Ni kanske borde fundera på att istället hitta en sällskapshund med de egenskaper ni söker istället för att bidra till urvattnandet av bruksraser :)

Får man fråga varför? En av landets, i mina ögon, mest osunda rasvarianter, både mentalt och fysiskt. Det finns så galet många andra sällskapsraser som har mycket större chanser att få leva friska liv.

 Men är väl rätt lätt, sök upp utställningsresultat från de större utställningar, se om du hittar kennelnamn som dyker upp ofta. Eller gå in på kennlarna du hittar via SKK och titta på hundarna (det syns ju….) eller så ser du vilka meriter de har. Har de inga bruksmeriter så lär det vara e-schäfer.

Ebafarmen Sölvesborg. Hur bra hundar dom har vet jag inte, men dom är ofta på utställningar.

# 2 Håller med. Har bruksschäfer själv!

#3 Ja där fanns det räkor.😕

#3 Bra sagt. Köp inte en sönderavlad hund. Det är väl hart när omöjligt att undvika idag, men man kan ju försöka undvika de värsta ivf.  Du kanske inte känner till det, men utställningschäfer har avlats så hårt för att ge dem den av outgrundlig anledning önskvärda räkprofilen att de är i princip förstörda. De har även andra problem än leder och motorik.

Är inte Ebafarmen utslängda ur SKK?

#6 jag har också hört det plus annat negativt om Ebafarmen. Och då har jag inte ens haft schäfer…

Ebafarmen är praktiskt taget en valpfabrik som tar fram hundar som knäar sig fram. Ser fullkomligt hemska ut.

#8 Jag blir till och med ledsen när jag ser deras Schäfrar…speciellt valparna då de ska vara aktiva och leka men det går jätte dåligt när både benen och svansen släpar efter när de är i markhöjd:(

Herregud. Det är så jävla sorgligt ärligt talat. Känner en så jäkla fin schäfer jag har tränat med - snygg, funktionell, välbyggd, trevlig, jobbar fint… Men "utställningsschäfer"… det är verkligen en helt annan ras det där!

Best of Breed, Crufts 2016.
https://www.youtube.com/watch?v=EnE8EkevHnc

Har schäfer från kennel torneryd. Super hundar😍

#8 har heller inget bra att säga om ebafarmen 😤

Föder Ebafarmen fortfarande upp pälsdjur?

Värt att tilläggas att det finns en facebook grupp för Ebafarmens valpköpare där uppfödaren inte är välkommen… ”Erfarenheter av Ebafarmen” heter den.

finns det några rakryggade schäfrar då som inte är avlade enbart för bruks?

vi har haft fem (!) schäfrar till sällskap under min barndom och det har gått hur bra som helst. förstår inte varför folk blir så upprärda direkt man vill ha en bruksras till sällskap.

tycker inte det finns jättemånga sällskapsraser som intresserar mig. vill t.ex inte ha en söt ras som älskar folk och lockar människor till sig. 

vill heller inte ha en överdrivet  envis hund som många bullyraser är.

kan självklart fortfarande erbjuda aktivering men inte i nivå med militärhundsträning eller tävla i hundsport.

Man blir upprörd eftersom efterfrågan på sällskapsschäfrar har skapat sådana valpfabriker som t.ex. Ebafarmen har blivit. Inget bra kommer därifrån, varken för hundarna eller valpköparna. Det finns säkert bättre och sämre uppfödare av utställningsschäfrar men en brukshund borde förbli en brukshund, vill man inte ha det så skaffar man en annan ras som är lämpad till det man vill göra.

#16 därför att det inte finns en enda anledning till att köpa en brukshund som är avlad mot vissa drifter, till sällskap. Det kan bli hur fel som helst, och har förstört många av våra tidigare bruksraser. En brukshundsras avlas mot att ha en viss kapacitet, för att kunna utföra ett visst arbete. Avlar man bort det för sällskap, ja vem ska då göra arbetet som människan inte klarar av? Spelar ingen roll att man är uppväxt med en viss ras. Det vet inte hunden ni köper om. Det kan mycket väl vara en hund med stora drifter. Som inte passar in hos ett familjeliv. Sen kan jag känna personligen, av det man ser hos raser som avlats mot sällskap, av någon anledning avlats endast mot sällskap. Där har man av någon anledning struntat i ledstatistik, allergier och bara avlat på tråkiga hundar. Är ju bara det att… En hund vill inte vara allergisk. En hund vill inte ha artos i armbågarna som 3 åring. En hund vill inte doppa knäna i marken när den går. Eller, de klassiska sällskapsraserna king charles spaniel, mops, fransk bulldog, engelsk bulldog, Chihuahua, japanese chin, osv vill kunna andas. Men allt detta har vi tagit ifrån dom. Ursäkta, nu blev jag lite känslosam. För att då återgå till schäfern. Nej, jag tycker inte det är försvarbart att köpa en brukshundsras för endast ens egna tycke. Det finns så många raser, för att inte nämna vuxna omplaceringar på hundstallet, blocket, som man kan titta på istället för att bidra till att förstöra de få bruksraser vi har. När det gäller endast sällskap.

