Leta upp en vettig instruktör och gå en kurs skulle jag säga, det är ett väldigt stort ämne att behandla i en forumtråd. =)

Hela dominansgrejen, "hunden tar över" osv är ju motbevisat av modern forskning. Men de som alltid haft hund och inte gått kurs på senare år eller de som aldrig gått kurs kommer kanske inte i kontakt med detta alls, medan vi som hänger på forum stöter på det mesta och har nog koll på ett annat sätt, även om det såklart finns olika åsikter. =) (Finns ju även en del personer som "inte tror på forskning" och kör på "det här har alltid funkat för mig").

Tycker detta tänk är väldigt konstigt och onaturligt. Jag bestraffar inte min hund, jag säger till honom vad som är okej och inte. Han är min familj och har därför aldrig förstått detta med att bestämma, leda, straffa hit och dit. När vi är ute ser jag mig mer som hans guide, det är mitt jobb att lära honom hur han ska bete sig och anpassa sig till ett mänskligt samhälle som är onaturligt för honom att vistas i. När jag möts av diverse folk som tror man måste bevisa att man är den som bestämmer och leder så säger jag tillbaka att han är min familj och inte sitter jag och är alfa över mina syskon då jag ser honom likvärdig familje medlem.

Har man bra kontakt med sin hund och det inte råder ngr oklarheter vem som egentligen bestämmer behöver man inte tjata på jycken.

Det räcker med att harkla sig och spänna blicken i hunden så vet den att det han/hon  var gång att göra inte är tillåtet.

Skulle jag höja rösten skulle min tik bli förtvivlad. Det skulle vara som ett slag i ansiktet på henne.

Samtidigt, under bus och bonding leken så morras och vrålas det friskt. Men då vet hon att det är lek och svarar upp. ;)

Båda metoderna funkar uppenbarligen för inlärning. Men tänk efter, vad vill du ha ut av din hund förutom att han lyder? En glad kompis som inte är rädd att ta egna initiativ och testa nya saker men gärna frågar om lov först eller en rädd, kuschad och initiativlös slav? "De blir vad man gör dem till" hör man ofta om olika hundraser. Och just i det här fallet stämmer det nog. Jag är övertygad om att hur man hanterar, uppfostrar och tränar hunden formar dess personlighet.

Som andra redan sagt finns det ingen grund för det där dominanssnacket. Det grundade sig, åtminstone delvis, på forkning på varg. Men det var vargar instängda i hägn, och säkert inte stora sådana heller. Sen byggdes det väl på för att man tyckte det där med ledare och dominans var coolt och häftigt. Military style. Mycket inom bruks kommer just från militären och det ligger nog till grund för hundträning allmänt, eller gjorde ivf. Soldater tränades till att lyda blint, annars blev det bestraffning, så varför göra annorlunda med hundarna?

Modern vargforskning ger en helt annan bild av vargen och dominans förkommer inte på det sätt som man förut trodde. Dessutom har hunden utvecklats rätt långt från vargen, även om likheterna är många är hunden inte längre en varg. Vargen är t.ex. mycket snällare och mer tolerant mot sina flockkompisar än hunden. 😉

Jag har alltid tyckt att små barn och hundar är rätt lika mentalt och det är jag väl inte ensam om. En gång var det vanligt att uppfostra barn ungefär som de här människorna du pratat med tycker att man ska uppfostra hundar. Hedra din fader och din moder och stryk vankades om ungen gjorde nåt galet och annars också för säkerhets skull och för att barnet skulle lära sig veta hut. Så gör man inte längre…

Det är bevisat att man inte ens behöver korrigera hunden med ord (ett nej t.ex). 
Grejen med hundar är att dom funkar oftast oavsett vad vi som människor väljer att göra.. Det är vi människor som ska känna i magen att det är rätt, det vi gör, hur vi uppfostrar.

Att "visa" sin hund "tydligt" hur man bestämmer igenom att förmodligen skada eller skrämma den väldigt kraftigt en gång så den "senare" inte ska göra samma sak.. Ja det fungerar. Men det fungerar ännu bättre att istället arbeta på problemet utefter hunden och ha tålamod.
Hela "flock" och "flockledare" är trams enligt mig, Okunskap.

