Vad tycker din 1a hund om att ha en hund kompis?

Jag har själv 2 hundar och ibland är det jobbigt, men mest roligt o bra.

Dessutom får hundarna utbyte av varandra genom lekar, sällskap osv som dom inte får från en människa…

En relation tar ju tid att bygga. Min malle som jag har haft i 4 år, tävlat med och varit med mig överallt har jag såklart en djupare relation med än min valp jag har haft i 2 veckor.

Min malle tog det 8 månader innan vi hittade varandra. Var nästan nära på att lämna tillbaka henne vilket jag är evigt tacksam att jag inte gjorde då hon är bland den bästa hunden jag kommer ha och utan tvekan den bästa mallen ❤️.

Det är sällan att allt klickar som det gjorde med min riesenschnauzer och mig själv. Det var från dag 1. Men jag har lika bra relation med mallen än med skägget, vilket är självklart då det är två olika individer.

Sen nej man klickar inte med alla individer men det vet man inte efter 4 veckor av min erfarenhet.

Fruktansvärd tycker jag absolut inte du ska känna dig. Att ta in ett djur i sitt liv är en omställning. Sen kan man ha planerat och läst på och pratat med folk och lärt sig allt man kan men det är ändå en helt annan sak att faktiskt få hem djuret i fråga. Det är mer på riktigt. Oavsett om man haft djur tidigare eller det är första gången. Ibland tar det ett tag att liksom… klicka med djuret, eller vänja sig vid nya omständigheter, eller vad det nu kan vara.

Jag har två katter och en foderhund just nu. Äldsta katten, Elrond, kom till mig när han var ett. Jag har haft katt förut, hade allt hemma man behövde. Det var en omplacering och ett väl genomtänkt beslut. Men ack vilken ångest jag hade första månaden. Alltså nästan ren och skär panik. Jag kunde ligga och gråta på kvällarna och tänka "vad fan har jag gjort!" Vet inte varför, egentligen. Jag tyckte hemskt mycket om katten från början och det var som sagt välplanerat. Men det var som om ansvaret jag nu hade liksom kvävde mig nästan.

Men det la sig. Nu har det väl gått 8 år tror jag (mitt tidsminne är rätt kasst) och han bor fortfarande här hos mig och jag ångrar ingenting.

Samma med min andra katt. Kom till mig som kattunge, var välplanerat, hade länge velat ha en andra katt som sällskap till min första. Nox fyller sex år idag. Men det var exakt samma där första veckorna. Ren och skär panik. Trots att jag hade fått hem världens mest gosiga katt, som skulle ligga i famnen, som var trygg, som var tuff och busig och spann som en reamotor så fort han såg mig. Ändå kunde jag gråta av ångest och tänka just "vad fan har jag gjort!"

Nu älskar jag dem båda högt, men på lite olika vis då de är väldigt olika i personligheten.

Den enda jag inte fick den där ångesten med är foderhunden. För det gick väldigt gradvist innan hon flyttade in. Ägarna hade inte bråttom och vi ville alla att allt skulle fungera långsiktigt. Hon var 7 när hon flyttade in, nu är hon 10. Hon flyttade in långsamt under en period på kanske 6-7 veckor. Där fick jag inte det där ansvaret från en dag till en annan, utan det skedde som sagt under en längre period och jag hann vänja mig med tanken mer.

Det jag vill säga med den långa historien är att det är fullt naturligt för en del att känna den där osäkerheten, för det är så mycket som förändras och som sagt nu har man ju ansvaret för ett helt nytt liv och det krävs mycket av en i framtiden. Man får våndas och man får känna ånger och man får tänka "men åhhh tänk om det inte fungerar" eller "tänk om jag kanske inte borde ha kvar djuret" och liknande.

Att ge sig själv tillåtelse till dessa tankar gör det lite enklare att gå igenom hur man vill göra när det kommer till kritan utan att känna ångest eller skam eller att man är dum, elak, vidrig, eller en dålig ägare. Man kan liksom lägga de skuldkänslorna åt sidan och fundera mer klartänkt på vad nästa steg blir.

Och skulle det vara så att du genuint känner att nä, det kommer nog aldrig bli bra det här, då är det inget du ska känna dig hemsk över heller. Att man lämnar tillbaka en hund är inget som automatiskt betyder att man är en dålig djurägare som aldrig borde skaffat djur eller som någon ska komma med kommentarer till om "du borde tänkt dig efter bättre innan" eller nåt. Ibland klickar det helt enkelt inte. Då är det bättre för alla inblandade, inklusive djuret, att man ger det möjligheten att få ett nytt hem där det klickar.

