Min första egna hund var en Skotsk Hjorthund
Man kan säga att det är ett slags mellanting mellan en Greyhound och en Irländsk Varghund i storlek/utseende.
Rufus var en otroligt glad, social, lugn och snäll lurv som älskade att jaga allt som rörde sig, tom husvagnar/släp som skramlade förbi oss längs vägarna ville han sätta efter. 🥵
En annan tokighet han hade för sig var att slita sönder plastkassar.
Passade man inte hans långa näsa ville han gärna rycka loss plastpåsar som folk tryckt in under cykelsadeln på sina parkerade cyklar.
Tyvärr har rasen en del problem med hjärtfel och det var det som tog hans och flera av hans syskons liv alldeles för tidigt. 💔

RIP Rufus 2006-2010 🌺

#1 Åh vad söt! Skotsk hjorthund är en ras jag är förtjust i sen några år tillbaks, riktigt rolig ras! Jag skulle gärna ha en vit schnauzer, inte ovanlig ras men ovanlig färg.

#1 Tack, han vart aldrig trimmad som rasen "ska" se ut om man tex ställer ut, jag gillade hans vildvuxna look.
På bilderna är vi ute i skogen, så han väntade bara på att jag skulle lägga bort den trista kameran och hiva iväg bollen.

Här i Knivsta har vi en vit Dv. schnauzer, hon är jättesöt!
Jag skulle vilja ha en salt/peppar Riesen från drag-linjer.
Ingen ovanlig ras, men en ovanlig (?) färg.

Skulle gärna vilja träffa / ha en aidi någon gång, vilket är en väldigt sällsynt ras. Tur är det många år den hunden kommer så man hinner att kolla upp hur man får tag i en och kanske att få träffa en irl o få känna mer hur de är irl .

Jag har en ovanlig hundras en Kerry Blue Terrier. Är en irländsk hundras som har mycket terrier humör och som föredrar människor framför andra hundar. Min tik är nu 8 år och heter Kajsa. Hon är en lugn och snäll tjej som tyvärr varit väldigt sjuk hel sitt liv, hon har ett medfött syndrom som ställer till problem. Trots att det är en liten ras så finns det en del rasproblem som skotträdsla, HD, aggression och aterom m.m.

Jag har lancashire heeler, som fortfarande inte är en helt vanlig ras. 2015 föddes enbart 48 stycken i Sverige, vilket är lite mindre än vanligt.

Min första hund var en isländsk fårhund som på den tiden var väldigt ovanlig. Jag har för mig att man beräknade att det fanns omkring 300 islänningar i Sverige på den tiden (början på 90-talet) och totala världspopulationen låg på strax under 3 000 vilket är väldigt få. Betänk att i vissa hundraser så reggas flera tusen valpar om året bara i Sverige så inser man att 3 000 totalt är extremt få! Rasen har ökat stadigt men tack och lov aldrig blivit jättepopulär utan den verkar växa i en relativt lagom takt. Rasklubbarna i olika länder gör ett mycket bra jobb där de samarbetar för att hålla rasen frisk och inte minska den genetiska bredden. Det är ett stort ansvar att förvalta en så liten ras som dessutom tillhör vårt kulturarv - de härstammar från hundarna som vikingarna tog med sig när de koloniserade Island.

Har en norsk lundehund hemma. De är ovanliga och utrotningshotade faktiskt. Jättego och social liten kamrat med bra av och på knapp. Supercool inomhus och springer, gräver och leker som en busräv utomhus. Jobbar fint om de tjänar på det för stunden. Flockkär, trogen larmade hund med stort behov av gos.