Hur menar du med pga hur han mår? Jag har en okastrerad hane så kan inte hjälpa dig med din fråga tyvärr.

#2

Vi bor i en stor stad. Han är en liten hund. Som de när nu de är många ny löpare och många som är mottagliga i sitt löp. Och i vårt område vi bor i nu samt dit vi ska flytta är de många tikar. 

Som de är nu så äter han dåligt under löpen, Han går inte en lugn promenad utan stressar egnom promenaden, drar, reagerar starkt på han hundar över 1 år. Samt har rykt ihop med en han hund här om dagen. Vist den hunden var lös men detta är en hund som han träffade förra veckan och lekte med.

Han blir så klart mentalt dranerad av detta så han sover jo inomhus om ute är en plåga. 

Förra veckan när de var lite löptikar var han lugnt han åt vi kunde strosa runt och leka med andra hundar mm. Sen var den en IDIOT som släppte in sin löptik i hundrastgården som vi var i OBS  här finns två. Han sket i att fråga om de var okej han sket i att informera om att hon löpte mm. Och när våra hundar gick fram till henne för att hälsa och sen gick som ett tåg efter så slängde han saker på våra hundar :@

Som de är nu så inne är han helt underbar och som alltid. Men Ute o herre där är de stora skillnaden. Denna "onödiga" stressen som de är för han har nu lett till svamp under tassarna :( Och då även klåda och ömma tassar. 

När han var valp sa jag att jag INTE kommer kastrera han om de inte krävs. Så som att han mår dåligt under löp eller liknande som nu då.

Alltså de är inte för beteende som jag funderar på att kastrera han. För oftast kan man träna bort de här med beteende. Men när de kommer till att hunden slutar äta eller hoppar över måltider med mera. Då är de kanske inte en träning sak. 

Så fick jag tipsen och så klart blev jag då nyfiken om varför folk har valt att kastrera sina hanhundar.

Vi alla har våra anledningar och många kanske har beteende problem med dom kommer ändå inte avla på hundar så därför väljer dom att kastrera. Jag vet inte. 

Jag är nyfiken för jag har alltid hör skit om kastrering och vill INTE hålla med om att kastrering är skit. Utan många gånger är de av en bra anledning.

Mina föräldrar kastrerade sin hanhund. Han hade en sjukdom som gjorde att han ibland kissade blod de testade med kemisk kastrering men det funkade dåligt så tillsist kastrerades han och mina föräldrar fick tillbaka en del de betalat för honom av uppfödaren eftersom det är en ärftligt sjukdom på just spaniel. Tycker han är som vanligt efter kastreringen just ingen skillnad, han var hungrig innan kasteringen och hungrig efter med kan äta det mesta.

Jag har en kastrerad hanhund när han var ca 2,5år.
Vi valde att kastrera då Pitcher vart väldigt stressad (matvägran, yl-serenader om natten m.m.) av gårdens alla löptikar, vi har många tikar i grannskapet. Ett tag hade vi 7 olika tikar i löp.
Han uppvaktade även kastrerade hanar och vart nästan okontaktbar för att han vart så till sig i trasorna.

Pitcher kom till oss som en omplacering och även hans första hem hade planer på att kastrera (av samma orsaker) men hans uppfödare ville så gärna ställa ut honom så familjen avvaktade.

Tackålov så har inte Pitcher fått någon bieffekt av sin kastrering, inte ens lättare för att gå upp i vikt.
Nu kan han leka med höglöpande tikar, hur tjejerna än flörtar med honom.

Vår hane blev så himla påverkad utav löptikarna runtomkring (men inte vår egen), att när det var som värst satt han i ett hörn och skakade. Han blev först chipkastrerad och det fick såpass bra effekt att vi senare valde att kastrera honom kirurgiskt. Nu slipper både han och vi de jobbiga perioderna med löptikarna i området. Så jag ångrar verkligen ingenting. Han har än så länge inga biverkningar överhuvudtaget.

Hade redan en hane när basse kom till familjen. Linus tyckte inte om hanar, så när basse va 6 månader kastrerades han. Inte märkt av några biverkningar:)

Denna länken hittade jag ang kastrering och fördelar samt nackdelar med kastrering av olika anledningar. 

http://ankifl.bloggplatsen.se/2013/02/27/9528774-fordelar-nackdelar-med-kastrering/

Så här säger dom om vår anledning.

Kastrering på grund av tikar i löptid.
Vuxna hundar (stora hundar över 1 ½ år, små hundar över 1 år), som inte har några beteendeproblem, men som strövar runt om i trakten eller som inte kan slappna av i löpperioder kan kastrerade med mestadels goda resultat.

Tycker mycket av de låter vettigt samt inte helt utan i tankar och anledning och cyklar.

