Fattar jag det rätt att det blivit värre alltså, att han var hyfsat normal när ni fick honom? Lämnar du honom till dagmatte eller dagis? Jag menar kan något ha hänt som du inte känner till?

Låter ivf allvarligt. Skulle nog försöka få tag på en hundspsykolog.

#0: Låter ju riktigt allvarligt.

Har förändringen skett gradvis eller har det kommit snabbt ?

Jag träffade faktiskt en sådan blandras idag, exakt samma raser. Han var 1 år och 7 månader, världens lugnaste. Hur tillitsfull som helst och helt underbar i psyket.

Åh, känner verkligen med hunden! 💔

Om just detta ämne pratar Alexandra Ortega om i sin podd "Dogs of Pegasus". Det är en verksamhet som hjälper hundar till det bättre genom att hjälpa människan att förhålla sig rätt till hunden så att den kan bli trygg. 🙂 Hennes metoder bygger på självkännedom.

Har själv fått lära mig att hunden blir ängslig om jag är det inför en viss situation. Om jag t,ex, är rädd för vad andra ska tycka om att jag har en svårhanterlig hund, så påverkas hunden av min obalans i det och blir därmed mer rädd och ängslig än den redan är.
Man själv är som hundens snälla chef som finns där för att leda den och därmed skapa en trygghet inför kommande faror. Precis som när en mamma ska leda sitt barn över ett övergångsställe. Hon tar barnet i handen och går sen lugnt över vägen med barnet för att visa att hon är med under alla tänkbara faror.

Men kanske behöver ni också gå till en hundpsykolog som telepatiskt kan prata med hunden som sen kan förmedla till dig vad hunden berättar.

Här kan du läsa mer om Alexandras verksamhet:
https://dogsofpegasus.com/

Jag hoppas verkligen att ni får all hjälp med att komma till bukt med detta problem! 💚

#3 En hundpsykolog pratar inte telepatiskt med hunden.

#3: En hundpsykolog "läser av" och tolkar hundens kroppsspråk och signaler rent fysiskt. Han/hon läser inte av hunden telepatiskt.

TS: En hundpsykolog kan hjälpa till med verktyg så du kan få hunden lugn och trygg igen.

Med stor sannolikhet så har hunden dåliga förutsättningar i form av genetik. Rädslor nedärvs och om hunden varit osäker från start utan att utvecklas positivt lär det finnas rädslor även hos föräldrarna.

Det låter inte som det varit så från start. Men TS har visst lämnat tråden, så vi vet inte säkert.

#1 Han har alltid varit osäker men det blev värre nu när köbsmognaden satte fart.

Går hos dagmatte, min mamma så jag vet att inget hänt honom. Vi går hos en hundtränare, men psykolog ska kollas upp.

#2 Han har alltid varit osäker men med könsmognaden blev det värre. Känns väldigt allvarligt, vet inte hur jag ska göra för att hjälpa honom.

#3 #5 Tack, ska leta efter en hundpsykolog. Och hoppas på hjälp.

#6 Enligt uppfödaren är tiken stabil, likaså valpen hon har kvar, men den (valpen) är rädd för konstiga stubbar, påsar och osäker vid möte av ny hund/människa.

Tiken gjorde ett utfall mot oss när vi kom och skulle kolla på valparna, det skyllde man på att vi luktade hund och att tiken inte gillade det.

Vet inget om hanen.

#7 Precis från start, lämnade inte men mycket i irl-världen just nu.

Av det lilla du berättar om uppfödaren och moderstiken så låter det onekligen som man avlat på högst tveksam mentalitet. Se till att det åtminstone är H-märkta personer ni anlitar för att få hjälp! Det är lätt att kalla sig hundpsykolog/hundtränare/hundcoach och jag vet inte vad utan att ha minsta lilla kunskap - man får tyvärr kalla sig det trots att man står helt utan både kunskap och relevant utbildning. Här behövs verkligen någon som vet vad man sysslar med för att inte göra livet svårare än det redan är för både hund och människor, inte folk som kommer dränga på ett helstryp och kräva disciplin från en hund som är livrädd.

Mitt bästa tips är att ta kontakt med Milene Wallin på Braver Dogs, hon är en fena på rädslor!

#11: Det låter inte särskillt stabilt att tiken gjorde utfall mot er när ni kom. Jag skulle inte ha tagit en valp från den tiken. Visst kan de reagera om man luktar hund, men en stabil hund reagerar inte med att göra utfall, det tyder på stor osäkerhet eller rent av aggressivitet.

Att den andra valpen är rädd för konstiga stubbar och liknande kan bero på spökåldern, då är det mesta farliga monster som skall äta upp dem. Men troligast i detta fallet, så tror jag nog att det bara delvis beror på spökålder.