Känner igen mig i blödigheten men har vart sån sen jag föddes ;D Djur har alltid varit speciella för mig, och har ofta känt att jag har bättre kontakt med djur än med människor. Har ALLTID älskat hundar, och hästar och de flesta andra djur.

Innan jag lärde känna salukis så var jag inte ens speciellt förtjust i hundar och kunde verkligen inte förstå varför man skulle ha dem ;) Visst gillade jag att umgås med hundar och gå ut med dem, men varför någon ville ha en hund… Nej.

Nu kan jag inte tänka mig att leva utan minst två hundar i hemmet, har pluggat på hundgymnasie, tränar hund, tävlar hund, jobbar med hund… Livet blir inte alltid som först planerat ;)

#2 Lite OT, vad jobbar du med? mest ut av nyfikenhet då jag själv försöker hitta job som handlar om djur, helst hundar 😃

Jag känner igen mig grymt mycket i det du säger haha! Sen jag skaffade hund så kan jag inte se när dom avlivar främst hundar på tvprogram. Börjar storböla för jag vet att de kommer en dag då jag kommer behöva göra ett sådant beslut. Har alltid trott att jag varit en kattmänniska men jag är helt klart hund nu i efterhand. Dock är katter mysiga på sitt sätt men en hund blir så otroligt nära. En riktig kompis. :)

känner igen mig också, när jag växte upp med hundar så va det liksom… hundar. dom hade ingen större roll i familjen dom bara fanns där tills man skulle göra nåt med dom, när jag sen skaffade mig min egen så blev han min familj, han är liksom en del utav min själ, han är hela min värd, han är en person och jag kräver att han behandlas med respekt som vilken annan människa som helst, han är som min bror.
jag trodde inte att jag kunde känna så här för en annan individ på den nivån liksom.
jag klarar heller inte av veterinär program när man ser folk som känner likadant om sina djur och dom ska opereras eller nåt, jag bara bölar, klarar liksom inte av att se det längre.
Det bästa stunderna är nog när vi går ute och han gör nåt han inte ska göra och jag tänker att nu ska jag säga till på mitt bestämda sätt och sen tittar han på mig och de enda jag får ur mig är aaaaaw. 😍

Mja jag har ändrats på ett lite annat sätt haha! 

Har alltid haft hund i familjen, en blandras, men när jag skaffade min egen hund för 2 år sen (Jamie, en korthårscollie) så började jag ändras! 

Jag har blivit modigare, jag vågar säga ifrån, jag har vågat ta tag i stora framspringande hundar utan att alls vara rädd (va livrädd för lösa,stora hundar förr) och jag har fått ett helt annat tålamod. 

MEN jag har även blivit rätt "härdad", jag tycker inte att mopsen som går förbi på gatan är söt längre, istället tänker jag på hemsk avel. Jag har blivit väldigt analyserade, och analyserar ALLT som har med hund att göra. Tv-serier, filmer, folk på gatan. Både jobbigt och kul! ;) 

Jag går nu mitt 3e år på hundgymnasium så jag är väl lite hundförstörd antar jag haha! Och nästa år börjar jag förhoppningsvis nästa utbildning inom hund!