Min hund klarar inte av hundmoten val. Hans hundsprak ar vall inte perfekt heller, blir frustrerad, spand osv. och det kan ga over till aggrsion beroende pa andra hunden. Mycket lattare att inte saga hej… efter att jag hade gjort det valet sa har jag markt att han ar lugnare och mer avslappnad pa promenaden, tar mer kontakt med mig aven i svara situationer osv. Jag skulle sjalv aldrig kunna komma overens med varje manniska sa han ska inte behova den pressen heller. Vi har provat och han far leka med nagra men jag marker att jag har en mer avslappnad hund nar han inte sager hej… blev lite rorigt nu men det ar sent har…

Mina hundar får i regel inte leka med andra hundar. Dels är skaderisken allt för stor, dels tror jag att det är mer stress än nöje i sådana "möten". Hundrastgårdar och liknande skulle jag aldrig få för mig att besöka.
Men, inga regler utan undantag, min största får leka med sina kullsyskon ibland när vi träffas. Men då under formen att de springer fritt tillsammans medans vi ägare rör på oss, inget "släppa ihop och så står vi och ser på".

Edit: Att kunna umgås med andra hundar under lugna former är givetvis en självklarhet.

För min del så är det självklart att min hund får umgås med hundar som hon går ihop med, när det behövs. Jag ska kunna lämna henne hos vänner med hundar där alla går ihop och hon ska kunna både leka men framförallt umgås avslappnat i grupper om flera hundar eller med en enstaka hund. Rena lekträffar är varken min hund eller jag intresserad utav.

Vet jag att min hund funkar med andra hundar, visst får hon umgås och leka med just de hundarna. Främmande hundar, nej, det är inte aktuellt. Men jag håller med Majken i #3: Det är mycket viktigare att min hund kan vara lugn bland andra jyckar än att hon ska leka med dem. Men lek med andra hundar är inte en ersättning för aktivering med ägaren.

Jag tror inte att Arrak kräver att få leka med andra hundar - men han blir glad av det. 

Precis lika glad som när han får leka med en älskad människa. 

Så, jag ser fördelar med det, han blir aktiverad och trött på ett lite annat sätt än jag kan erbjuda, han får röra på sig på ett väldigt "naturligt" sätt, han får lite uppfostran av de andra hundarna som hjälper mig i det jag tränar på, och han får lite mer "guidning i livet". 

Men… Nog skulle han klara sig utan det. Jag skulle få jobba lite hårdare med att aktivera och uppfostra, men det är absolut inte omöjligt. 

Jag har ett par få hundar som han får leka med, och det nöjer jag mig finfint med. Just nu är det 3 stycken (3½, om man räknar med Alaska) och alla de hundarna kände jag sen innan, och jag kände också ägarna. Skulle aldrig få för mig att låta honom leka med hundar jag inte känner väl, och som jag upplever skulle påverka honom negativt. 

(De hundarna är, en femårig whippethane, okastrerad precis som Arrak, som lär honom lite allmänhyfs om att t.ex. vara lös, vars man kan markera, etc. Han lyssnar också väldigt väl på sin matte, vilket gör att Arrak också gör det. 

En femårig (?) norrbottenspetstik som är ganska hård, och som är noga med sitt eget space och lugn och ro. Hon kan leka på sitt sätt en stund, men när det är över så är det över. Punkt. Och när det är över, ja, då ska Arrak ligga på sin plats i rummet och sova. Han kan möjligtvis få gå runt, men det är starkt ogillat. Gratis passivitetsträning för matten :D

En sankt bernhard, i samålder med Arrak (1-2 år) som tillsammans "provar sig fram", där även Arrak kan få säga ifrån när det blir nog. 

Och så den halva, Alaska, också ca 5? som extremt sällan vill leka, utan som också gärna vill ha lugn och ro och eget space. Hon är däremot stenhård med det hela, har sett henne göra kanske två lekinviter någonsin - däremot är hon viktig som "dagistant" när han och sankt bernhaden leker tillsammans, och går in och avbryter när det börjar vara nog.) 

Alla hundarna är väldigt stabila i hundspråk, och passar väl ihop med Arrak.

Jag tycker inte att det är ett måste, men många hundar verkar ha glädje av det. Lek är ett av många sätt att aktivera hunden. Jag förstår inte varför lek skulle vara ett sätt att smita undan sitt ansvar. Man har ju sett till att hunden får leka? Det blir lite som att säga att man är lat om man aktiverar hunden med spår eftersom man bara går bakom och låter hunden göra hela jobbet. 

Sen det här med språket, man får väl se till att hunden kan så mycket den har behov av. Varför ska en introvert enmans hund tvunget klara av att diplomatiskt dela leksak med tre främlingar liksom?

För mig är den här frågan jättekonstig, lite som att fråga "tror ni det är bra för barn att leka med andra barn?". Jag ser det som självklart att en hund ska socialiseras med andra hundar, genom bland annat lek. Att ett djur har ett behov av att träffa artfränder är mer regel än undantag och hundar tillhör de sociala djuren som behöver andra hundar för att må som bäst. Klarar de sig med bara mänskligt sällskap? Ja, troligen. Mår de bättre om de under bra former får träffa andra hundar? Det är jag övertygad om. På samma sätt som ett barn inte bara ska träffa hundar utan även andra barn.

Nu har vi två hundar så blir ju inte riktigt samma läge. De leker och trivs jätte bra ihop.

Annars ser jag gärna att hundarna träffar andra hundar under kontrollerade former.  Min vuxna hund älskar att promenera ihop med andra hundar och har sina kompisar som  hon kan leka lite med, men annars är hon fruktansvärt ointresserad av andra hundar. Hon ignorerar dem så otroligt tydligt att man nästan måste skratta åt henne. Skulle aldrig tvinga henne att träffa massa hundar "bara för att".