Mamma kastrerade för att hennes hane inte ska användas i avel och lever med tikar. Hon testade först en kemisk kastrering, vilket fungerade bra, så så valde hon att knipsa kulorna på riktigt. Ska en hane inte användas i avel och rentav mår dålig av löptikar så tycker jag det är mer rätt mot hunden att kastrera.

För jag var väldigt nyfiken på hur mycket hans ilska berodde på hormonerna. Det visade sig att i princip all ilska kom därifrån, effekten blev fantastisk och han är ännu idag en väldigt fin och trevlig hund. Det var han inte innan sin kastration.

Vi hade en tik så mamma valde att kastrera när vi skaffade Benji. 8 månader var han. Han blev storvuxen (61 cm i mankhöjd), har rätt konstig päls som står rätt ut på sidorna och trots att han är över 5 år kan man inte kräva mer av honom i träningssammanhang än vad man skulle kunna kräva av en unghund. Han mognade aldrig. Han är så smart och har så mycket energi, jag tycker extremt synd om honom, som inte kan jobba så mycket som han skulle behöva. Han klarar av lite lätt lydnad och jaktapportering på enkel nivå, mer än så och han får överslag, trots att han egentligen vill otroligt mycket mer :(

Jag är rätt tveksam till kastrering om det inte är av medicinska skäl men Charlie är kastrerad. Jag har sedan tidigare tik/ar och skulle aldrig skaffat en hane med tanke på hur jag bor (pyttelitet utan möjlighet att spärra av) men Charlie hamnade här av en slump när han var två år. Eftersom han var krypt så erbjöd sig uppfödaren att stå för kastreringen, han behövde ändå sövas för att fixa tänderna så vi slog två flugor i en smäll. Kanske skall tillägga att man numera inte slentriankastrerar krypta hanar eftersom risken för testiscancer är mindre än man tidigare trodde, vid större operationer bör man dessutom inte göra munsanering samtidigt på grund av infektionsrisken (det yr massa bakterier ur munnen). Charlies testikel låg dock väldigt ytligt i ljumsken så de behövde aldrig gå in i själva buken. Jag har inte märkt någon skillnad på honom, han har inte gått upp i vikt (jag bytte iofs till ett magrare foder i samma veva), humöret är samma, pälsen är fortfarande bra :-) .

Jag anser att är bäst göra det . Var bara själv klart . Men är skamligt av försäkring bolagen inte ger stöd respons. . Man är av skapad med göra det . Slipa onödig parning . MASSOR ANNAT BRA. Jag tycker är knasigt inte göra det . Alltså vara anti i tanken men det.. Har svårt med såna människor nära in på . För underlättar enormt mycket med kartering. . Dom flesta är 2 med ha hund . Dvs sambo. El släkt familj. .. Långt i från alla har inte sånt liv. Av olika anledningar . Då kan dom gott göra det hjälpas åt med kostnaden. .

Man skall dock vara medveten om att det även kan medföra rejäla nackdelar med kastrering. Förutom att det naturligtvis är en risk med själva operationen, även om det är ett rutiningrepp, så är det risk för övervikt och kass päls. Vad som väl är värre är ökad risk för skelettcancer, i synnerhet om hunden är ung när den kastreras, inkontinens som ibland inte går att behandla samt förändrad mentalitet med ökade rädslor och osäkerhet. Har man en hund som redan är lite osäker av sig så bör man verkligen tänka sig för, det kan bli sju resor värre när testosteronet sjunker.

Men är allvarliga risker med ha kvar . Så håller inte med där.. Själv så kommer jag alltid räkna in det i min puffert . El köpa omplacering med kastering på köpet. . )

#14 Vad menar du med "allvarliga risker" att hålla en hanhund intakt?

Menar är lika farligt om inte värre är min åsikt. . Jag slappar av är stolt att fick skapa som jag hade tänkt i från start. . Sen är onödigt med ha det kvar. Om man inte är ute efter avel. . För hängde mycket i rasthagen var ett gäng med samma värderingar åsikter. . Var faktiskt tid i mitt liv.. Sen kan ändå få prostata cancer mm.. Så jag anser många skulle klara av krävande hundar om dem kastrerar. Jag anser man måste ha extrem kunskap med ha dem kvar. Den risken är jag inte intresserad av . Har mycket erfarenhet sett mycket. jag lär mig av dem..

#16 En individ (eller menar du tom en ras?) blir inte mindre krävande för att man kastrerar!
Vissa individer kan snarare bli mer krävande efter en kastrering,
bieffekter - fysiska såväl som psykiska - har nämnts högre upp i tråden.

Snåla plånboken som dominerar . Sen Slut ändan blir det kostsamt ändå.. skulle adrig vart så av slappnad av hundra procent viste jag om . Var ändå jätte nervös i början . Mins det som var i går det på verkar liksom.. För i tiden fick han springa mycket lös i vild marken . Så kort gott en trygghet är det.. Många får plötsligt valpar.. kan bero på den enorma snåla plånboken. . Hade haft tik hade naturligtvis gjort lika dan där liksom oavsett kön..

