Är de inte väldigt sjuka? Det är väl i Norge man förbjudit aveln på Cavaliern helt?

Har aldrig haft en själv men en nära vän har haft minst 2 stycken i många år. Inte en larmade ras, så det är inte en skällande ras på så vis. Utmärkt sällskapshund som är med på allt men kan ta det lugnt regniga dagar.

Krävs lite pälsvård. Viktigt att köpa från seriös uppfödare som har hjärtestat avelshundarna då hjärtfel är ett problem i rasen.

#1: det stämmer angående Norge ich sjukdom.

Jag hade en cavalier när jag var liten. Min fällde nåt fruktansvärt fast han var så liten.

Det är trevliga sällskapshundar, men hälsan är som redan sagts kass. Hjärtproblem och jag tycker inte det verkar som om "friska" föräldrar hjälper. Min fick hjärtförstoring. Vi märkte att nåt var galet eftersom han fick som attacker då han rosslade o verkade ha svårt att andas. Jag minns ännu röntgenplåtarna. Hjärtat var så stort att strupen låg nästan som ett U i en båge runt det.

De kan också få problem iom att karaniet blivit för trångt då man avlat fram det där gulliga runda huvudet. Det finns en hemsk film när man ser en cavalier ligga på golvet och skrika rakt ut av smärta därför att hjärnan kläms av kraniet. Det här kanske inte är vanligt, men blotta möjligheten att det kan bli så tycker jag är avskräckande.

Så tänk efter ordentligt. Rasen skulle säkert passa dig mentalt, men man vill ju ha kvar sin kompis så länge som möjligt.

Cavalier är en trevlig sällskapsras men de är, som sagt, väldigt sjuka. Hjärtproblem och andningsproblem. Väldigt ofta kan inte tiken föd valparna normalt, utan det slutar ofta med akut kejsarsnitt.

Norge har totalt förbud mot att avla på rasen, min bror sa tom något om att de vill ha igenom att de hundar som finns nu skall steriliseras. Fast det tror jag inte de får igenom.

Jag är uppenbarligen inte påläst om rasen och dess hälsa.
Tack för att ni informerar.
Jag får satsa på något annan ras helt enkelt och läsa på ordentligt när det blir aktuellt med ny hund men det är inte än på några år som sagt.

👍

#6: Det finns många små och mellanstora raser att välja på som har de kriterier du är ute efter 🙂

Själv har jag två stycken Chi av större modell. Med rätt uppfostran så blir det väldigt trevliga hundar 😊

#8 Jag är inte så intresserad av Chihuahua faktiskt. :/
Men vi får se hur och vad det blir helt enkelt. :)
Var inne på Eurasier ett tag och ja jag vet att det är en lite större hund.
Men hur vanliga dom är i Sverige vet jag inte faktiskt och jag får läsa på lite.
Har ju några år på mig. ^^

#9: De är väl inte direkt ovanliga, men jag har för mig att de kan vara lite hårda i humöret.
Det är en jättefin ras annars 🙂

#4 Det du pratar om är Syringomyeli och 70% av Cavaliererna beräknas ha det även om den inte har symptom.

Oj! Så många! Konstigt att det kan vara symptomfritt.

Filmen där jag såg det jag berättade om var en dokumentär om brittisk hundavel, Pedigree Exposed, från 2008. Möjligtvis uppföljaren som kom 2012. Kom på det efteråt.

Skrämmande film öht. Minns bl.a. en trubbnoshane som hade alla problem man kan tänka sig, men gick bra på utställningar. Tror det var en mops. Han sperma såldes i parti och minut, så de flesta valpar i landet härstämmade från denna sjuka hund. Tomten är far till alla barnen liksom.

Har ni möjlighet att se filmen, så gör det. Man får en tankeställare.

#12 "Cavalier king charles spaniel är som beskrivet ovan överrepresenterad med syringomyeli. I en undersökning från Storbritannien där ett stort antal cavalierer undersöktes med MR hade 70% förändringar förenliga med syringomyeli. Av dessa hundar hade 25% symptom vid ett års ålder."

Här kan ni läsa mer om den vid intresse.

https://www.anicura.se/for-djuragare/hund/fakta-och-rad/syringomyeli-hos-hund/

Det är hemskt att en såpass farlig sjukdom kan finnas helt utan symptom, men detta bevisar hur farligt det är att avla utan alla välbehövliga hälsotester

Eller kanske snarare att avla trots att dålig hälsostatus är känt.

#12: Det är det som är nackdelen, gr hunden bra å utställning så skall generna föras vidare. Tänk om man kunde skriva en ny djurskyddslag om att en hane endast får användas begränsat antal gånger i aveln.

Det är detta som har hänt inom Beardisen. Ett ytterst inskränkt avelsområde, trots att det finns hur många fina, bra hundar som helst att använda. men nej, det skall vara en känd hane gärna som har 10+ kullar bakom sig och där avkommorna är välmeriterade. Sen att både höftfel och bettfel förekommer i ganska hög procent hör inte hit.

#13: De är skrämmande.

#6:
Eller korsningsvalp. För sådant planeras inom SKK nu.

#16: SKK tillåter väl inte planering av blandrasvalpar på sina sidor ?

