Hund som passar äldre par
Hej! Jag hjälper mina farföräldrar att hitta en passande hund, och undrar om någon har förslag på hundras? Det är ett pensionerat par som har haft tre cavalierer sen tidigare, men funderar nu på annan ras. Dom är aktiva, gillar att vara ute och gå men en hund som inte kräver jättemycket motion skulle ändå vara passande! En liten/mellan stor hund som kan följa med på mycket som tex boulmatcer. Och pågrund av barnbarn så behöver det vara en barnvänlighund. Inga problem med blandraser, så vet du en härlig blandning, skriv det gärna! Vet att det är svårt att få in alla dessa "krav" i en liten hund, men se det mest som riktlinjer! Det dom helt enkelt söker är en hyffsat liten barnvänlighund, som inte kräver mycket motion men kan följa med på långa promenader! Och juste, skulle vara super om det finns någon allergivänliga hund. Tacksam för alla svar :)
Bichon Frisé är liten (30 cm, 5/6 kg ungefär), allergivänlig och har lite bus och energi i sig!
Bichon hundarna eller fransk bulldogg kanske?
dvärgschnauzer. Tom jag skulle säga helt klart Många gamla som har rasen och är en väldigt enkel o simpel hund. Perfekta familjehunden
Skulle inte säga fransk bulldog, väldigt envisa och självständiga hundar. Men bichon eller nån av de mildare spanielhundarna?
Envisa och självständiga? Dem frallor och engelska jag känner ska vara bredvid hela tiden och dem är inte envisa om man bara är riktigt glad och positiv i träningen?
#6 Engelska bullar är inte självständiga, det har jag aldrig sagt. En fralla och en engelsk är helt olika raser. Går nästan inte att jämföra 😂Har varit i kontakt med två frallauppfödare som jag fortfarande känner väldigt bra, som i sin tur båda två säger att det är mycket hund i frallor. Att det inte är den lättaste sällskapshunden just på grund av dem egenskaperna jag nämnde :)
#1 Jo har förstått att bichon frise är en passande hund för pensionärer men är inte jätte förtjust i den rasen faktiskt. Kanske har fått fel uppfattning men vill ha en lite mer "Hundig" ras, som en storhund fast liten och simpel. Men som sagt, kanske är en sådan ras som kommer passa dom bäst.
#3 Har fått uppfattningen att en schnauzer kräver ganska mycket och är skällig pga av jaktinstinkt? Eller tänker jag helt fel nu? 🤔
#4 Jo Pudel är ett alternaiv vi funderat på!
#5 #6 Nej en frank bulldog skulle inte passa dom. Dom är som sagt hundvana men skulle inte påstå att dom har jättemycket erfrarenhet med "att sätta hundar på plats" Som jag tror krävs om man ska ha en sån hund. Dessutom tror jag att det är en för stark hund för dom.
#7 okej, då har vi bara olika uppfattningar om frallor, jag tycker inte dem är självständiga och inte heller överdrivet envisa. Sedan vet jag att bulldogarna skiljer sig mycket, men jag tycker även att dem är ganska lika varandra ibland. Men nu ska jag inte gå mer OT ;)

Någon liten spets t ex klein- eller mittelspitz eller japansk spets?
Kleinspitzen upplever jag som lätthanterlig och tillräckligt stor för att följa med på ordentliga promenader, när den väl blivit tillräckligt gammal. Den är lättlärd och trivs nära sin familj och jag tycker inte att den är speciellt skällig.
Jag har en havanais och tycker att den passar bra in på din beskrivning. PM:a gärna om du har frågor! 🙂
Måste det vara en valp? ☺
Sajtvärd: Barnens ifokus † Medarbetare: Spetsar & urhundar & Tonåringar ifokus
Facebook: Iron Wolf - working sleddogs
Gilla oss där och dela gärna!
.
De frallor jag mött har alla varit optimala sällskapshundar.
Kolla i rasgrupp 9 eller efter omplacering.
