Etikettbeteende
Läst 1832 ggr
LLLINN
2016-06-21, 08:36

Hunden bet familjens barn

Jag har en finsk lapphund hane på 4 år som igår bet min 9 år gamla bror. Hunden har alltid varit något av en problemhund, blivit otroligt stressad av det ena och det andra, varit aggressiv mot andra hundar och ibland även cyklister, joggare och t.o.m vanliga fotgängare. Han har alltid betett sig konstigt gentemot min lillebrors kompisar, skällt/morrat på ett sätt som han inte gör vanligtvis här hemma. Därför ser vi alltid till att separera honom från barnen när de kommer, men igår sträckte min bror ner handen till honom bakom gallret medan kompisarna var bredvid och då bet alltså hunden. Vad gör vi nu? Vi har redan testat det mesta för att få honom till en stabilare hund, allt ifrån mer/mindre aktivering till problemhundskurs men har nu mer eller mindre accepterat att han är som han är - tills detta hände… Jag vill knappt tänka ordet "avlivning" högt men kan heller inte tänka mig att någon där ute kommer vilja överta honom… :/ Några råd?

"Haters gonna hate. Potatoes gonna potate" - Luke Brooks

8/5-13 & 1/6-13

AnnaFagerell
2016-06-21, 08:39
#1

Bara ett råd, ta bort hunden, det är för hundens bästa.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

jenmjao
2016-06-21, 08:41
#2

INNAN du tänker avlivning lägg ut annonser som är ärliga ÖVERALLT, Det kommer finnas minst 3-5personer som svarar även om de då är oseriösa eller seriösa. Men det kommer alltid finnas någon med intresse, Jag såg nyligen någon som faktiskt ville köpa en problemhund, antagligen för att träna bort problemen. Det var inte så mycket text eller förklaring så jag vet inte vad ni gjort, testat eller försökt med, hur han reagerat, jag har inte sett hur ni hanterat situationen och jag kan inte svara på om han kommer bli normal, Däremot tror jag att han har en större chans att bli normal där det inte finns barn, Och barn ska inte utsättas för psykiskt instabila hundar.

Agafia
2016-06-21, 09:13
#3

Hunden försvarade sitt revir . Pojken har väl förhoppningsvis lärt sig en läxa och hunden får plikta med sitt liv . Det är vuxnas ansvar att se till att barn inte är i närheten och respekterar djuret i fråga om det vill vara ifred. Låt er hund somna in , som det låter lider hunden av sin osäkerhet .

Herveaux
2016-06-21, 10:25
#4

Hade det varit min hund hade jag kontaktat en hundpsykolog och gjort en ordentlig utredning på hunden.
Om hunden skulle fungera så pass att den får en bra livskvalité hos en person/par utan barn, hade jag provat omplacering.
Om utredningen däremot visar att den här hunden har såna mentala problem att ägare/boendemiljön varken gör till eller ifrån, hade jag låtit hunden somna in.
Om inte annat så för hundens eget bästa.


// Harley 🏳️‍🌈⚧️
Sajtvärd Star Stable Medarbetare Ridsport, Film, Hamster, Guldhamster

Lona
2016-06-21, 13:05
#5

Har ni pratat med uppfödaren om denne är vettig? Hen kanske kan hjälpa er, antingen med konkreta råd eller med en omplacering till kompetent person (utan barn). Uppfödare har ju ofta ett stort kontaktnät och har förmodligen större chanser att hitta RÄTT nytt hem åt hunden.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

russin
2016-06-21, 13:44
#6

Nöp hunden eller bet den ordentligt ?

Zadeira
2016-06-21, 14:29
#7

Först och främst, man sticker inte ner handen till hunden bakom galler på det viset, då tigger man om att bli biten när man vet att hunden är ostabil. Din bror skulle med andra ord låtit hunden vara ifred och får i min mening skylla sig själv. Det är givetvis ytterst upp till de vuxna att se till att barnen och hunden hålls separerade i detta fallet.

