Är det en terrier du har? Terriervalpar är jättesöta, det är för att de ska överleva. terriervalpar kan nämligen vara absolut pest, jag vet, jag har haft en. Jag höll på att bli vansinnig, ingenting jag gjorde funkade och en promenad runt kvarteret kunde ta en timme för hon, valpen som var ett halvår ungefär då, hoppade och bet i kläderna konstant. eftersom jag hade fått itutat mig att terriers absolut inte fick vinna så stod jag där och slet med min valp, väsandes fram hotelser med Blocket kombinerat med vädjanden om att valpen skulle bli lite mer som en golden…

Jag fick tänka helt om för det jag gjorde fungerade uppenbarligen inte, valpen hängde i kopplet på valpkursen och de råd vi fick där fungerade inte vidare bra heller och det var allmänt pestigt.

Jag fick sänka mina krav på uppföranden ordentligt, däremot när jag verkligen tyckte något var viktigt så jobbade jag med det. Jag klurade ut riktigt bra belöningar, inte helt enkelt med en terrier som oftast inte är ett dugg intresserade av att göra som matte/husse vill bara för att göra dem glada, jag ignorerade massor och började belöna massor av bra beteende och där vände det för oss. Inte för att hon, Kalla, inte kunde vara pestig-det kan hon fortfarande vår dam, utan för att jag orkade hantera henne på ett mycket bättre sätt.  I vissa läge när hon inte klarade av att avbryta sina hysteriska beteenden såg jag till att skaffa mig hennes uppmärksamhet genom att ge upp ett högt tjut, kasta vanten precis bredvid henne mm och PRECIS när hon stannade upp och tittade så blev det världens belöning!

Mina råd är, på valpkursen : Håll avstånd till de andra! Håll så stort avstånd som du behöver för att din valp ska orka fokusera på dig och inte på allt annat runt om. Strunta i om det blir svårt att genomföra vissa övningar, jag ger mig den på att du i dagsläget inte får ut så mycket av övningarna idag. Nöj dig med små framsteg och låt dig själv vara nöjd och stolt över dem. Din hund kommer aldrig fungera som en följsam brukshund och går inte att träna på samma vis ( ja, jag generaliserar, jag är medveten om det). En terrier är ofta väldigt svår att motivera att göra samma övning för samma belöning mer än en eller högst två gånger, sedan tröttnar de oavsett hur många köttbullar man sticker i trynet på dem. Det är helt enkelt inte tillräckligt kul! Det gör verkligen underverk om man kan få tag på en instruktör som kan terriers, det gjorde superstor skillnad för oss, inte minst för mitt eget självförtroende som hundförare.

När det gäller koppelgåendet löste det sig för oss genom att vi gick en hundmöteskurs och fick lära oss strategier och rekommenderades en sele från Mekuti, en så kallad balansele som gör att drar hunden förändras tyngdpunkten och när hunden kommer av sig med att dra belönar man korrekt beteende och får ett mycket trevligare samarbetesklimat.  Efter ett par månader funkade koppelpromenaderna även med vanlig sele eller halsband, vi hade helt enkelt fått hjälp med att bryta en dålig vana.

Det här blir jättelångt, förlåt, men jag kände så väl igen mig i det du beskriver!

Jag rekommenderar också att ni börjar på allvar med en bra nosaktivitet som spår. Spår, personspår eller viltspår kan kvitta, är en lågintensiv aktivitet som är kanon för hyperhundar och ger dem en mental tillfredsställelse som kan göra att de blir mycket lättare att hantera i vardagen.

Om du kan, låt inte valpen vara själv i trädgården för varje gång den får skälla när folk går förbi vinner den och beteendet förstärks eftersom hunden lyckas, det den skäller på försvinner. försök avbryta och distrahera, kanske med att slänga ut lite godisar på marken.

Vad gäller ensamhetsträningen så fungerade den bra för oss så där har jag inte mer än de vanliga råden att komma med, se till att valpen är trött innan ni går, att den har ett mysigt ställe att vara på, vår hund tycker om att ligga under saker som hallbänken där hon har sin "ensamhetsplats" och att ni är lugna när ni lämnar hunden. Man kan ge en kong med något mjukt gott i som den kan slicka i sig för att distrahera.

