mot invadrare bara

Min aussietik är väldigt skällig, hon älskar sin röst, och pratar mycket också. 
På morgonen när vi vaknar, när hon är upprörd, när hon är glad- ja mest hela tiden, förutom vid mat, då är hon tyst. 

Hanen, också aussie, är inte så skällig, han skäller dock vid mat och när han blir frustrerad(om han vill fram till en hund eller fram någonstans), och när jag ber honom backa ifrån bordet, då lekskäller han.

Har nyligen tagit över en ung mittelspitz som - peppar peppar - är tyst av sig. Han har skällt till när han blivit för uppjagad under lek, och han kan skälla lite i hundmöten. I övrigt helt tyst, kors i taket!

#1, Jarl, lägg ner nu!

Min hund anser jag är ganska så pratglad. Skäller nog normalt vid vaktande, ett eller tre skall tills jag kollat vad hon vaktar, då slutar hon. Vid lek har hon massa konstiga ljud för sig och skäller en del. Hon skäller mest när hon stör sig på något ljud, då är det ”VOFFVOFFVOFF” inomhus. Ras: bordercollie

Vi har haft vår omplacering i ett drygt år.Jag tror jag har hört honom skälla max tio skall.

Ingen av hundarna är skälliga, dom skäller bara ibland när dom vaktar men är mer "moffande" än skall. Slutar när man säger till. Chow Chow och amstaffmix.

Skäller ibland på ljud i trappen, i princip aldrig annars. Sen kan båda ljuda, men inte heller det sker så ofta. Mest låter de nog när de leker med varandra.

Mina salukis låter mycket, men skäller ytterst sällan. Det är vid vissa hundmöten och vid vild lek som det kan skällas.

Min hund är extremt tyst. Blir alltid väldigt förvånad när jag väl hör henne skälla, flera av våra bekanta har aldrig hört henne skälla och frågat "KAN hon skälla?". Det har hänt någon gång när hon hört eller sett något märkligt utanför fönstret, vid enstaka hundmöten och när hon varit glad att se mig efter att ha varit hos hundvakt 😍 Har en golden retriever.

Min skällde mycket som valp, för att få igång mig, få uppmärksamhet..osv. Men numera är han faktiskt riktigt tyst. Han skäller på:

Ringklockan.
Katter som går förbi utanför tomt. 
Mig när jag kommer och hämtar honom från tomt.
Figuranter när han hittar dem (denna jobbar vi på!).

I huvudsak kan man säga att han skäller när han vill komma fram till någonting men det är ett hinder ivägen (koppel/kompostgaller/osv).

Min lilla sällskapsblandis skäller ganska ofta. När han leker, när någon är utanför, när vi möter hundar osv. Den stora (retrieverblandis) skäller väldigt sällan. Det händer att hon skäller när hon hör någon utanför, eller när lillhunden håller på kan hon också stämma in i kören med ett skall eller två 😂

Jag har en skälltie (😉) som är glad i sin röst. Skäller för att få igång mig, när han blir skrämd/överraskad, när han blir frustrerad och taggad, skummisar som går förbi vårt fönster osv. Skäller ytterst sällan vid lek - men har mycket andra ljud för sig. Mycket av skällandet jobbar jag för att minimera, men vissa grejer bryr jag mig inte om.

Nikka (jaktlabbe) tillbringade sina första år hos mig med att vara knäpptyst, även när de andra hundarna skällde. Sen flyttade Charlie in och numera skäller hon gärna om "fel" hundar går förbi utanför.
Annars är hon tystlåten vad gäller skällande, men kan knorra och muttra rätt rejält om något inte passar madammen. Hon tar också lätt till pip och gnäll vid stress.

Charlie (cairnterrier) är medelskällig, tycker jag. Han skäller gärna när han leker eller är uppspelt och så vaktar han tomten mot både folk och fä. Har han tråkigt jagar han även flygplanen vilket är jättekul eftersom vi bor under inflygningsbanan till Landvetter…😃
Han har diverse andra ljud för sig också, knorr, pip och ett glatt ylande som han gärna tar till när han träffar folk han gillar.

