Tjurig på promenader
Nu behöver jag er hjälp med min 5-åriga terrierhane som sedan några veckor tillbaka helt bestämt sig för att "tjura" på promenader…
Han är en pigg liten hund som visserligen inte är valp längre och kastrerades i sommar. De senaste veckorna har han börjat vara sååå lat, eller snarare obrydd på promenader. Han vill helst gå i en hel koppellängd bakom mig och nosar och nosar och nosar. Hoppades på att detta skulle avta i samband med kastreringen, men det gjorde det inte. Det spelar ingen roll på vilket humör jag är. Skulle jag hoppa och tjoa och skratta hela promenaden skulle han kanske springa ikapp mig mer, men jag ska väl ändå inte behöva gå som en pajas varje promenad för att han ska tycka det är kul?
Jag berömmer honom med godis de gånger han går vid min sida, och ungefär hälften av promenader går han fint. Drar varken framåt eller bakåt. Men han har alltid varit envis och jag har behövt jobba mycket med att gå fint i kopplet. Men speciellt nu i regnrusket är han så omotiverad. Men jag tror på något vis inte att det handlar om att han är omotiverad eller att det är vädret jämt. För några dagar sedan då jag blev less på att jag var tvungen att gå så extremt sakta med honom hela tiden (och nu menar jag verkligen det, jag kräver inte att han ska powerwalka direkt) provade jag att släppa kopplet en stund för att se om han liksom hajade att han skulle komma ikapp. Och då gjorde han det! Bara på någon sekund hade han hunnit ikapp mig och när jag tog kopplet igen drog han snarare framåt och var plötsligt fylld av energi. Hur går det här ihop? Antar att han trodde att han skulle få springa fritt och blev jättetaggad - men jag kan inte ha honom lös på promenaderna i stan där jag bor. Dessutom ska man ju ha hundarna kopplade.
I övrigt är han pigg, glad och snäll och detta gäller alltså inte på alla promenader men hälften. Han äter bra, är superglad med folk och verkar inte vara sjuk. Värt att tilläggas är att när han går promenader med någon annan (till exempel min släkt som tyvärr låter honom dra och "köra" med dem lite) går det undan. Då är det full fart framåt. Samma ifall han förstår att vi ska hälsa på någon, att vi till exempel går någon annan väg eller att jag pratat i telefon precis innan vi går (då tolkar han det som att vi ska gå hem till någon) då är det full fart fram också. Inte nödvändigtvis att han drar, men då går han superfint och vill ta sig framåt.
Känner att jag blir galen snart! Det är så frustrerande att behöva gå så sakta och att han verkar tycka det är skittråkigt på de "vanliga" promenaderna. Vi har ju alltid gjort såhär och det har funkat förr. Vi går inte alls samma vägar de vanliga promenaderna heller och jag ser det som att han är tjurig och försöker bestämma över mig. För släpper jag bara kopplet blir det fart, vart vi än är. Och skulle någon av mina släktingar gå med honom så kör han på. Ja, ni fattar.
Väldigt tacksam för tips!❤️
Har du testat att vara lite mer oförutsägbar på promenaden?
Tex att du plötsligt hittar något superintressant vid vägkanten (ex en jackpot-godis du lagt dit när du rafsar runt i gräset) eller
lite spontana, enkla parkour-övningar som att hoppa upp på saker, gå runt saker, krypa under osv eller
ha ett mini-lydnads-pass eller
låta honom leta efter ett par godisar/en leksak på en gräsplätt eller
träna honom att bära något i munnen en bit eller
bara sätta er ner och filosofera om livet en stund?
Jag tror inte att han gör som han gör för att bestämma över dig.
Låter mer som att han är lite uttråkad och omotiverad just nu. 🙂
// Harley
#1 Det har jag inte! Tack för tips 🙂 När vi går i skogen brukar han hoppa över saker och vi gör det lite till en lek, men går kanske att anpassa till vanliga promenader i kvarteret också.
Nej, visst kan det hända att han är lite omotiverad. Men så fort en släkting går med honom så skiner han ju upp direkt också är det full fart framåt… Jag blir liksom "den tråkiga med regler" och de andra som lektanter. Fastän de nu inte leker utan bara går vanliga promenader.
#2 Ja, det går säkert att hitta på något, man får skaka liv i kreativiteten!
Du eller ni kanske omedvetet har fastnat lite i den här frustrationen över promenaderna så det ligger lite i luften så att säga.
När någon annan tar ut honom så finns inte den stämningen och det blir en helt annan sak.
Du kan absolut bli en av lektanterna du också ska du se!
Jag har nyligen börjat komma ur en lite liknande svacka med min hund, och nu när jag medvetet skakar av mig den där känslan av just frustration så kom vändningen ganska snabbt. 🙂
// Harley
#3 Det är ju mycket möjligt! Just nu känns det som att båda är lite irriterade så att säga, haha 🙂
Ska prova med dina tips och försöka ha en liite gladare inställning själv så smittar det förhoppningsvis av sig!
Ibland undrar jag vad poängen egentligen är med att det är en grej att alla ska sträva efter att hunden ska "gå fint" i kopplet. Nu säger jag inte att det är direkt relaterat till de problemen du ser nu, vet inte alls. Men generellt sett bara, varför är det så viktigt? För att visa att man minsann har en hund som "sköter sig" eller som man har kontroll över? Räcker det inte att man tex har en bra inkallning, eller kan få hunden att vara stilla och lugn när det väl krävs (om man möter hundar, rädda människor, whatever tex)? Eller att hunden kan gå fot på kommando tex? Varför är det så viktigt att varenda hund skall tränas till att gå fint på sidan om oss vid promenader, egentligen. Värt att tänka på, IMO.