Jag rekommenderar också varmt Eva Bodfälts "Kontaktkontraktet", det är en kanonbok för vilken hundägare som helst, och att lyssna på podden "Vår bästa vän" på Sveriges Radio där Eva är expert och rådgivare, där finns mycket kunskap att inhämta.

Så, ge inte upp, det är inte fel på dig eller valpen, det är bara ingen som berättar för en att det kan vara på det sättet att ha valp så man står helt oförberedd! Jag hoppas att min långa berättelse kan hjälpa lite och jag måste säga att vår hund har lärt mig så mycket, inte minst om ödmjukhet att jag fått mycket större förståelse för andra, deras hundar och eventuella problem. Kalla är drygt sex år idag och är en riktigt dräglig hund för det mesta som folk tycker är väluppfostrad och fin. Då brukar jag le lite inombords och tänka att ni skulle bara veta… :) Hon har fortfarande sina problem, vissa lär vi aldrig bli av med, men vi har vuxet ihop och gillar varandra.

Och hur skulle jag göra idag om jag får en pestvalp som hoppar och biter på promenad? Jag skulle ta valpen under armen och gå hem och göra något annat. Det finns inget att vinna på genom att envisas med något som uppenbart inte funkar. En halvtimme senare kanske det går mycket bättre istället!

Lycka till, det blir bättre, sluta jämföra er med andra ekipage och var lite schysst mot dig själv!

Vet inte vad du har för ras, Men jag känner likadant 😕
Dock i vågor, Jag har känt i en vecka nu att jag är något otroligt less på BÅDA mina hundar, Vilket jag blir periodvis. Jag tränar dom ändå, går ut och försöker ge dom det dom kräver.
Min valp väger 30kg och är 7månader nu, Han drar som en galen oxe i kopplet, Och då gick han fint innan. Lät min mamma ta ut honom några gånger (tyvärr är hon jäkla bra på att förstöra hundträning) och pang så har jag en sjövild hund som varken lyssnar eller reagerar.
Han drog så mycket igår så idag har jag ont i skulderbladen och axlarna, värk ifrån h*lv*t*t.
Jag tränar varje dag på att inte dra i kopplet, Det man ska göra är att inte förvänta sig en hel promenad fin (vilket jag kunde innan), utan att förvänta dig kanske 5% av promenaden fin, resten ful(drag), sen 10%, sen mer, sen mer.. Bara öva och öva och öva.
Går även på valpkurs, Han skäller, biter mig, backar i kopplet/selet och får överslag varenda gång vi går in för att prata, Igår var det så illa så vi fick gå ut och jag missade 70% av allt prat, Var inte så glad på hans existens alls, Som alltid, inte visa det, bara fortsätta kämpa.
Ensamhetsträningen GICK kasst för mig hela tiden, vad jag än gjorde, Nu ger jag han mat, ben eller godis och tar ut tiken (så jag slipper ta ut 2 hundar samtidigt varenda promenad), Och det har funkat superbra! Ta det långsamt, Jag gjorde så att förra månaden gick jag utanför dörren och stod och räknade sekunder, när han hoppa på dörren och krafsa stoppade jag tiden och gick in, ignorerade han, när situationen var lugn gick jag ut igen, istället för att vänta på krafsandet tog jag sekunderna han inte krafsade/pep, Vilket var ungefär 10-15sekunder, Så gick jag in PRECIS innan den tiden. Så han fick vara ensam i 10sekunder kanske 7gånger om dagen.
Att hon springer och skäller på folk när du släpper henne är ett självbelönande beteende, jag skulle sluta släppa ut henne på det viset, annars kommer inte beteendet upphöra, Träna beteendet med vanligt koppel, senare 3meter ifrån, sen 5meter, sen 10, sen på tomten. Annars får hon sin belöning av att springa och skälla redan ifrån början, Vilket blir j*kla jobbigt senare.

