Det skiftar i olika raser och är dessutom individuellt.
Prata med uppfödarna och hör hur dessa linjer är.

Vi har två hanar. Kenzo, 1år och 4 månader som är kastrerad och Sixten, könsmogen hane på cirka 10-11 månader. Vi har aldrig upplevt några särskilda problem med att ha två hanar. Visst, dom tjafsar mer än vad dom skulle göra med en tik, men aldrig att det har gått överstyr. 

Några få gånger så har dom bråkat "lite mer" än vanligt och då bråkar dom oftast om någonting, tex en viss leksak, ett ben eller en kartong och då har jag helt enkelt gått dit och avbrutit tjafset och tagit ifrån saken dom tjafsar om och då har dom snabbt slutat och återgått till sitt eget, annars så låter jag dom alltid lösa det själva. Man hör lätt om det börjar bli allvarligt. 

Sen, vad jag TROR, är att hanar i regel inte brukar bråka så mycket. Jag har praktiserat på några hunddagis och där har jag aldrig upplevt att det har blivit bråk mellan hanarna mer än smågnabb om leksaker. Då har det mer varit dom bitchiga tikarna som ryckt ihop över löjliga små saker 🤪

Och grattis till valpisen, skönt att det äntligen går åt rätt håll för dig! 👍

Tror inte det blir några problem, speciellt inte eftersom den ena är valp och växer upp med den andre, och den andre är dessutom kastrerad.

De kommer antagligen bråka en del i den åldern och så ska det vara, de behöver veta vem av dem som är den dominanta. Det kan bli lite gruff och slagsmål men det går över, gör det inte det så får man fundera över att omplacera en, tyvärr.. Men lite får du vara beredd på, det är helt normalt :)

Jag har två okastrerade pojkar hemma. Har inte haft någon av dem sen de var valp och där har aldrig varit bråk eller kiv mellan dom. Den ena blir fem i juni och den andra blir tre i december :)

Jag har en vän som har två okastrerade och en kastrerad hane hemma, inga problem, inte ens ett gruff ibland.

Jag har tre hanar hemma, inga problem😊

Skiftar mellan raser och mellan individer. Kan bli så att den yngste börjat uppvakta den äldre i tonåren då den äldre är kastrerad (och alltså inte tas för en hane) - så det är mer där man få passa på då den äldre kan ta "illa vid sig"

#8 Gud ja! Min vän's äldsta hane, den kastrerade, var uppvaktad något OTROLIGT när lilleman blev könsmogen. De fick separera dem för att stackars gubben inte fick vara ifred och inte sa emot..

Jag har tre okastrerade hanar, två av bruksras, hemma och det funkar okej. Med den äldre sällskapshunden och de andra funkar det jättebra. Mellan de yngre som är av bruksraser, 3 år och 8 månader så funkar det helt okej. De har skitkul ihop, gillar att mysa och leka ihop. Men i situationer som kan framkalla vaktbeteenden (typ om de hittar en pinne båda vill ha) så behöver jag ha ett finger med i leken för annars kan det gå överstyr och de blir förbannade.  Samma gäller i väldigt "hård" lek och i små utrymmen. Det är situationer mina pojkar kan tycka är jobbiga. 

Det kan absolut gå jättebra att ha flera hanar ihop men jag tror det lätt blir så att man måste styra situationerna rätt mycket som förare och inte låta hundarna styra situationerna helt själva. 

Killarna tycker verkligen om varandra i grunden men eftersom båda besitter endel skärpa och det går snabbt från retning till handling så måste jag hålla koll.

Det är hemskt olika beroende på individer, och säkert även ras. Jag har två hanar varav den äldre är kastrerad och de har aldrig någonsin rykt ihop. Men då skiljer det också nästan 6 år mellan dom. Man får såklart hålla koll på dom, särskilt när ynglingen börjar bli tonåring.

Något som är hemskt skönt med ett flertal hanhundar, är att när de bråkar så bråkar de endast till någon vunnit. När någon gett upp men kanske inte är skadad, så slutar dem. Tikar däremot, är så mycket värre av egna erfarenheter. De vill ta kronan av den som den tycker äger den, och då gäller det liv och död. Tikar är fantastiska men otroligt farliga. Så jag tror det är bättre med 2 hanar än 2 tikar! Dock så beror det som sagt från individ till individ, dina hanar är kanske tikar inombords? Svårt för oss att veta.