Jag har sett folk som korrigerat(fysiskt) sina hundar och dom FLYGER fram i det dom gör tills dom hamnar på en viss punkt och står och trampar och trampar, Väldigt ofta får dom lägga om allt och börja om. Medans de jag sett köra positivt tar det lite längre tid för att komma igång men sen "stannar" dom inte upp lika kraftigt. 
Det är så jag uppfattat det, och det är de människorna jag sett, alltså inga studier.
Däremot finns det många studier som om och om igen bevisar att positivt är bättre :)

Ja, det finns väl att skäl till att militär o polis gått över till positiva metoder. Och det är nog inte för att de vill vara snälla. 😃

Jag tycker det är skillnad på disciplin och bestraffning. Disciplin kan man utöva genom att säga och visa att "nu gjorde du något icke önskvärt, jag vill att göra såhär istället", och så visar man hunden, hjälper den förstå och befäster ett nytt beteende. Bestraffning tycker alltid jag verkar gå ut på att man är hård mot hunden, antingen fysiskt, psykiskt eller verbalt på ett sätt som inte är varken hjälpsamt eller rättvist utan mer handlar om att sätta hunden på plats.

Bara för att man utöver positiv förstärkning och jobbar med "snälla" metoder betyder det ju inte att man ska vara slapp och inte ska lära hunden vett, hyfs och vad som gäller i olika situationer. Men det man gör med hunden görs på ett tryggt och trevligt sätt som gör att hunden självmant vill välja att göra "rätt" och inte gör rätt för att den är rädd att göra fel eller något som orsakar obehag.

Mycket tror jag också handlar om att man måste hitta "sin stil", att man liksom skaffar sig grundkunskaper och sedan bygger vidare på det sättet man själv känner är bäst för en själv och hunden man har. Att man läser på om olika sätt att uppfostra hundar och sedan själv genom att umgås med hundfolk och hundar, testar kanske olika tränare, går hundkurser för olika folk osv skapar sig sin egen bild av vad man tycker känns bäst för en själv.

#7 Håller med, och är för både positiva metoder för inlärning och att sätta gränser och yada yada (bara för att det inte ska bli några missförstånd🙂) men jag förstår inte riktigt aversionen mot att ta i hunden rent fysiskt. Jag var med om en situation för ett par år sedan när jag gick en rallykurs och min hund hoppade mot instruktören. Jag tog ett mjukt och omedelbart tag i på henne för att avbryta och instruktören (känd för att enbart använda positiva metoder) blev upprörd och sade att jag kunde dragit i kopplet istället. Jag stod som ett frågetecken, för det sista jag vill är att ge min hund ett ryck i halsen som den inte förstår, mot att jag mjukt avbryter hunden genom att ta i den.

Sedan är ju det bästa att inte hamna i situationen och i 9 fall av 10 kan jag förutse att det kommer hända och kan avleda/undvika situationen, men om det väl händer så vill jag genast avbryta och min hund förstår direkt om jag tar tag i henne.

#8 Det tycker jag är ett typiskt exempel på när det är vettigt att fysiskt ta i hunden, särskilt när den inte har negativa erfarenheter av det, tråkigt att instruktören reagerade som hen gjorde.

#8 Jag redigerade mitt inlägg för jag tänkte efter en gång extra angående att vara fysisk mot hunden. Jag tycker att våld utövar man aldrig, men att ta i hunden för att avstyra något kan man göra.

#9 Det tycker jag också, såg inget våldsamt i det jag gjorde alls, men jag kände mig som en djurplågare i en vecka efteråt för jag tog så illa vid mig av hennes reaktion… 

#10 Ah, okej.  Men även om du inte är av den åsikten så ser jag den ganska ofta när det blir sådana här diskussioner, att så fort man tar tag i hunden så har man korsat någon gräns för vad som inte är ok längre.