Jag kan säga att min tik som är 5, snart 6år hade jag otroliga problem med i hela 3år. Hon drog i kopplet, gjorde utfall, När hon var 4år och var på en valpkurs var hon värst dom 2 första gångerna, och senare bäst av alla resten av gångerna. Hon var en riktigt riktigt riktigt jobbig hund, Och jag har kvar henne, och har haft kvar henne, Hon är inte perfekt ännu, Men jag vill inte ge upp henne. Det kanske inte är så peppande "hej min hund var såhär i 3år, var beredd på det", Men tro mig, det är värt det, Dom värsta är alltid dom bästa!
Vissa dagar vill man skrika och sälja sina skitar till hundar, Men sen förvånar dom än, När man läser, kollar, och får mer kunskap, och pang så gick allt rätt där några tillfällen på raken, De där tillfällena kan man leva på i flera veckor, Ibland räcker dom inte riktigt till för att man ska orka varje dag. Men man behöver inte heller ge 100% varje dag, Det är också orättvist emot hunden att träna halvdant eller att försöka något när man själv inte har den mentala orken, Man får försöka att lära sig att anpassa sig själv och sin hund med varandra, Och det funkar.
Påtal om att bli begränsad av sin hund, Det blir man, och det gäller inte bara valptiden utan hela dens liv, Visst är valptiden mycket värre och mycket mer begränsande. Men man kommer över det, speciellt om man är envis och gråter ut på sina "onda" tillfällen, Men inte glömmer bort att hylla sina bra tillfällen.

Har du tränat passivitet?
http://www.brukshundklubben.se/kurser/traning/passivitet/

Har du  testat personlig tränare? Kan du inte själv så ta kontakt med en kunnig tränare

Hur ser era dagar ut? Vad får hunden göra och hur tränar ni på det som inte känns bra? Vad känns bra?

#1,#2 tack för era berättelser om att det är värt mödan :) skönt att höra att man inte är den enda :) #3 Näe har inte provat nån privat tränare än, vill vänta ut lite och se vad som är valpbeteende och inte. Övar passivitet genom att besöka hundklubbens allmänna träningar för att bara titta. Annars lite var stans att vi övar på att göra ingenting. #4 Hon är väldigt snäll och go, empatisk och har stort tålamod med barnen. Hon är fantastiskt lättlärd och lydig (med hjälp av mutor :P) Så det känns ju bra så långt. Hon arbetar på bra vid total avsaknad av störningsmoment. en vanlig dag så blir det ett par promenader, resten rastas hon på tomten för att vi försökt vara konsekventa med koppelträningen. Hon får busa och leka utomhus, öva trix, ensamhetsträna, sökrutor och så har vi försökt lägga enklare spår. Det är det sociala som är vårt största bekymmer och det som jag tycker blir vårt handikapp, att hon blir så uppspelt och osäker vid nya miljöer och hundmöten. Sen stressar ensamhetsträningen mig eftersom jag är själv om att hämta barnen på skola och dagis och där FÅR hon inte vara med. Och att koppla henne utanför är otänkbart i nuläget :/ Har lyssnat på Evas pod och har hennes bok och har börjat lämna henne med en Kong fylld med godsaker, men kommer ändå inte riktigt framåt med att kunna utöka tiden, för så snart innehållet är slut så börjar. Har gått tillbaks innan det tagit slut, men då känns det inte som hon uppfattat att jag varit borta.

Vad är hon för ras/blandras?
Det ni behöver är passivitet i nya miljöer, kanske skvallerträna på saker hon stör sig på utomhus, Träna mer vid störning, Och sluta ha henne på tomten.
Jag går ut med min hund och han som sagt drar i kopplet, han har faktiskt hajat grejen att när kopplet är slakt får han godis, såjag kan gå en liten stund utan dragande, Men för det mesta drar/drog han hela tiden. Det som hjälper är inte att undvika problemet och bara låta hunden springa på tomten, Gå istället ut med hunden och försök träna oftare.
Påtal om ensamhetsträning, om hon fungerar ensam med belöning, testa ett ben, gömma torrfoder (Om det är vad hon får som mat) istället för att ge henne mat, och gå ut när ni gömmer det, eller gömma godis.

Hon är en terrier brasileiro! Tack för tipsen! Hur tänker du skvallerträning när hon blir nervös i nya miljöer?