Alltså det beror ju verkligen på vad man menar med "sällskap". 

ALLA som har en brukshund har den som sällskap, men de tränar också (förhoppningsvis) med den på nått vis. Mer eller mindre, beroende på rasen, individen och ägaren förstås. Men som jag brukar säga till folk som är intresserade av att skaffa en hund av brukshundsras för sällskap+"nån form av träning":

Du kanske får en hund som är relativt lätt. Lätt att göra nöjd, lättränad, lätt bland folk och hundar, lätt i miljöer, lätt på alla vis. Då har du tur, grattis! 

Men du kan också få en hund med STORA drifter, STORA behov, som är reaktiv, JÄTTEPÅ andra hundar, ÖVERSOCIAL - eller tvärtom kanske skygg, blyg, reserverad, som har svårt för främlingar, vaktar mycket, osv. Det kan vara en JÄKLA skillnad på den där ena schäfern och den där andra, och är man inte beredd på att få en hund som är som en övertrimmad ferrari så ska man heller inte köpa en bruksschäfer, tex. Det kan vara en superfin hund om den får jobba tillräckligt mycket, och uppfostras rätt, men hemsk om du som ägare inte klarar av se till det. Och det är inte lätt.

#16 min bruksschäferhane blir allt annat än trevlig när han lever sällskapligt. Det går, men han blir extremt svår. Han är en hund med med stor aggression och inte jätte nervfast. Tills vardags är han extremt lydig, förig, kan gå lös överallt om jag skulle vilja men av respekt är han ofta kopplad, kommer på inkallning till 99% (stor jaktlust men kommer trots vilt), löjligt rolig att träna med osv. Däremot om vi varit sjuka en vecka eller så, så har han väldigt svårt att hantera aggressionen som han annars kan vid regelbunden och ordentlig träning. Han kan börja göra hotfulla utfall mot barn, män som spelar bandy eller en tant som går med en väska. Han letar i princip efter saker att bli förbannad på. Och sådan är han inte när han får ordentlig stimulans, då reagerar han enbart vid hundmöten men inte mer än att han reser lite ragg. Min schäferhane är en hund som hade kunnat bli rätt farlig utan rätt styrning och rätt stimulans. Med honom får man vara lite "svart eller vit" för att han inte ska flaxa iväg för låter man honom vara för fri så kommer problemen direkt, en hund man behöver ha tummen i ögat på. Det jag vill ha sagt är att du aldrig kan veta vad du får om du köper en bruksare. Min hund är helt underbar för mig, han passar för det liv jag lever. Grym i träning och till vardags helt underbar om han får tillräckligt mycket träning..

Skulle välja bort Ebafarmen då det är allmänt känt att dom avlar på halvkass mentalitet med rädslor, bara att kolla deras mh på avelsdata med faktiska värden. Sen är det mycket klådhundar därifrån… Samma sak hos Hylteland's och nästan alla valpar därifrån har Gardia…

Skulle istället titta på Wildblomman, Que Sera Sera och Trönderjyycken…

#18 har en, förhoppningsvis snart två, bruksschäfrar. Hon är sällskap/avel. Funkar hur bra som helst. Blir dom lagom aktiverade är det inga problem. Vet man bara vad man ger sej in på med en brukshund, ser jag inga problem med det.

#22 "Blir dom lagom aktiverade är det inga problem."
Men det är väl kruxet. De behöver bli det. Och då måste man ha kunskapen/inställningen att se till att de blir det.

Vissa klarar sig med att spåra och köra lite lydnad och trix då och då, men andra kräver betydligt mer (läs tex #20). Man måste ställa sig frågan om man kan hantera en mer extrem individ.