![[Amygdala <3]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
15 mån och inte helt rumsren
Jag hjälper en väninna med hennes lilla söta knut på snöret, en Prazky Krysarik. När hunden var ca 1 år fick väninnan den med alla tillbehör av några hon kände och jag tänkte "vem ger bort sin hund om det inte finns något problem". Den offentliga ursäkten var att de skulle separera och ingen av dem kunde ha hunden kvar!?
Nu har jag haft hunden hos mig sedan i lördags och det är världen goaste lilla tjej med en oerhörd potential om hon får tid och engagemang. Väninnan är ensam med fyra barn och har varken tiden, kunskapen eller engagemanget. Till råga på allt är hon för tillfället nykär. Jag känner så starkt för den lilla tiken som i sitt korta liv förmodligen aldrig fått någon större uppmärksamhet och vägledning.
Till saken: hunden har bott hos mig sen i lördags och hon har bajsat inne varje dag och jag förstår att det kan ha varit en anledning till att de inte begärde ens en symbolisk summa för henne.
Tyvärr har jag inte hunnit se något förrän den lilla högen legat där, men jag försöker finna ut rutiner som kan hjälpa mig att pricka in. Hunden har haft fri tillgång till foder, men det har jag sagt att jag inte godkänner. Det finns många anledningar till det, en av dem är att jag ser utfodringen som ett ypperligt tillfälle att hjärngympa en hund. Jag hoppas genom det också att hunden får en naturlig tömningsrytm och inte bajsar lite hur som helst under dagen.
1. Hur ska man göra för att försöka få den lilla Prazkyn rumsren
2. Går det att få henne rumsren vid åldern 1 år och 5 månader?
Vi har diskuterat att jag ska passa hunden för en symbolisk summa när väninnan jobbar (3-4 dgr/v). Samtidigt som jag har fäst mig så otroligt vid denna lilla varelse och verkligen vill ge henne det hon aldrig fått (riktigt motion, nosövningar, hjärngympa, hundmassage osv), så känns det inte speciellt roligt att hon bajsar inne.
Hjälp….
Visst går det att få henne rumsren. Hur gör du när ni är ute och hon gör sina behov där, berömmer du då? När min hund var valp fick hon tokmycke beröm och en godis när hon gjort sina behov ute. 🙂
#1 gav du beröm före eller efter behovet var utrett? :-)
Prazky är vad jag förstår oerhört frusna av sig, vilket kan ha en del med saken att göra - och det kan ju inte bli stora högar efter en sådan. Läste om hundar och kyla i ett uppfödarforum på fb och den som födde upp just prazky sa att dom kutade ut och gjorde sina behov och sen in lika snabbt igen. Dom fick panik av kylan om dom var ute några minuter för länge när det var riktigt kallt 🤐
#1 #2 Jag berömmer jättemycket när vi är ute och idag började jag ge henne godis när sista korven landat, så att säga! Hon bajsade ute i morse och hon bajsade när vi var ute för en stund sen. Men jag får ändå passa på henne för det är ingen garanti. Jag tror inte hon har fått någon som helst rytm i sitt bajsande.
Från idag går jag ut med henne senast var tredje timme och jag går ut utanför porten när hon sovit en stund, även om hon inte kissar inne utan "bara" bajsar.
…men tror ni att jag kan kan lösa problemet om matte inte gör som jag?
Ska jag be att få ha hunden hos mig och jobba med henne tills det är löst. Faktum är att jag tror att kvinnan tog sig vatten över huvudet när hon tackade ja till erbjudandet. Jag tror hon gjorde det för barnens skull utan att förstå att en hund också har behov.
Vad hade ni gjort? Hade ni bett att få ha hunden helt under en period?
(Förra året förlorade jag två hundar efter varann - i juni och i oktober - och jag är egentligen inte redo för att ha en hund på heltid, men jag hade gjort det den tid som behövs för den lilla tikens skull.)
Det kan hända att hunden känner sig stressad av den tillfälliga flytten och därför gör ifrån sig inomhus. Har ägaren nämnt någonting om att hunden inte är rumsren? Jag hade nog pratat med henne först och hört mig för hur hon ville ha det också och sedan tagit det därifrån. Det märks att du bryr dig om den lilla, hoppas det löser sig :)
#5 Vid samtal med ägaren visade det sig att hunden både kissar och bajsar inomhus. Hon är hos en sjuklig man på dagarna som inte bryr sig om det. Ägarens särbo avskyr hunden, så läget är inte bra.
Jag valde till slut att backa eftersom jag insåg att ägaren saknar både intresse, tid och lust att lära sig nåt om hunden som art. Det går ju inte att träna en hund om inte alla inblandade gör likadant, så med sorg i hjärtat blev det ett tack, men nej tack!
Tråkigt när det blir så, för alla inblandade. Jag hoppas att vovven tillslut får komma till ett hem där ägarna bryr sig och älskar hunden, eller att den befintliga ägaren tänker om kring hundägandet.
Starta ny diskussion