Det här med ensamhetsträning..
Min 14 veckor labrador följer mig konstant. När han själv är vaken gör det mig verkligen inte så mycket men han följer även efter mig när han sover. Eller ja, han vaknar till såklart och följer efter. Reser jag mig från soffan och ska gå till toan så är han där, försöker lägga sig under tiden jag är där inne men följer snabbt med tillbaka till vardagsrummet och lägger sig där istället. Sen är det samma visa om …
Har läst lite att det kan röra sig om otrygghet men alla som träffats min lille valp påstår att han är trygg. Julafton, folk han inte känner - låg mitt på golvet helt utslagen. Idag hos veterinären - först låg han och halvsov mitt på golvet sedan la han sig och sov på britsen så fort han kom upp. Jag är dock såklart öppen för att det kan röra sig om otrygghet om det är vad som misstänks. Kan det vara bara annars att han inte vill missa en godbit, eller att han vill vara där det händer? Jag vill att han ska få sova ifred och ordentligt men jag vill själv kunna röra mig i hemmet.
Jag är hemma hela dagarna med honom (ensam ägare) och han är renrasig labrador, 14 veckor som sagt, om det har betydelse. Jag är dessutom förstagångshundägare och tar emot alla tips och råd så min lille får sova som han ska!
MVH
Josefine
Lär honom att han ska vara kvar när du går iväg. Vänj honom vid att vara i ett annat rum än du - avgränsa med kompostgaller exempelvis. När jag fick min hund ( 1,5 år gammal) följde hon mig överallt. Gick jag ifrån soffan till köket gick hon efter. Det jag då gjorde var att sätta tillbaks henne i soffan. Följde hon efter igen gjorde jag samma sak. Efter många repetitioner fattade hon grejen och nu, om jag reser mig ut soffan, vaknar hon till men ligger kvar. Jag har aldrig haft valp, så vet inte riktigt när man brukar börja "ensamträna". Men hade jag skaffat valp nu hade jag nog börjat träna på att valpen kan vara i ett annat rum/ ligga kvar när jag går iväg ganska tidigt.. Skulle också tänka mig för och se till att ensamträna så du KAN gå hemifrån i framtiden om du vill och behöver.
"På natten är alla katter svarta"
Så gjorde min omplaceringslabbe på 1,5 år när han kom också. Det fick han snabbt lära dig av med, jag blir superstressad av sånt. I början så kommenderade jag honom att stanna där han var när jag bara skulle en liten bit (stryka lugnt men bestämt, säga "stanna här", stryka, gå bekymmersfritt därifrån. Ta tillbaka hunden on han lämnar platsen innan du kommer tillbaka), berömde vänligt när han låg kvar där jag lämnat honom. Jag såg också till att ha ett kommando när han faktiskt ska följa med, så behöver han aldrig fundera på om han ska följa mig runt ifall att vi ska ut. T.ex. "ska vi gå ut och kissa", "ska vi går ut", "vill du träna", "vill du följa"? Det säger jag innan jag ställer mig upp/rör mig mot hallen etc, dvs redan i soffan eller vars jag nu är. Nu för tiden kommenderar jag sällan stannandet, utan det är om jag märker att det är en extra jobbig dag då han behöver stöd, i övrigt vet han ndå att det är önskvärt att han förblir där han är i alla lägen.