Jag låter inte vem som helst passa min hund. Det är lätt att en hund blir "förstörd" av fel hantering. Det är få människor som kvalificerar sig för att få han min över natten.

Det händer, men det är väldigt sällan. 
Men det är mest för att han är ett specialfall och minsta lilla snedsteg kan förstöra så himla mycket. 
Hade det varit annorlunda och han hade varit bättre så hade det inte varit några problem.

Jag litar på min pojkvän. Men jag litar över lag inte på andra människor så jag skulle aldrig kunna lämna bort henne till någon annan, mer än honom (och mamma, men det är självklart, hennes hund också). Möjligtvis i absoluta nödfall min bror, men han har så dålig hunduppfostran och har hakat upp sig på att göra hundar "undergivna" hela tiden, så det är inget jag vill utsätta min vovve för om det inte är nödfall alltså.

Eftersom jag har hundar med vettig och stabil mentalitet så har jag inga problem att låta hunden vara hos andra människor. Min hund är inte beroende av mig, den hanterar situationer bra oavsett vem som håller den sällskap. Skulle jag resonera som TS hänvisar till skulle jag bli galen och min hund skulle bli mycket ensam.

Jag skulle aldrig låna ut min hund till vem som helst. Men vi har en väldigt stor familj och det fanns med i planeringen när vi skaffade hund. Utan familjens hjälp hade det inte varit möjligt.
Felix har fått vara med överallt från början och han känner sig hemma överallt. Han vet hur han ska bete sig överallt och det är inget konstigt alls för honom när han blir lämnad hos olika familjemedlemmar. De är en del av hans stora flock!
Nu låter det som om jag flyttar runt honom konstant hela tiden, vilket inte är fallet, men det är skönt att veta att han aldrig behöver vara ensam när jag och sambon är iväg på dagarna.

Enda som får passar mina är såna jag verkligen litar på tex mina föräldrar.
En vild främmande skulle aldrig få göra det tex.

Ena hunden kan inte vem som helst passa pga hennes osäkerhet.
De andra två vill jag ska passas av någon som vet lite hur de fungerar, som jag litar på osv

Jag har inga problem alls med att lämna ifrån mig Loke till folk jag litar på då han är så balanserad och trygg i allt. Han följer ofta med mig till vänner så det är inga konstigheter.
Yissah däremot får inte vem som helst ta, bara nån enstaka som jag verkligen vet att hon fungerar tillsammans med. Yissah är så speciell så det inte många som vet hur de ska hantera henne.

Det skulle vara något väldigt allvarligt om jag skulle lämna bort mina hundar så jag svarar nej.

Jag kommer att träna min valp att bli lämnad hos andra människor ibland. Detta för att jag är hemma på dagarna och det mesta jag gör kommer hunden att hänga med på. Så jag löper stor risk att få en hund som har problem att bli lämnad ensam hemma eller bli bortlämnad. Därför tänker jag konstruera sådana situationer så det inte blir ett problem när det verkligen behövs.

Jag förstår givetvis att man inte lämnar hunden till vem som helst hur som helst! Särskilt inte om hunden är lite speciell eller en problemhund. Men jag ser det som en stor hjälp att välja ut ett fåtal nära som man kan "lära upp" att hantera ens hund. För vad händer den dagen då något akut händer och man plötsligt ligger inlagd på sjukhuset eller liknande och hunden inte har någon som känner den och kan hantera den? Så jag ser enbart fördelar, oavsett om det är en problemhund eller inte, med att man har minst en till i sin omgivning som man kan lita på när det kommer till hunden. Jag har ju lärt min mamma precis hur jag vill att hon är med min hund, för jag vill att den dagen jag behöver hjälp med hunden vet jag att hon gör precis så som jag lärt henne att göra med min hund.

Jag jobbar ju som hundpassare/dagmatte och jag måste ju vara pålitlig, ärlig, kommunicera och ha en bra relation med ägaren och vi måste båda (plus hunden) känna att det funkar. Jag hade ju inte kunnat jobba som jag gör om inte folk vågade och litade på att jag gör det jag ska.

#9 Precis så tänker jag med! Om det nån gång skulle hända något som gör att nån annan behöver passa hunden så vill jag att det ska vara intränat både för hunden och för de personer i min närhet som jag känner jag vill lämna hunden med. Träna på det redan innan det behövs liksom.

