Känns som en "amma" skulle vara det bästa för hela kullen? Risken är väl att valparna tyvärr inte utvecklas som de ska (mentalt då) och speciellt om de både skiljs från mamman och sina kullsyskon vid den späda åldern. Vilken fruktansvärd historia💔

Valpar som är bara fyra veckor behöver en amma och sina syskon! Mat kan man få i dem på annat sätt, men det för den mentala biten behövs en vuxen erfaren tik som tar hand om dem. Hoppas det går bra för valparna!

Valparna är alltså i Spanien (jag också), här fungerar djurhållningen tyvärr inte alltid som den ska.. Jag har inte möjlighet till en amma och alla valpar utom "min" är redan adopterade.. Finns det andra sätt att hjälpa henne eller är erfaren tik och syskon ända säkra kortet?

Aj, nä ärligt talat skulle jag se mig om efter en äldre valp som fått ha sin mamma kvar åtminstone åtta veckor. Det är jätteviktigt med den tidiga präglingen!

Jag vill gärna hjälpa just denna valp till ett bra liv! Annars, vem vet vart hon hamnar..

Finns det några valpar kvar?

Nej, alla förutom "min" har fått sig ett hem

# 3 Ok…ja du, då skulle jag tyvärr nog inte ta den valpen (även om det är hjärtskärande att lämna den), om det hade gått att se till att den fått vara med sina syskon och fått en amma…så kanske den skulle kunna utvecklas till en bra och trygg hund…men med de förutsättningarna du nämner så är nog risken stor att du får en väldigt trasig hund (psykiskt) tyvärr. 

Som fd ägare (han finns tyvärr inte längre i livet, avlivades 2016 p.g.a. sjukdom) till en extremt ostabil hund med alla psykiska (och även fysiska) besvär men kan tänka sig så råder jag dig att se dig om efter en annan hund, för du riskerar att få kämpa dig igenom hundägandet utan speciellt mycket roliga stunder. Jag skulle aldrig ha velat vara utan min älskade Cain men med facit i hand, skulle jag ha köpt honom om jag vetat hur jobbigt det skulle bli, nej det skulle jag inte. Han var min allra första hund och hundägandet blev inte på långa vägar så som jag hade hoppats och trott. Jag fick verkligen kämpa med min hund, han bet mig otaliga gånger, var rädd för i stort sett allt, bromsade på alla promenader, extremt osäker, opålitlig och kunde vända från gullig till galen på en sekund osv. (och då hade han ändå vuxit upp med sina syskon och mamma osv.). Han lärde mig otroligt mycket och jag saknar honom varje dag…men som sagt han var inte lätt på långa vägar och de flesta människor skulle antagligen inte kämpat vidare med en sån hund (han blev 10,5 år),

Visst du kan med en stor portion tur få en kanonhund…men tror sannolikheten för det är väldigt liten med dessa förutsättningar. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Min hund Bella hittades övergiven utan sin mamma och syskon. När hon bara var fyra veckor gammal! Hon är den mest fantastiska hund jag någonsin har träffat.

#9 Som sagt det kan gå bra med en massa tur…men sannolikt så kommer det inte gå bra, därav rådet att leta efter en annan hund. 

Jag hade en kanin för en massa år sedan, han blev övergiven av sin mamma och hittades som ca 2 veckors unge utomhus, helt klart den mest fantastiska kanin jag någonsin ägt (har haft väldigt många). Han blev 11,5 år…men det betyder verkligen inte att jag rekommenderar att man tar kaninungar från sin mamma så tidigt och "nappar  upp" de i stället… Det kan gå bra (i det här fallet gick det bra) men det kan också gå käpprätt åt h…vete. 

Att leva med en psykiskt instabil hund är som sagt inte lätt. Jag hade helt klart valt att backa och valt en annan valp och då är jag ändå en sån som helst tar mig an omplaceringsdjur m.m. och gärna hjälper djur i nöd…

Att kämpa så mycket med en hund som jag fick göra med Cain tar på både krafter och psyke och jag råder därför till en extra tanke här innan du (TS) tar dig an denna valp. Du kan som sagt ha en massa tur och få den bästa hunden någonsin…men du kan också (vilket tyvärr är det troligaste scenariot) få en osäker, otrygg hund med en massa problem som kommer testa dig och ditt tålamod (och eventuellt även din plånbok)…kanske under 10+ år. Är detta någonting som du är beredd på? 

Mvh/Chinesecrestedlover

Vet du vilka de andra valpägarna är? Tänkte om ni kunde ordna träffar så de åtminstone får ha kontakt med varandra ett tag till. Inbillar mig ivf att det skulle vara positivt.

Inte för att jag har någon erfarenhet, men jag tror inte det behöver bli katastrof även om omständigheterna så klart inte är optimala. Spontant tror jag ha du ska ge valpen extra mycket närhet. Låt henne sova med dig, lägg dig och mys med henne ibland under dagen, mata henne i knät så hon har kontakt med dig medans hon äter. Kroppskontakten är viktig.

Man har gjort experiment där djurungar, bl.a. apor, berövats närheten till mamman. Det går mycket illa. Men om de får ett surrogat så går det bra. Du får bli hennes surrogatmamma helt enkelt. Gör sånt mammam skulle göra, eller nära nog.

Och lycka till! Det glömde jag säga. Trots allt klarar sig både djur och människor ofta mot alla odds, odds som är sämre än de här. Remember - all you need is love! 😉