Hundstallet är till allra största grad seriösa, har praktiserat där och det är underbart att vara där även innanför dörrarna. Hundar utan hem, kan jag inte säga så mycket om, har hört så olika om dom från olika människor, vissa tycker dom är bra andra inte, men ena daghunden jag hade fick bo kvar hos sin familj som vanvårdade honom tills det att han fick ett nytt hem, han är fortfarande osäker på människor som liknar sina förra ägare och kan då göra utfall, nu 5 år senare.

Hundstallet är grymma på att omplacera hunden till rätt hem. Om jag inte minns fel så brukar organisationer ge några veckor provtid så hunden hinner landa, man får känna av om man passar varandra osv.

Vad gäller hund och jobb, så länge man ser till att hunden inte är ensam hemma och ger den den motion och stimulans den behöver ser jag inget fel med att ha hund och jobba.

Jag själv fick min hund när jag var 14/15 år och då tog jag största ansvaret inklusive studier på det. Så inte är du för ung för att ha hund.

Kostnad för en vuxen hund är olika, och det är olika beroende på vilket försäkringsbolag man har. På mat lägger jag ut 400/500:-/3:e mån ungefär, då har jag en cocker på 16kg. En omplacering kan ibland också ha sjukdomar som de behöver medicin för livet ut (om man får en sån hund) vad de kan gå på är olika.

Något man bör ha är ett sparkonto, det kan bli en livräddare i nöden att ha en regnig dag.

#1 Tack för svar! Hört blandade åsikter om både hundstallet och hundar utan hem. Dock vill jag nog hjälpa en hund som redan finns här i Sverige i alla fall.

Ja, sparkonto vet jag, men är 20.000 rimligt eller finns det någon minimungräns? Ju mer desto bättre helt klart, men tänker om det finns siffror man kan vara beredd på att ha som minst. :)

#2 20.000 kommer du en bit med. Om försäkringen täcker större delen dvs, men ibland täcker den inte och har man riktig otur kan det gå på extremt stora summor. Men ja, 20.000 tycker jag är en bra grund att kunna falla tillbaka på.

Nu har jag aldrig fått vara med i hela adoptions processen men har sett lite grann på håll om hur det går till. När man ansökt om att ta en omplacering från hundstallet så brukar man få komma dit på intervju, då kommer också hunden närvara, ibland vid vissa hundar som kanske har problematik vill dom se att den troliga ägaren kan hantera sånt, och då tar man ut den hunden och en annan hund (om vi säger att hunden har problem med hundmöten), då får även ägaren veta hur problemet ser ut och vad man kan göra åt det. Sen får man nog bestämma sig om man vill ta hem hunden och ha den på prov, tror ca 3v eller så, klickar man så betalar man adoptionsavgiften.

Det finns säkert en massa pappers arbeten i det hela också som jag inte vet om, brukar det ju alltid vara. Men ett tips är ju att hundstallet har öppet hus nu i Maj, då kan man gå dit kolla hur hundarna har det och ställa eventuella frågor direkt på plats.

#3 Vad roligt! Se om man kanske kan ta sig dit då. Har otroligt många mil dit tyvärr, men verkar inte finnas alltför många hundstall i Sverige!

Har två hundar, betalar 3500+2500 per år för dem i försäkring plus ca 400 kr per månad för mat(RKB och ger bravo som bas. Till en Jack Russell och en Staffe). Har även ett sparkonto där jag lägger undan en del varje månad ifall att något skulle hända så vi måste åka till vet. Skaffade min första när jag var 18 år, sommaren jag tog studenten, vovve nummer två kom två år efter 🙂

Pengar är ju en stor del i att ha hund, men jag vill påstå att det handlar än mer om tid och orken. Kan ju krävas en del mer energi till en omplacering som ev. har problem sedan tidigare som kräver en hel del mer tålamod än en valp tänker jag 🙂 (Beror ju klart på ras osv.) Kan ju även vara lite svårt med omplacering av aspekten att en vet inte vad den har i bagaget, med sjukdomar som kan bryta ut efter några år eller så eftersom de inte alltför sällan är utan stamtavla -> kan ej kolla hur friska föräldrarna är. Jag hade själv väldigt gärna ta en omplacering men jag kan öppet säga att jag har valt att köpa från uppfödare där jag kunnat kolla släktens hälsostatus osv för att kunna vara säker på att oddsen är högre på att min hund kommer vara av det friska laget(även om den såklart kan bli sjuk ändå).

