara kunna häva ur sig och känna att någon förstår! Pepsi har ju varit med i vårt liv i åtta år. Nu när det snart blir sommar så tänker vi på när vi ska åka båt. Han älskade att åka båt. För ett par veckor sedan så gick jag ner till stranden med hundarna. Då klev Pepsi ut i vattnet och tog sig en simtur. Sedan såg han så nöjd ut…. gråter… Ja, vi bor i Kvicksund nära sjön. Jag vet var Rölagg är, på andra sidan bron från vårt håll.
Kram från Elisabet
Så fort man tar beslutet att skaffa ett djur så är man ju medveten om att den här situationen uppkommer någon gång. Men hur beredd man än tror att man är , så är det ändå så fruktansvärt tungt att ta beslutet. Och som er veterinär sa. Ett moget och vuxet beslut. Djuren ger så otroligt mycket av sej själv under sin korta livtid att, när den tunga dagen kommer så ska man göra dom den tjänsten att hjälpa dom vidare.
Tog bort en av våra hundar förra veckan. Hon förlorade synen och blev allmänt sämre. Men även om det var en sjuk hund så är det fruktansvärt tungt. Vi har många hundar, men det är ialla fall lika tungt. Jag kan faktiskt säga att det blir svårare och svårare.
#3 Som du skriver: Hur beredd man än tror att man är så är man det ändå inte. Vi hade ju förstått att Pepsi hade svårt att röra sig men ändå hade vi nog inte insett hur ont han säkert hade haft många gånger. Inte förrän i söndags då han var riktigt illa däran.
Beklagar sorgen efter din hund! Det spelar ju ingen roll om den var sjuk, den var ju också en del av din famij!
Ja, jag börjar förstå nu att det blir svårare och svårare…
Beklagar sorgen. :/
Gripande Text du skrev, man märker att han var älskad!
#5 Tack!
Ja, vi älskade honom massor. Jag köpte honom när jag opererats för en hjärntumör för åtta år sedan, för att få något annat att tänka på än mig själv. Han var världens snällaste, gladaste och vänligaste hund. Pepsi gjorde aldrig någon illa, varken djur eller människor. Vi har ju katter också och han var alltid vänlig även mot dem!
/Elisabet
Först idag läste jag artikeln här som Eros skrivit om den gamla hunden och sorgen efter en älskad vän. Mycket bra skrivet!
Så är det…. Så känns det…. Vi har inte kommit så långt ännu eftersom Pepsi lämnade oss i tisdags morse. Den här processen pågår just nu….
tröste kramar från mig och snodden
Så ledsamt. Jag har varit med om din situation ett antal gånger men det är lika svårt varje gång. Man får glädjas åt de fina minnena man har. Skickar dig massor med tröstekramar!
Kram KerstinP
![[VictoriaR]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag blev alldreles tårögd när jag läste ditt inlägg..Kom bara ihåg att ni gjorde det rätta.
Sov gott lilla Pepsi.
Beklagar sorgen :(
Tack alla för era tröstande ord!
Fy tusan så trist :( Sov gott Pepsi. Hoppas du har det bra i hundhimlen! -kram till matte-
Vila i frid :(
Tack säger en mycket ledsen matte. Det här är något av det värsta vi varit med om. Vi sörjer tillsammans människor och djur, särskilt Pepsis kompis Chornie….. sörjer o gråter ….
Så här tror och hoppas jag att Pepsi har det nu:
Starta ny diskussion