Vår Pudel kunde vara lite orolig på nätterna när hon var valp. Om det inte verka som att hon behövde kissa så brukade mamma "bädda ner henne" med en av sina pyjamasar och så bruka hon bli lugn och somna om.

Numera så kan hon ibland gnälla lite men det är oftast när mamma ändå behöver gå upp och kissa själv (hon brukar vara uppe minst en gång om natten för att kissa) men när mamma är färdig så så somnar Mira om igen 😂

När hon är skendräktig kan hon vara lite mer orolig och pipig så då brukar mamma ställa bädden bredvid sin säng så hon bara kan sträcka ner handen till henne.

Mamma brukar säga att det ibland verkar som att Mira bara vill veta att man är där och inte har försvunnit och så fort man försäkrat henne är hon lugn igen.

När jag hämtade Nelly, sa uppfödaren att hon kanske skulle gnälla första natten, men jag talade om för honom att det trodde jag inte för hon skulle sova i min säng. Det är ju så rogivande att ha sin hund (sina hundar) hos sig när man sover.

#1:

Ja det är precis det jag vill undvika.

Har redan gjort det misstaget med två barn

#2:

Det är inget alternativ vi vill. Dessutom är sängen redan full av barn

#3: Ser det inte som något misstag för att man kanske då och då behöver försäkrar för hunden att man finns där. Ger i slutänden en tryggare hund om den vet att den kan få hjälp med sin oro.

Att ignorera den kanske kan få den tyst i slutänden men risken är att man får en hund med inre oro eller inlärd hjälplöshet vilket kan ge bakslag senare.

Vet han att när han känner sig orolig får han tröst kommer han känna sig bättre och med tiden inte behöva trösten.

Är en valp eller hund orolig är det vårt jobb som hundägare att finnas där för dom. Behöver dom stöd så ger man det. Speciellt om dom inte får vara med resten av flocken nattetid.

#6: Är en valp eller hund orolig är det vårt jobb som hundägare att finnas där för dom. Behöver dom stöd så ger man det. Speciellt om dom inte får vara med resten av flocken nattetid.

Ja det va därför jag startade den här tråden. Längre fram vill jag hjälpa min valp att bli så pass trygg I sig själv att den kan somna om själv. Att hela tiden finnas där utan att den ska utmanas till att lösa problemet själv tror jag inte är en bra idé.

Precis som du skrev ovan sa min fru om våra barn också. I deras fall har det lett till att en är 4 och en är 6 och ingen av dom har hittills sovit en hel natt utan att antingen skrika rakt ut i panik tills vi kommer och hämtar dom eller att de skriker rakt ut och springer över till oss i panik.

Låt det sjunka in. 6år, och inte sovit en hel natt i hela ens liv.

#7: Låter inget konstigt med barnen. Min brorsdotter (snart 8 år) sover fortfarande i samma sovrum som sina föräldrar för hon är född orolig.

Min kompis ena barn (också 8 år) kommer fortfarande in och lägger sig på en egen madrass i sina föräldrars rum om nätterna. Han somnar ofta själv men vaknar och kan inte somna om själv. Men dem har löst det med att ha en madrass på golvet han kan gå och lägga sig på inne i deras sovrum, på så vis slipper dem bli väckta under natten och han är nöjd och kan sova bra.

#8: det är helt ok för dom att komma på natten men inte skrika. Jag och min fru har inre sovit utan att vakna i panik varje natt på 6 år.

#9 Jag har erfarenheten att så länge man är där som hundens trygghet när den ber om det kommer den till slut automatiskt inte att behöva det stödet nattetid. Det brukar lösa sig själv längst vägen.

När det gäller barnen så ber jag om ursäkt i förväg om jag säger nåt dumt eller självklart för er. Men om barnen vaknar med skrik och panik under en period av 6 år, har dom fått nån hjälp för det? Förstår att det är jobbigt att inte få sova pga det, men man måste ju kunna hjälpa barnen så dom får sova igenom en natt utan att vakna i panik. Låter fruktansvärt hemskt.