Sen är det ju omöjligt för någon av oss att svara som inte sett hunden och er familj tillsammans alls. Vi har inget att gå på i vår bedömning mer än det lilla du skrev. Det är inte mycket att gå på för oss. Så det man egentligen kan tipsa om är ju såklart att ta kontakt med någon som kan hjälpa er på plats och träffar er och hunden och kan jobba med er. Hundpsykolog är ofta en väldigt bra hjälp då man kan utreda hunden och alla förutsättning, och gå vidare utefter dennes råd.

Jag tycker inte man ska prata om avlivning fören man sett om hunden går att rehabilitera i en annan familj, där ex barn inte finns och där man kan jobba med hunden med hjälp av tränare, hundpsykolog osv. Kanske är det så att hunden inte passar i er familj, men kan bli en frisk och välmående hund hos någon annan.

Mina egengjorda armband hittar du här https://www.etsy.com/shop/zadeiradesign

eller på instagram under användaren @zadeiradesign

hemul
2016-06-21, 15:35
#8

Varför bet hunden? Var bet han? Hur hårt bet han? Bet han mer än en gång? Fick pojken skador och i så fall vilka?

Jo, jag såg att pojken sträckte fram handen över gallret, men hur gick det till mer i detalj? Närmade han sig försiktigt eller kom han rusande och böjde sig över gallret, sånt.

crins
2016-06-21, 15:47
#9

Kastrera honom! Vänd dig till en hundpsykolog!

poodlelicious
2016-06-21, 16:32
#10

Tycker inte att han ska bo hos er längre. Antingen så är det något fel på hunden och då ska den avlivas eller så är det inte rätt hem.

Lona
2016-06-21, 17:57
#11

#9, Varför kastrera? Kan till och med göra saken värre…


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Zyloon
2016-06-21, 18:36
#12

Hade jag varit du så hade jag kontaktat uppfödaren och frågat om den vet om någon som skulle vilja ha hunden. Annars hade jag slängt upp annonser lite överallt och som de andra sagt, att du är ärlig när du skriver dom. Det är ju inte hållbart i längden att behöva skilja av hunden från barnen. Jag tycker inte att det är konstigt att hunden bet, den kände sig antagligen så pressad att den inte såg en annan utväg. 

Det finns säkert något par som bor mer ute på landet där hunden inte utsätts för sociala situationer på samma sätt. Avlivningen är sista utvägen. Så jag tycker att ni ska ge det en chans och försöka omplacera. Men blir det helt ohållbart hemma och ni inte hittat någon som kan ta över hunden så låt den somna in. 

Man får liksom tänka på hundens bästa. Jag vet att det är sjukt jobbigt att ens tänka tanken på att avliva ❤️

"Där kunskap slutar, tar våldet vid"

Min blogg nouw.com/fyratassar

Changrila
2016-06-21, 18:42
#13

Vad säger uppfödaren om det här?

---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm

Corgitok
2016-06-21, 19:29
#14

Snälla lyssna inte på #1! Ett liv ska inte dödas för att den inte förstår/känner sig hotad. Fråga en hundpsykolog eller kenneln hunden är ifrån men ge inte upp med en gång. Om ingenting fungerar kanske du borde sälja hunden?

Är inte expert, men enligt mig känns det så hemskt att ta bort ett oskyldigt djur som endå är friskt och ungt..

Råkade skriva en liten kommentar här uppe, ojdå!

poodlelicious
2016-06-21, 21:01
#15

#14 Vi äter unga friska djur på smörgåsen varje dag… Personligen tycker jag inte att det är någon skillnad. Om inte djuret har ett specifikt värde för en person. Sen så är det en väldigt mänsklig känsla att det bästa är att leva. En hund som är så osäker att den morrar på allt och bits och är osäker jämt har inget vidare liv om du frågar mig.

crins
2016-06-21, 21:45
#16

#11 Kastrera pga problem med hanhundsaggrisivitet, jaga cycklar etc, tror hunden kan vara sådan att han kan lugna ner sig med "hormoner" då hanhundsaggrivisitet kan bero på för mkt testosteron, i bland förmår ändå inte de kvinnliga hormonerna dämpa, men för mkt manligt hormon gör ofta hanhunden väldigt aktiv och kan bli "problemhund"

Herveaux
2016-06-21, 21:49
#17

#16 Hunden är 4 år, så jag tror dessa problem är alldeles för befästa för att dämpas eller försvinn av en kastrering.
Jag tror mer på Lonnaa´s spår att en kastrering skulle kunna förvärra problemen.