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
#8 Om du inte gillar frisé har du kollat på havanais? Den är inte helt olik cavalier i egenskaperna, mjukt och glatt sinnelag. Om frisyrerna avskräcker hos bichonraserna är de jättefina nedklippta och ser mycket tuffare och busigare ut så (ber om ursäkt bichonägare, men jag tycker det…). Många allergiker tål pälsen, men det är ju ingen garanti.
http://www.google.com/search?q=nedklippt+bichon+havanais&tbm=isch
Av de raser som nämnts skulle jag säga havanais eller Pudel, men det är nog rätt många raser som skulle kunna passa. De enda kraven de har är ju egentligen att rasen inte ska vara jättestor och inte kräva för mycket motion (eller aktivering?).
#10 Spets är nog tyvärr inte en hund som skulle falla dom i smaken :/
#11 #14 Havanais ska jag ta med som förslag till dom, tack så mycket! Ni vet inte om det fins någon härlig blandras med havanais, som blir lite mer "storhunds" aktig?
#12 Har frågat om dom inte skule ta en omplaceringshund men dom verkar inte va jätte intresserade av det. Dom är rädda att få en "problemhund" istället för att kunna fostra o forma sin egen hund från valpstadiet har jag fått en känsla för. Men vem vet något kanske kan ändra deras tankar.
#13 Har kollat rasgrupp 9 och även massa annat men vill höra lite personliga åsikter :)
Hur är det egentligen med blandraser, är det bra eller dåligt att skaffa? Läst att man inte borde göra det för det kan vara oseriösa uppfödare och att man förstör rasen. Någon som vet något om detta?
För har nämligen hittat fina blandisar med cavalier. Bla cavapoo, cavalier och Pudel mix. Men också Cavador, cavalier och labrador mix. Den sista är nog min personliga favorit men någon som har erfarenhet eller vet om det skulle vara en passande ras för dom?
Det där är ett inflammerat ämne. 😉
Själv har jag inget emot blandraser, men något jag tror man kan vara ganska säker på att det är svårare att gissa sig till mentaliteten än på en renras, även om det inte heller är helt lätt alla gånger! Är det valpar efter två raser som är relativt lika mentalt så blir det ju lättare, man vet åtminstone vilka egenskaper man antagligen INTE får. Har ingen av raserna mycket till jaktinstinkt är det ju inte troligt att valpen kommer att ha det heller. Men är raserna väldigt olika så kan nog valparna bli lite hur som helst.
#8 ja en riesen kräver mycket men inte dvärgen. Ja de kan skälla lite men inte som en pumi (genellt o generaliserar). Nä de kräver inte särkilt mycket dvärgen de är nöjd med livet. Går du ut en långpromenad med dem är dem nöjd med det. Tränar du är den nöjd med det. Glad hund väldigt enkel (enligt mig) men den är schnauzrig o har egen vilja. Jakt har inte mina 3 haft från olika linjer o de 2 vi tog hand om en längre tid. O det lilla den ena hade var väldigt hanterbart. Råttor o möss är det enda riktifgt som drar igång dem då de är gamla råtthundar. Detta är min erfarenhet och har haft 5 st hemma och tränat och känner många nära
#16 Eftersom cavalier är en såpass sjuk hundras så hade absolut inte vågat skaffa en blandras med en sådan. Utan ska det vara cavalier får det vara från en rejält bra uppfödare som testar sina hundar.
16: kan de inte tänka sig en specifik renras är det olämpligt att skaffa en blandras där den rasen finns med. I blandraser vet du aldrig vad som slår igenom mentalt och fysiskt. Dessutom är många småhundar (bland annat bichon-raserna) sådana som ska ögonlysas innan parning och jag tror att de ska kollas för patellaluxation också. Resultaten registeras hos skk och kan hittas lätt på internet, så köper du renras kan du lätt välja en uppfödare som väljer att avla på friska och bra hundar. Köper du blandras kan du inte kolla sådant (och nej, de flesta ögonfel tex syns inte för en icke-specialist men kan påverka hunden mycket negativt när den blir äldre). Av den anledningen är det mycket klokt att köpa en renrasig hund även om den "bara" ska vara sällskapshund, du kan helt enkelt öka chansen att få en frisk och sund hund väldigt mycket!