För att återkoppla till trådstarten: jag tänker att en hund mår bäst om den förstår precis vad som förväntas av den och om det innebär att jag visar den genom att hålla i den fysiskt tänker jag att det inte alltid är fel. Sen allt tjafs om dominans och alfa och tjosanhejsan, det tänker jag bara är okunskap och ovilja att ändra ett synsätt som varit etablerat, och att det finns tv-tomtar som helt okritiskt förespråkar sådana teorier såklart… det är klart det funkar att kuva sin hund, precis som det "funkade" att misshandla hästar vid inridning, till slut hade de inte någon ork kvar att protestera. Och det att det funkar gör att dominanstomtarna får vatten på sin kvarn och tror att den bakomliggande teorin stämmer, trots att modern forskning visar på annat. Det funkar. Men det är inte så man bygger ett samarbete.

Hmmm I see. Men vad är då lämplig fysisk situation? :O Är det ok att ta i nacken (man påstår att hundmammor gör det så därför är det "ok")? Är Ceasar Milan, sk expert inom sitt område, ute och cyklar när han pratar om hund hierkier och liknande?

Ja, det är han. Du får tänka på också att det han håller på med är ingen normal "hunduppfostran" och att det ska vara så TV-mässigt som möjligt. Det är också en annan hundkultur i USA än i Sverige. Bara Fredrik Steen som inte har fattat det. 😛

Men jag är inte heller emot att ta tag i hunden. Och jag kan också tänka mig att knuffa till den i nack-skulderregionen om den är på väg att göra nåt dumt.

Sen finns ju situationer när man är tvungen att ta i. Om man t.ex. har en stor hund som får för sig att den ska käka upp en Chihuahua hjälper det inte att stå där och locka med godis. Man måste bryta situationen snarast möjligt och så effektivt som möjligt, så klart. Men allt sånt är ju undantag, nödsituationer. Har inget med uppfostran eller träning att göra. Jag skulle ta rätt hårt i en unge också om han höll på att göra illa en annan unge om det var det som krävdes.

Det är det här med bestraffningar i vardagen och dominanstänket som är fel. Situationer som kräver ett visst mått av våld kan alltid uppstå, både vad gäller hundar och människor. Har aldrig varit i en en sådan situation själv då min hund varit den felande, men alla hundar är inte mjuka, det förstår jag.

I see! Vad är då din tanke kring hanar som hävdar sig mot andra? Typ juckande ses som en maktkamp men jag har alltid relaterat det till att min hund är overexcited eller upp i varv då han enbart juckar när något spännande händer. Tillexempel tar jag på mig mina byxor vet han att vi ska gå på promenad och då blir han så glad att han börjar jucka på mig. Träffar han andra hundar börjar han jucka på dem under lek för att han kommer upp i varv. De flesta ägare ogillar det och det beteendet kan även trigga hundar till attack. Är det dominans beteende eller bara overexcitement? Borde jag försöka stoppa honom eller är det inget farligt? Och på vilket sätt då? Om någon har en länk kring anti dominant tänk och hur riktiga vargflockar egentligen uppför sig så hade jag gärna läst! Älskar att läsa och lära mig grejer :) övriga länkar är oclså välkomna!

#14 Over excitement definitivt, eller överslagshandling på svenska :) Ingen dominans i det. 

Hanar som hävdar sig mot andra är i mina ögon ett inkorrekt och spänt beteende. De hanar jag träffat som varit hanhundsaggressiva har inte varit nog socialiserade med lugna hanar, utan mest socialiserade på tikar. "Boys will be boys" - vill jag jobba så långt ifrån jag bara kan. 

Min nuvarande (okastrerade) hane bryr sig inte ett enda smack om kön på andra hundar - mycket tack vare att han är som han är, men också för att jag tolererar inget "men det är en (specifikt kön) därför är det som det är". Funkar något inte så jobbar man på det :) 

Den "flockstruktur" som Arrak mest går in i består av 3 okastrerade hanar. Inga problem alls :) 

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

Det finns en annan, jättebra artikel/uppsats från han som ursprungligen myntade "dominans inom hundar" där han tog tillbaka det med fakta. Kommer inte ihåg hans namn eller namnet på artikeln? Någon annan som vet?

