Jag har mött flera welsh corgi pembroke och cardigan och intrycket jag fått är att pembroke är mer chill, inte kräver lika mycket och lite av en soffpotatis även om den såklart kräver motion. Cardigan är skarpare, mer villig att jobba hårt fysiskt och skälligare :) Personligen gillar jag nog cardigan lite mer då de är lite mer spurt i dem tycker jag.

Jag har liknande erfarenheter som #1. Pembroke känns mer som den lugnare sällskapsvarianten medan Cardigan är mer arbetande och krävande. Undantag finns givetvis i varje ras i och med att dom är individer, men jag har varit dagmatte åt ett flertal Cardigans genom åren och har sett samma mönster. 

Alerta och smarta som sjutton, ivriga att lära, envisa, memorerar snabbt mönster och hittar på små sattyg om deras behov fysiskt och mentalt inte tillgodoses. Och högljudda, speciellt vid understimulering… 🤦‍♂️

Jag har träffat två typer av Cardigan. Dom som aldrig säger ett pip och dom som aldrig får nog av sin egen röst. Det verkar inte finnas något mellanting där. 😂

Helt fantastiska hundar som kan gå långt med rätt ägare och ska jag ha en corgi skulle det nog bli en Cardigan. 🙂

Har en kompis som har två stycken Pembroke, varav den ena är en valp på fyra månader, och det är den enda erfarenheten jag har av Corgis så kan inte jämföra. Men hennes vuxna tycker det är väldigt roligt att lära sig saker - speciellt tricks. Hon tränar även freestyle, htm och rallylydnad. Rätt enkla att motivera med godis, svårare med leksak. Upplever att min sheltie är enklare att motivera till träning överlag - men att hennes absolut inte är svår på något sätt, möjligtvis inte riktigt lika uthållig. I vardagslivet är hon väldigt tuff och mycket hund, en hel del resursförsvar vilket tydligen är ganska vanligt. Valpen är mycket mjukare i sättet, inte lika tuff mot andra hundar (inte feg, bara ”snällare”/mildare) Jämfört med min sheltie är de väldigt tysta, valpen ”pratar” en del (knorr, småmorr osv) och de vaktar ju litegrann, men har inte samma behov av att höra sin röst som shelties. Väldigt miljöstarka och bra avknapp. Finns riktiga soffpotatisar, men tror det handlar om att många nöjer sig med rätt lite aktivering, de klarar dock mycket! En väldigt bra sällskapsras som ändå ger lite utmaningar.