Jag har adhd så en mil är bagis här. Men nä jag håller inte med där.. märks att folk inte tänker på riskerna . Jag är klock nog tänker mig för .. har erfarenhet av både och . Utan kastrering är största misstaget min åsikt. . Så jag vet vad jag pratar om .. Men är utmaning å andra sidan . Men kan säga lär inte göra om det . För löp driften är stark . Alla löper olika tider. .

Menar oavsett ras kön. Alla som inte ska avlas . Är frustaskon plåga för ha dem kvar.. Jag kommer alltid tala gott om det ämnet. Vikten men rör MSN på sig dagligen långt en gång om dan minst så håller man vikten.. dock somnar halvåret får bli natte tid tidiga mårnar. . Så länge jag lever kvar på gjorden. Så kommer jag ha den åsikten. Jag är inte ensam med den här åsikten .

Det är ju olika från hund till hund naturligtvis. 

Vår hane blev en MYCKET trevligare och lättare hund efter kastrering. Han kastrerades inte förrän han var 8 år gammal, och helt plötsligt fick vi en hund som självmant tog initiativet till lek, som sökte kontakt med både besökare och främmande människor, en hund som började bädda, bära leksaker i munnen, gräva stora hål i sandlådan osv..  han blev så avslappnad och glad, hela hans "edge" och osäkerhet försvann och äntligen kunde han njuta av livet utan att behöva ha koll på allting. 

Ångrar massor att vi inte kastrerade honom tidigare, men kunde ju inte veta att det skulle innebära en sån stor skillnad för vår lilla gubbe.

21# Oj det var sent. Varför så sent ? Min var knappt året.. Men exakt det jag med märkt . Han var inget för nått innan ingreppet. Hade jag fot bestämma så skulle försäkringsbolagen upp muntra ge stöd . För är dyrt . Men helt klart värt det. Fast köpa färdig klar rädda liv är nog det ska kommer göra nästa gång. Fast förresätingen att mitt mål upp nåtts bli betrod allt det.. . Djuren är min liv lina alltid vart. Då måste man orka kriga . Djur är ansvar glädjande uppiggande. Men är trist med alla motgångar.

Kastrerade min Collie när han var 2 år (nu är han 3 år) då jag skulle skaffa tik. Jag var då singel och hade planer på att flytta till en etta efter studenten (året efter). Kastrering var det säkraste för mig då det INTE får "råka" bli valpar mellan mina. 

Min har som tur är inte ändrats så mycket efter kastreringen :)

Känner en okastrerad bulldog, han påverkas inge särskilt av tikar, men han är mycket osäker på andra hanhundar, minsta lilla utmaning från en annan hanhund och han tar det som att måste försvara sig, och gör då utfall mot den hunden! Men kan tänka mig att en kastrering på det kommer nog inte göra att han känner sig säkrare, eller så blir det tvärtom, han kanske slutar bry något nämnvärt och lever lugnare än innan? Men i övrigt så är han osäker ibland och jag tror inte att en kastrering skulle göra det till något bättre faktiskt, inte på honom! 💝 Men det är ju en anledning till att vi tar olika beslut, vi har olika åsikter och hundarna är ju individuella och därför ger kastrering olika effekter på dem.

Hund nr 1 kastrerades då han började att kissa inne, flera gånger om dagen och helst i sängarna, vilket inte fungerar i slutändan när man inte har tillgång till egen tvättmaskin. Hund nr 2 kastrerades så sent som förra tisdagen. Vi passar ofta min systers tik och här flera tikar i området och det fungerade inte när han gick upp så mycket i stress när det är löp. Han satt och pep i flera timmar, matvägrade och det sprack blodkärl i han penis om och om igen då han blev så upphetsad.

Nu har vi inga underliggande "problem" så som beteende eller hur han är mot andra hundar. Utan hos oss är de rent av pga löp tikar.

En löp peridor är inte uppdelad i 2 som många tror. Med de stora antalet hundar som finns här i Sverige så har vi löptikar 24/7 365 dagar om året. Dag in dag ut.

De är 730000 hundar på en yta på 447 430 km. Detta är bara i Sverige. Som ni redan där ser är antalet hundar högre än Sveriges yta. Alltså många hund på en liten yta.

Jo längre upp mot Kiruna man kommer jo mindre antal hundar är de. Och i städerna är de flera antal hundar än på landet.

I de faktum så är de kanske bättre att kastrera hundar om man anser att de kommer hjälpa. Men man MÅSTE vara medveten om riskerna och alla konsekvenser som följer med.

