Med min Aussie tänkte jag att när han själv kommer upp i sängen så får han sova i den, dock så sov jag i en rätt låg säng första tiden (Ikeas våningssäng) med hans bädd precis under. Han började lagom vara rumsren när han lyckades kravla sig upp i sängen vilket var skönt, och med bädden under så kände jag mig trygg att fallet var kort och mjukt om han skulle göra en felberäkning.

Jag har aldrig varit med om en valp som ramlat ner under natten, men valpar är ju inte direkt kända för sin smidighet och goda omdöme… Vet att en del lägger ut en madrass, tjock matta eller ihopvikta rejäla filtar, för att inte valpen ska skadas om den får för sig att hoppa ner. Att blockera med galler funkar säkert också, om du kan leva med det.

Vi har en Iggy och vvi har satt kompostgaller runt sängen. Idag är hon fem år och hoppar ju upp och ner utan problem, men vvi har valt att ha dem kvar ifall att. Nu är ju Iggys en ras som lätt kan bryta ben som unga, och det är fult som fasen, men jag känner mig trygg.

Jag brukade rulla ihop ett täcke och sätta som "kant" vid sängen då chihuahuan var liten. Hade även en hundtrappa i form av en upp och nervänd kartong (annars stod valpen och gnydde bredvid sängen och ville upp eller i sängen och ville ner). Dock föredrog valpen suicide-jumps rakt ner i golvet, utan att använda trappan. Så det blev till att täcka in golvet med kuddar…

Jag använde faktiskt kompostgaller runt sängen tills hunden förstod att man inte ska närma sig kanten. Har ju hänt att hon åkt ner då och då men då har hon lärt sig ännu mer att hålla sig borta efter att man har tagit bort gallret.
Hon valde även att hoppa som en galning från byrån bredvid sängen som är 120cm hög men inte en skråma fanns att hitta på henne.

Har använt samma teknik på båda mina hundar (franska bulldoggar) som har fungerat väl enligt mig.