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
#17 #18 Jo jag har förstått att man ska gå efter blandraser som är korsade mellan två hyfsat lika raser. Men vad räknas som "lika", är det temperamentet eller grupper så som retriever och spaniel tex?
#19 Jo men då mina farföräldrar ofta är hos mina kusiner som har hamstrar så tror jag inte jaktinstinkten är jätte uppskattad 😉
#20 Bra poäng! Så det går alltså inte att korsa en ras med en annan för att minska hälsoproblemen? Asså tex som att korsa en mops med en häsosammare hundras för att få bättre luftvägar ?
#21 Självklart förstår jag att du man inte kan handplocka olika egenskaper från olika raser och sätta i en blandras, men om det nu fnns två eller flera raser man tycker passar så är det väl inte fel att ha en blandras?
Det är klart man kollar upp valpens bakgrund innan köp. Om det skulle va en blandning mellan en renrasig Pudel och en renrasig cocker spaniel är det väl lika enkelt att kolla upp föräldrarna som till en renrasig valp?
#22 Cockerpoo, alltså cocker spanel och Pudel är också en blandning vi har funderat på, men hur bra tror ni cocker spaniel skulle passa? Har inte jätte mycket kunskap om cocker men dom gillar väl ändå att aktiveras mycket? Jag menar nu är dom ett par pigga pensionärer som gillar att vara ute och gå, men man måste ju tänka längre fram. Om 5-7 år kanske dom inte kan aktivera hunden lika mycket så för hundens bästa måste det va en hund som liksom "åldras" med dom. En hund som i sina tidigare år gillar att gå på skogspromenader men ändå att ta det lugnt, och åt sina äldre dar trivs med lugna promenader och massa mys i soffan! Tror ni cocker skulle passa då?
#23 Blandraser är lite som roulette, kan bli jätte bra & det kan gå rent åt pipsvängen. Sen måste man skilja på sjukdomar & defekter, en mops har en defekt. Sen finns det dominanta sjukdomar & recessiva sjukdomar.
Problemet med blandraser är att nästan aldrig är hundarna testade. För att undvika vissa recessiva sjukdomar bör även föräldrarna & farföräldrar vara testade. Desto fler testade släktingar desto bättre. Ett tips är att läsa på alla rasen du är intresserade av och kolla vilka tester föräldrarna bör ha genomgått. Välj en uppfödare som testar sina hundar.
#23 Jo, det går. I examplet med luftvägarna går det alldeles säkert. Får valpen en mer normal nos kan den ju andas normalt också. Men hur det är med ärftliga sjukdomar måste ju variera. Är anlaget recessivt borde det ju funka, men jag har för mig att cavalier sprider sina hjärtproblem även i blandningar. Rätta mig gärna om jag har fel.
Dessutom borde ju detta bara funka i första generationen. Om man parar två cockerpoo kan ju både ha det dåliga anlaget. Tyvärr verkar man ofta göra just det med cockerpoo.
#23 haft hamstrar och dv. schnauzers och den ena var sällskap till min ena kanin ett tag ;) så för mig har det varit nada problem
Jag har cockerpoo, och skulle absolut tycka det år en bra hund till ett pensionärspar. De gillar både att gå långa eller korta promenader och att mysa i soffan. Ingen av de jag har haft har varit skälliga. Om man håller pälsen kort så är pälsvården obefintlig ( förutom klippning då). Dock är det som vid alla hundköp viktigt att köpa av en uppfödare där båda föräldrarna åtminstone är ögonlysta och patellaundersökta. Är det cavvapoo så bör de även vara hjärtundersökta. Bifogar bild på min, både i lång och korthårig variant. Tungan är likadan dock 😉.
Nu har jag inte läst alla kommentarer i tråden, så kanske upprepar det någon annan har sagt.
Hur tror du de ställer sig till pälsvård? Tror absolut någon av bichonraserna hade passat en pigg pensionär, ex bichon frisé eller bichon havanais. Klipper man ner dessa är pälsvården inte alls särskilt krävande, men såklart behöver pälsen ändå hållas efter. I gengäld slipper man dammsuga så mycket hår, och de finns de som tål hundar som inte fäller bättre. Det är dock väldigt individuellt!