Det är stress/överslag om hunden juckar, Inte dominans. Min tik juckar på min hane om det blir för mycket.
Min hane hoppade på en annan hane för ett tag sen, trots att dom varit vänner sens han var 6månader. Det har inte med att göra att han inte är socialiserad, han har kunnat umgås med precis alla innan. Han är könsmogen, unghund och av en väldigt pang på ras. Inga skador hann ske, men jag blev inte glad, och där har jag ett exempel på när man fysiskt kan ta i hunden. Jag lyfta istortsätt upp han i nackskinnet (nu är han ju så stor så halva han står ju kvar som ingenting) och släppte inte när jag drog bort han.

Min hane är översexuell och har inte kunnat hantera sina känslor på senaste, Jag hoppas det går över nu med kastreringen.

15# Tack, intressant artikel! Ska spara den och hänvisa varje "dominans förespråkande" människa jag stöter på here on :) HIttar du länken så är jag jätteglad om du vill dela!

#15 & #16
Är överslagshandling  negativt? För när jag läser om det låter det som att hunden blir frustrerad. Hur kan man lätta det? Varför triggar det andra hundar  till attack?

Förhoppningsvis så går det bort, om det är hormonrelaterat. Annars kan man förhoppningsvis träna bort det!

#17 Tja, visst är överslagshandling negativt. Överslagshandlingar kommer (i min erfarenhet) efter en viss tids negativ stress som hunden inte vet hur den ska få utlopp för - så då blir utloppet juckande. Så juckande/överslagshandlingar i sig är inte negativt, det är ett neutralt sätt för hunden att släppa på stress, det negativa är att hunden burit negativ stress :) 

Att lätta överslagshandlingar är att lätta stressen, och gud vet om vi inte alla kämpar med det 😉 Försök att analysera när hunden juckar, om det finns några samband med när det händer, vad hunden gjort innan den juckar, om det finns några samband etc etc. 

Som brandsläckning när överslagshandlingen händer kan man erbjuda andra, "bättre" sätt att släppa stress. T.ex. tugga på ett ben, slicka rå-/blötfoder infryst i en kong, kampa en stund (om det inte bygger mer stress!) etc. Tänk naturliga beteenden ur en etologisk synpunkt. Dvs: vilka beteenden hade min hund utfört om den varit vildhund i naturen. (T.ex. jaga-fälla-äta byte, gräva ner mat, försvara område, markera område, leka, samarbeta osv osv.) Att utföra ett lugnt, naturligt beteende är ofta negativ-stress-dämpande. Därav t.ex. tugga ben, slicka mat ur kong. Sådant där hunden får fokusera på det beteende den utför, och inget annat. (Varför t.ex. promenader ofta går bort, även fast det är en variant av markera område - för att den hela tiden kan titta utåt, söka efter annat, titta på en fågel under tiden den utför det naturliga beteendet.) 

Varför det triggar andra hundar till att gå i försvarsattack är (i mina ögon) för att det är ett sådant fysiskt påträngande beteende. Den juckande hunden kommer upp extremt nära, med all fokus på den andra hunden (hotfullt), håller fast hunden etc. Det är helt enkelt ett fysiskt aggressivt beteende, som den andra hunden vill försvara sig ifrån.

Tror inte det behöver vara negativ stress alla gånger. Vet hundar som börjar jucka på folk de blir tokglada att träffa (som mig t.ex….suck😎). Det räcker nog att det är mycket känlsor, blir kortis i hjärnan och de vet inte var de ska göra av sig. Eller som det klassiska exemplet på överslagshandling, en endivid som slits mellan två starka beteenden den inte kan utföra samtidigt och istället gör något helt annat, orelaterat. Typ mat i den riktningen, hare som bör jagas i motsatt riktning - bäst att sätta sig ner och klia sig istället.

Tror egentligen inte juckande är så mycket av överslagshandling i egentlig mening som ett sätt att få utlopp när det blir för mycket av det goda - eller onda.

#19 Jag tycker att det du beskriver är just stress. Blir så glad så det blir kortslutning i hjärnan och juckar = stress, agerar efter det.
Det spelar egentligen ingen roll om det bara sker med en person, en hund eller vid en speciell plats, Det är oftast påverkat av en situation, plats eller vad som helst som hunden inte kan hantera (den kan vara förglad eller för mycket av vad som helst) och därav använder den sig av en överslagshandling som enligt mig = stress.

