Hundhägn och dess faror
Det är inte alla som har närhet till hundhägn var man kan släppa lös sin hund för lek och spring utan stor risk för att den rymmer, springer till främmande eller startar bråk med annan hund.
Hägnen är stora, ofta 7000kvm eller mer och nära 2 meter högt stängsel. Många har skogsmiljö, eller en del skogsmiljö och en del öppen gräsmatta. Några endast öppen yta.
Fantastisk grej för alla som inte har en hund som går vid ens sida konstant och lyder minsta vink.
Många låter sina hundar leka med massa olika hundar, har sett grupper på nära 30 hundar var mi st hälften var obekanta. Det blev en del bråk den gången. Själv släpper jag inte in främmande när jag är i ett hägn, endast vänner får komma in. Och jag vill inte att det är mer än 4 hundar som leker fritt samtidigt även om jag känner alla superbra. Jag vill kunna ha koll på små ändringar som kan orsaka rejält bråk om man inte avbryter när man ser att en i gänget plötsligt ändrat humör, diskret.
Vanligast är att man hänger sitt koppel på grinden in till högnet flr att visa att någon är där inne. Generella regeln är att man aldrig går in i ett hägn som är upptaget utan att först ha pratat med dom som är där inne och bjudits in.
Brukar fungera. Men ibland dyker idioter upp som går rakt in och och kopplar lös sin hund innan dom ens sett vilken/vilka hundar som redan är där inne. När folk säger att det inte är ok brukar svaren vara "min hund är zå snäll, så hon skulle inte bråka"
Att hundarna i hägnet kan vara riktigt aggressiva hundar som släpps i hägnet för att ingen annan hund ska skadas, det tänker dom aldrig på. Att deras egen snälla hund kan dö när man går in utan lov verkar märkligt nog aldrig ha fallit dom som en risk.
De flesta följer som tur är regeln att om det hänger koppel är det upptaget och man får vänt på inbjudan eller sin tur. Många av hägnen är ju stora och skogsmiljö, så man kan inte ha koll på grinden när man är inne i hägnen, om man inte står vid den då. Men då har man ju ingen koll på hundarna.
Vissa människor med hundar som brukar kunna leka med alla hundar tror ibland hägnen är deras. En efter en fyller dom på hägnet med alla som vill. De med hundar som är rädda, osäkra, gamla, aggressiva eller bara har ägare som inte vill att deras hund leker med främmande hundar och måste förlita sig på främlingars kunskap kring hundspråk osv, de bjuds in men avstår så klart. De står och väntar till det bli ledigt. Vanligtvis mellan 10-30 minuters väntan vid mina hägn. Men när dessa hundgrupper är på plats verkar "skyll dig själv" vara synen och väntande får se hur vissa går ut, och nya fyller på den lekande gruppen i hägnet.
De gånger det har hänt mig har jag gått innan vi kommit fram. Vanliga besökare brukar gå ett par rundor till när det kommit någon som väntar, ofta frågar dom om det är ok att dom går en runda till.
Själv blir jag stressad om någon väntar. Även om vi precis kommit dit så blir det en eller 2 snabba rundor max. Fast Många verkar tycka att 15 minuter är ok att stanna även om folk väntar. Några i sthlm tyckte 45 minuter var helt ok att stanna i hägn även om folk väntade i kö. För dom hade ju tagit sig dit och hade rätt att använd hägnet som alla andra, och tänkte ju se till att hundarna blev trötta.
45 minuter är galet i min mening. Tänk om alla tänkte så och då hamna som nr 4 i kön. Inte hållbart om hägnen ska kunna vara för alla .
Tyvärr är det en del faror med hägn. Som nämnt är det farligt när någon oinbjuden går in. Det har jag tänkt lösa med ett vanligt kedjecykellås. Då kommer ingen in utan inbjudan. En del blir säkert upprörda bara för att det känns fel. Men ett lås har samma funktion som ett hängande koppel, det förändrar inget för de som respekterar reglerna och visar respekt. Det gör det endast tryggare.
Vid ett av våra hägn var det ett tag som någon gick och klippte av de koppel som hängde på grinden, så när hundägaren skulle gå hem fanns inget koppel. Inte alls kul för de som inte kan ha sin hund lös. Att klippa koppel är en typisk idiotgrej som förstör, något helt meningslöst för den som gör det. Den kan inte ens stanna och se vilken skada den orsakat.