Är rasen inte viktig så kanske de annars kan tänka sig en vuxen omplacering? Blocket kryllar av småhundar av diverse olika blandningar, och där kan man ju se om hunden verkar vara lagom aktiv. Familjens hund är en blandning mellan lhasa apso, shih tzu, bichon frisé och Pudel. Han hade nog passat perfekt hos ett äldre par! Det man får tänka på med en blandras av den typen är att pälsen oftast blir omöjlig att hålla efter, så jag rakar ner honom med jämna mellanrum.
Hur hittar man bra cockerpoouppfödare egentigen? Det är få av dem som listas på http://www.cockerpoosverige.se/ som har hemsida.
Obs seriös fråga. Jag vet folk som är intresserad och har själv varit det också.
Tänk också på med blandrasaveln att det inte är de "bra" rasrena hundarna som används, utan de som inte håller måttet för renrasavel..
Alltså korsar man ofta bottenskrapet av två renraser 😟
#27 Åh vad fin! Och kul att höra att du tror att det är en passande hund. Går det att raka pälsen istället för att klippa? Och vet du skillnaden mellan cockerpoo som innehåller engelsk eller amerikansk cocker spaniel? Vad är din korsning mellan?
#28 Pälsvården ska vara ganska minimal, om det är en ras med lite mer päls tror ja dom bara skulle raka/klippa den kort. Men inte mycket borstande.
Har föreslagit en omplacering men dom verkar inte så bekväma med det och vill hellre ha en valp man kan fostra och forma från valpstadiet.
#29 Hmm, undrar samma!
#30 Men det verkar som det finns vissa blandraser som är mer "seriösa" så som cockerpoo, och att det då avlas på bra hundar. Kollar man upp föräldrar och sånt innan är det väl inget större problem?
Kolla rasgrupp 9, där efter vad man vill lägga på pälsvård och den biten. Är man ute efter omplacering så finns det rasidor man kan gå in på då många har omplaceringannonser på sin sida :)
Vill de ha en "stor hund i liten förpackning" (vilket jag egentligen tycker är ett rätt fånigt uttryck) så finns det några terriers som skulle kunna passa, til exempel ceskyterrier, dandie dinmont,westie och norwich/norfolk. Dock kan även de ha en viss jaktlust, i synnerhet på smågnagare och liknande. Annars så brukar de vara käcka, positiva hundar med lite mer "krut" i än de flesta i grupp 9. Kanske kromfohrländer? Vet dock inte hur mycket aktivering de behöver.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#31
Problemet är att genetik inte är så enkelt som "frisk mor + frisk far = frisk avkomma". Om vi tar höftledsfel tex (som ju de flesta vet att existerar och som går att röntga för att kolla upp) så kan det i en kull med valpar vara så att en hund har B-höfter (bra höfter), tre har C och en har D. Som ett exempel. Även om du parar den hunden med bra höfter så är risken stor att generna för de dåliga höfterna ärvs till valparna. Det är större risk då, än om du parar en hund som har B-höfter där även samtliga syskon har A eller B.
Med andra ord: för att verkligen ha koll så behöver absolut avelshundarna röntgas, men även deras syskon, deras föräldrar, föräldrarnas syskon osv. Hittills har jag inte sett ett enda fall av blandrasavel där uppfödarna dokumenterat vad släktingarna har för hälsoundersökningsresultat även om de ibland (mycket sällan!) hälsotestar sina egna hundar. Det är däremot mycket vanligt inom flera hundar som reggas hos SKK att det går att hitta resultat från släktingar till avelshundarna. Alla resultat går dessutom att hitta på internet (http://hundar.skk.se/hunddata och http://hundar.skk.se/avelsdata) så du kan lätt kolla upp hur det ser ut i de tilltänkta raserna redan innan du sätter dig och letar uppfödare.
