Följer för tips.  Min är väldigt liknande ibland, fast det är både dofter och vissa synintryck som är problemet för honom.

#2 Vi får hålla tummarna för att någon sitter på guldkorn till kunskap xD Får jag fråga vad det är för hund du har?

#2 En Briard. Min situation är inte exakt som din, men vi har alltid haft svårt i träningen pga att han är så jäkla disträ och lättdistraherad av andra saker. Ibland är det nå¨n doft, men egentligen är han inte fruktansvärt "nosig". Däremot har han alltid svårt att hålla fokus om det är nån hund i närheten, kan tappa spårfokus pga att det går nån med en barnvagn på andra sidan fältet…whatever really. 

Förstås handlar det som så många säger om "motivation" till det hunden nu SKA göra. Men det är vägen dit som är svår, för min hund tex så finns det liksom inga belöningar jag har hittat som är större än ett rådjur ute på fältet, en hund som går förbi, osv. Han är inte en hund som "gör allt för den där bollen eller godiset", tyvärr. Och jag har som du försökt, MYCKET.

Det är lite trist, för han kan många lydnadsmoment riktigt bra, och kan se riktigt bra ut även utomhus när han väl för en gångs skull verkligen vill ha min leksak eller nått, det är jävligt sällan dock att han sätter den sidan till. Annars hemmavid med bra belöning kan han vara hur snygg som helst i all möjlig lydnad, osv, så han KAN. Vi gick kurser och tränade lydnad bland andra hundar sen han kom som 12-veckors fram till 2-3 års ålder, sen mer sporadiskt då jag liksom bara kände en del frustration efter träningarna att det alltid var så omöjligt, man fick kämpa och kämpa för uppmärksamhet och fokus - det blir inget skoj alls just att träna lydnad då. Numera tränar jag mest lydnad med honom när jag märker att han är lite på G och verkar ha sin "lyssnarhatt på", så att säga… :/

Ibland brukar jag skämta om att han borde bo i norrland och gå som slädhund eller nått konstant, drag är nog det enda jag kört med honom där han direkt från första början varit helt med på noterna, och aldrig varit ointresserad av eller inte velat springa, etc. Det är bara på med selen och KÖR. Iofs, han är ganska peppad på personsök också, det funkar ganska bra faktiskt. Men helst inomhus.. brukssök i skogen har funkat bra också, men där har jag trots allt en oro i bakhuvudet att han skulle triggas igång av nått viltspår och sticka iväg (aldrig hänt, mer än en gång när han började springa på en doft och jag faktiskt lyckades kalla tillbaka honom!), och måste således vara på tårna för det på ett annat sätt.

Förstår att det hänger på mig som ägare och tränare, men det är trots allt en jäkla skillnad på olika hundar/individer också. Känner ett flertal hundar som bara är så otroligt lätta att träna lydnad med, de är liksom så lättbelönade med leksak eller godis, samt bryr sig inte så mycket om andra hundar och låser sig inte på annat, osv. Så det är lite surt.w

Vet exakt hur du menar. Nu sitter ju jag med en ras som är väldigt flamsig och doftfixerad men ingen annan individ jag träffat är så distraherad som min. Och när man betalat tusentals kronor för kurser, material, privatinstruktör och alla preparat som finns är det så nedslående att se personer som (inget illa menat alls) inte sitter på ens hälften så mycket kunskap eller lägger ner i närheten så mycket tid på träning och ändå går det så himla bra för dem och jag står så gott som stilla med min hund. 

Jag älskar ju min hund över allt annat och jag vet att det är poänglöst att jämföra oss med andra hundar och hundägare, men att kämpa som en idiot och inte se något resultat tär verkligen på mig.

#4 Förstår dig. Du har ju det ännu bättre i huvudet som haft andra hundar, denna är min första "från valp". Har haft vuxna individer som var så otroligt lätta, med minimal "träning" (jag var väldigt okunnig då också).. De var liksom bara chill med hundmöten, distraktioner, sånt. Mycket mer "mogna" så att säga - de kunde kolla på nått som dök upp eller nått av intresse, men kunde ändå komma tillbaka till världen och lyssna. De låste sig inte. Undrar om min nu nånsin mognar, hah.