Stress ja. Inte nödvändigvis negativ stress. Om man inte anser att all stress är negativ förstås.

Alltså, jag är inte för detta med hela dominansgrejen. Senast idag ville en främling berätta för mig om detta när jag stog där med min 8, snart 9 månaders där ute och pratade med personen. Men tja…jag kör lite som pingvinerna då.."smile and wave".

Däremot fattar jag verkligen ingenting av det instruktören i #8 dillade om. Jag tycker det låter väldigt konstigt att man inte ska kunna ta i sin hund, sålänge man gör det på ett schysst sätt. Jag tar ofta i min valp, det har jag alltid gjort. Tycker absolut inte det är fel att hantera sin hund fysiskt även när man vill visa den vad som är tillåtet eller ej, det har inget med våld att göra. Dessutom så anser jag att det också skapar en vana att bli tagen i för hunden, så det är liksom inget konstigt om jag skulle lyfta honom över nått staket eller whatever utomhus heller. Lyfter honom ur bilen gör jag också. Och när han hälsar på nån och blir lite FÖR glad och vild i sitt hoppande så lyfter jag mjukt ner honom och erbjuder en godis för att sitta/ligga bredvid istället. Skulle kännas lite dumt i sån situation att gå ifrån och dra ner han med kopplet istället IMO.

Sen så tror jag ärligt talat att de flesta av oss har tappat tålamodet nångång och rytit i åt våra hundar. Även hållt fast dem om de som valp/unghund får totalt spel och bara vill nafs-attackera, eller om de totalt övervarvat vid nått hundmöte tex. Men för mig handlar det sistnämnda om att släcka bränder som det kallas, det är inte själva strategin i sig. Att ryta i åt min valp/hund är inget jag vill göra, men det har hänt några gånger. Jag tycker det är rätt okej om det inte sätts i system, och liksom kommer från ett ärligt ställe (och förstås inte är överdrivet).

Jag blir ärligt talat glad av dessa positiva metoder. Har som sagt enbart fått predikat för mig om alfa metoderna men efter att kikat lite på bla zack georges videor blir jag bara så glad. Äntligen förstår man varför hunden beter sig som den gör utan att det ska vridas i att hunden alltid "försöker dominera och ta över en". Har varit så sjukt frustrerad innan, för hundarna vill inte lyssna. När man berömmer dem så lyssnar de helt plötsligt så mycket bättre! Och de ser så mycket gladare ut! Man blir själv glad :D Självklart finns det gånger när man inte orkar och ur frustration kan begå misstag som #22 säger, och det är ok enligt mig för det är inte så att man menar det och det sker inte saker konsekvent, man är människa och gör ibland småmisstag :)

Det jag tycker är svårast med "positivt" tänk är att hantera de svåra situationerna - inte inlärning eller allmän guidning. Min 8,5-månaders "valp" väger 32kg, och kan gå bananas när han får syn på en synnerligen intressant hund han bara VILL RUSA FRAM TILL JUST NU NU NU. Oftast går det bra att bara "gå på" och belöna kontakt, han brukar släppa det när vi gått vidare en bit. Men sen vissa tillfällen, särskilt när vi varit tvungna av div. anledningar att stå kvar medans en hund gått förbi eller nått sånt, när jag glömt att ha nått bra godis i fickan, eller det tagit slut… då bara bygger hans energi/varvtal upp till den gränsen att han spänner hela kroppen, skäller och slår över. Då vet jag inte riktigt vad jag kan göra mer än att hålla i honom helt enkelt. Som tur är nafsar han inte hårt på mig, men lite vänds det ändå mot mig i såna fall, och det är inget jag uppskattar.. Dvs han blir så till sig att han bara vill ta tag i NÅTT. Man får sig riktigt bra träning i självbehärskning och att hålla sig lugn iaf… :S