Samma hägn blev uppklippt i en del av hägnet längst bort från grinden. Så svårupptäckt tills en hund rymmer. Dessutom vasst i alla uppklippt trådar. Som tur är var min väninna i högnet väldigt tidigt morgonen efter det skett, hennes hund sticker inte men hon såg vad som hänt och började varna alla på området via sms och bad oss sprida. Hon kontaktade också kommunen. Ingen hund rymde fller skadades innan det blev lagat som tur är.
Hägn är tyvärr ofta utsatta för inkastade förgiftade matbitar eller mat preparerade med glasbitar eller rakblad. Eller utspritt krossat glas att skära tassar på. Sådana faror är extremt zvåra att upptäcka i de hägn med skogmiljö. 7000kvm av träd, buskar, ogräs, dungar, det är omöjligt att kontrollera, speciellt sommarhalvåret. Det är en av anledningarna till att jag föredrar öppna hägn med gräsmatta, mycket lättare att hitta matbitar eller stora skärvor. I många högn får man hoppas att det varit hundar inne före om ätit eventuellt gift eller skadat sig så det upptäckts innan vi går in.
Välbesökta hägn känns mindre risk för just sådant, det är troligtvis inte hundägare som lägger ut saker gör att skada och det görs troligtvis under nätter. Så mitt på dagen känns ganska säkert. Och tack vara nätet och sociala medier sprids det fort om något hänt i ett hägn.
Tyvärr är välbesökta hägn en stor smittospridare vid utbrott av tex kennelhosta, giardia mm. Därför bör de undvikas så fort man hör att en hund som brukar vara där har börjar frysa, hosta eller fått diarré utan uppenbar anledning. Även hundar medsänkt immunförsvar avråds från hägn.
Hade alla ägare låtit bli högn vid symptom som nysningar, frustningar, hostningar, diarré osv och plockade upp sina hundars avföring i hägnen hade riskerna minskat, men tyvärr räcker det med några få själviska idioter för att förstöra.
Att som jag endast släppa ihop med hundar jag känner minskar risken för vissa smittor som smittas via saliv och direktkontakt. För de hundägare jag känner skulle aldrig låta sina hundar vara nära andra om dom hade symptom.
Och har man sen en hund som inte äter avföring, oavsett hur äcklig den än är, minskar risken för parasiter mycket. Min ena har vid sällsynta fall börjat äta på hundbajs. Oftast lösa, riktigt räliga, och de som är mer troliga parasitinfekterade jämfört med en fast och fin bajshög.
I öppna hägn kan man avvärja bajshotet. Tyvärr inte i de med skog.
De med skog kan orsaka skador när grenar har fallit ner i högt gräs och sprätter upp förbispringande hund, stenar kan sticka upp bakom en buske, stubbar kan stå ivägen och bryta ben. Sjukast i hägnen här är att dom valde att sätta in björnbärsbuskar. Rejäla snår med massa grenar med farliga taggar. Mitt i hägnen. Taggar i ögonhöjd oavsett ras på hund.
Skogsmiljö har många faror om oturen är framme. Ju snabbare hund, ju större risk.
Skogmiljön gör det också omöjligt att se så inga vilda djur är där inne. Tex kaniner eller fåglar. Har man jakthundar med stor jaktlust vill man inte se ett djur jagas, skadas och dödas när det är det man vill undvika genom att använda hägn.
De hägn jag sett har minst 1,60 höga stängsel, ofta närmare 2m. I rastgårdar som är mindre och oftast placerade inne i stadsmiljö(hägnen i utkanter av städer) brukar stängslet vara mycket lägre. Vår rastgården har 1.20, trots att det ligger längst med motorvägen, 10 meters avstånd.
Lågt som 1,20 kan de flesta hundar hoppa över om de verkligen vill. Kanske inte teacupvavvor dock ;)
Det måste man tänka på.
Har man tex galgo eller annan stor och smidig vinthundsras stoppar inte 2 meter ens om hunden vill dra. Så om man har en ny omplacering eller tagit hem en rescue ska man låta bli frisläppt i hägn ett bra tag. Innan relation är skapad, hunden blivit trygg så kan flyktdriften vara chockerande stor när hunden kopplas lös.
Jakthundar kan ta sig förbi det mesta om bytet spri ger förbi. Löptikar är nog ändå den största rymningsorsaken, både från hägn och trädgård.
Så av respekt bör löptikägare varken vara i hägn eller promenera i närheten av dom. En hund som försöker klättra i stängsel kan bryta tår, klor, fastna, riva upp sig och falla från hög höjd.