#7 Det hon reagerar på kan du skvallra, ser hon något och skäller, elle ruppmärksammar det för mycket kan ni träna på det oavsett om det är en hund eller en papperskorg, en tunna, en säck, en dörr, Vad det än är. Och igenom att skvallra så vänder hon ju uppmärksamheten emot er.
Påtal om passivitet så har jag flera gånger hört att man minsann inte ska belöna hunden och den ska ligga stilla för att man själv säger det, För mig är inte det hållbart i alla situationer.. Visst kan man träna så när man sitter på stan, utanför en butik, eller är på "allmännaplatser", Men att totalt ignorera en panikslagen hund i situationer där människor pratar, eller där det finns andra hundar förstår jag mig inte på. Nu vet jag inte exakt vad ni har för problem, Men jag har det problemet, på hundkursen när vi ska gå in och prata att han tillslut får panik/överslag och börjar hugga mig för han kan inte slappna av när det sker så mycket nytt på nytt på nytt på nytt. Gör ni något otroligt jobbigt kan ni ha godis och belöna att hunden fokuserar på er, Det funkar inte i alla stunder, men då kanske ett tuggben kan hjälpa frustrationen, t.ex om hon ogillar att vara passiv i en ny miljö, testa ge henne ett tuggben till en början, Senare kan ni kräva lite "du ska vara passiv i 1minut sen får du belöning", sen utökar ni.

Vi är nog många som haft en jobbig valpperiod.

Min malinois, Humla, var oberäknelig, stressad, skiftade humör väldigt snabbt, riktade om, gjorde utfall, bet och tuggade på mig så fort hon blev stressad, arg, uppspelt eller frustrerad. Dessutom stort resursförsvar, inte bara med sina egna grejer utan hon kunde börja vakta på precis allting. Min mamma vägrade tillslut att träffa henne och jag kände obehag för att gå ut med Humla. På allt detta så blev det dessutom tydligt att hon inte tyckte om främmande människor.

Idag är hunden 2,5 år och helt annorlunda. Humla har slutat bita i mig (och min mamma), gör väldigt sällan utfall, men när hon gör så är hon kontaktbar. Det omriktade beteendet som var det absolut jobbigaste då, är inga problem idag. Överhuvudtaget så är Humla väldigt mycket enklare att ha att göra med. Hon följer med i stort sätt överallt och hanterar för det mesta saker väldigt bra. Det slår fortfarande över för henne då och då men det är inte värre än att jag kan bryta det. Det är egentligen bara hantering med nya människor och hennes enorma jaktlust som är riktiga problem idag och något vi kommer få fortsätta jobba med under lång tid.

----------------------------------------------

Så ja, det kan absolut bli bättre men ibland behöver man hjälp (jag har fått enormt mycket hjälp med hur jag ska jobba med Humla, utan dessa människor hade det inte slutat bra).

Det låter som att din hund är väldigt stressad och pga detta har ni svårt att få kontakt med henne, hon har svårt att hantera situationer där det händer saker och verkar överlag ha svårt att slappna av.

Ja, det kan vara saker som hon mognar ifrån eller som ni kan reda ut själva och vissa saker du nämner är ganska typiskt för valpar. Men det kan också bli värre och det faktum att du skriver här tyder väl lite på att ni inte riktigt vet vad ni ska göra och kanske behöver lite hjälp?

Jag tänker en kurs i stresshantering där ni får lära er att se tecknen innan stressen bryter ut, vad ni kan göra för att minska på stressen, vad ni kan göra när hon väl blir stressad osv. Eller privatträning för någon som är duktig på stress inom hund.

Känner igen mig i din text. Det känns som att min hund var också den värsta/jobbigaste valpen någonsin :) Hon hade extrem energi, kunde inte va hemma själv utan att kasta sig mot yttedörren och skälla/yla, hon var den "sämsta" eller värsta valpen på valpkursen, hon bet en hela tiden med sina vassa valptänder…jag hade sår och blåmärken över hela armarna och benen. Hon attackerade (inte som lek utan aggressivt) ens fötter när man satt och åt… ja listan är lång…hon lyssnade inte för fem öre, hon åt allt hon kunde hitta…hittade ständigt folie, plast och även sockor i hennes bajs. Hon fick panik av små saker, som när någon öppnade ett fönster och tittade ut, det tyckte hon var jätte läskigt ! Hon var så hyper och var ständigt dålig i magen och måste gå ut på natten, inte roligt när man bor mitt inne i stan på 3e våningen. Tror att jag bara sov 3 - 4 timmar varje natt dem första 4 månaderna.  Kommer ihåg att jag var mentalt i botten !