Men jag skulle inte fatta beslutet för fort, om jag var du. Det går att göra ogjort att du tog hand om hunden, men skulle du ångra dig igen efter några veckor… då är risken extremt stor att det inte går att göra det beslutet ogjort.

Så lägg undan alla tankar på att du skulle vara en hemsk människa, och känn igenom vad du vill, vad som blir bäst, vad som kan vara rätt.

Först hade jag tänkt efter hur din första hund verkar känna i nya utökade flocken. Om han verkar nöjd och umgås med nya hunden är det kanske du som har svårt att ta in en till att älska. Det kan vara svårt att landa i och acceptera att man känner mer för det djur man haft längre, och känner annan kärlek för det nya. Man vill ju känna samma som man känner för gamla och tror man är dålig och inte känner rätt för det nya när det inte blir samma.

Den gamla hunden har du vuxit ihop med, ni har er rutin och känner varandra väl. Givetvis kan det inte bli så med den nya, ni känner inte varandra, har inte varit med om saker tillsammans och har inte hittat ert band än. Det kommer med tiden, men blir inte samma sak som med andra hunden. Och det är inget fel. Olika individer älskas på olika sätt utan att känna sig mindre älskade.

Så länge din gamla hund verkar gilla nya medlemmen och inte ändrats till någon passiv eller reaktiv hund tycker jag du ska ge det tid och fokusera på att ha närhet och träna kontaktövningar med nya hunden för att hjälpa dig bonda och lära dig att det går bra att ge gamla hunden lika mycket nu med, ni är bara fler. Det är inget fel i att ha egentid med dom var för sig också.

Genom att ha fysiskt kontakt genom smek och massage får både du och hunden mer bra ämnen som släpps ut i hjärna och kropp och träningen på kontakten bidrar till att ni båda känner er mer som ett team.

Jag tycker du fått bra tips av alla ovan!

Jag har aldrig varit med om att få panik över en ny hund, men jag kan förstå att man kan få det…
Jag har däremot undrat hur jag ska tycka lika mycket om en ny hund än dom jag hade redan, men tillslut så tyckte jag om den nya lika mycket, fast på olika sätt- men kärleken räcker till många hundar..Ett tag hade jag 5 hundar och 5 valpar…och jag älskar dom alla..❤️

Men det jag frågade om i första kommentaren var hur din 1a hund gillade att ha en hund kompis /brorsa typ tycker jag är viktigt att du tänker på..

Så som Nina skrev så är det ju bra om inte din 1a hund reagerar på ett negativt sätt och kanske ska vakta dig eller blir reaktiv, låg/passiv/krypig eller liknande av den nya hunden..

Gillar din hund den nya hunden så kommer dom få ett bra utbyte av varandra…kanske när du inte är hemma, ute när dom busar, inne när dom myser…

Massage osv som Nina skrev att göra kontaktövningar, roligare cirkusövningar..testa att göra något du tycker är kul med nya hunden eller med båda vovvarna…
Man kan ju träna och gosa med 2 hundar samtidigt - vilket kan vara roligare både för dig och hundarna..

Som sagt om din 1a hund gillar nya hunden ge det lite tid så kommer det säkert kännas bättre..
Om du ger upp hunden för fort och ångrar dig så är det ju försent!

Tack alla för era fina kommentarer! Känns bättre nu faktiskt. Ska ta en dag i taget o ge det tid.
Min 1a hund tycker han är rolig, dom leker väldigt bra med varandra.🥹
Tack igen❤️

#6: Jätte bra att det känns bättre!

Lycka till nu och fråga bara här igen om det är något mer som du undrar över eller/och var här och läs andras trådar där du kan "prata" hund om allt och inget ❤️🐕💫

Var ett tag sedan jag skrev här, men känner att jag behöver skriva av mig igen. Mått och mår rätt dåligt under en tid nu pga olika anledningar, bla min ”nya”hund. Eller asså det är inte ”huvud” problemet men jag känner att den gör så att jag mår sämre, känns liksom jobbigt att ha hund helt plötsligt. Jobbigt att gå ut på promenad, jobbigt o gå bort till folk pga ”nya” hunden mm.
Åter igen, saknar när det bara var jag och min 1a hund….. när vet man att man bör överväga att hitta nytt hem till den ”nya” hunden? När är de liksom okej? Den är ju inte en problemhund, jätte go hund men vi passar liksom inte, vi e så olika och förstår liksom inte oss på varan känns det som….
Är rädd för vad folk runt om kring mig ska tycka om mig… att jag är en hemsk människa typ..hjälp..