// Harley 🏳️‍🌈⚧️
Sajtvärd Star Stable Medarbetare Ridsport, Film, Hamster, Guldhamster

hemul
2016-06-21, 21:58
#18

Låter inte för mig som en i grunden aggressiv hund, utan en osäker och rädd hund. Så jag tror inte heller på kastrering.  Det är ingen universallösning.

crins
2016-06-21, 22:12
#19

17# Visst kan det vara ett inlärt beetende, men stark produktion av könshormoner kan ge hunden en aggresiv läggning och därigenom orsaka åtskilliga problem. Aggrivisitet mot andra hundar en vanlig följd. En valp som har varit starkast och tuffast i sin kull kan försöka behålla sin roll även i sitt nya hem! Det kan innebära att en del hussar och mattar lyder om deras hund morrar, andra lyder ej förrän de blir bitna. En hund med dessa tendenser tål inga provokationer från sina underlydande. Nej det är inte säkert kastrering hjälper, men det är som att välja mellan pest och kolera, för det kanske hjälper, och så tror jag familjen är hjälpt av en hundpsykolog i detta fall.

Herveaux
2016-06-21, 22:23
#20

#19 Jag tycker TS inlägg #0 mer beskriver en väldigt osäker och/eller stressad hund.
Att kastrera en osäker hund kan som sagt göra saker sju resor värre.

OT: Ordet "aggressiv" används alldeles för lättvindigt om hundar och deras oönskade beteenden dessa dagar…


// Harley 🏳️‍🌈⚧️
Sajtvärd Star Stable Medarbetare Ridsport, Film, Hamster, Guldhamster

Corgitok
2016-06-21, 22:35
#21

#16 Vi äter tyvärr friska djur men JAG tycker inte att hunden borde dö pga att andra gör det. Tror inte heller att TS vill det. Bättre att försöka bekämpa problemet än att döda en försvarslös hund.

Råkade skriva en liten kommentar här uppe, ojdå!

crins
2016-06-21, 23:07
#22

Sedan kan man kontrollera så hunden inte har ont någonstans, beställ tid hos veterinären, och låt undersökningen omfatta från nos till svans! En hund som har ont kan också bitas!

crins
2016-06-21, 23:33
#23

20# vi vet inte hur denna hund varit som valp! En rädd hund kan rikta sin aggrivistet mot främmlingar, och det beror på rädsla i valpålden! Vid könsmognaden, då hunden blir medveten om sin egen styrka, blir den mera självständig och orädd. Den kommer då att ta upp kampen med sådant som hotar den. Driften att skydda sitt eget område ger hunden styrka. I kombination med rädslan överutvecklas lätt revirbevakande och hunden blir farlig för personen! Detta handlar ofta om förtroendet för främmande människor saknas! Säger fortfarande att det är inte säkert kastrering hjälper, men det kanske hjälper i kombination med en duktig hundpsykolog! Detta handlade om att den egna familjemedlemmen blivit biten och hunden kan även ha ont någonstans! så den behöver undersökas.

[Nalle-]
2016-06-21, 23:49
#24

Hunden bör hur som helst aldrig behöva utsättas för barn. Informera alla barn som kommer hem till er att de inte under några omständigheter får störa hunden. Av ditt inlägg att döma visar ju hunden tydligt att den blir stressad runt barn, och iom att den morrar har den redan sagt till att de ska hålla sig borta. Det är såklart hemskt olyckligt att hunden bet (nafsade?) ett barn, men ni får vara extra uppmärksamma så det inte händer igen. Hur beter sig hunden mot din bror när det bara är han, utan kompisar? 
Det är jättesvårt att ge råd över internet när man inte sett hunden, så försök ta hjälp av en tränare eller hundpsykolog. Är du medlem i en brukshundklubb kan du kontakta den och be om råd eller bli lotsad vidare. 
Vill ni omplacera tror jag inte alls det kommer vara några problem. Finns ju många som inte har barn omkring sig.