Det är en stor skillnad. Jag brukar ibland i det tysta svära över några labbar jag känner till som verkligen gjort allt som deras ägare bett dem om i hela livet eftersom de vet att det finns en korvbit i fickan. Det är svårt att få träningsråd från såna personer. De menar förstås bara väl, och har inte _fel_, men deras värld är så otroligt annorlunda. De tänker bara "ja, men funkar inte korv så en godare korv då! Då klarar man det där när hunden tidigare var distraherad, då lyssnar den!",  och det funkar ju, för den hunden.

Jag har börjat tänka mer på att träna det som min hund faktiskt är intresserad av, och det som JAG vill göra. Om det är nått som jag inte riktigt älskar själv, och min hund inte bjuder upp på, varför ska jag då ens hålla på med det? Samtidigt är det ju en halvsanning, för jag tror jag skulle kunna tycka tävlingslydnad var skitroligt om min hund bara visade ett uns samarbetsvillighet i en annan situation än vardagsrummet (när jag har en god belöning).

Fördelen med att hålla på med tex personsök är det sociala. Dels är det bra självförtroendeträning och socialisering för hunden, dels är det socialt och trevligt för en själv. Och man får träna med olika hundar, och inte bara nöta med sin egen.

Spår blir jag bara tokig på. har försökt duktigt mycket i omgångar, och han är svintaggad när han får upp spåret i nosen i starten. Sen kan han vips springa av spåret hur som helst, eller lyfta huvudet och bara vilja KUTA, vilket får samma effekt (han missar spåret). Ingen metod har riktigt funkat för att fixa det beteendet, han är intresserad av doften, men inte av att verkligen SPÅRA, verkar det som. Klart en superduktig tränare kanske skulle kunna få till det, men för en själv som lever ett vardagsliv blir det tufft att försöka dedikera all den tid och energi som skulle behövas för att KANSKE få till det, så att säga. Tror jag skulle tycka spår var jätteroligt om det fungerade någorlunda.

Men det undrar jag lite för dig kanske? Om din hund är så fixerad på dofter i backen hela tiden, kanske borde ni satsa på spår istället i första hand? :)

Min hund är likadan. Hon ska lukta på precis allt och precis där hon vill när vi är ute och det har gjort att inte ens koppelträningen funkar ett jäkla dugg. Jag har haft fyra hundar tidigare som inte alls varit så här men min nuvarande går inte ens att lära att gå hyfsat i koppel. Om jag ska någonstans med henne t.ex veterinären så måste jag planera in minst dubbelt så lång tid för promenaden än om jag hade gått själv ifall jag inte fysiskt orkar släpa med mig henne hela vägen. Hon var dessutom tre år gammal innan hon ens såg ett koppel för första gången då hon är en adoptivhund som bott i en bur. Jag vet inte heller vad jag ska ta mig till. Att min hund ska gå bra i kopplet är liksom det enda "trick" jag verkligen vill ska funka och detta leder ju också till att både hon och jag får mindre motion då det är både fysiskt och psykiskt påfrestande att hon ska sega och lukta på allt. Men jag kan inte distraheras henne heller varken med uppmärksamhet, godis eller leksaker. Hon är så allmänt jäkla disträ ute att hon ofta går/springer åt ett håll medan hon tittar åt ett annat och därför skadar sig eller springer in i mig vilket har lett till bulor och blåmärken på mina ben. Själv är jag inte lika duktig och engagerad som du är men koppelträning har aldrig varit ett problem. Och alla mina tidigare hundar har varit försiktigare. Men hon är en jäkla bulldozer som inte verkar känna någon smärta. Har testat en gång att ha halsband på henne men hon tyckte det var värt att kväva sig själv för att få lukta där hon ville så det var verkligen ingen idé. Så jag hoppas också på tips.