Japp, hon är en terrier Brasileiro. Hon skäller när det knackar på dörren, när vi leker intensivt och vid hundmöten (både när hon är glad och när hon är osäker) Men hon skäller inte på när folk går utanför fönstret eller så, och hon slutar skälla direkt när dörren öppnats :) tyckte förut att det kändes lite pinsamt men det är faktiskt inget problem längre, hon låter, men ja…det går över och ingen av oss lider nämnvärt av det :) bor i hus så inga grannar drabbas heller :)

Tror inte min kan skälla.. Försöker och försöker få honom att skälla men det enda han få fram är liknande chihuahuabjäbb. Kelpiehane på över 2 år… Men pratar gör han i tid och otid. Morra på diverse saker är också en hobby han har. Finns nästan aldrig ngt allvar i morret dock…

Ossa pratar jämt, men har rätt långt till skall. Det är dock inget som hindrar honom från att mödosamt arbeta fram skallet flera gånger om dagen, i situationer där han har starka åsikter. Såsom ikväll när han var tvungen att sätta sig innan han fick gå över gatan, eller när jag inte plockade fram leksaken fort nog, eller när han inte fick hoppa ur bilen när han ville det etc 😂

…eh…skällig…jo tack, haha 😂 Sookie (Chihuahua/Chinese Crested/Schipperke = tre larmande raser i en👍) är en riktig liten bjäbba, hon skäller inte så mycket hemma i lägenheten (tack och lov🥵) men däremot skäller hon om hon är ute på uteplatsen och någon ex. går förbi, hon ser en katt osv., vi möter en hund, någon okänd vågar sig på att komma in i lägenheten…när jag öppnat dörren och släppt in vederbörande såklart (ex. hantverkare) osv. 

Framförallt skäller hon dock när vi är hemma hos mina föräldrar, där är det ett väldigt bjäbbbjäbbbjäbb-ande. De bor i hus med mycket fönster så antar att det kan vara att hon känner att hon måste hålla mer koll? Tycker hon har blivit värre sedan Cain dog (hunden jag hade innan henne…eller alltså som var vuxen när hon kom som valp, han avlivades tyvärr 2016). Det jobbiga är att jag aldrig kan förutsäga exakt när hon kommer skälla/på vad - hon kanske hör någonting utifrån och "går igång" , oftast något som jag inte ens reflekterat över t.ex. oftast har jag ingen aning om varför hon skäller - detta gör det hela en aning svårt att komma till rätta med. 

Ianto (Chihuahua/Chinese Crested) skäller också men oftast ser han ut som ett ? och verkar mest skälla för att Sookie skäller, haha😂. Han kan dock skälla på uteplatsen (oftast för att någon passerar, katter osv. men bland är det som att han också känner att han måste tala om för världen att "jag är utomhus nu, bara så ni vet"🤪) eller vid hundmöten. När det gäller hans skällande så är han dock mycket bättre (skäller knappast alls) om det bara är han och jag, utan Sookie alltså. Om jag t.ex. har med honom ensam till veterinären så skäller han inte på andra hundar som han gör då Sookie är med. Helt enkelt så beror hans skällande till största delen på att han delar hem med en äldre och bjäbbig liten bjäbba😍 (försöker såklart minska hennes skällande men eftersom jag ofta inte har en aning om när eller på vad hon kommer börja skälla så är det lite av en utmaning). 

Cain (R.I.P. ❤️, renrasig Chinese Crested) skällde i stort sett aldrig. Han ylade ibland dock, haha. Han hade en period problem med utfall mot andra hundar (men då var det mest morrande) och när jag jobbat bort det (skvallerträning), så gick han fint förbi andra hundar utan att säga ett knyst. Han kunde dock ha andra ljud för sig…ofta när han var unghund så trodde vi att vi hörde småfåglar…men det var Cain🤪 haha. Om man var ute och faktiskt hörde småfåglar så hajade man till och undrade om Cain ville nåt… ehm…ja, han var "lite" speciell. Praktiserade på ett djursjukhus när han var runt halvåret och några månader framåt och vid ett tillfälle hade jag med mig honom. Han skulle sövas och röntgas och fick sitta i ett "bås" i väntan på att det skulle bli hans tur. En liten fågel hördes över hela djursjukhuset och jag bad därmed om att (istället för att utföra de sysslor jag normalt gjorde under praktiken) få gå till min hund…för det var ingen fågel utan min ensamma osäkra hund som undrade var han hamnat, hihi…kändes lite udda… Mamma råkade t.o.m. säga fågeln istället för hunden ibland (när hon pratade om Cain), hahaha.  