#24 finns det inga koppel/selen som gör det enklare att ha kontroll på hunden utan att man skadar den? För jag själv är också lite orolig hur det blir när Bismo blir äldre. Jag är supersvag och tycker redan nu (han är 12kg) att han drar för hårt. En sak jag kom och tänka på är att Tyson är en omplacerings hund och jag har alltid vetat hur han ändrats genom åren. Från att övergå från en aggressiv, rädd och skygg hund till en hund som literally älskar att gosa så är det helt otroligt hur mycket lyckligare han blivit. Jag kom precis att tänka på att han brukade vara sjukt matagressiv innan (man kunde inte ens gå i närheten av maten utan att han högg en i hälarna). Nu kan man tom ta matskålen ifrån honom. Det makes sence att han är mycket mindre osäker nu, och hela dethär dominans bullshitet bara motbevisas av detta. Däremot så är han fortfarande väldigt vaktande av sina leksaker och ben, finns det sätt att träna detta? (Vill gärna kunna apportera med honom och kunna ta ben utan att bli biten)

Tänka er, en hund som knappt ville bli klappad och gömde sig hela dagarna till att bli en riktig myshund som inte kan få nog av kel och älskar att gosa ned sig under täcken

#25 Det absolut enklaste sättet att få honom att sluta vakta leksaker och ben är att ändra hans förväntan. Om han vaktar så betyder det att han är rädd att ni ska ta hans grej, det vill man vända till att han vet att om ni kommer fram så är det inte för att sno, utan kanske för att ge något bättre. 

Försök från början att inte komma så nära att han börjar morra, utan börja med att kasta lite smaskigt godis till honom när han ligger med ett ben eller leksak och sedan gå därifrån. Det enda som händer är liksom att du närmar dig, kanske är ett par meter bort och försöker pricka hans huvud med smaskigt godis (godiset ska han gilla mer än det han ligger och vaktar). Efter hand som han blir mer avslappnad i kropsspråket när du närmar dig kan du gå närmare och närmare, din målsättning är hela tiden att han inte ska känna att han behöver morra på dig. Efter hand kan man ge godis direkt från handen, fortfarande inte röra hans grej, den ska han känna är "safe". När han är trygg med att ta godis från handen skulle jag gå över till byteshandel. Säg att han ligger med en vanlig tråkig tuggis, nåt hudben eller så, då kommer du fram och erbjuder han ett köttigt revben eller vad han nu tycker är mycket smaskigare än det han själv har (måste vara något han kan få behålla tills det är slut). Du ger han lugnt din "skatt" och förhoppningsvis kan du plocka bort benet han hade från början.
Samma sak med leksak sedan, jag gissar på att han har leksaker han gillar mer eller mindre. När han lärt sig att du troligtvis kommer med något bättre så kan du gå fram med favoritleksaken och byta mot den han har för tillfället, eller byta leksaken mot något smaskigt att tugga på om det är lättare. 
Sedan är man typ "klar" om det bara är försvarandet man vill få bort, vill man kunna byta till sig vad som helst så fortsätter man på samma sätt.

Målsättningen är hela tiden att han ska ha avslappnat kroppsspråk och inte morra. Om du råkar få ett morr eller annat "fysiskt" vaktande, gå tillbaka några steg och fortsätt därifrån. Hur fort du kan gå framåt beror helt på hunden.

Detta har jag kört på mina och det har varit väldigt effektivt. Jag har även tränat den äldre när den yngre var valp. De fick leta godis tillsammans på gräsmattan och så fort valpen närmade sig den stora kastade jag godis på den stora. Än idag när de är tanter (10 och 11 år) så kan de äta lugnt bredvid varandra utan groll, jag kan även stoppa den ena och låta den andra få extra (beroende på vem av tanterna som är mullig för tillfället), de litar helt på mig. 

Med leksaker och ben är de helt lugna med att jag får göra vad som helst, jag kan gå fram och plocka nåt smaskigt direkt ur munnen på dem, de bara undrar när de får tillbaka den (ska de inte få tillbaka den så ger jag ibland en godisbit istället, men inte alltid), de litar helt på mig. 
De har även generaliserat så att samma gäller hela familjen, de vaktade inte ens mot sonen när han var i värsta terroriståldern, utan litade på att jag skulle fixa åt dem (vilket jag såg till att göra såklart, jag ska ju vara värd att lita på).

