Vi var fodervärd åt hundskolan (då den fanns). Min mamma hade slutat jobba och en hund var ett bra sätt för henne att komma ut och att vara fodervärd var perfekt för oss att testa hur det skulle funka med hund då min mamma var hundrädd (vilket gått över nu efter alla år med vår lilla dåre).

Vi åkte då till Arlanda och hämta upp vår lilla dåre som kom med flyget tillsammans med två av sina bröder.

Efter "fodervärdstiden" så lämna vi iväg henne för resa upp till hundskolan igen på utvärdering och vi alla hoppades på att hon skulle klara det även om det såklart var lite trist.

Men hon var inte borta mer än två veckor förrän vi fick erbjudandet att köpa loss henne vilket vi såklart ville och hon blev nedskickad till oss igen (hon var för glad i allt och alla och hade noll koncentrationsförmåga). Var ju superskoj att få tillbaka henne och hon fyllde 14 för en vecka sedan men samtidigt kändes det lite trist att hon inte lyckades och blev en välbehövlig hjälp åt någon (hon testades för ledarhund och för sökhund).

Skulle kunna tänka mig att göra samma sak igen om jag haft möjligheten.

Nu vet jag inte hur det är i dagsläget med de instanser man kan bli fodervärd åt men när vi var fodervärd för hundskolan som då existerade var det tyvärr dåligt med hjälp och återkoppling (det stod att det skulle varit träffar och liknande som aldrig hände).

Jag har varit fodervärd åt försvaret åt en valp/unghund. Inte nöjd med min kontakt med dom och inget jag skulle vilja göra om. Fanns några till anledningar till att jag inte var nöjd… Dock inget jag vill skriva ut särskilt detaljerat här men min erfarenhet (ca år 2011) var att det kändes oseriöst.

Min familj var fodervärd till en blivande polishund när jag var liten, det var alltså en valp med mycket krut vilket jag inte tror att mina föräldrar var beredda på trots att de hade haft en tuff blandras innan. Så vitt jag vet så var det noll support från och möten med uppfödaren som inte heller informerade någonting om hur hunden skulle förberedas inför framtiden som polishund.

Många som föder upp hundar till specifika ändamål (polis, militär etc) tror jag har MÅNGA hundar så det finns helt enkelt inte tid till samma stöd som en mindre uppfödning ger sina köpare :)

#4 Angående att lämna tillbaka hunden så var det tufft men å andra sidan tror jag inte vi hade klarat av att fortsätta ha den så som livet såg ut just då :)

Varit fodervärd åt försvaret. Just de hundarna är jäkligt tuffa och enormt krävande,  och stödet var inte det bästa. Så ska man vara fodervärd åt dem bör man ha rejält med hundvana sen tidigare.

Angående att lämna ifrån sig hunden sen.. Jag visste hela tiden att jag skulle få lov att göra det, ändå var det oerhört svårt. Jag hade ju haft hunden från det att han var 10 veckor tills han var ca 1,5 år. På den tiden fäster man sig enormt vid varandra, åtminstone gjorde vi det.  Så det var tufft, och jag skulle inte göra om det.

Kul med svar! #1 Kul att det gick så bra för er ändå. Jag är lite rädd att jag egentligen skulle hoppas på att hunden inte klarade provet och fick komma tillbaka, och det är ju en rätt dum tanke att ha redan innan man tar hunden haha. Det står också massa fint om träffar, privata träningar, kurser osv osv hos denna organisationen. Har googlat runt lite men inte hittat något om huruvida det faktiskt verkar bli av eller inte. Tycker att det är en rätt så stor del ändå, stödet därifrån hade varit väldigt bra att ha. #2 Jag förstår, tråkigt att du hade en dålig erfarenhet! #3 Jo, schäfer eller liknande hade jag inte velat bli med haha! Det är labrador det gäller i det här fallet så det hade förhoppningsvis legat på en hyfsad nivå och en jag hade kunnat tänkt mig oavsett om det var min ”egen” valp eller inte. Men visst förstår jag att det är lättare att lämna ifrån sig hunden om den egentligen inte passade en. Tack för svar! :)