/Chinesecrestedlover

Vår cocker skäller nästan aldrig. Faktiskt så har skall-kommandot varit det som varit svårast att lära honom. Det blir bara nåt mellanting mellan brummande och moffande. Kan dock skälla på riktigt om han får för sig det kommer in en tjuv på natten

Har en Cavalier tik på snart 9 månader, och hon skäller nästan aldrig. Enda gångerna är vid lek, och man blir lika förvånad varje gång eftersom hon aldrig säger något.

Har 2 schäfrar som är ganska glada i sina röster. Pratar mycket och ofta. Den yngsta skäller hela vägen fram till gatan, om hon inte har sin boll i munnen.

American wolfdog. Min hund är generellt tyst av sig, han kan gruffa ibland när han vill säga nåt men annars är han tyst. Han skäller enbart i situationer när han är jätte uppspelt glad över att få se någon eller när han är osäker. Det kan vara allt ifrån badleksaker utomhus till blinkande led-lampor eller när han inte ser vem personen är i mörker.

Tinja hörde jag skälla första gången när hon var 1 år. Att få henne att skälla på kommando tog evigheter, att få henne att skälla ihållande på kommando jobbar vi fortfarande på, att ha henne som skallhund i söket fanns inte på kartan. Hon har verkligen som det skrivs de ska ha; ett sparsamt men auktoritärt skall 😂

Asni öppnade gapet vid 9 veckors ålder och är väldigt glad i sin egen röst, men vi börjar få bukt med det. Det är mest våra egna hundar hon skäller på, när hon vill leka 🤪

Min ena skäller cirka aldrig, den andra skäller vid vakt. Den ena är alltid tyst överlag men den andra är mkt pratig, dock ej skällig.

Nä, skällig skulle jag inte kalla min Irländska varghund Pitcher. 
Han har en hel del olika ljud för sig; knorrande, frustande, muffande, pipande…
men det är

När matskålen är tom och hans tjänstefolk inte serverar en ny portion snabbt nog så gör han sig hörd. Sen är han jätteduktig på att påminna om att det finns godis på hyllan och att han vill ha det. Nu! 
Ibland (eller ganska sällan numera) tar han på sig uniformen och blir gårdens väktare, sitter och tittar ut genom fönstret och låter folk och hundar som inte har där att göra få veta vad han tycker om deras närvaro. 
När vi är på jobbet i stallet (eller någon annanstans som inte är hemma) och han tycker det är dags att gå hem så hörs han också.

Generellt är hon ganska tyst av sig, hon kan skälla ibland vid hundmöten beroende på vad det är för hund men oftast piper/gnyr hon bara då). Hon är en tibetansk spaniel.

Fick precis hem en omplacering. Schäfer/alaskan malamute. Schäfern kan ju vara ganska pratig av sig. Malamuten vill ju gärna yla. Men min hund är hittills *peppar peppar* tyst av sig. Har inte skällt eller ylat. Men han "grubblar" gärna när han kliar sig eller lägger sig till rätta :)

Min chinese crested powder puff/papillon är väldigt tyst,Nu när han är äldre(15 år) så skäller han ibland när han vill ha mat, men när han var yngre så skällde han bara när det ringde på dörren eller när nån gick utanför trädgården om han var ute(bara nått skall, sen var det bra) Han har mer ljud för sej än skall 🙂

min hund skäller ofta! min systers hund skäller lika mycket så jag har en kör hemma :)

Jag har tre stycken shelties som brukar räknas som en skällig ras då det är en vaktande, vallande gårdshund. Så de "ska" ju skälla/varna också vilket man inte får glömma. Två av mina, äldsta och yngsta, är mycket tysta av sig men skäller när det t.ex. kommer någon (ett par skall för att säga till men tystnar sen) och sen kan de såklart skälla vid lek, bus och ibland vid träning. Men annars mycket tysta av sig. Yngsta har en del andra ljud för sig som "prat", det är knorrande och oinkande (har ingen bättre förklaring faktiskt på ljuden han gör). Min mellersta däremot är mer pratig av sig. Han skäller definitivt mer än de andra två men bra mycket mindre än vad jag har hört att andra shelties gör. Även han har en del andra ljud som han har för sig när han pratar. Men han har också blivit tystare med åren 😂 Sammanfattningsvis: två mycket tysta hundar och en som är mer pratig!

Tänkte på den här tråden nu när jag håller på att träna in skall på kommando :)