Säkrast på papper är öppna hägn med gräsmatta, högt stängsel och kloka besökare.
Tyvärr finns det gropar i alla hägn. Gropar som hundar gjort. Som är ganska omöjliga att se innan man trampat i dom. Livsfarligt för både hundarna och ägarna. Likt förbannat kommer det ya direkt när kommunen fyllt igen de man anmält. Vissa ägare skiter I allt, låter hundarna göra vad dom vill medan dom står och snackar i telefon. Andra tycker det är gulligt när deras hund gräver. De tycker man får räkna med det i hundhägn.
När jag har svarat att gräva hålor kan dom göra hemma i sin egen trädgård, och där passar det utmärkt att skita sen också, är jag en idiot för jag fattar inte det självklara med att förstöra i en allmän trädgård som ju högn är. Allmänt behöver man inte vårda som privatperson. Det är till gör att göra sånt man inte gör hemma var det påverkar en själv…..
När jag frågat efter adress till ägare som lämnar hägnet, vars hundar jag har sett skita mitt var man går, och ägarna låtit bajset ligga, undrar dom givetvis varför jag vill ha deras adress. När jag berättar att jag vill låta min hund bajsa utanför deras dörr när jag har vägarna förbi blir det sura miner.
Hägn är guld värt. Vi som har tillgång ska vara tacksamma.
Samtidigt finns den där oron alltid. Det är ju stora risker som följer med.
För mig är det värt det. Mina hundar har inte den lydnad som behövs för att de ska kunna gå löst i naturen eller stan. De har ett stort behov av att springa ordentligt, riktigt sträcks ut några gånger i veckan på en stor yta. Typiskt för vinthundar. Så jag har inte något val.
Hur tänker ni kring hägn och rastgårdar?
- Redigerat 2023-03-31 19:38 av Karmatarerskanise
Vi älskar lokala rastgårdarna! Folk respekterar varandra, har man hundar som inte går ihop så går man ett kort varv runt området så den andra hunden hinner avsluta.
Min är just del av ett gäng som mer eller mindre vuxit upp i rastgården ihop, så dem
Leker så bra ihop. Jag känner att vi människor kan aldrig riktigt ersätta vad sociala biten med andra hundar ger.
Självklart frågar man innan man går in, planerar lekdejter i rastgårdens grupp på Facebook, tar upp efter sin hund och fyller igen dem hål som blir (vi har fått gruslådor av komunen för att fylla i själva). Självklart finns det folk som fuskar men det är väldigt få.
Vill jag ha parken för mig själv så går jag ned till den privata för min BRF, den är dock pytteliten och oinredd så det blir sällan.För jag vill att min hund ska få det sociala.
Ägare till en Australian Shepherd, ett gäng LaPerm och 2 akvarium 😁
SVERAK ansluten uppfödare av LaPerm SE*Coral Curls
Sajtvärd på Australian Shepherd 🐕, Horse Reality och Ponnytrav 🐎
Medarbetare på Akvarium 🐡, Akvarieräkor🦐, Hundutställing och Vallhundar 🐏🐑🐑🐕
Tiderna förändras väl antar jag.
När jag bodde i Stockholm (snart 20 år sen) så använde jag ofta rastgårdarna ute i Järfälla.
Men för att vara tämligen säker på att mina hundar skulle få springa av sig ostört så åkte jag dit efter midnatt, det var upplyst.
Dagtid under den varma årstiden var det ganska vanligt att någon kom in med en hund och parkerade nån timme med en bok.
Det var också hundägare som träffades i grupp och hade kaffetermosen med. Dom kunde stanna i timmar.
Sen var ju stängslen omkring en meter höga och jag har sett några av mina sitta innanför stängslet för att sedan i en enda långsam maklig rörelse häva sig över stängslet från sittande.
Men då gick folk aldrig in utan att fråga. Det var rätt så självklart, i alla fall där jag var.
Men man kunde inte vara säker, det hände att folk som normalt aldrig var i rastgårdarna bara traskade in om dom ändå gick förbi med hunden.
Men mina vinthundar som inte alltid lyssnar på inkallning fick i alla fall möjlighet att springa av sig, även om jag fick hålla mig vaken väldigt sent för att kunna åka dit.
Skönt att bo ute på landet med inhägnad tomt nu för tiden :-)
Jag har alltid varit skeptisk till rastgårdar, just av den anledning som Nina skriver i TS. Jag har hört alldeles för mycket "skräckhistorier med förgiftat mat, korv med rakblad i eller utkastat glassplitter i stora delar av rastgården.
