Vet inte om jag är helt totalt nojjig men kan inte låta bli att fundera. Har idag en hund på 2,5 år, något hög i stress och något vaktande. Börjar dock fundera på om det är så att han ser dåligt, han är osäker mot främmande men kan även bete sig som familj och nära vänner är främmande om man möter dem ute. Är som han inte känner igen dem förens de börjar prata med honom vissa gånger och ju mörkare det är ute ju värre. Här om dagen laddade han och skällde han på en familjemedlem som han sett gick ut i trädgården, men som han inte upptäcke direkt när han kom runt hörnet på huset till vart den var. Tänker ändå att hund av vallras bör kunna ha lite mer koll än så på sin omgivning? Är det bara stressen och osäkerheten som tar över eller tror ni det kan finnas någon risk att hans syn inte är som den ska? Han har alltid vart mer eller mindre sån här sen han var typ 6-7 månader men tog det länge som spökåldern, sen blev det blev en sån ”vardags grej” jag inte reflekterat över förens han skällde ut familjemedlemmen så fruktansvärt för några dagar sen.