Det som kan bli dyrt i en sådan situation är om du köper en hund som inte sedan tidigare är försäkrad. Kolla då noga upp vad en försäkring täcker, av den anledningen är det ofta mer ekonomiskt att köpa en valp (om man nu köper en hund som någon gång blir sjuk). Jag har sålt vuxna hundar som varit försäkrade sedan valptiden och har då låtit den nya ägaren överta försäkringen för att inte riskera att hunden blir sjuk och försäkringsbolaget plötsligt säger nej.

#4 nä, det gör ju inte det. Det finns väl något nere i Göteborgs trakten tror jag också, minns inte vad de heter, de tar även in andra djur så som hästar och liknande. Har för mig hundstallet hade öppet hus den 21/5

Nu hitta ja
http://spcasweden.se/adoptera/hund-for-omplacering/

Grejen är den att jag inte vet om jag vill ha en valp som förstahund, utan vill ge en vuxen hund en andra chans. Samtidigt vill jag ju inte få en sjuk hund.
Däremot har jag sett hundar omplaceras efter äldre människor och liknande, det kanske är säkrare än en gatukorsning utan kända sjukdomar eller ålder.

Jag tycker absolut det låter som att du kan ha hund! Jag är också 22 år och skaffade min första omplacering för 2 år sen, jag var mest orolig över det praktiska, men allt har verkligen funkat felfritt hittills! Allt går bara man vill, och det låter som att du vill! Min väger 13 kg och jag har fasta kostnader på ca 500 i månaden(mat, försäkr.) men lägger massa "onödiga" pengar på hunden också, på tex tillbehör, godis, kurser osv. Jag har ett sparkonto som jag försöker ha minst 20 000 på, har det framförallt eftersom jag är student och inte får in så mycket pengar varje månad att jag kan betala en dyr veterinärkostnad "bara sådär".

#9 Alla hundar kan bli sjuka, se till att du har en försäkring som täcker - oavsett vilken hund du väljer att köpa.

#11 Självklart!

Tycker det låter som du har tänkt på det mesta. För ung? Tycker jag verkligen inte:)) Go for it girl:)))

Du är tillräckligt vuxen för att få ta körkort, för att få supa till på krogen osv - så självklart är du vuxen nog att kunna köpa en hund om du verkligen vill och har den möjligheten 🙂

Jag tror du är redo för att ha en hund!

Du kan absolut skaffa hund! Bara man är helt klar med vad man faktiskt ger sig in på, man blir genast otroligt mer bunden och man har ett liv på sitt ansvar i många år framöver. Jag är också 22 och planerar för min andra egna hund, min första skaffade jag för tre år sedan efter studenten. Det var många som ifrågasatte och fortfarande gör det, men man bestämmer ju faktiskt själv hur man vill leva sitt liv.

Månadskostnaden tycker jag inte är speciellt hög- om ingen oförutsett händer såklart. Min äter ungefär en halv säck torrfoder och några korvar färskfoder i månaden, det blir största posten även om den inte är särskilt stor. Annars är det bajspåsar, hundgodis, tuggben osv för kanske en hundralapp i månaden eller så. Grejer är ju det som är roligast att köpa- men oftast egentligen helt onödigt 😉 Vill man spara lite så behöver ju inte hunden ett tiotal olika halsband och lika många selar, men det är ju lite för roligt att köpa. Försäkringen betalar jag en gång per år, så den räknas inte in i månadskostnaden. Annat som kan skjuta iväg är diverse medlemsavgifter och kursavgifter. Medlemskap i en brukshundklubb går på runt 400 och en kursavgift kan ligga på runt 1000 kr beroende på hur lång den är och vilken typ av kurs. Vill man dessutom tävla så tillkommer avgifter där också.  

När det gäller hundvakt så vill jag bara nämna ett varnande ord, att dessa som lovat en massa om att de absolut kan vara hundvakt ganska snabbt kan försvinna när hunden väl kommer. Så ser bara till att ha en backup-plan om folk börjar dra sig ur. 

Lycka till!