Jag kan inte ha min ena Chi lös, då han kan bli reaktiv mot andra hundar, men jag går istället längre promenader med långlina på honom så han kan röra sig rätt fritt och jag kan "plocka in" honom om det skulle behövas.
Att kunna ha sin hund lös hör enligt mig till vardagslydnaden och är något som jag personligen ser som en självklarhet.
Jag litar inte ett dugg på hundrastgårdar och kan i mitt fall inte se några övervägande fördelar med det. De få gånger jag använt mig av dessa, så har det rört sig om utlagda glasbitar, gift i matbitar, hänsynslöst folk osv osv.
#4: Det är inga problem alls med lydnaden på honom, han är jätteduktig. MEN eftersom jag vet om att han kan bli reaktiv mot andra hundar, så vill jag inte ha honom lös, då jag vet att han kan "tappa öronen" om vi får hundmöte.
Det finns säkerligen rastgårdar som är jättebra, och det är bra att kunna nyttja en sådan om hunden fungerar med andra hundar, vilket mina andra hundar gör utan problem.
- Redigerat 2022-12-03 22:26 av Draken
#4: Litar inte på att inkallningen sitter om
Vi skulle möta andra hundar ute. Inte för att han skulle göra något annat än att vilja leka, men det är inte snällt mot den man möter. Samma sak om den man möter är hundrädd eller har små barn med sig , då är det inte juste att ha hunden lös.
Ägare till en Australian Shepherd, ett gäng LaPerm och 2 akvarium 😁
SVERAK ansluten uppfödare av LaPerm SE*Coral Curls
Sajtvärd på Australian Shepherd 🐕, Horse Reality och Ponnytrav 🐎
Medarbetare på Akvarium 🐡, Akvarieräkor🦐, Hundutställing och Vallhundar 🐏🐑🐑🐕
Tycker det är ganska respektlöst att ha hundar lösa i områden där man regelbundet stöter på människor även om hunden har världens bästa inkall. Du vet inte vem som är hundrädd.
- Redigerat 2022-12-05 16:30 av [Tismon]
#5: Okej? Det jag skrev i mitt inlägg var att för mig personligen så är det en självklarhet att kunna ha sin hund lös.
För de som av någon anledning inte har den möjligheten så är väl rastgård ett alternativ.
#6 Såklart litar man inte på att kunna ha hunden lös så ska man såklart inte ha den lös.
#7 Vet inte hur du gör. Men för min del så får hundarna inte springa runt hur som helst. Utan de håller koll på mig och om de ser att någon närmar sig så kommer de in i fotposition eller på koppellängds avstånd.
Tror helt ärligt inte det gör någon större skillnad för en hundrädd om det kommer en hund i fullfärd i flexikoppel 5-7 meter framför ägaren eller en hund gåendes fot lugnt utan koppel.
Är jag någonstans där det är mycket folk har jag oftast på koppel för fram för allt mina hundars egna säkerhet, även fast jag litar på att de går minst lika bra utan koppel.
#8: koppel ger en känsla av säkerhet, fast det kan gå av eller tappas.
Jag är mer rädd vid möte om en hund är lös. Men har lärt mig att koppel inte skyddar oss från attacker heller.
Även de hundar man har riktigt bra pli på kan en dag göra något oväntat eftersom det är djur och inga maskiner. Ett koppel försvårar att det blir något farligt om det händer.
#8: Det är en stor skillnad mellan en hund som kommer i flexi eller en hund som springer löst. Du kan låsa flexit direkt och dra in hunden. Den lösa hunden finns det inget du kan göra för att garantera att den kommer till dig, även om den har världens bästa inkall.
#8: Håller helt med vad Tismon skriver i #7. Det är respektlöst att ha hunden lös där det är mycket folk och hundar, oavsett hur bra pli du har på hunden.
Rätt vad det är så triggas hunden på något vis att den drar iväg. Den kan åsamka mycket skada på både folk och andra hundar eller djur.
#9 Jo man kan aldrig veta säkert att hunden inte drar. Min svägerska hade ebnn hund som var lydnadschampion och nordisk vinnare inom lydnad. Hon hade honom alltid lös, han vek inte en sekund från henne, till han fick upp vädring på en löptik, det tog typ 5 sekunder sen var hunden borta. Hon hittade honom 2-3 km från där hon var när han smet.
- Redigerat 2022-12-11 12:59 av Draken