Hur länge har hon varit på det sättet och hur jobbar du med beteendena? Tänker att 8 månader är ganska litet och mycket som händer för valpar i den åldern?

#1 just reagera så starkt på andra hundar började hon med vid 5 månader ungefär. Kör mycket kontakt, fick tips av en pedagog att så fort hon ser en hund så ska jag klicka och ge godis, typ skvallerträna. Funkar sådär. När de gäller ensamheten har hon aldrig klarat av att vara nånannanstans än där jag är. Går jag någonstans så följer hon efter. Lämnade henne i bilen en gång, då bröt hon sig ut ut buren. Är jag och sambon ute på promenad samtidigt och jag går iväg för att slänga bajspåsen så ylar och skriker hon och stryper sig själv nästan för hon SKA till mig.

Min tanke är att många hundar säljs på blocket i den här perioden av en valps liv just för att det är besvärligt då, men att det också ofta går över. Jag själv hade en förväntan på min hund att hon skulle vara lugn, trygg och lydig som min föregående hund var när hon var i slutet av sitt liv, det har jag ju insett att det är helt orimligt. Hon är en trotsig tonåring som tycker att omvärlden stundom är superspännamde och stundom livsfarlig och det är en jobbig tid att hitta nya vägar att kommunicera och jobba sig framåt. Att jobba med självförtroende (hos både förare och hund) och ha rimliga krav tycker jag har hjälpt mycket för att ta sig igenom den perioden… Kan ju bli så att även valpen du ev behåller hamnar i samma läge oavsett tidigare tiken?

#3 jag förstår hur du menar, och ja, han hamnar kanske oxå i samma situation. Jag tänker inte så mycket på mig själv i det här läget, jag tänker på dem. Främst tänker jag väl på vad som är bäst för henne, eftersom hon är superstressad så fort de låter nånstans. Jag hoppas att de har med åldern att göra, och att hon kommer bli tryggare i sig själv i slutändan, och jag hoppas att hon kan bli de även i lägenhet. Kan hon bli de, att de bara har med åldern att göra, så är de han som får flytta och få en nystart.

Jag hade inte flyttat på någon. 

Hon är ung, och har bara haft problemet i 3 månader. Låt det ta tid. 

Separera på hundarna ute så mycket som möjligt ute, och försök låta honom få uppleva saker utan henne, parallellt som ni jobbar intensivt på hennes problem.

Kanske prova något milt dämpande, så hon kan koppla av och märka att det inte händer något när det låter, ni möter andra hundar…….😎 Postafen(mot åksjuka) blir dom lite trötta av. 1 tablett/20 kg hund.

Som tillägg till #6: Det finns också Adaptil (halsband är det som funkar utomhus, men man kan ha t.ex. uttag för att minska generell arousal), Zylkéne ångestdämpande piller, och kostillskotten MaxRelax (egen, god erfarenhet) och EquiCalm som ska ha samma effekt :)

Men vänta lite nu… rekommenderar verkligen inte att experimentera med humanläkemedel utan att konsulterat med veterinäe, speciellt inte för valpar. Jag vet att vissa ger postafen mot illamående, men man bör inte ge det för annat syfte. Dom blir trötta, men det tar inte bort känslorna, det är bara att dom orkar inte visa känslorna. Men många känner fortfarande likadant. Och ett tillägg till #7 det ger inte en lugnande effekt, det är stressreducerande och ger inte en garanterad effekt. Stor skillnad på lugnande och stressreducerande, dessutom är calmex, adaptil och zylkene tillskott och mycket bättre att ta till i denna situation än humanläkemedel mot åksjuka. Men förvänta dig ingen effekt förrän efter en vecka med calmex, och 2-3 veckor med adaptil! Lycka till!

Tack allihop för svar och tips och åsikter. Jag valde igår att yngsta fick flytta tillbaka till uppfödaren, hon berättade att han skulle få stanna där tills det absolut rättaste hemmet dök upp och att hon va väldigt kinkig. Redan samma kväll ringde hon och berättade att han skulle få flytta till hennes moster, som efter mycket beskrivning och förklaring verkligen är det perfekta hemmet för honom. Han bor fortfarande hyfsat nära och jag får fortfarande träffa honom. En enorm lättnad från min sida! Vad gäller henne så ska jag ta till mig de ni skrivit, sålla lite och sen söka runt efter tips på hur man ökar tryggheten och självkänslan hos henne så hon kan bli den bra hund jag vet att hon kan bli! :)

Hundpsykologerna som körde min valpkurs och unghundskurs sa att mellan 7-12mån brukar unghundar gå genom en period som kallas för spökåldern. Rädd för allt och ingenting, skäller, blir lite mer vilda. Det är en fas som går över. Jag ville bara skriva för att jag går genom detsamma med min valp på 8 månader. Det är en svår period men det blir bättre. Vi kommer överleva! Haha.

EDIT: Vill lägga till att de rekommenderade att träna lätta saker för att förstärka deras självkänsla (som att träna dem att hoppa upp på stenar eller bänkar och sen ner igen med mycket beröm och godis) och försöker inte förvänta för mycket från dem under dessa månaderna. :)