Vår har inga problem med att vara hos andra, däremot har hon ett par egenheter som man måste veta om och respektera. Gör man bara det är det inga problem.

Ja, och nej.

Jag kan lämna ut min hund, om jag vet att personen klarar av ansvaret. Min hund har så många allergier och man måste vara väldigt pedantisk om man ska ha honom hemma. Det är också få som klarar av honom när han väl sätter igång och testar de nya personerna på olika sätt vilket kan bli besvärligt för de flesta att hantera. Däremot skulle någon vilja låna honom för tex träning i någon sport så är det bara att köra på.

"Vanliga" mentalt stabila hundar fixar att bli bortlämnade, i många fall tror jag kanske att det är jobbigare för ägaren :) Sen är det så klart viktigt att den som passar hunden är vettig och inte t.ex. släpper den lös hursomhelst. 

Jag har inga problem att lämna bort mina hundar till människor jag litar på.

Jag har inga problem med att lämna bort honom till personer jag känner och anser kompetenta. Viktigast är såklart att de är kompetenta. 

T.ex. har jag enormt mycket lättare att lämna bort honom till en gammal klasskamrat som jag inte känner så väl - men som jag vet kan sin sak och som har ett enormt djurintresse, än till min mor eller hennes man som känner Arrak väl, men som inte har något hundintresse. Iom. att han är en omplacering under träning så gör det ju också det hela svårare. 

Har dock väldigt svårt att lämna bort honom över natten, mest för att jag har svårt att sova utan snarkningarna :D

Vi tränar på att passas av andra människor i princip dagligen. Iom. studentboende är det fort gjort att han är hos grannen istället för hos mig, eller att någon annan sitter med honom när jag är borta, att någon vän får gå ut och gå med honom etc. Bra träning för oss båda! (Främst matte).

Mina hundar har inga problem med nya människor, nya situationer eller liknanade, men jag är verkligen petig med vilka som får vara hundvakter. Tex så får ingen hundvakt någonsin släppa mina hundar lösa och vid rastning ska de ha rymningssäkra selar. Med hundvakt får de inte heller hälsa på människor/hundar ute och hundvakten ska inte försöka lära mina hundar något och inte heller ge mat från bordet. Hundvakter som jag litar på att följer mina regler, de får absolut vara hundvakter. Är jag minsta tveksam så hittar jag annan lösning.

Jag låter andra passa mina hundar. Bor själv med hundarna så jag är i behov av hundvakter, och rastare, ibland. Dock låter jag förstås inte vem som helst passa eller gå ut med dom. Det är en blandning av vänner, släktingar och en granne till mig som själv har hund. 
Ska jag vara borta en natt eller ett par dagar lämnar jag alltid hundarna hos mina föräldrar.

Min rhodesian ridgeback fick väldigt få personer gå ut med eftersom hon kunde göra rejäla utfall mot både folk och andra hundar.
I princip var det bara jag, mina två bästa kompisar och deras respektive sambor som fick rasta henne.
Att bara passa henne hemma fick däremot i princip vilken vettig person som helst göra, till exempel var hon ofta hemma hos min då 80-åriga mormor ❤️.
En win-win-win-situation; mormor fick känna sig behövd , både hon och Mulen fick sällskap och jag slapp få dåligt samvete om det tog lite extra tid hem från jobbet.

Mina senaste hundar skulle jag väl visserligen ogärna lämna till en främmande person men personer jag känner och litar på rent allmänt, absolut!
Det var otroligt skönt förra hösten när jag hamnade tre veckor på sjukhus väldigt akut, jag behövde inte bekymra mig för hundarna alls.
(Tror snarare att hundarna hade det väldigt bra med full uppmärksamhet hela tiden 😃!)
Förutom sunt förnuft så var det enda viktiga att  Skroffan skulle få sin medicin och rätt sorts mat på grund av sina njurar, med tanke på att mina kompisar som passade henne båda är apotekare var jag säker på att de skulle förstå hur viktigt det var.