Angående apporterandet så kan man träna det (när du jobbat med att han accepterar byte) genom att ha tre likadana leksaker, kasta den ena, kalla in, när han är nära kastar man den andra och förhoppningsvis släpper han den första. Gör han inte det utan släpper den första borta vid den andra så kastar man den tredje och går fram och plockar den första. Sedan håller man på så tills han fattar att det alltid kommer mera, han behöver inte vara rädd att förlora den första. När han vant sig vid det kan man börja med med "klassisk" apporteringsträning, dvs kanske först lära honom att nudda din handflata med nosen, sedan att han ska göra samma med leksak i handen, parallellt jobba med loss-kommando via byteshandel osv. Jag kan förklara hela processen, men nu är inlägget redan sjukt långt, kommer säkert upp bra info om man googlar på typ apportering byteshandel eller liknande. =)

#25 "finns det inga koppel/selen som gör det enklare att ha kontroll på hunden utan att man skadar den? För jag själv är också lite orolig hur det blir när Bismo blir äldre. Jag är supersvag och tycker redan nu (han är 12kg) att han drar för hårt."

Vad är det för selen? Dragsele? Det är väl det enda jag vet om som är milt vid dragande/ryckande. Alla framknäpp selen (som jag sett i butiker) ger snebelastning eller åker rakt upp i armhålorna. Expander koppel finns men det funkar inte alls på min hund då han "kan gå" en bit innan det tar stopp och därav drar mer. 
Så jag vet inte vad det är du syftar på som finns, är väldigt nyfiken.
Det enda som finns som inte skadar hunden är att träna den att inte dra och rycka, Och ja det är svårt jag vet det är inne på min andra "utfalls" hund, men inget annat är milt, Varken sele, halsband, koppel, halti m.m. 
Folk rekommenderade mig sele när min hund var yngre och han drog tills han inte kunde andas, Han lät värre än när han drog i halsband, kändes inte direkt lockande.

#27 Tack så mycket för alla fina råd! Ska definitivt träna och hoppas att jag kan vinna hans tillit mer :) Hans förra ägare misshandlade honom så tror mycket av hans trust issues kommer därifrån. Han verkar redan gladare av det lilla jag tränat av positiva medtoder :) #28 jag vet att vissa rekommenderar en grej som man spänner runt munnen och den fungerar som ett koppel, vet däremot inte om den är skonsam. Så ungefär det jag frågade, varav frågetecknet :) Tror du den är dålig? Min kompis amvände det på sin golden men jag är rädd att den ska skada. Jag har kommit relativt långt tycker jag, i koppeltränadet. Men problemet är att så fort han får vittring om något börjar han dra igen, spelar ingen roll hur mycket godis eller hur mycket jag lyckas fånga hans uppmärksamhet. Något knep som finns att pröva? :)

#29 Avråder från halti/nosgrimma för det kan lätt skada hunden vid ett oväntat ryck, dessutom blir många hundar väldigt stressade av dem. Angående ditt problem, träna valpen i självbehärskning! Kolla upp Premacks princip och doggie zen. Eva Bodfäldt och Leslie McDevitt har bra övningar i sina böcker. Och när du är i situationer som du vet kommer bli övermäktiga för valpen eller när du inte kan vara konsekvent, använd sele + midjebälte.

#30 Asså jag förstår inte människor. Varför uppfinner man en massa grejer (i tanken att det är hundens bästa) när det i verkligheten har en negativ eller skadande effekt? Så tråkigt att man blir rekommenderad såna grejer när det stjälper men än det hjälper :/ Wooow. Det låter som omvänd psylologi, fast på hundar. Nu ska jag bara hitta sätt att applicerade det i verkligheten! Tack så mycket :) Blir lite förundrad över hur mycket ni alla kan :P

Nosgrimma är skadligt om man använder det fel, men helstryp är nog värre. Tänk er ett ryck i det.
Jag använde nosgrimma när det verkligen behövs och det sker inga ryck och min hund får inte alls så långt koppel att det skulle bli skadligt om något skedde, ALLT skadar även om vissa saker kan skada MER om dom används fel.

Jag kör att när hunden får upp ett spår eller ser ett byte (katt/hare m.m.) så ger jag den det den vill ha; jakten. Så jag kastar en boll eller drar en leksak på backen. Boll är absolut det bästa för mina, har funkat något otroligt bra på båda två hittills.