#9: Min brorsdotter kunde också vakna i panik speciellt om inte föräldrarna var i rummet när hon vakna. Det är en av anledningarna till att hon fortfarande sover i samma rum som dem (hon har haft sömnproblem sen hon var nyfödd).

Samma med min kompis son, de prova massor av saker (och sökte även hjälp för det) och det som funka bäst är att han vet att han har sin madrass han kan gå till i deras rum när han vaknar.

#7: genom att finnas när hunden behöver det blir hunden trygg.

Det går inte att jämföra hund med barn.

#7: Du har tagit hem en liten djurunge som fram till att den flyttade till er (och därmed totalt bytte miljö) förmodligen har sovit tätt intill sin mor och syskon varje natt.

Att den på sikt ska bli trygg nog att koppla av på egen hand är en bra målsättning, men ni har bara haft den i fyra dagar… Först måste den ha en chans att bli trygg i ert hem. Att få känna sig trygg och kunna sova lugnt tycker jag inte är "ett problem" valpen ska lära sig att lösa på egen hand, tvärtom är min erfarenhet att om man ger närhet och bekräftelse så kommer tryggheten.

Bädda mysigt åt valpen med filtar och lägg dit ett plagg som luktar av dig/er, eller om ni har något som luktar av mamman. Sträck ner handen till valpen om den blir orolig men klappa inte, lägg bara handen intill den en stund. Och det kan vara svårt att skilja nödighet från bara oro i början, gå hellre ut en gång för mycket (efter vad du pallar) men har valpen nyligen kissat skulle jag se om den kan komma till ro med närhet.

Tack för alla svar. Kommer låta tiden ha sin gång.

Angående barnen så ska vi få hjälp

#13: jo som sagt förstår att det är tidigt nu. Med "problem" tror jag du missuppfattade mig. Kanske var ett dåligt ordval. Om jag säger komma vidare i utvecklingen förståe du nog hur jag menar

#12: håller inte med dig.

Både barn och valp är beroende av dig då du ger dom kärlek och mys, mat och lek. Du ska finnas där när det är kul och härligt men också när det är tufft. Du ska också ge dom ramar och kunna sätta gränser. Finnas där för att hjälpa dom överkomma problem och utvecklas till att bli självständiga men fungera bra i grupp och kunna samspela med andra djur och människor. De behöver hjälp för att lära sig rätt och fel.

Faktum är att jag inte hittar några större skillnader alls när jag tänker efter.

#5: bra, konstruktivt svar. Tack:)

#16: bortsett från det viktiga att dom inte tänker på samma sätt och fungerar olika. Det ena är ett djur och ska behandlas som det djur det är. Att förmänskliga hunden gör inget gott.

Har väldigt svårt att tro att barnens problem uppstod för att de fick tröst när de var små. Skulle tro att de flesta av oss här blev tröstade/ompysslade som spädbarn om vi vaknade på natten och var oroliga. Jag blev det och inte fick jag panik av det. Tvärtom så blev jag trygg.

#19: ja jag blev också tröstad och blir det än idag om jag är ledsen. Jag vaknade och vaknar inte upp i panik och jag sov och sover inte i mina föräldrars säng.

Våra fem barn har aldrig sovit i vår säng. De sov i egna rum från första början vi hade en vuxendsäng inne i barnrummet och där la vi oss med barnen när de somnat smög vi tillbaka till vår säng. Det har fungerat utmärkt.
Ingen av våra hundar har sovit i vår säng. Första veckan med Trix sov han och jag på golvet brevid vår säng. Sen sov jag halva natten brevid Trix och sen flyttade jag upp i sängen och han sover intill min säng och det har fungerat toppen .Han sover från tio på kvällen till sex på morgonen. Vi kan gå upp och kissa och bryr sig inte utan ligger kvar i sin bädd