Jag har väldigt svårt för att lämna bort min vovve, han betyder så mycket för mig och vill inte att något ska hända. Som tur är har jag aldrigt behövt lämna bort honom till någon annan än min mamma under de här 2 åren, hon och min syster är de enda jag litar på som kan hantera honom. Min mammas pojkvän bodde här förut och han brukade gå ut med honom utan att fråga, jag fick panik 😡

Jag har inga problem med att lämna dom hos andra, dock bara hos min mormor och morfar och hos min syster, hennes kille och hennes killes syster. Vi känner inga andra som kan passa dom ändå. Mina hundar gör inget dumt under promenader som att attackera andra hundar och dra i kopplet m.m så vem som helst hade i stort sett fått passa dom, de är väldigt lätta hundar överlag. Det enda är att de kanske får i säg lite extra godis när de är borta hos andra, men det kan vi väl leva med 😎

På Onsdagar så är den yngsta hunden hemma hos min syster eller hennes killes syster medans den äldre är med mig i skolan.

Men såklart skulle jag ju aldrig lämna hundarna hos en helt främmande människa, tror inte att många skulle göra det utan att veta lite om människan i fråga. Men annars så tycker jag att det är nyttigt för dom att få vara någon annanstans med andra människor ibland 🙂

#9 Ja, precis! Jag har gjort misstaget att inte tänka på sånt en gång förut. Man lär sig. :-)

För övrigt, det är klart att man inte lämnar sin hund till en klart olämplig person, men för övrigt förstår jag inte varför det är så märkvärdigt, om inte hunden har problem som gör det svårt förstås. Folk lämnar över ansvaret för sina barn till andra människor varje dag. 

Skulle vara betydligt kinkare om det var på en daglig basis, typ dagmatte. Man vill ju inte att hunden får ovanor och så.

Jag låter rätt personer passa min hund. Generellt innebär det personer som orkar hålla henne och som står pall när 30kg hoppar rakt upp i ansiktet för att pussas :P
Alltså inga gamla, sjuka eller barn.

Annars är hon ganska så okomplicerad.
Lämnade även bort henne i somras till en hundvan man på landet där hon fick springa som en katt i några dagar. Fungerade toppen, men då har han ett helt liv med hundvana :)

mitt krav är att människan ska ha samma "tänk" som mig. dv inte massa korrigeringar hitan och ditan osv… 

sen vill jag känna människan och veta att den har hunderfarenhet (speciellt då min ena hund är lite speciell)

Jag har några få människor jag känner som får passa min hund, men jag erkänner att jag inte alltid är helt bekväm med det. Min mor har exempelvis en lite väl laid back attityd för min smak när det gäller hanhunden, eftersom han kan vara ganska reaktiv.

Självklart finns det många andra människor som skulle kunna hantera honom, men innan man känner någon är det ju svårt att veta vem. Och i slutändan, om något händer är det ju jag och min hund som blir hårdast drabbade.

Tiken, som tyvärr inte finns med oss längre, var världens lättaste hund. Förutsatt att personen hade en bra attityd mot hundar (inget Ceasar Milan stuk) hade jag känt mig bekväm att släppa henne med vem som helst.

Så för min del handlar det nog mycket om hunden och skulle något hända med någon annan skulle jag ha svårt att förlåta mig själv, även om jag kanske inte klarat situationen bättre. Sen skulle jag nog ha svårt att lämna det käraste jag har till någon jag inte känner och direkt känna mig bekväm i den stationen.

Inte vem som helst får ha hand om min hund. Självklart inte - och det är av flera anledningar. Det är min hund, jag känner henne bäst och jag har ansvaret för henne.

För mig är det en självklarhet att man inte lämnar hunden till vem som helst, men jag har absolut inga problem att lämna kortare/längre stunder med de jag känner mig bekväm att lämna hos.

Jag har inga som helst problem att lämna till vissa duktiga mattar/hussar jag känner, till min lillasyster eller till svärfar.

Vissa andra familjemedlemmar och vänner kan jag lämna till vid krisläge eller kortare stunder, dessa personer är snälla och ansvarsfulla med min hund men klarar inte att hantera vissa situationer på det sätt jag skulle vilja, tex hundmöten och andra situationer där min hund behöver guidas för att göra rätt. Jag har en syster som är 12 år, hon är jätteduktig med min hund men jag vill ändå inte att hon är ute ensam med honom, för hennes egen skull- jag vill inte att hon ska behöva vara ansvarig om det händer en olycka.