#6 Angående detta du säger har jag nån erfarenhet också. Särskilt såhär på vår/sommar kan min hund vara extremt nosig på promenaderna. Det är helt okej när vi är ute bara för att rasta, jag låter honom nosa ett bra tag, och mer ställer in mig själv på att vi kanske bara tar oss runt några kvarter på promenaden totalt, sålänge han får nosa och rasta så spela roll?

När vi dock ska ta oss nånstans så har jag för ett år sen eller så börjat att faktiskt bara gå. Vi ska dit, vi ska gå på, vi går i den fart jag väljer. Han får hänga med eller bli släpad. Och då hänger han på. (min är som din att han skiter i om han skulle strypas av koppel när han drar mot nått annars). Däremot när vi ska "gå på", så har jag helst sele på honom, för att minimera skadliga ryck. Samtidigt blir det inte så mycket ryck, för de lär sig faktiskt när de MÅSTE gå och hänga på.

Jag har ett annat knep du kan testa. När min fixerar på en nosfläck så får han som sagt nosa som han vill normalt sett. men när jag MÅSTE gå vidare så räknar jag ner från 5, eller 3. Dvs jag säger till honom 3..2..1.. eller 5..4..3..2..1…0! Nu går vi. Sen går jag, och han får lov att gå med. Det har han lärt sig, för nu när jag kommer till 1..0, då lyfter han nosen, kissar på fläcken, och går med. Det kanske låter lite hårt, men det fanns inget just annat val för att få detta att funka för oss.

Motionen får min hund mest när vi springer i skogen, när vi går i skogen, eller så. De vanliga promenaderna kan bli relativt korta. Då försöker jag leka loss med kampleksaker istället för att min hund ska få mer fysisk aktivitet.

#7 Tro mig, jag drar med mig henne 😂 Har skaffat en sele med ring på bröstet för att fästa kopplet i och det gör att jag kan dra med mig henne lättare men det är ju ändå tungt för kroppen då hon är en 25kg's pitbull. Men hon lär sig aldrig. Att springa med henne går inte alls då hon tvärstannar för att lukta så att jag ramlar eller är på väg att få axeln ur led. 😁 Tack och lov har hon inget enormt behov av motion utan är en latmask som inte heller får motionera allt för mycket pga defekta bakben men hon skulle ju bra av lite mer ryggmuskler. Hon är dessutom helt ointresserad av leksaker både inne och ute så går inte att träna henne på det viset heller :/

När jag läser alla våra inlägg börjat jag fundera på om inte hundar kan haADHD ändå 😂 Får jag några bra tips när vi börjar hos en ny instruktör ska jag genast dela med mig!

#8 Fattar, ja då kanske hon kan sätta kroppen emot när hon verkligen vill :P Min har ändå lärt sig att går jag så går jag.. Men det gäller liksom att jag själv är fokuserad på att NU GÅR VI och inte spatserar eller råkar bli lite för blahaig.. kräver att man tänker på det!

#9 Jadu.. Vissa hundar är mer egna än andra också. Självständigheten kan göra sitt tror jag ibland å, känns lite som att min hund skulle klara sig fint lite på egen fot ute i världen, det är inte direkt som att han verkar särskilt ängslig för att tappa bort mig, haha.

#10 Min är tvärtom! När han väl inser att jag är borta får han panik, han vill alltid vara nära och ha koll på mig… så länge det inte finns dofter. Det är verkligen som att han går in i trans och varken ser eller hör något. Jag har sett honom gå förbi typ 4 decimeter från en hare utan att märke det för att han nosar så intensivt 😕 Så jag kan inte ha honom lös pga noll inkallning men det positiva är att när han väl kommit loss (hänt när ett rådjur plötsligt rusar förbi) så är det bara att sätta sig och vänta och inom några minuter kommer han rusande i panik för att leta upp mig.