Att kastrera en hund av "lathet" är nog väldigt vanligt. Man kastrerar hunden av bekväma anledningar tex hunden lucker hela tiden när den är ute, de konstanta kissandet, Att i människans ögon kan inte hunden leka med alla hundar.

Våra hundar är inte i högt behov av att leka med andra hundar hela tiden. Utan de är aktiveringen dom behöver. Vår hund leker 10 minuter sen är de "läsa tidningen" sen kan man läsa igen, sen måste man kissa om hela hundrastgården.

En del rent av kastrerar sina hundar för att dom anser att okastrerade hanar har en "blockering" i hjärnan och går inte att träna.

Anledningar är lika många som antal hundägare.

Men måste kommer överens med sig själv vad som är en bra anledning till att kastrera sin hund. Hade de inte varför för att min hund mår rent ut sagt skit pga löptikar så hade jag inte haft tanken på att kastrera han.

Sen tycker jag att försäkringsbolagen som täcka för kastreringen. Den som kräven operation. En kemisk nej. Men då oxå att de krävs en utvärdering av en veterinär ang anledningen till varför man kastrerar hunden.

Tex vi beteende problem kan man då göra kemisk för att se effekten. Men att vi ett psykiskt mående nu som min. Så hjälper försäkringen till med kastreringen.

För om en hund mår psykiskt dålig när de är löptikar. Kan detta i sikt leda till andra psykiska problem till slut.

Mammas hund Nicke kastrerades när han började märka av att en löptik var i området. Han var inte sig själv, bara stod vid dörren och gnällde. Han är en dessutom en riktig blandning av olika raser. Vi kände även att det var så himla dumt om han skulle lyckas para sig med en tik om han te.x skulle rymma. 

Bara för att han är mentalt stabil och en fin hund så är det inte säkert att valparna skulle bli såna. Det blir lätt fel med hans raskombination. 

Det kändes som det var det mest schyssta mot honom, och alla hundar runtomkring.

Vår hund kastrerades när han var 4 år. Han var omöjlig att ha runt andra hundar, han skulle jucka på alla och gav sig aldrig. Dessutom slutade han äta när tikarna på kvarteret löpte, och med tanke på att nästan varenda hus hade hund var det alldeles för ofta. 

Efter kastreringen blev han otroligt mycket lugnare bland andra hundar. Han kunde till och med leka med dom utan att försöka jucka hela tiden. Den enda nackdelen tycker jag var att han gick upp i vikt, men det hade vi kunnat förhindra om vi dragit ner mer på maten. Idag är han i rätt fint hull. 

Min egen hane är intakt, och honom har jag inga planer på att kastrera i nuläget.

Båda av medicinska skäl.

Vad räknas till medicinska skäll?

Max kastrerade eftersom han juckade på allt. Kvittar om det var en hund, arm eller en kudde. Det var konstant. Så kulorna rök.

Hera. Vad räknas till medicinska skäll?

#32 Jag vet inte.

Medicinska anledningar kan till exempel vara prostataproblem (nog det vanligaste skälet?), testiscancer och andra fysiska sjukdomar som har direkt relation till testiklar och könshormoner. Däremot räknas inte mentala problem som stress, tikfixering, hanhundsaggressivitet och så vidare. Försäkringsbolagen ersätter ju överlag oftast inte utredning, behandling och eventuell avlivning vid mentala problem. På tikar räknas diabetes som en medicinsk anledning till kastrering men jag vet inte hur det är med hanar i just det fallet?

Nu kanske jag råkar ''ta'' tråden lite, men vilken ålder tycker ni att man ska kastrera de isåfall? Har hört att man ska vänta tills de är fullvuxna då de behöver hormonerna när de växer eller nått sånt.

#35 

Jag har fått hör mellan 1,5 och 2 år. Men de handlar om mognaden. Bara för en hund blir könsmogen som 6 månader är den inte avelsmogen i huvudet fören vid 2 år i mina ögon. Jag skulle ALDRIG köpa en hund från någon som avlat på en hund som är under 2 år. Oavsett hane eller tik. Men de är mitt personliga tycke

Jag kastrerade eftersom han varje år på våren och senhösten var så jobbig i samband med promenader. Allt blev så stressigt då han var så stressig, han hade sååååå bråttom ut och bråttom fram och fastnade som en magnet på fläckar ibland, plus sket totalt i mig. Detta gjorde att de blev problem kring andra hundar också så han var så stressad och stirrig.

Kemkastrerade när han var 2 år och 3 månader, ytterligare någon månad senare visste jag att han skulle kastreras kirurgiskt för alla problem blev så mycket bättre.

Jag tycker att hunden ska ha växt klart kroppsligt och helst mognat mentalt innan man kastrerar. Men det kanske bara är jag 😊

Vi kastrerade när han var mellan 6 månader och ett år. Minns inte exakt.  Var ju massa år sedan nu.