7,6% är ganska hög ionavelsgrad. Jag skulle inte avla vidare på det, om du inte får tag på en hanne som har 0 i inavelsgrad med tiken.

Vissa uppfödare "tänjer" gränserna av olika anledningar. Som i ditt fall, om det är en ovanlig färg som dom vill bevara i kenneln.

Jag tycker det är helt fel, men jag vet faktiskt inte hur SKK ställer sig.

SKK "rekommenderar" ju visserligen max 6,25% men gör inte ett skit om uppfödare överskrider det.
Dessvärre finns det kennlar som avlar på bortåt 20%(!!!) släktskap - och SKK gör inget alls. De borde väl åtminstone kunna ta ett snack med såna uppfödare, kan man tycka.

I vilket fall, visst kan det vara vällovligt att vilja bevara en viss färg, men frågan är om det är just det som är syftet eller snarare att "få fram valpar med populär färg" vilket tyvärr är det vanligaste.
Att avla med färg som en av de främsta anledningarna till en kombination är, som jag ser det, definitivt inte ett vettigt avelsarbete.
Innebär det dessutom att man gör det med så nära släktskap så nej, det skall vara på väldigt goda grunder. Genetisk variation är en av de viktigaste grundstenarna i seriös och långsiktig avel, tullar man på det så målar man in sig i ett hörn.

Med andra ord, jag är rätt negativ. Vill man absolut ha den speciella färgen i sin avel så hade jag faktiskt hellre sett att man tog en mindre meriterad hund men som är utvärderad på andra sätt vad gäller tex hälsa och mentalitet, vilket givetvis även skall gälla släkten.

Att valparna är födda och ser friska och fina ut är förstås bra men långt ifrån alla defekter och sjukdomar syns så tidigt.

Jag hade sannolikt tittat efter en annan kull men det beror förstås på hur det ser ut på andra håll i rasen och så vidare. Och så blir jag förstås nyfiken på vilken ras det är…?
Jättebra förresten att ni tar upp och frågar om sånt här! I synnerhet om ni är intresserade av att börja med uppfödning själva så är det viktigt att man sätter sig in i grundläggande avel och genetik.

#2: Defekter kan visa sig senare i livet. Jag skulle, som sagt, inte använda den hunden i avel. men tyvärr är det precis som du säger. Uppfördare har en tendens att avla på specifika saker.

Jag har själv Beraded Collie, har haft i alla år, men de senasete 8- 10 åren har det avlats främst på päls och exteriör. Hundens mentalitet och rasspecifika "problem" har hamnat helt i skymundan.

Jag har kvar en Beardis nu, han är 11 år och han får hänga med så länge han orkar. Än så länge är han frisk och pigg. Jag kommer förmodligen inte skaffa någon mer Beardis efter honom.

Jag hade inte valt en sådan hund till avel. Satsa på att avla för att få fram friska individer istället för ovanlig färg. Det behövs fler som avlar på egenskaper och hälsa, inte fler som avlar på utseende.

Nu är jag några månader sen.
Jag hittade corgis som har 12,5 i inavel

Avla på friska individer istället för utseende

Vet en renrasig hund med över 15% inavel. Flertal syskon är avlivade, själv har hunden spondylos och ep. Syskon med knäproblem vilket inte ens är vanligt inom rasen (större ras). Ett syskon avlivat för den bitit oprovocerat (en människa rätt rejält). Är fler syskon avlivade pga fysiska problem också tror 3-4st. Tycker allmänt att hunden jag vet om också inte ens beter sig som rasen den är, visst den har mycket personlighet men på ett "retard" (ursäkta ordet) vis och inte ett friskt vis.. Vet ett kull syskon det gått bra för i den kullen, som är helt fri i kroppen och faktiskt rätt känd. Men jag skäms när jag ser hur mörkat hela situationen är med dessa individer..
Så med inavel kommer sjukdomar, väldigt tätt, man kan ha tur och få en frisk individ men det betyder inte att generna den för vidare är friska..