Fisherling
2016-06-22, 00:44
#25

#21 OT men jag äter hellre friska djur än sjuka 🤪

AnnaFagerell
2016-06-22, 08:01
#26

Ni som inte tycker hunden ska avlivas tycker jag ska läsa igen vad TS skrivit. Hunden visar dåligt uppförande mot fler än barn. Hunden mår inte dåligt av att inte finnas, däremot mår den säkert väldigt dåligt av att må som den gör med tanke på dennes uppförande. Avlivning är sällan ett dåligt alternativ. Det kan tvärt om vara ett moget beslut för att förhindra att folk och andra djur blir skadade

Medarbetare på djurskydd.ifokus

fridarebecka
2016-06-22, 10:38
#27

Jag skulle vilja påstå att det inte är hundens fel att pojken blev biten, ni(och antagligen pojken också?) visste ju att hunden blir stressad runt barn. Jag skulle säga att det var en blandning mellan ert fel, pojkens fel och en olyckshändelse. Tror ni att hunden skulle kunna få ett bra liv hos någon annan som har de perfekta förutsättningarna för hunden? Isåfall hade jag omplacerat, till någon/några där hunden aldrig behöver träffa barn och som är beredd att jobba med problemet. Som sagt, skriv ärliga annonser på alla ställen ni kan komma på och håll tummarna på att ni får svar, men omplacera för guds skull inte om det nya hemmet inte känns 110% rätt.

Lord Vulcan
2016-06-22, 11:30
#28

Det är sällan djurets fel att den är som den är. Min jackrussel va lite likadan. Jag bestämde att bara mamma och jag hanterade Linus. Det fungerade. Han kände sej trygg med oss och fick inte träffa barn. Inte heller dom i släkten (barn). Det måste vara lite på hundens villkor utan att hunden tar över. Vill den inte träffa barn/främmande ska den slippa. Kommer man inte till rätta med problemet, och hunden känner sej trygg och glad, då bör man överväga avlivning. Det är hundens väl som styr.

Em_
Em_ 
2016-06-22, 11:37
#29

Det finns chippkastrering om man vill prova att ta bort testosteronet utan att knipsa kulorna. Chippade min femåriga hane för ett par månader sedan. Tro det eller ej men min osäkra hund har gått NER i stress. 

Skulle det visa sig att kastrering inte hjälper TS hund kan man ju välja att avliva då, men jag tycker det är synd att inte ens våga överväga kastrering om det finns någon som kan och vill jobba med hunden.


Zyloon
2016-06-22, 11:41
#30

#26 Att hunden visar dåligt uppförande runt andra människor också kan ju helt enkelt vara pågrund av stressen i hemmiljön. Tänk själv om du har varit stressad, kanske pga av jobb eller skola. Det speglar sig över hela ditt beteende, och det händer att du ryter mot människor som inte har gjort något, och som du vanligtvis inte har några problem med. 

Det kan faktiskt hända att beteendet försvinner till viss del, eller tom helt och hållet om den omplaceras till en mindre stressande miljö. 

Avlivning ska vara den sista utvägen, inte den första innan man har testat att omplacera. Det är sjukt onödigt att ta bort ett djur som kanske hade mått bra i en annan miljö.

"Där kunskap slutar, tar våldet vid"

Min blogg nouw.com/fyratassar

Lord Vulcan
2016-06-22, 11:45
#31

Kastrering kan absolut hjälpa. Hunden blir mindre revirvaktande. Hade absolut provat #29 idé.