Men jag måste säga att min instruktör på valpkursen hjälpte mig jätte mycket med att motivera mig. Ge aldrig upp - då kommer belöningen. Och det gjorde den också ! Hon blev ju absolut ingen filbunke, men hon är nu en arbetsvillig, glad och lyhörd 3 åring. Hon utbildas nu i Personsök för ett utryckningsteam här i Berlin och ska precis ta det första provet :) Så det blev ett lyckligt slut !

Hoppas att det kan ge dig lite hopp i alla fall !

Jag får helt OK stöd från BHK som försöker stötta när hon bara tokskäller och hon har förbättrats varje gång. Men märker valpar skillnad på vuxna och valpar? När vi är och passivitetstränar på andra dagar när äldre hundar kör blir hon inte lika stissig? Jag kämpar på ett tag till på egen hand så får jag se längre fram. Behöver hitta ett bra lugn och förhållningssätt jag själv också och försöka att inte bry mig så mycket när hon stissar upp sig, för jag blir lätt stressad då jag med för att hon skäller så gällt att andra får ont i öronen! Och dubbel stress är ju inte så bra kombo :)

#11 en sak som gav mig lite en aha upplevelse var när jag var ute en gång på promenad med min valp. Jag hade en kompis med mig och vi var inne i en djup och rolig diskussion, alltså jag hade all fokus på diskussionen och hade en stark energi i stegen och kroppen  osv.  (svårt att beskriva..men i alla fall) Min normalt sätt galna valp som alltid skulle dra överallt som en galning och inga knep tycktes funka på henne, gick plötsligt bredvid mig utan att dra och nosa överallt, hon gick på slapp lina och följde med och sökte ögonkontakt med mig hela tiden. Det var som att den säkra bestämda energin som jag på något sett utstrålade och att jag också ignorerade henne, fick henne att äntligen se mig lite som en pålitlig och säker person.  Annars var det alltid hon först och jag där bak som försökte lugnt korrigera henne hela tiden och gav henne all uppmärksamhet. Innerst inne var jag också frustrerad,  så hon kände väl det även om jag inte visade det.

Så ja, vad jag vill säga, energin är är otroligt viktig. Jag tror att de små monstrerna känner precis minsta lilla pytte svaghet :)

#5 Har du inte kunskapen är det bäst att ta hjälp. Jag väntade själv lite för länge med min hund, trotts att jag hade många års erfarenhet av hund var denna hund lite över mina kunskapsnivå. Tyvärr kommer könsmognaden att förvärra dina hunds problem.

Vissa problem var enklare för mig att få bukt med min problemhund tex ensamträning men att få henne att sluta hetsa upp sig för andra hundar och gula post bil/lastbil behövde jag hjälp med. Hundtränaren sa "gå som du ägde världen", du måste visa att du är en bra ledare. Vi körde skvallerträning, passivitet och klickerträning. Var man konsekvent och hade tydliga regler fungerade det klockrent men tummade man på en regel föll hon tillbaka i gamla spår. Det är viktigt att alla som rastar hunden följer samma regler.

En regel. lär hunden vad nej betyder. sitt på golvet med godis i handen eller på golvet. Hunden befinner sig framför dig. försöker hunden ta godis säger du nej och lägger handen över godiset samtidigt. När du säger varsågod får hunden ta godiset.

Ensamträning get tex hunden en tuggben gå sedan ut genom dörren. Första gångerna kanske de handlar om några sekunder innan du går in igen. Utöka de långsamt och se till att gå in innan hunden börjar skälla/yla.

Min GD tik tycker jag än så långe var som drygast och värst när hon var 4-6 mån. Nu är hon 7 så inte länge sen hon var jobbig. Men det kan vända fort!

Nu har jag äntligen haft ett par bättre dagar :) Var ute på en längre promenad i våra mått mätt och hon klarade det riktigt bra, mötte både cyklist och en som sprang och med hjälp av lite godisregn så var ett litet gruff allt som hann komma! Hade också hyfsad kontakt hela promenaden, men då använde jag framkopplat sele för att slippa "bråka" om saken! Hon klarade sig också 4 minuter själv med hjälp av ett torkat kaninöra :) nästa omgång gick dock inte lika bra men alla små steg framåt ses som ett plus just nu! Tack igen för alla tips, råd och tankar. Ska absolut ha privattränare i åtanke om det inte fortsätter gå åt rätt håll!