Alla gör förstås som man själv vill, men i mitt hem behöver alla hundar respektera varandra och ingen skäller på någon annan. Om den äldre skäller när valpen kommer in, ta med den ut när ni rastar? Om den skäller inne, avskärma med ett kompostgaller. Jag säger också till mina vuxna hundar om de beter sig ofint, man skäller inte andra hundar rätt i ansiktet hos oss.

Vuxna hundar tenderar att vilja "uppfostra" valpar. Mi a vuxna hundar kan både morra och skälla på valpar om de tycker de är jobbiga. Det är ett normalt beteende.

Avvakta och låt den äldre hunden få "säga till" valpen och uppfostra den på hundarnas premisser. En vuxen hund som är "normal" i huvudet skulle aldrig skada en valp

En viss del höt till när man introducerar nu valp. Men blir det gör mycket så säger jag ifrån gör att bryta

Vuxna kan gå för långt. Och tvärtvom

#1: Att ta med den vuxna ut på varje rastning känns dock inte så smart. När den vuxna är med så följer valpen honom hela tiden. Vill ju att valpen ska bli självsäker på promenader även utan den vuxna.
Nä tycker heller inte det känns ok att skälla i ansiktet, men så är den vuxna en lite osäker individ så vill heller inte bara att allt ska vara negativt runt valpen. Tycker det är svårt hur jag ska göra.

#2: Hahaha då tycker nog min vuxna att valpen är jobbig rätt ofta. Kan vara att valpen ligger på golvet och biter på en leksak och min vuxna går förbi honom och morrar. Det jag tycker är svårast är att veta när det är FÖR mycket. När den vuxna är på valpen och skäller för mycket. Men det kanske är snarare att man som människa vill alla för väl och går emellan för mycket? Istället låta de sköta det själva?

#3: Försöker bryta när det blir för mycket, men får bara hoppas att det löser sig mellan dem snart!

Låter som att det är en stor omställning för shih tzun vilket man kan förstå. Han behöver säkert lite tid att vänja sig vid att det kommit in en ny familjemedlem. Du kanske kan spärra av med tex kompostgaller och låta dom vara i olika delar av huset ibland? Så dom inte behöver vara med varandra hela tiden, tänker att den vuxna kanske tycker det är skönt att han känner att den lille inte kan komma i närheten. Sen utöka tiden som dom är tillsammans allt eftersom? Så att dom kan vänja sig. Och när dom väl är tillsammans, försök göra det till en positiv upplevelse för båda, belöna shihtzun med godis osv. Och om det blir för mycket, att antingen valpen är för "på" eller den vuxna skäller för mycket, så gå självklart emellan. :)

Vad är för mycket? Det väljer du.

Jag hade inte accepterat ett knyst om inte den lilla exempelvis bet den stora. Till att börja med hade jag antingen tagit tag i den stora och visat att det där gör du inte, eller suttit den bakom galler och undvikit situationen. Sen hade jag tränat och tränat och tränat, gå 25ggr ut och in med valpen så det blir neutralt eller positivt för den stora.
De måste heller inte vara tillsammans jämt, de kan gott bo några dagar på varsin sida av ett kompostgaller om det gör det lite lugnare, då kan du kontrollera när och hur de träffas.

Att de skulle få lösa det själva är skitsnack. Den lilla valpen är en bebis och har 0 sociala skills, den kan inte ta ansvar för en sån situation. Den stora är osäker och verkar inte vara ett socialt geni, den kan inte heller ta ansvar. Det är du som är den vuxna och måste ta ansvar, du bestämmer reglerna. Just nu lär sig den lilla exempelvis att man skäller när någon kommer in, man skäller när det händer något, man skäller när…

Det är inte lätt med osäkra hundar, man jobbar i uppförsbacke, men då är det ack så viktigt att man gör jobbet. En tröst är väl att du inte är ensam, många hundar är osäkra, många hundar har olika problem. Väldigt få hundar är bara naturligt snälla och duktiga etc, man måste träna jättejättemycket på ALLT. Om du inte lär hunden så lär den sig själv, oftast sånt som vi människor inte gillar.