jenmjao
2016-06-22, 11:57
#32

Jag har en "aggressivproblemhund", Jag löste problemet igenom skvallerträning, positiv träning samt promenader. Det gick alltid upp och ner och ibland ville jag bara åka in och avliva henne (eller ja ibland var det så illa så jag nog helt enkelt ville strypa henne själv..). Men det ändrade sig, Hon är världens underbaraste, Men hon är fortfarande opålitlig, Det kommer hon alltid att vara. Det här har jag alltid trott varit mitt fel, Jag har skyllt på mig själv, och klandrat mig själv, Men hennes mamma var likadan, Detta är INTE mitt fel, detta är gener. Jag kan inte ändra hennes beteende eller känslor, Men jag kan styra upp och visa vad jag tycker är okej att visa, vad jag tycker är okej i olika situationer.
Hon var en hund som drog i kopplet, gjorde utfall emot allt som rörde sig,och som slog dövörat till.
Nu är hon: En hund som inte drar i kopplet, En hund som kan gå fot förbi andra hundar (vilket var omöjligt), En hund som kan SE PÅ när folk leker med fotbollar (detta var totalt omöjligt), Hon är utåt en normal hund, Tills fel förare tar kopplet (oftast min mamma).
Men det spelar ingen roll, hon reagerar fortfarande på springande barn, så kommer barn springandes emot henne gör hon utfall, Blir en boll sparkad TILL henne kommer personen inte få tillbaks den, Sker si och så runt omkring så är hon på ruta 1 igen innan hon hinner inse sitt misstag. Det här är MITT ansvar som ägare att alltid hålla koll på, Att aldrig låta ske. Min hund VAR barnaggressiv, Hon fick aldrig träffa barn då hon bara ställde sig och gapade emot dom (skällde som en idiot), Och jag vågade inte släppa fram en 27kgs schäfer/labrador tik till ett barn hon kan ha omkull/bita, vadsom. 
När hon var runt 3-4år fick hon träffa en 9årig flicka (min kompis lilla syster), Detta gick bra tills hon började springa, Så jag fick be henne att inte springa. Hon kan nu träffa min pojkväns 9åriga lilla syster utan problem (fast hon kan springa, men jag tror hon har mer hundvana så hon ser om min hund blir för mycket). Hon kan även träffa grannens 2-2½åriga son som springer omkring på loftet och skriker, viftar med armarna och klänger på henne, Hon accepterar det totalt, Och har aldrig visat några tendenser till att vilja skada honom, Men hon kan gå in och lägga sig precis när hon vill.
Hundar KAN ändra sig, det krävs mycket tid, fokus och arbete. Och har man barn och hunden inte gillar barn bör den omplaceras, inte för att undvika barn förevigt, utan för att tränas.

jackiejohn
2016-06-22, 12:05
#33

Skriver väldigt sällan här inne men läser ofta, anledningen till att jag inte skriver är att som på många andra forum tex ridsport finns så många "kan allt bäst" människor som spyr galla på folk av annan åsikt. Och detta fenomen upprepar sig i var och varannan tråd, men nu tänkte jag kommentera ändå. Ts, din hund mår uppenbarligen inte bra och verkar opålitlig i flera olika situationer. Att den inte kommer träffa barn i din hemmiljö verkar inte vara möjligt. Vill du testa omplacering så var ärlig med ALLT, och även petig med var personen bor. En hund som inte klarar av barn tex bör inte bo i ett samhälle/stad. Vill du ge hunden en chans hos dig/även vid omplacering så kolla den hos veterinär för att utesluta krämpor/sjukdom. Vill du låta din hund somna in så är det också okej. Jag lät en betydligt yngre hund somna in för 1,5år sedan, fick en del skit från människor som anser sig veta bäst men som aldrig ens träffat hunden i fråga. Han var en massiv blandras för det första, aggressiviteten kom smygandes mot både djur och människor. Spelade ingen roll om det var en tik, hane, kastrat, katt, häst, snigel han slogs tills nån låg om han fick välja. Han var extremt misstänksam och uppvisade tydlig aggressivitet mot vår nyfödda dotter, rörde hon på sig eller lät kom han med rest ragg som ett skott. Vi provade att omplacera och var ärliga med ALLT, tyvärr funkade det inte hos dom som tog honom utan vi fick tillbaka honom och vi letade nytt hem men utan framgång. Situationen hemma var ohållbar då han slogs med vår andra hund så fort de kom ihop, vi var hos veterinär och kollade igenom hela hunden men inget fel kunde hittas. Så vi valde efter mycket om och men att avliva honom för hans eget bästa, han led och jag ville inte att han skulle bli en vandringspokal så vi gav upp omplacering. En död hund lider inte, och det viktigaste för mig (gäller alla djur jag har) är att de ska inte lida, kan jag inget göra åt situationen vad det än är så får de lov att somna in oavsett ålder. Hunden i frågan här var 1 år och 2 månader, beslutet om avlivning togs ihop med vår veterinär som jag haft i över 10 år med alla mina djur. Ingen här kan säga vad som är rätt och fel, du måste göra det du anser vara bäst för dig och din hund.