#8: Strunta i vad andra kan komma att tänka. Det viktiga är ju hunden.
Om ni inte klickar så kanske du bör leta nytt hem.

#8: Klickar du inte med huinden, så sök nytt hem till den. Ju förr ju hellre, både för din och hundens skull.

Är bara rädd vad folk i min närhet ska tycka… ingen var speciellt positiv till att jag skulle köpa denna hunden, dels pga ras bla. Vill inte framstå som att jag inte tar ansvar, bara köper hund för att jag just då kände för de. För så är det verkligen inte. Men i slutändan så måste jag ju göra vad som är best för mig o h hunden såklart, hur än andra känner o tycker

#11 Antingen tar du obehaget med människor runt dig nu och står för hur du känner.
Eller så har du en hund i 10 år framåt. Kan du inte älska den hunden som den är värd, känner du att du vare sig kan ge hunden glädje i livet eller att den kan ge dig glädje tillbaka då är det ju bäst för alla parter om han får ett annat hem. Du köpte hunden trots kommentarer från folk omkring dig för att du kände attdetvarbäst för dig. Nu får du göra samma sak, också för dig såklart men framför allt för hunden. Nu är det ännu viktigare att det blir rätt och det faller ju på dig att hitta det hemmet.

#11: Hur kom det sig att alla runt om dig inte tyckte att du skulle ta dig an hunden ? Var det några problem med hunden som de kände till men inte du, eller ville du bara inte lyssna på eventuella fel hunden hade ?

Om jag stod inför att köpa en hund, en som dessutom är en omplacering. Och min närmaste bekantskap och familj avrådde mig från just den hunden, så skulle jag nog kolla både två och tre gånger extra, INNAN jag tog hem hunden.

Det låter grymt, men nu får du stå ditt kast. Du måste ta avgörandet helt oberoende på vad andra tycker och tänker om dig i frågan. I detta fall tycker jag att du skall se till hundens bästa, och inte tänka på vad andra säger eller kommer säga om dig.

Du klarar uppenbarligen inte av att ge hunden vad han/hon behöver av stimulans, kärlek och omvårdnad. Så det bästa du kan göra nu är att ge/sälja hunden till någon som KAN och VILL ta sig an hunden och tillgodose hans/hennes behov.

#12: tanken är att uppfödaren ska ta tillbaka han. Inte pratat med dom än men dom har sagt de från början om de va något så ville dom ha han tillbaka. Vilket känns bra för både mig och hunden.

#14 Men det är ju bra iallafall.

#13: Som jag skrivit innan är det inget fel på hunden. Det var val av ras som inte föll i smaken för folk i min närhet.
Det handlar inte om att jag inte kan ge hunden tillräckligt med stimulans omvårdnad eller kärlek. Det är något du kommit på själv. Låter på dig som du tror jag inte tar hand om hunden, vilket jag tycker är elakt att anta bara genom de jag skrivit här.

Det är mänskligt att ta fel beslut. Det är mänskligt att ångra sig. Det är okej, det får man göra. Det som spelar roll nu är hur du går vidare och det gör du genom att ta hänsyn till hundens bästa. Känner du att det inte funkar så som är bäst för alla parter så får du fixa det, vilket du nu verkar ha gjort genom uppfödaren! Bra jobbat.

Jag förespråkar inte nåt slit och släng med djur hit och dit, men jag förstår också att situationer uppstår där saker inte blir som man tänkt sig och då är det viktiga att man tar ansvar och löser situationen som är hållbart för alla parter.

#16: Jag antar ingenting. Vad jag förstod av ditt inlägg i TS, så blev det fel hund för dig, vilket är helt normalt, sånt händer. Vad jag reagerade på var att du var mer rädd för vad omgivningen skulle tycka och säga om dig om du lämnade bort den , än du var för om hunden skulle få vad som var bäst för den.

Om uppfödaren vill ta tillbaka hunden. Så är ju det den bästa lösningen för både dig och hunden.

Ska köra tillbaka hunden nu i veckan till uppfödaren. Känns så jobbigt, som ett misslyckande. Men jag vet att det är bäst så….

#21: Det är helt rätt beslut för både dig och hunden om det inte fungerar med er, även om det känns jobbigt.

Du visar större mod och kärlek för hunde genom att du tar ett sådant beslut istället för att tjura på och hoppas att det skall bli bättre. Fungerar det inte så fungerar det inte, värre än så är det inte.