Valpen leker gänra med andra hundar som är lika små eller mindre en henne och då får hon gärna göra det. Men är oehört noga med vilka jag släpper ihop henne med då hon redan har blivit ordentligt skrämd en gång (lös stor hund som smet från tomt och flög på oss).

Jag tycker att man ska se till vad ens egen hund vill!

#6 De jag hört det argumentet ifrån har menat på att lek med andra hundar inte får ersätta den aktivering en själv som ägare ska ge, många som använder lekandet som enda aktivering och för att slippa aktivera själv - mer eller mindre omedvetet.
Har själv en bekant som hellre låter hundarna leka än att engagera sig att aktivera själv med träning. Så jag förstå det argumentet. 
I spåret har man som ägare i alla fall engagerat sig för att få ut ett bra spår, är inte bara att kasta ut lite blod och dra en skånk och sen släppa hunden på spåret, man ska ta hänsyn till underlag, liggtid, vinklar, vind, område m.m. Så tycker inte det riktigt går att jämföra då det för mig ligger lite mer jobb bakom ett spår än en lekstund.

Jag tycker att hundar ska ha möjlighet att umgås med artfränder. Det behöver inte betyda leka som i att springa runt och jaga varandra eller brottas (men det ser jag sällan mer än valparna/unghundarna som gör i hundgårdarna häromking), men gärna vara lösa ihop (under uppsikt) och umgås så som de vill. För mig är det viktigt att hunden får möjlighet att träffa och vara med många hundar som träning.

De flesta hundar jag känner som sedan valptiden fått umgås med många olika hundar under många olika former tar det chill att släppas med andra hundar, kända som okända. Däremot de som inte fått vara hund bland hundar på samma sätt från tidig ålder brukar vara de som stirrar upp situationen med andra hundar. Det kan ju bero på annat också givetvis men jag tror ändå att det påverkar.

Jag har aldrig låtit min hund leka med andra hundar på det viset att man släpper ihop dem och låter dem rusa runt och det är mest för att jag tycker att det försvårar träningen,  jag vill kunna ha henne lös bland andra hundar utan att hon förväntar sig lek. Av samma anledning får hon inte hälsa på andra hundar på promenader. Sedan åker jag ju hem och hälsar på föräldrarna lite då och då, och då smälter hon ju in i flocken med de andra hundarna utan problem, och likaså om jag vaktar någon annan hund något enstaka tillfälle. Men så har jag ju en labbe som generellt sett är rätt easy going med andra hundar.

#9 Fast hunden märker ju inte hur mycket jobb som ligger bakom. Sen beror det väl på hunden också, en del är nöjda om de har fått fjanta runt en stund och del behöver lösa mer komplicerade uppgifter.

Jag har haft ett par hundar som sällan träffade andra hundar. Inte fasiken blev de aggressiva av det!

Däremot vill jag gärna att min hund har hundkompisar. Det fanns helt enkelt inga tillgängliga  i bakantskapskretsen eller bland grannar då jag hade de här hundarna utan de fick nöja sig med de hundmöten som blev av en slump och det var faktiskt inte ofta.  Det var ett tag sedan och det var inte lika hundtätt då som nu och inte heller så vanligt att hundägare tog sig tid att stanna för att hundarna skulle få leka. 

För min nästa hund har jag redan börjat planera. Pratat med folk i närheten vars hundar jag brukar stanna och hälsa på och de verkar positiva till att deras hundar kan få  bli förebilder för en liten valp. Jättebra!

Min hund får leka med (vissa) andra hundar eftersom han gillar det. Jag har inte upplevt något negativt med det. Tränar vi är han väl medveten om att det är träning även om han är lös och det är andra hundar där.

Däremot ser jag inget måste i att hunden ska leka med andra hundar för att vara en "lycklig" hund. Själv har jag dock fått frågan om jag inte funderat på att avliva eftersom en hund som inte kommer överens med alla okända hundar inte kan må bra.

#12 Är inte riktigt det argumentet menar på heller, hur mycket jobb och inte som ligger bakom något. Argumentet bygger på de som bara låter hundarna leka istället för att man själv som ägare aktiverar hunden, istället för att träna lydnad, sök m.m. 
Är skillnad på att låta hunden leka och ha det som enda aktivering och på att låta den få leka för att få lite umgänge emellanåt. Två olika saker.

Tänker så här. Hundens lekkamrat ska man välja med omsorg o inte ta första o bästa. Utan får tänka ut innanan släpper de lösa ihop att de kan gå ihop. Att man matchar o har några få bra än tusen halvt bra. Varje gång min hund går löst bland andra hundar vill jag att det ska vara en bra händelse.

Min hund har inget direkt behov att leka med andra hundar för att må bra. Hon funkar bra med nästan alla hundar men det är väldigt få hon klickar med såpass att hon vill busa.

Jag låter mina tre få leka ihop med hundar vi känner. Det kan hända ibland att de får leka med en främmande hund, men absolut inga små hundar för då börjar de hetsjaga. Annars är det mest kullsyskon och vänners hundar som gäller.

Norrbottenspets Tiken har aldrig haft någon lekkompis, har väl lekt med kanske 5 hundar en gång var i sitt 11 åriga liv och hon är inte en gnutta hundaggressiv, snarare för snäll. Labben har fått leka med mina vänners hundar men aldrig med främlingarnas hundar.

Min åsikt är att hundar inte behöver träffas och leka, promenader tillsammans räcker gott och väl för de kommer ändå "hälsa" på sitt vis genom kroppsspråk och dofter så att ens nosa på varandra behövs inte.