I din situation som den nu är, kanske vore värt att strunta lite i att det ska vara så fint och kontrollerat vid promenader? Testa att gå hursomhelst, varsomhelst, oberäkneligt utan att tänka så mycket på och korrigera om han drar eller sackar efter eller vad som nu händer? Gå där du aldrig annars gått eller tänkt att du ska gå, gena igenom skogsdungar eller whatever, allt som känns mindre kontrollerat och strikt dvs. Bara en tanke, jag har inga svar här.
Jag tror som övriga att ni måste ha lite roligare ute! Ingen mening att irritera sig över hunden, ändrar du på ditt beteende så kommer han ändra sitt.
Om du inte kan ha hunden lös alls så rekommenderar jag att du på åtminstone vissa rundor (eller vissa delar av rundorna) kopplar över honom till en lätt lina på 5-6 meter, så att han får röra sig mer fritt där det är lämpligt. Helst då kopplad till en sele hellre än halsband. Att bara gå fint vid sidan måste vara tråkigt i längden… Hittar du en balans mellan gott uppförande och att "låta hunden vara hund" så blir allt mycket lättare!
#5 #6 Jag tror ni båda missförstår mig. Det är definitivt inte viktigast att han går felfritt bredvid mig hela tiden. Men som jag skriver är han knappt taggad på att gå alls, alternativt gå längst bak i kopplet jättelångsamt. Jag varken korrigerar, drar eller håller på. Kopplet är alltid slakt och han får alla möjligheter att gå som han vill, och nej vi går inte alltid samma vägar. Men han vill prompt gå längst bak och nosa och det är i så pass sakta takt som inte är normalt. Har ju haft honom i fem år och han har aldrig varit så "sölig" och ointresserad. Så nej, han är inte hårt hållen att gå fint överallt, det har jag aldrig skrivit. Men det är väl inte för mycket begärt att han åtminstone ska gå i min helt normala takt som han gjort alla tidigare år? Inget har förändrats under våra promenader. Självklart får han leka och vara lös alternativt i långkoppel ibland, men det här handlar om vardagspromenader som alla tar med sina hundar.
#7 jag trodde inte att du tvingade din hund till perfekt fotgående hela tiden, därför jag sa att det inte var helt riktat mot dig.. förstår dig absolut. Men jag undrade ändå kring själv grejen att träna sin hund att "gå fint i koppel", och varför det är nått som alla hundägare i hela världen (mer eller mindre) har för sig att man "ska göra".
Det är konstigt att det plötsligt blivit så för dig, och det är ju jättesvårt att säga varför! Men just eftersom han är pigg o hänger på andra som tar ut honom på prommis så är det ju nånting med just situationen mellan dig och hunden som gör det. Därför är det kanske bra att testa förändra saker ändå! Detta eju bara tips och förslag, du vet ju självklart bäst själv !
#8 Manga vill ha fint koppel gaende vet inte heller varfor… Jag struntar lite i det sa lange hundarna inte drar. Om en hund kommer forbi sa maste jag ta kontakt med min hane men tiken bryr sig inte alls.
#8 Förstår vad du menar! Det är det som är grejen när andra går med honom, då passar han på att bete sig lite hur som helst, till exempel som att dra massor, för att de inte sätter gränser. Då tycker han väl det är skitkul för att han får bestämma, och det på bekostnad av stress och annat eftersom han blir för ivrig och drar. Jag vill inte att han ska dra… Annars är det precis likadana promenader vi går, oavsett vem som håller i kopplet. De är inte gladare än jag och inte hundvana för fem öre. Så han kör nog sitt eget race helt enkelt och tycker det är kul när han inte har några regler. Men han kan inte bete sig hur som helst i koppel! Försöker dock få dem att sätta lite regler, som att han inte ska dra och varva ner emellanåt! Så det är därför han tycker det är "tråkigare" med mig. Med mig får han inte dra, hoppa mot människor eller stå och lukta vid samma fläck hur länge han vill. Men såhär har det alltid varit och han har trots det alltid varit lika peppad, om inte mer, på att gå med mig. Bara de senaste veckorna som han varit såhär…
Jag kan annars varmt rek att du gör som 1 säger men att du förstärker det hela med bode gott godis+ säger titta med glad röst. Det har lockat alla våra tre och efter detta så tror dom matte är värsta godishittaren 😉 Sen är ett till tips ha med dig gott godis, gör gärna eget godis som torka kött klipp det i små bitar, koka kyckling och ha små bitar. Går att frya in i mindre portionspåsar som enkelt tas fram 😃 Jag torkar även kyckling men tycker det är enklare att koka kycklingklubba/lår och rensa det sen ha det som mjukt godis. Många torkar blodpuddig,hjärtan,lever mm . Andvänd godiset för locka till kontakten och få upp farten belöna och glöm inte ditt glada humör och röst 😉
#10 det kan ju förändra sig av sig själv med tiden också, det är ju en ny företeelse som sagt. Som du säger kan man inte vara en levande clown hela tiden vid varje promenad direkt, men att mixa upp det hela extra mycket och försöka göra saker än roligare just nu, kanske kan kicka igång hunden lite från sin svacka tänker jag :) Jag förstår att du har ramar och principer för din hund, men inom de ramarna kanske du kan helt enkelt försöka hitta på nått annorlunda som skakar om i grytan lite så att säga!