#17: Det är inte helt färdigt men de planerar inkorsning: https://www.facebook.com/cavaliersallskapet/posts/pfbid0pHjePBu96LExjyh248pSo6QFc87jqnXP5i9rJarNimodfuJFjzhXY3iNyfK1kJWFl

(om du ej har fb så visas det nog på Cavaliersällskapets hemsida också)

#17:

Hittade det på deras hemsida också:
https://www.cavaliersallskapet.net/information-fran-cavaliersallskapet/

Ang inkorsningen.
Det är bara kosmetika eftersom man gör det bara en gång.

Men hade jag velat ha cavalier så hade jag tittat på dessa F1:or som alltså planeras födas nu i höst.
Ev F2:or, men sen är ju COI och det dåligt igen tyvärr.

Behövs att man avlar in mer än en ras och framförallt i form av cirklar, inte linjärt…det räcker inte, för de där valparna i fjärde generationen har för högt content för att det ska vara någon ide.

#15: Ändå kallar man denna utställningsbaserade avel för "seriös". Inte minst här. Själv skulle jag vara själaglad om jag hittade en uppfödare som sket fullständigt i att "meritera" sina hundar. Hälsokontoller och diverse mentala tester - gärna.

#21: Mycket av den utställningsbaderade aveln är, om inte direkt oseriös, så väldigt dåligt genomtänkt.

Man vill ha fram de hundar som vinner stort i ringarna. Då blir det lätt till att även mindre/nya uppfödare gör som de stora väletablerade kennlar gör.

Tyvärr så vågar inte nya att försöka få fram friska och sunda hundar framför utställningsvinnare, så då går det tyvärr fort att förstöra en ras.

Tycker nog det är oseröst, jag.

Och konstigt. Nya uppfödare, som du säger. Små uppfödare gör inga större pengar på sin verksamhet. De är nog glada om de inte går back. Oftast är det nåt de har på sidan om ett vanligt jobb. Varför bryr de sig om utställningar? Just de skulle ju kunna göra en insats, tycker man.

Märkligt egentligen. Vi förfasar oss över modevisningar med anorektiska modeller och vad det gör med tjejers självbild och hälsa. Så gör vi precis likadant med våra hundar, bara värre, för där avlar vi fram de där särdragen som ger fina rosetter.

#23: Har varit i hundutställningsvärlden i många år, och tro mig, gör man inte som alla andra med aveln, så blir man häcklad och det pratas massa skit. De större uppfödarna som har 5-6 kullar om året vill absolut inte förlora sin bästa inkomstkälla genom att låta nån liten obetydlig nybörjare komma och ändra på deras ideer och planer.
När jag tänker efter, det låter ganska oseriöst, så du har kanske rätt i det.

Det finns ett par utstickare inom aveln. Mina två chipojkar kommer från en uppfödare som vill ha fram ursprungsmodellen av rasen. Och jag tror att det finns ett par inom Beardisuppfödningen också.

#24 Men förutsättningen är ju att man inte förekommer i utställningsvärlden. Varför ska man då bry sig om hur det snackas där? Och den lilla uppfödaren gör som sagt inga pengar. Kanske får anstänga sig lite mer för att hitta köpare om man inte åker runt på utställningar och har det kontaktnätet, men det gör man nog ändå om man har ambitionen att verkligen förbättra rasen och få fram sunda hundar.

#25: Jag köper hellre mina hundar från en mindre uppfödare där hundarna är uppfödda i hemmiljö där det satsas på friska och sunda hundar med bra mentalitet som är fullt funktionabla.

Jag har ställt mina hundar som inte har kommit från "de stora". Ibland har det gått bra och ibland har det gått åt skogen.

#25: Många uppfödare är dock mer eller mindre tvugna att vistas inom utställningsvärlden. Även fast deras huvudsakliga ändamål är att avla för arbetande hundar inom t.ex jakt och bruks. För att kunna meritera sina hundar samt följa rasklubbens anvisningar och rekommendationer krävs det oftast att man ställer ut sin hund åtminstone en gång.

Då kan de ju stanna där, vid en gång.

#27: Många raser har krav på en exteriörbedömning, men det räcker med en gång i vuxen ålder. Sen behöver de inte bry sig om utställning längre.

#29: Så tänker jag också.
Det räcker med att vid något tillfälle då hunden vuxit färdigt, jämföra hen med standard.
Konkurrensbedömningarna tar inte bara fokus från hälsa och mentalitet, det gör också att en schäfer tävlar med en schäfer om vem som ser mest schäfer ut, en fransk bulldog tävlar om vem som ser mest Fransk bulldog ut osv. Och det blir aldrig bra……..

Sen helt ärligt, så behöver man inte ställa utställningsvarianterna, det kanske inte kommer att gå lika bra, men fortfarande, en dag kan man väl hoppas att man träffar rätt domare som vill ha den gamla typen.
Jag hade en tik för länge sedan, inte utställningsversionen alls utan OF versionen (beardie) hennes mamma var utställningschampion och hennes pappa var OF.
Vid en utställning så möttes mamma och dotter och dotter vann över mamma, min OF tik vann då över Mammas Utställningschampion och blev Dessutom BIS på den utställningen.
Rätt domare helt enkelt.

Och om jag inte missminner mig så var hennes bror i BIR emot henne, han var också utställningsversionen och hon slog han med.

#31: Ja Keiko gick i BIR och BIM mot Kazzie, och han blev BIM