Sen att den lilla valpen skulle få dåliga erfarenheter av hundar… den märker skillnad på sin flock och på främlingar. Det bästa man kan göra är att lära sin hund vara neutral bland andra hundar, det sämsta man kan göra är att låta den hälsa på allt och alla. Bara att hälsa en enda gång kan faktiskt sätta spår, de kommer ihåg sånt och är det ”fel” hund så kan den lätt bli manisk över att den ska ha kontakt med hundar, som lätt övergår i aggression.
Ta ut båda hundarna och lär dem att bara vara med dig. De har ju varandra så de behöver inte andra hundar, skit i dem. Gå gärna förbi dem, lär hunden att de inte spelar någon roll, och så jobbar du på dina två hundars relation med 0% fokus på andra hundar. Det är bara de två som spelar roll. Vill de ha kontakt med andra så lär dem att det ska man inte. Andra hundar skiter man i, och då spelar det ju ingen roll vad din hund har för erfarenhet av ”hundar” när det egentligen är vad din hund har för erfarenhet av sin kompis du pratar om. Det du vill är inte att din valp får positiva upplevelser av andra hundar, du vill att den får neutrala upplevelser.

Det är mina tips i alla fall, sen känner du din hund bäst och får se vad som funkar för er. Min syn kommer framförallt från att vara storhundsägare, att skälla, morra eller bete sig dåligt är oacceptabelt. Småhundar kommer tyvärr oftare undan med det fastän det borde vara lättare att säga till. Vad ska den göra liksom? Bita dig? Oftast behöver man inte ens säga till så ”hårt”, bara vara tydlig, konsekvent och lära in de beteenden man vill ha. Osäkra hundar är svårare men det är ingen ursäkt.

Hoppas det finns något där som du tycker var värt att läsa, lycka till!

Absolut kan det vara så att er vuxna behöver tid att vänja sig. Valpar är "oreda", något som vuxna hundar inte nödvändigtvis tycker är trevligt. Framför allt inte känsliga individer.

Oavsett ska ni såklart styra upp situation och se till att båda hundarna ger varandra space. Valpen ska inte få terrorisera den vuxna och den vuxna ska inte få lov att "polisa" valpen i tid och otid. Det är ert jobb.
Du skriver ni inte vill "straffa" den vuxna men samtidigt låter ni den vuxna hunden bestraffa valpen i situationer valpen inte gjort annat än att bara existera? Det går inte ihop i mitt huvud.

#8: Det kan vara bäddat för trubbel. Jag gjorde det misstaget en gång när vi introduserade en ny valp.

Jag "skyddade" valpen mot den äldre, och sa till den äldre hunden på skarpen när han morrade åt den lilla. Jag tog även tag i honom. De två kunde inte vara tillsammans alls efter detta. Jag fick alltid ha dem åtskilda. Så jag rekommenderar INTE att man tillrättavisar den äldre, tar i den eller stänger undan den. Skall någon stängas undan så är det isf valpen.

Är valpen "frisk" mentalt så brukar de rätta sig efter de vuxna. jag har en Chivalp nu, samt att jag har en stor Welsh, en staffe (korsning mellan fransk bulldog och staffordshire bulllterrier) och en beardis. Valpen är nu 1 år gammal, men de större hundarna har fått "uppfostra" honom sedan han var liten. Ett par gånger har jag fått bryta in med staffen då han har blivit för exalterad när de har busat. Han kan bli oförsiktig under lek om det går över styr, men han är aldrig elak.

#10: Fast det beror ju helt på situationen skulle jag säga. Det finns hundar som är riktiga stjärnor när det kommer till uppfostran och det finns de som inte är det och allt däremellan. Orsak och verkan måste tas i beaktande.

#11: Ja så är det ju. men en vuxen hund som är "mentalt frisk" ger sig sällan och aldrig på en valp. Inte för att skada.

#7: har haft de isär när de bägge vilar nu i en vecka och det är mycket bättre! Igår lekte de till och med lite i snön tillsammans 🥺

#8: tack för ett bra svar! Har haft de på varsin sida kompostgaller när de vilat nu ett par dagar så den vuxna får vara ifred utan att valpen ska komma och störa, har funkat bra. Är knappt något skällande alla längre, bara när den vuxna tycker valpen är för jobbig så säger han ifrån och valpen fattar. Igår lekte de kort med varandra ute för fösta gången, då blev jag lite lycklig!! Så går verkligen framåt här!
Och det du skrev om andra hundar, ska absolut tänka på det och träna vidare! Tack 👍

#9: självklart låter vi inte en vuxna hunden bestraffa valpen när han bara existerar!! Så fort vuxna hunden har skällt när valpen inte gjort något har vi självklart gått emellan. Det enda jag menade var att jah inte vill stänga ute den vuxna och så är vi med valpen så mycket mer. Den vuxna måste få ha kvar sina rutiner med oss även om valpen finns. Vi bestraffa ingen hund, bägge får lika mycket kärlek och omtanke. Vilket har gjort situationen väldigt mycket bättre!