 #11 Det skulle jag faktiskt försökt utnyttja om jag vore du.. Att träna på att "försvinna" oftare. Kanske skulle han börja förstå att han måste hålla mer koll på dig då…

Vad är det för ras du har? Generellt kan man väl säga att mycket (men inte allt) går att träna upp, men det tar enormt mycket tid och kraft. Även raser som avlas för samarbete får ibland fram individer som av en eller annan anledning är mycket svårare att få till samarbete med, egenskaperna blir inte i lagom dos. Det är en vågskål. Hur mycket arbete orkar jag lägga ner på hunden som inte samarbetar vs hur är hunden faktiskt avlad? Brinner man verkligen för hundträning landar man till slut i att man behöver en hund som är avlad för ändamålet, men det betyder såklart inte att man inte kan jobba vidare med den hund man redan har.

#13 Springer spaniel, så de är ju inga lydnadschampions men ska ju samtidigt kunna tränas och ska kunna sammarbeta. Min hund är väldigt lätt att träna och väldigt motiverad så länge vi inte är utomhus då dofter tar över helt. Till den grad att det faktiskt inte känns helt normalt. Jag tycker ju hundträning är väldigt roligt och just därför ville jag ha en hund som jag skulle kunna lära av, som inte slår volter för en godis eller född med all will to please man kan önska sig. 

Men att t.ex. träna inkallning så gott som varje dag i snart två års tid och inte ha gjort några framsteg pga extrem doftfixering? Kanske gör jag något fundamentalt fel, jag hoppas verkligen att det är min träning som är problemet men utan att tuta alltför mycket i mitt egna horn så har jag så svårt att se det. Den här hunden har gjort mig så otroligt kreativ i min träning och jag tror inte det finns någon hund jag inte skulle kunna motivera nu vilket är fantastiskt och jag skulle aldrig omplacera honom då han är den hund jag älskar mest av alla jag haft, men att känna att vi aldrig gör framsteg gör ärligt talat ont i mig och jag blir så frustrerad på oss båda.

#12 
Jo, det har du rätt i! Jag funderar på om det går att göra mer kontrollerat nu under koppelsäsong. T.ex. jag går och gömmer mig medan han är med någon annan och får spåra upp, vill samtidigt undvika att det leder till stress istället..

#15 Tror inte hunden stressas sönder av det. Ibland tycker jag folk verkar så otroligt oroliga för "stress" att de blir alldeles för försiktiga.. Men såklart ska man ju hålla koll på hur hunden mår.

Jag tänkte att du kunde ha långlina i skogen tex, och så fort han yrar iväg på en doft så vänder du och gömmer dig bakom en stubbe. Om han är lite orolig för att tappa bort dig så kanske han kunde börja tänka att han måste hålla mer koll på dig, oftare.

#13 Detta är sant. Jag märker det själv väldigt tydligt med min hund&ras, där jag kan jämföra hundar från samma avel, samma linjer - men på individnivå så ser jag tydliga skillnader mellan min och andra hundar.

#15 Han har extrem separationsångest så att gå ifrån när någon annan håller honom kan leda till en hund som är i taket i en timma efteråt, men helt klart värt att pröva!

#17 Tänkte inte att du ska gå iväg när nån annan håller honom. Det räcker väl att du har en 15-meterslina och gömmer dig bakom ett träd om han viker av på nån doft? Isåfall? Du känner ju förstås din hund bäst och vad den tål eller inte.

Hur gamla är era hundar? Hur gör ni bla när era hundar hittar goa dofter eller likn?

#19
3,5 år
För min är det inte riktigt mest dofterna, men vissa distraktioner. Oftast synintryck att det är nån hund i närheten, eller vilt (förutom fåglar, skiter han i).
Hur gör jag? Har testat allt jag kan komma på just nu för att bygga motivation till samarbete. Ingen belöning jag testat eller riktigt kan tänka mig är bättre än en intressant hund eller vilt djur. Ryta i eller "korrigera" funkar enbart om retningen skulle vara MYCKET liten, men då funkar nog en belöning eller dyl också.

Det är en väldigt vid fråga det där.. .:)