Jag har några få bekanta som inte alls har samma syn på hundar som jag och hanterar dom på det sätt som jag vill(CM-fans), de skulle jag aldrig lämna Trassel ensam med. Jag skulle heller inte lämna honom till någon främling.

Lite halvt OT: Jag har nyligen blivit "nödfalls-matte" till en hund. Ägaren är en äldre man som inte har någon familj inom de närmaste 20 milen. Vi har tränat en del tillsammans så han har sett hur jag är med min hund och jag har sett hans hund i olika situationer. Senast vi sågs så fick jag veta att han är helt själv med sin hund och det slutade med att han fick mitt nummer in case of emergency, istället för att hunden ska behöva tas hand om av polis om något händer. Tror detta måste vara riktigt jobbigt för honom, att inte ha någon som han känner som kan ta hunden om han skulle bli sjuk eller något ännu värre skulle hända. Han hade varit på jakt efter en extramatte/husse ett tag men de som erbjudit sig hade mest varit tonårstjejer och pensionärstanter, inga som han ville lämna sin 35-kilos unghane till.  Jag ska testa att ha hunden lite framöver för att se så allt funkar bra, håller tummarna för att det gör det så att mannen slipper oroa sig för det här mer.

Vad sjysst! Det går säkert jättebra!

Inga problem. Lät en kompis passa honom när han hade varit hos oss i fyra dagar. Gick fint. Fick höra här på forumet att hundstackarn skulle få men för livet och att man inte ska ha hund om man prioriterar sin systers bröllop framför hunden. Tji fick dom! Han är superlugn och trygg med alla. Om han kan välja mig så gör han det men han trivs utmärkt hos dagmatte/föräldrar/svärföräldrar/vänner/syskon osv… Skulle ju inte lämna honom till någon på gatan men det antar jag att ingen skulle.

Beror helt på vilken person som skulle vakta min hund. Skulle kunna låta någon hundvan som har erfarenhet få ta hand om min/mina hundar, då känns det mer som ett säkert kort, men ogärna till någon jag knappt känner. Hunddagis går dock bra. För att vara helt ärlig så skulle jag aldrig någonsin låta min bror få vakta min hund, även fast han har en hund själv. Det är endast pgr av att han lär henne fel beteende och hon lär sig "dumheter" då han inte är lika strikt som jag och inte sätter några gränser. Vill ju inte att all träning ska vara förgäves pgr av ett ynka felsteg. Så nej, alla får inte vara hundvakt åt min hund.

#29 Det var det löjligaste! Min systers hund fick vi passa i några dagar efter att hon haft henne i sin ägo i endast en vecka. Att hunden skulle bli psykiskt skadad av det tycker jag låter konstigt. Tycker det är nyttigt att redan från start vänja hunden vid olika miljöer. 🙂

Beror på vilken hund det är. Colliesarna kan jag lämna till ungefär vem som helst utan problem. Dem är snälla och uppför sig. Taxen däremot försöker vi undvika. Han sitter nämligen och gnäller under hela tiden och dessutom har han lite andra små problem som vi inte vill att andra försöker fixa. Vi har några få hundvakter men fler och fler vägrar ta taxen pga gnällandet. Men är så sällan vi behöver lämna iväg dem. Collie hanen är den enda vi lämnat iväg till hundvakt en natt och det var inga problem.

Ja… om jag ska vara borta några timmar så för hon antingen  vara själv eller men en nära vän men om jag ska vara borta mer än 1 dag får hon vara hemma hos mamma 😃 men inte med någon bekant, jag vill att människan ska känna mig och min hund framförallt och att hen ska veta något om hundar 😉

Ja, Självklart, men de som passar min hund är mycket noga utvalda och absolut inte vem som helst, jag skulle aldrig lämna mitt barn till vem som helst så varför skulle jag göra det med min hund? Hade jag haft en hund med speciella behov eller krav så kanske situationen sett annorlunda ut.

Jag lämnar min gamla blandras tik till svärmor. Min tik är van vid henne och hon har inga problem med det. Min tik älskar sin "farmor". Min Chihuahua kan jag dock inte lämna hos svärmor då hon inte går ihop med svärmors ena hund. Sen litar jag inte helt på svärmors hantering med min Chihuahua. Så henne lämnar jag hos min syster. Hos min syster bor min chihuahuas kullsyster och en till Chihuahua. Så där vet jag att hon trivs och att min syster kan ta hand om henne då de känner varann plus hundvana.