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
#29 De uppfödare som står listade hos Cockerpoosverige har hundar som är undersökta och godkända. Har man inte undersökt sin hund, eller inte fått godkänt så får man inte stå med på listan. #31 Oftast klipper/rakar man med maskin, jag kan använda sax på huvud och tassar ibland bara. Senaste klippningen gjordes på salong. De körde maskin överallt. Kerstin ( min hund) är mixcockerpoo, med störst del dvärgpudel, och engelsk cocker och lite amerikansk. Skillnaden mellan engelsk eller amerikansk cocker i blandningen är inte så jättestor tycker jag. Lite olika noslängd kanske. Båda Cockerpoos jag har haft har varit mix av båda.
#33 Terrier är nog inte jätte intressant, tyvärr.
#34 Så du tror inte det finns någon cockerpoo uppfödare, som avlar på renrasiga hundar som dokumenterar hälsan?
#35 Okej, så man ska alltså hitta en uppfödare som står med hos cockerpoosverige? Finns det av någon anledning uppfödare som är godkända men inte står med?
#35 En till liten fråga. På www.cockerpoosverige.se står det bara namn och telefon nr, ingen länk till hemsida. Finns det inga uppfödarhemsidor eller varför är dom inte länkade, vet du det? Eller det finns på vissa men inte många, är det få som har hemsidor?
#36 #37 Det finns säkert bra uppfödare som inte är med i föreningen. Då får man be om resultat på patella och ögonlysning själv. Inte alla uppfödare som har hemsidor, den jag köpte från hade inte det.
#36 Jag har hittills inte sett någon, men inte satt mig och letat runt bland cockerpoo-uppfödare då en sådan blandning skulle vara ointressant för mig oavsett. Känner du till någon som dokumenterar ordentligt osv så får du jättegärna ge mig länk till en hemsida eller liknande, det vore kul att se :)
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
41# Har du sett en cockerspaniel vid jakt? Snacka om energi! Och de flesta dvärgpudlar jag träffat går sällan med alla fyra tassarna i marken, många studsar fram på två ben.
Jag skulle föreslå en mops. De är sk. riktiga pangsionärs hundar. De gillar soffan och kräver inte så mycket motion. Min arbets kompis har en sån och är nöjd. Men se till att aveln är seriös och att hundarna gått genom de test som krävs. Sen kanske en Basset hound kan funka dom är jakt hundar och orkkar gå men kan också slappna av på soffan å mysa. De ända minuset dom får är att dom är doft känsliga. Så det kan vara själ att lära hunden reagera på specifika lovliga dofter och låta bli resten. Har dom själva någo favorit raser?
#41 Nej jag har aldrig sett en cocker i jakt, men jag menar att till vardags så är dem inte lika krävande som t.e.x Bc eller mallen! Men självklart ska dem ha aktivering och motion!
*#42
40 Vi har tre små pudlar och ja dom kräver mer än bara promenader, promenader kan vi gå upp till 1 mil det tröttar inte ut dom nämnvärt. Det som dom blir nöjda av är aktivering som agilty,lydnad,spår,trix mm Men vad som är skönt är att dom kräver inte det dagligen. Vi gör något 2 gånger i veckan med dom annars är det under promenader man lägger mer krut i att jobba under tiden. Leta efter en vante/leksak, kotten (man rört) man gömmer bland 100 andra kottar,lite lydnad,lite komandon gå runt träd,sten mm . Personligen tror jag alla raser kräver mer ån promenader för att vara nöjd
Jag har en engelsk cockerspaniel som snart fyller ett år. Han har enormt med energi och blir lätt rastlös. Han är ju inte som en bordercollie i aktivitets nivån men det är ju fart i honom. Skulle nog inte rekommendera cockerspaniel till ett äldre par. De kommer få en understimulerad skällig sak. Pensionärsparet jag har till grannar har en cocker och den skäller konstant. Jag menar en timmes promenad lös i skogen med full fart på honom konstant och efter fem minuter hemma skulle han med glädje gå en timme till. Och de är ju jakthundar i grunden.
Jag vet inte riktigt vad jag skulle rekommendera, tycker de flesta små sällskapsraser har rätt mycket energi, de flesta verkar ju rätt understimulerade så som många beter sig.