Corgitok
2016-06-22, 13:35
#34

#25 Menade inte så.

Råkade skriva en liten kommentar här uppe, ojdå!

Lord Vulcan
2016-06-22, 14:08
#35

#33 absolut hundens bästa i fokus varesej man avlivar eller omplacerar.

AnnaFagerell
2016-06-22, 19:46
#36

#33 💜

Medarbetare på djurskydd.ifokus

LLLINN
2016-06-22, 20:43
#37

Tack så jättemycket för alla bra svar och råd! Tänkte försöka svara lite på några frågor som dykt upp:

- Hunden nafsade snarare än bet, det blev en liten rispa vid handleden och kom några bloddroppar, behövdes bara ett plåster.

- Jag var själv inte närvarande så kan tyvärr inte ge en särskilt exakt återgivning av händelsen

- Han är kastrerad sedan 1 år tillbaka och har blivit avsevärt mindre stressad utomhus  under denna tid. Hans utfall har även minskat!

- Han har aldrig betett sig på något liknande sett mot några andra barn än ett par av min brors kompisar. 99% av gångerna han träffat och umgåtts med barn har han alltså skött sig bra, då har eventuell stress snarare visats genom överdrivet intresse och spring i benen.

Nu när chocken har lagt sig har vi sorterat tankarna lite och kommit fram till en del saker. Det första vi ska göra är att undersöka honom hos veterinär, och då framför allt hans höfter (han har C-höfter) som vi under en tid misstänkt varit ett förhinder under olika situationer och kanske t.o.m. gör ont. 

Sedan har vi även rannsakat oss själva och kommit fram till att vi senaste året inte har tillgodosett hans aktivitetbehov fullständigt, vi har helt enkelt haft fullt upp och valt att - felaktigt - tolka hans lugn i vardagen som tillfredsställdhet vilket jag förstår att det inte är, utan snarare en väntan på att vi ska hitta på någon aktivitet. 

Vi ska dessutom fundera ytterligare på det mest frekventa rådet vi fått här, nämligen att kontakta någon form av hundpsykolog! Om jag får bestämma är det en självklarhet, men då min mamma har sista ordet kommer faktorer som ekonomi och tidsbrist också spela in när beslutet om detta tas… 

Vi kommer alltså avvakta med ett beslut, närmare reflektion över situationen som helhet har helt enkelt fått oss att inse att det är långt ifrån svart eller vitt och att det inte behöver vara så definitivt som vi upplevde det där och då. Han har varit riktigt jobbig i olika situationer i hela sitt liv men faktum är att han blir bättre och bättre hela tiden. 
Jag är medveten om att hans liv hos oss förmodligen inte är det optimala, men får helt enkelt hoppas att vi kan lyckas anpassa det tillräckligt väl för att han ändå ska må bra! Om det i slutändan visar sig att detta inte går kommer vi göra allt i vår makt för att omplacera honom, han är en så underbar hund i så många situationer så jag tror ändå att det borde vara möjligt att hitta ett passande hem om det blir så.

Tack återigen för allt engagemang!

"Haters gonna hate. Potatoes gonna potate" - Luke Brooks

8/5-13 & 1/6-13

hemul
2016-06-22, 21:49
#38

Och genast låter det mindre akut. Tycker ivf jag. Lycka till! Hoppas ni reder upp det!🙂

Lord Vulcan
2016-06-23, 11:12
#39

#37 skriv gärna och berätta hur det går:)

Upp till toppen