Absolut. Behöver jag åka iväg eller är upptagen så är det någon annan som får ta hand om mina hundar.

Nu bor jag fortfarande hemma så vid dessa tillfällena är det oftast mina föräldrar som tar mina pudlar men annars så är det antingen några stycken olika i min släkt som tar hand om dom eller någon av mina vänner.

Mina pudlar känner dessa människor bra och jag tycker dom är kompetenta nog för att ta hand om dom. Sen att min farmor t.ex. ger dom lite mer skinka än jag önskat kan jag nog överleva eftersom hon är snäll nog att passa dom 😎

Min ena kusinfamilj lånar ofta någon utav våra hundar i familjen över en helg eftersom dom har ingen hund själv men vill väldigt gärna ha, så då lånar dom en (eller två) och har en riktig hundhelg med mysiga skogspromenader och lär sina barn hur man tar hand om en hund och mina hundar lär sig samtidigt hur man är med barn.

#35: Ja, här anlitar vi också svärmor rätt ofta. Hon gillar hundar och hon och lilla grynet kommer bra överens. Tyvärr börjar svärmor bli gammal och skröplig så jag tror inte vi kan lämna hunden hos henne så länge till.

Men nu har vi ju hittat ett bra hundpensionat som har hundar i "hemmiljö" och inte i boxar, och inskolningen där gick jättebra.

Jag lämnar min vovve hos familj och bekanta ibland. Dock så beror det helt på situationen, Cairo blir lätt stressad ifall det är mycket folk och rörelse (vallinstinkter) så därför lånar jag endast ut honom om jag vet att det kommer vara lugnt där han är :) I övrigt så är han underbar att låna ut, han ligger mest i soffan och begär att alla ska klia på honom x)

Vi låter Endast folk Låna/Passa Den på 5 han funkar det med Men vi vågar inte "Låna ut" Den på Fyra då han är En Riktigt douche, han hatar andra hanar och valpar, och svarta hundar Jaa nästan alla hundar förutom andra vallhundar..
Den på 13 GÅR inte att låna ut, för hon är så Mammig så att om hon är hos nån annan börjar hon att pissa och skita på golvet i protest om inte jag är där.
Inte ens mamma Kan vara ensam med henne

Men Vem som helst får inte låna den på 5 heller, då han har en tendens astt försöka "Stiga i rank" när han är hon nån som är ovan, han fick ju vara hos min bror och hans fru ett tag för att han och 4 åringen inte gick så bra ihop (när hanen på 13 gick bort så Funkade dom ihop igen), och nu när han (5 åringen) kom hem igen, så morrade han år mina systrar när som kom för nära när han åt, Han kissade (Markerade) överallt osv osv.

Nu har vi haft han hemma i 3 eller 4 veckor igen, och nu har han "sin plats" igen Så! Endast erfarna människor får låna/Passa våra hundar, och just nu, endast Speedy! ^^

Jag har faktiskt väldigt svårt att låta någon passa mina hundar, och problemet är att jag inte litar på någon. Mina hundar är inte så himla enkla att ha och göra med. Dom vaktar en del inomhus, dom kan vara lite dumma vid hundmöten, drar i kopplet och ja. Inget jag vill utsätta någon för heller. Sedan så litar jag inte på folk för att jag tänker att dom i min omgivning skulle ta till höga röster eller ta tag i mina hundar och det är verkligen big no för mig. 

Så, nej. Jag låter ingen passa mina hundar. Jag lämnar dom hellre hemma någon timme helt ensamma än att låta någon människa passa dom. Däremot när jag ska in till förlossningen måste jag ju tyvärr låta någon passa mina hundar. Och vem det blir återstår att se.

Jag låter endast mina föräldrar att va hundvakt till mina två. Just för att dom känner dom så väl. Lämnar dom iofs på hundpensionat då det verkligen krisar och föräldrarna inte kan men då ska det verkligen vara nödläge om jag ska lämna dom på ett pensionat.

