Hör du! Du verkar ha det tufft. Men du verkar också ganska positiv. Hur eländigt den än ser ut så brukar det lösa sej till slut. Ha det bra!!!

Du verkar verkligen haft ett tufft år, men nu ser det ju ut som det ska vända för dig…du ska se att det blir bra för dig nu =)

Kram på dig

Usch ja, det kan kännas kämpigt ibland. Men du får försöka ta nya krafter nu till det nya året!

(Flyttar denna tråd till OT)

tack allihop

sånt år har jag med haft men gå inte ner dig för mycket utan se till att uthärda så blir allt  bättre =D. det kan inte vara dåligt för evigt ;);)

Jag kan inte mer än hålla med dig…mina båda tvillingsyskon dog innan de ens hann bli födda, två av mina älskade råttor har jag blivit tvungen att avliva pga av sjukdom och mentala besvär. Min katt har också fått avlivas pga av hjärnblödning (21 år gammal) och så även dottern till min hund som min far hade… vet inte om 2007 bara är är ute efter attt jävlas med en…

Det som inte dödar, det härdar

Håller med dig till fullo Biobio, men det är så svårt att tänka så precis när man är mitt upp i det…

mm.. håller med! år 2007 var ett jäkla skit år fullt ut.

Men ska man gå efter allt som andra säger så löser de sig ju;) De är väl kul att höra när man inte ser någon ljusning och vet att de inte löser sig bara sådär. Men men.. hoppas kan man:)

Nej det är just det…när man står precis mitt i det stora djupa hålet så är det hemskt svårt att se en ljusning…

Jag har också haft ett sånt år! fast det var 2004 och inte 2007… Mina förädrar skjilde sig, min underbara farmor fick magcancer och dog väldigt snabbt, efter det söp våran styvfarfar ihjäl sig, sedan fick jag reda på att halva riktiga släkt bor i Italien och kommer förmodligen aldrig få träffa dem =/    jag var bara 10 år då och det tog ganska hårt på mig.. Speciellt det med farmor och skjilsmässan.   Tråkigt när såna saker händer, men tiden läker nästan alla sår. =)             Lycka till!

oj då.. Rättar mig själv lite, det ska stå "halva vår riktiga släkt".

Mm.. precis NÄSTAN alla sår;( Jag måste säga att jag haft många år nu egentligen. Har vart skit ända sen tsunamin i thailand.. och innan de var de en hel del också, fast då och då.

#13: Ja, vissa saker kommer man ju inte över.. men mycket liksom blir bättre med tiden. Tyvärr så händer hemska saker hela tiden, som man inte riktigt kan kontrollera

# var du med om tsunamin på nåt sätt? Det kanske är för jobbigt att prata om förrästen.

#14 Jo visst blir saker bättre med tiden, men de är tråkigt när de bara ska komma nya saker. När man äntligen slappnar av för att saker löst sig och funkar, så smäller nästa sak till!
Neh, nu ska jag sluta:P

#15 Neh, jag var inte med. Men min mor var där då.. hon var t om ute på vattnet när de hände. Men tack vare en riktigt skicklig båtförare (som tanka sammtidigt som dem åkte ifrån vågen) så överldeve hon. Men jag trodde i flera dagar att hon INTE levde. Och inte fick hon komma hem heller med dem skit dåliga premisserna sverige gav. Så både hon och jag påminns ju ibland och mår dåligt över de. Men jag är ändå en av dem lyckliga som fick hem min mor!

Gud vilken tur. Jag hade vart helt förtvivlad om det hade varit min mamma. Tur att det slutade lyckligt!

#16: Vilken tur ni har haft! Jag känner en kille som var där på semester samtidigt som tsunamin hände, dom hade också tur, för deras hotell låg uppe i bergen och inte nere vid vattnet.

Mjo, de slutade lyckligt eftersom jag fick behålla henne. Men ändå så fortsätter de ju. Som med mamma poppa allt annat upp också när de hände.. allt hemskt hon gått igenom i livet kom upp i huvudet och hon har mått dåligt länge. Jag fick drömmar om att hon försvann eller dog. Så man får ju lida för sakerna också.. Bara några månader efter de fick hon svar om att hon kanske hade canser deusstom. Som om de inte räckte. Men de var inte elaka celler eller vad man ska säga.. så de var ingen fara just då.

De är som min mamma och jag säger till varandra när sak efter sak händer. Våran familj får inte en break, åtminstonde inte hon och jag. Grej efter grej.. men man ska inte klaga;) hehe