Är väl typ shih tzu och shih tzu bladningar kanske jag har upplevt som rätt lugna. Kanske tibetansk spaniel? Har dock bara träffart en. Förutom min blandis som är en fjärdedel tibetansk spaniel. Hon är jack russel, papillon, yorkshire terrier och tibetansk spaniel. Är aldrig understimulerad och rastlös men orkar hur mycket som helst, alltid sugen på att gå ut och gå. Inte så mycket för lydnad, agility( duktig men ointresserad) och andra aktiviteter dock, hon vill mest bara ut och gå. Tricks älskar hon också och är lättlärd. Dock är hon skällig och har problem med andra hundar.
Jag vet inte hoppas min text är till någon nytta iallafall ;)

Jag tror att man kanske inte ska hänga upp sig för mycket på "1 timmes promenad", för visst låter det lite för de flesta hundar. Men som ts också skriver är det två pensionärer som vill ha en hund som kan följa med på deras aktiviteter och vad det verkar inte kommer behöva sitta själv 5-6 timmar varje dag. Att hänga med i nya miljöer och vara en del i vardagen är också en typ av stimulans. Min fundering är vad det är med cavalieren som gör att de vill byta ras? Är det hälsan, den mentala biten eller helt enkelt att de vill testa någonting nytt? De dvärgpudlar jag har träffat har varit glada i aktiviteter och pigga små hundar, men hyperaktiva? Njae då beror det nog på vad man jämför med.
Har inte läst alla kommentarer så noga, men rekommenderar nån av bichonraserna 🙂 Kan tänka mig att det skulle vara drömlivet för en bichon att få hänga med ett aktivt äldre par på äventyr😃 Länkar en bra tråd som kan hjälpa er att lista ut vilken som passar dina farföräldrar bäst.
[trasseltassar.weebly.com -](http://trasseltassar.weebly.com) [fridarebecka.blogg.se](http://fridarebecka.blogg.se)
#49 Har till slut fattat det där jag också. Det är så mycket prat om aktivering nu för tiden och jag hade väl satt likhetstecken med någon slags träning, att hunden ska lära sig något, jobba med något. Men en uppfödare av en ras som anses mycket krävande fick mig att tänka annorlunda. Hon sa att att slippa vara ensam på dagarna och få hänga med på vad än ägaren hittar på, förutsatt att ägaren inte bara sitter hemma då, och känna sig behövd och delaktig är värt mer än timmar på bruks flera gånger i veckan. Så svepte hon med handen över sin flock mycket harmoniska hundar och sa "Tror du jag tränar med alla de där varenda dag?". 🤪
Egentligen visste jag ju det där, men tänkte väl att det här med aktivering, det kan ju inte vara sånt som JAG har hållit på med med mina hundar, man måste nog gå på kurs allra minst.
Kanske en York skulle passa? En tuff liten hund som är glad att följa med på det mesta, men myser lika gärna i soffan.
De har ju hundvana, för man ska inte låta lura sig av att de är små o söta, de är envisare och tuffare än de ser ut.
Fäller inte. Nerklippta kräver de inte så mycket pälsvård.
Zabelle
Jag tänker på frågan som ställts tidigare, är de intresserade av en hund som liknar Cavaliern i mentaliteten? Anledningen till att du nämnde att de ville ha en stor hund i mentaliteten kunde spegla det att de vill ha en mer energifylld hund som en cocker spaniel? En cocker spaniel ser jag som en liten hund som är framåt i rörelsen, en hund som ofta är inställd på nästa sak som ska hända och som visar vad den vill. en hund som kan ha mycket energi som gör att man uppfattar dem som 'på'. Tex, så har den mycket energi så det tar en stund innan hunden kan lägga sig för sig själv. Ofta vill hunden ha uppmärksamheten och vara delaktig så många timmar om dygnet som möjligt, om jag beskriva hur jag tror dem är dom sällskapshund. Tvärtom, Jag har inte fått intrycket att det är en ras som efter en promenad går och vilar i din bädd och så märker man inte av hunden på någon timme. Jag tror cocker kan passa om det är den här extra energin i vardagen som de söker. ;) en cocker i unga år kan dra mycket i koppel och vara envis, men samtidigt beroende av sina människor. De är inte envisa på samma sätt som en terrier, där är självständigheten ett helt annat beteende.
En längtan efter träning av hund, en väntan på att det nya livet ska börja