Hej allesammans!

Skriver här i halv förtvivlan och hoppas att någon kan hjälpa mig och min sambo med tips/råd angående vår Bichon Havanais.

Vi har en hane på 5 år som har varit harig/ängslig/rädd typ sen han var runt 1 år. Det började med att han skrek när han bajsade och vi sökte då hjälp från veterinär. De undersökte honom där bak, tömde analsäckarna och vi fick råd om att byta foder samt fick vi kosttillskott med fibrer. Vi fick även rådet att se om ni kan få han att dricka mer vatten (då vår kille dricker rätt dåligt allmänt) för att få avföringen lösare.

Vi testade allt detta men inget hjälpte. Vi lät det sedan gå ett bra tag då vår kille annars förutom detta är glad och sprallig och lekfull.

Efter något år upplevde vi att han har blivit ännu mer harig/rädd för beröring än han varit tidigare och skriker fortfarande vid bajsning samt är ofta stressad under promenader. Vi sökte då till veterinär igen och denna gång tog de blodprov, avföringsprov samt ultraljud men hittade inget denna gång heller. Nästa steg hade varit att gå in med kamera i tarmar och mage för att se om det är något där som stör. Men där stannade vi, dels för att vår hund är extremt veterinärrädd och blir jättestressad och rädd av att vara där. (Förra gången bajsade han i bilen på väg hem från veterinären och något sådant har han aldrig gjort tidigare). Men även för att det är extremt kostsamt. Undersökningen med kamera kostar ca 30 000:- och skulle de hitta något utväxt/polyp eller liknande så blir det operation vilket förmodligen kostar ännu mer och fler veterinärbesök osv.

Dessutom är min och sambons teori att det är mer något som sitter i huvudet än en faktisk smärta. För det är inte bara när han bajsar som han skriker, han är extremt harig för det mesta. Han kan skrika om man tappar kopplet på honom, tappar en vante, nuddar honom med jackan när man klär på sig osv. Alltså vid situationer som man vet inte gör ont och han skriker till ändå. Han är även lite rädd/skygg för beröring när vänner ska klappa honom och kan även skrika då. Det som också är anmärkningsvärt är att hans syster är likadan förutom att hon inte skriker vid bajsning. Men annars är hon precis lika harig som vår kille. Vi passar nämligen systern emellanåt och har bra kontakt med hennes ägare. Som exempel skulle jag leka med vår kille när systern var med och kastade ett gosedjur mot vår hund, och medan gosedjuret är i luften skriker systern och springer undan för att hon är rädd att den ska träffa henne. Det låter så hemskt när jag skriver detta för jag tycker det låter som vi har misshandlat våra hundar, men både vi och ägarna älskar våra hundar och har aldrig brukat våld mot dem så vi förstår inte hur det har kunnat bli såhär.

Andra problem vi har med vår Ville är att han är även väldigt rädd för frisören så när vi lämnat in honom behöver de alltid vara 2 personer för att kunna klippa honom och ägaren sa rakt ut att det var den mest utmanande hunden hon någonsin klippt. Och då ska vi inte tala om kloklippning, det går bara inte och har aldrig gått. Vi har försökt själva samt lämna in han, men ingen lyckas. Han har fullständig panik och slänger sig runt. Så varenda gång vi klippt dem så har han varit nedsövd i samband med andra ingrepp så som kastrering, dra ut tand osv. Men detta är ju inte hållbart i längden tänker vi.

Med allt detta sagt vet vi ärligt talat inte vad vi ska göra. Vi älskar vår hund och han är så glad och sprallig annars samt väldigt glad vid folk och andra hundar men hans rädsla för typ all beröring börjar bli ohållbar. Vi har dessutom rätt nyligen fått barn och att ha dessa problem med vår hund samtidigt som alla utmaningar som finns med en nyfödd gör att vi håller på att brista i förtvivlan. Aldrig någonsin har eventuellt avlivning kommit på tal förrän nu. Men vi vet ärligt talat inte vad vi ska ta oss till.

Vårt enda sista steg som vi inte testat men planerar att testa är hundpsykolog för att se om det kan hjälpa. Men annars har vi slut på alternativ. Är det någon som upplevt något liknande och kan relatera eller komma med tips och råd hade vi varit evigt tacksamma!

Tack på förhand!
Mvh
Simon & Julia