Fick själv lite tips på min tråd - http://hundar.ifokus.se/discussions/581dab598e0e7476df0001a4-forebygga-aksjuka?discussions-1

#1 Tror inte att han är åksjuk för han har aldrig kräkts i bilen.

#2 Kan inte säga med säkerhet, men det gör dom hundarna jag beskrev i inlägget oxå. Dom flåser hela turen, kan dreggla ganska mycket oxå. Dom blir stressade och åksjuka. Då kräks dom när vi stannar typ.

Tänkte det var lite samma koncept med att köra korta små turer i taget och försöka vara ett lugnt stöd för din hund. Ta pauser med frisk luft och sånt.

Om du inte har kräkproblemet kan du ju bara överse råden som tex att inte äta ngt innan man åker ;)

Gör bilresor till något att se fram emot. Korta turer som leder till något roligt som en skogspromenad, bad, lek, besök hos någon han tycker om, vad nu din hund tycker om att göra. Håll bilturerna så korta som möjligt i början så han inte hinner stressa upp sig för mycket och upprepa några gånger i veckan.

Talar bara av personlig erfarenhet, mina egna anlag för sjösjuka. Åksjuk i bil blev jag som barn, men aldrig nu. Men jag kan må lite småilla ett tag om det är kurvig väg och börjar bli dålig luft i bilen och jag inte kör själv. När jag var liten och blev åksjuk kunde jag må så dåligt att jag grät när vi åkte på semester och så. Men jag kräktes aldrig.

Sjösjuk blir jag fortfarande. Hade egen båt ett tag och det drabbade mig då också om det gungade mycket, men jag har aldrig kräkts på en liten båt, däremot på större båtar. Man jag kan må fruktansvärt dåligt. Så pass att det hände att jag bara satte mig ner och sket i allt, trots att det var min båt, jag var den enda som egentligen kunde segla och navigera o.s.v. Så jag tror att hundar också kan vara åksjuka utan att kräkas.

Verkar han stressad på något annat vis? Det behöver ju inte vara åksjuka eller liknande utan "bara" att han är stressad vid bilresa. Då får man ta små steg i taget och kanske bara börja med att göra honom bekväm i bilen när den står parkerad, utan att köra. Sen utöka det till att köra nån minut och ta en paus och fortsätta jobba sig uppåt.

Min daghund blir alltid extremt exalterad och flåsig när vi ska åka bil för att de få gånger vi åker bil är det alltid något roligt på gång. Därför har vi fått jobba från grunden, att bara hoppa i och ur bilen lugnt och sansat, ligga i bilen på parkeringen osv utan att det händer något eller vi åker iväg.

Det är när bilen ökar farten som han börjar flåsa. När den kör sakta bryr han sig inte. Tror han är lite ljuskänslig, han är livrädd för vindrutetorkarna också.

Han kan mycket väl vara åksjuk, det yttrar sig inte enbart i form av att hunden spyr utan flåsande och dreglandet ingår också som "symptom". Men det kan också vara ett tecken på att han går upp i stress i bilen.

Min yngsta hund hade jätteproblem med åksjuka som valp/unghund.  Så för att lära in "bilåkandet" med honom såg jag till att inte åka bil "i onödan" och  försökte ta korta turer som ledde någonstans roligt. Men trots jättekorta turer började han spy i bilen varje gång. Fick också tips om att testa adaptil och zylkene som jag tyvärr inte märkte någon effekt av alls. 

Iom att han vart så illamående och spydde i bilen så ledde detta, på kort tid, till att bilen för honom vart något negativt (såklart) så jag började jobba en hel del med att göra bilen till något positivt. Jag gömde supergott godis i bilen lite varstans, öppnade alla dörrar och lät honom ta sig in i/ur och runt i bilen som han ville. När han vart mer bekväm med att var i och runt bilen tog jag nästa steg att positivitetsträna med att bilen var igång (i början bara starta och stänga av den för att successivt öka tiden). Blandat med detta tog vi mycket korta turer, helst på så rak väg som möjligt, med bilen och alltid med ett roligt slutmål. Såg även till att planera in bilåkandet så att han inte fick mat eller så innan bilfärd. Detta gjorde att jag fick bort att han spydde i bilen men kunde fortfarande flåsa och dregla fruktansvärt. Fortsatte jobba med positivitets träning med bilen plus att jag tror att åksjukan minskat iom att han blev äldre. Idag kan han åka bil utan problem, han fyllde nyligen 3 år. Kvitto på detta fick jag när vi åkte på semester till Arvidsjaur förra året och mer eller mindre sträckkörde upp förutom tanknings- och kisspaus och han tog hela resan med ro!

Vart/hur hunden reser spelar också roll. De flesta hundar, som har åksjuka, känner av det mycket mer om de åker i bakluckan på bilen bl.a. Precis som på människor så gör frisk luft också susen samt att hunden kan se vägen. Mina hundar reser i bilsele i baksätet.

Min äldre hund lärde jag in bilåkandet med att åka korta turer och ganska ofta, 2-3 ggr/vecka, och ofta till något roligt som att t.ex träffa lekkompis eller åka till ett nytt ställe att utforska. Han har aldrig varit åksjuk och har alltid sett bilåkandet som något superskojj. Så länge han får följa med så är han supernöjd!