Beklagar sorgen Har tyvärr varit med om samma sak.

Åh, jag beklagar verkligen❤️

Jag har själv aldrig förlorat ett djur, men jag fasar inför den dagen min hund inte längre finns. Jag vet inte hur man tar igenom sig sorgen. 😢

Det är priset man får betala för glädjen att ha hund (eller något annat husdjur). Man får försöka trösta sig med att det är den sista tjänsten man gör dem. De har turen att slippa långt lidande, som människor ofta tvingas stå ut med sin sista tid. Sorgen är hemsk, men den blir lättare att bära med tiden.

Förstår precis vad ni går igenom!
Sorgen är ofantlig efter en älskad familjemedlem som en hund eller katt är.
Försök trösta varandra! 💕🐾🌹

Ni fick spendera många år ihop. Det kommer du uppskatta när värsta sorgen är över. Sakna dom gör man alltid.

Jag brukar undvika se filmer med djuret och bilder på det ett tag efter det försvann, för ser jag dom brister allt.

Det är verkligen inte lätt att ta sig igenom sorgen som blir efter den villkorslösa kärlek dom ger en. En hund ger en så otroligt mycket kärlek under den tiden dom finns vid ens sida.
Vår hund har haft ett bra liv då någon alltid har varit hemma när han fanns. Han har alltid följt oss vart vi en har varit. Saknaden efter honom är enorm och tomheten när man kommer hem och ingen kommer och viftar på svansen och hoppar och ska pussas är värst. Ingen som ligger under täcket längre eller ligger bredvid en i soffan😢/ Husse

Jag har också varit där och det är hemskt hur dåligt man mår. Det viktiga är att du agerat så som du ansett vara rätt, vi vill det bästa för våra djur. Du kunde ha gjort på flera olika sätt men denhär dagen skulle ändå ha kommit, du gjorde det du bestämde var rätt och hunden slapp lida (jag antar den var dålig om den var inlagd?).
Om många många dagar så kommer det att kännas liite bättre då du vaknar och du kan börja tänka dig att göra saker igen. Men nu ska du sörja och bara försöka uthärda dagarna. Det är fullt normalt att känna en stor förlust och sorg då man mister något man håller kärt!

#7:

Ja sorgen får ha sin gång.
Har insett att man kan tyvärr inte göra någonting åt den. Vi fick i alla fall 14.5 underbara år tillsammans. Det är bara låta sorgen komma över en. Ibland känns det som den aldrig kommer ta slut.
Men förhoppningsvis så lär man sig att leva med sorgen. Har snart varit hemma 1 vecka från jobbet men känns fortfarande jobbigt. Har förståt att alla sörjer på sitt sett och det får ta den tid det tar. Man kan inte styra över sina känslor, tyvärr.

Personligen så tror jag inte man kan få ett sådant band till en människa som man får till en hund, en relation som bygger på ömsesidighet och kravlös kärlek.

Vi människor har mycket att lära av djuren.
Ta hand om era djur och var rädda om dom.

Nu är sommaren här och lämna ALDRIG era djur i bilen om så ett kort ögonblick i sommarvärmen. ALDRIG NÅGONSIN!!!

// Tomas

#5: Är kanske det felet jag gör😢 Kollar både filmer och foton. Saknaden är enorm och denna tomheten😥
Att ett djur kan få en att må så här bevisar vilket band det finns mellan en hund och en människa. Dom ger så otroligt mycket kärlek.

#0: Beklagar sorgen! 🥀

Det som hjälper mig igenom den första akuta sorgen är att plocka undan hundens saker. Det här är såklart väldigt olika för oss alla, men jag behöver plocka undan medans min bästa vän är en sån som har djurets saker kvar framme i veckor eller månader.

Att använda sorgen som bränsle för min kreativitet kan också lindra. Måla, skriva, virka, fotografera, vad som faller en in. Det behöver inte bli varken bra eller vackert slutresultat men det känns skönt att göra något av känslorna.

Även om det absolut inte känns så just nu så kommer sorgen bli lättare, bara man låter det ta den tid det behöver. Sakna dem kommer man alltid men det kommer inte alltid göra lika ont som det gör nu så här kort efter att man sagt farväl. Med tiden kommer man kunna plocka fram alla härliga, roliga minnen tillsammans och skratta så man gråter istället för att gråta av sorg.

Den där inre debatten om man tog rätt beslut eller om man kunde ha gjort något mer för sitt djur tror jag vi alla slåss med. Ofta glömmer man bort att man diskuterade saken med en eller ibland flera veterinärer och inte tog beslutet så snabbt och lättvindigt som man kanske vill minnas det nu i efterhand när man bannar sig själv.

När det har varit dags för mina hundar att somna in så har det egentligen inte funnits några alternativ. Jag är stenhård på att deras livskvalitet är viktigast även om man skulle kunna chansa med en operation eller tung medicinering för att få lite mer tid tillsammans så går djurets välmående först. Mina känslor får vackert sätta sig i baksätet och bita ihop.
Att ha makten att avgöra när det är dags känns som (andra redan nämnt här ovanför) som det sista kärleksbeviset jag kan ge mitt djur.