Jag låter andra passa min hund, såvida jag litar på dem. Min hund är rätt självständig och säker, och han älskar allt och alla - så det brukar inte vara svårt för honom att bli "kompis" med nya människor, och vice versa.  Mest vill han gosa, sova och leka lite. Han älskar sina hundvakter eftersom att han ofta lyckas tigga till sig specialbehandling och bli bortskämd. Det har jag inget emot, ser mycket hellre att han får äta pannkakor och ligga som en kloss i hundvaktens knä än att hundvakten plötsligt ska "hårdträna", lära in kommandon på "fel" sätt och/eller alfarulla honom.

Jag ställer ju såklart lite krav på mina hundvakter; att de ska ha hunderfarenhet, känna min hund och ha samma syn på uppfostran som mig. Ingen hundvakt á la Cesar Millan är önskvärd för oss, och det vet våra hundvakter om.😉Än så länge har det varit min och sambons familjer samt ett par vänner som varit hundvakter åt Fafner. 

Jag har redan från början haft hundvakter till Fafner. Han hade varit hos oss i ca en vecka innan han fick spendera en timme hos hundvakten, som dessutom var min granne. Av den simpla anledningen att han ska vara van vid att hanteras av andra. Om vi skulle resa bort eller hamna på sjukhus vill vi inte att det ska bli panik. Och sedan går jag trots allt i tankarna på att utbilda Fafner till terapihund om han skulle visa sig lämplig i framtiden. Då behöver han verkligen kunna hanteras av andra och inte sitta klistrad vid mig. 🙂

Självklart får folk passa eller låna min hund.
Jag upplyser noga om hur han fungerar, då han i hemmiljö kan verka så himla lugn & enkel, och visst är han lugn & enkel - men han har en del baksidor också med fel människor.
Jag ser helst att personen vågar vara bestämd och tydlig redan från början med jycken, och vill eller kan dem inte det så får dem ta att han då testar lite (drag i kopplet, lölj vid hundmöten). Är man bestämd från början går allt som en dans, och man behöver inte tjafsa om saker med honom. 
Men samtidigt gör jag det tydligt att de aldrig får använda fysisk bestraffning mot min hund, då han kan svara upp mot i princip alla, utom mig (ja, jag är fysisk ibland, vilken djurplågare), så det är mest för vaktens egen skull.

Jag vill helst inte att hundvakten ska ha barn, Elviz har lite humör och rätt så låg retningströskel. Han säger ifrån med markering, aldrig bitit någon men barn blir lätt skärrade, och vuxna ännu värre. Dessutom tycker inte Elviz om barn, och de stressar oftast bara upp honom och låter honom aldrig vara ifred, klänger på honom & tjatar osv.. 
Men har vakten lugna barn och kan ta att min hund kommer säga ifrån när han inte vill, så visst. 

Vill helst att det ska vara kattfritt, eller att vakten accepterar att min hund säger ifrån till katterna och att han tydligt kommer hålla dem på avstånd. 
Han har blivit attackerad av katter flertalet gånger, så han gillar dem inte. Han undviker dem så gått det går och vill inte bråka, men börjar katten bråka med min hund jadå smäller det, även om han inte bits så är det ju inte så trevligt med en fight i huset, och det är inte min hund som går skärrad ur slagsmålet om man säger så.

Annars har jag inte större krav. Han är smidig & enkel. Jag har många hundvakter, vissa är jättevana vid hundar och andra - min farmor t.ex. - har ingen hundvana alls.
Även äldre barn som jag känner  får rasta honom och låna honom, men inte vakta i flera timmar eller sova över. Jag vill inte lägga ett så stort ansvar i ett barns händer.

Jag går ut varje vardagskväll med min sambos hund eftersom min sambo jobbar kväll sedan 1 dec. :) Visst, hunden är ju min nu med, men ändå. :) När vi reser bort så är han antingen hos sambons föräldrar eller hos min bästa vän (som jobbat på hunddagis i många år och är helt kalas med hundar) eller så är han hos sambons farmor. :) Vi skulle även kunna lämna honom till mina föräldrar. När sambon jobbade dagtid så gick hunden på hunddagis. Så ja, alla vi litar på som är vana vid hund och står oss nära kan få passa honom. :) Han är så snäll också, är en finsk lapphund. :)