Det löser sig med åldern, gissar att när han är 3-4 år så kommer det inte vara ett problem längre.

#1 Vi vill tro det vi med, återstår att se! 🙂

Om han far runt som en tok i en del av skogen och inte i en annan så kan det mycket väl vara så att det finns vilt i den del av skogen som han inte slappnar av i. De kanske passerade nyss dessutom, så att alla dofter är övertydliga för honom.

#3 Skogen var bara ett exempel. Kan åka in till stan med och ta ut honom på en parkering där, helt cool. Så åker man ett varv runt kvarteret och ställer sig på parkeringen bara på andra sidan vägen, då kan han vara helt blockad och tvärtom - blockad första gången och lugn andra gången.
Kan åka till min pappas lager så är han blockad ena gången för att vara helt lugn andra gången och tvärtom, och då har ingen varit in där heller förutom vi.
Givetvis är det ju något som får honom att reagera så, men vi har absolut ingen aning om vad då det inte är något alls som sticker ut. 

Enda gångerna vi ser ett mönster är när det är något udda där eller om det är ett ställe han blivit uppmärksammad av andra människor på.
Vi kan inte plocka ut honom vid stallet utan att han ska gå upp i varv, men det är för att det är en fruktansvärt spännande plats då det är hästar där - vilket är jätte roligt för honom.
Vi har tre affärer här som vi brukar ta med honom in i, två av dom går han hur lugnt och fint som helst. Luktar runt lite och så men inget mer, medan i ena så kan han försöka dra hela tiden för att ens komma in. Skillnaden där är att affären han drar mot är den enda affär där han blivit uppmärksammad, han har fått klapp och godis av personalen. Det vill säga, det har blivit väldigt förväntansfullt för honom. Krävs ingenting innan han blir enormt förväntansfull inför något utan det räcker med en gång och då är han så där hela tiden. Vilket vi också hoppas på ska ge med sig med åldern.

Såndär var min hane också i den åldern, är alldeles strax 2,5år och jag märker stor skillnad redan. 
Han har öronen med sig lite oftare och all förväntan på vissa ting har lagt sig en hel del. 
Har visserligen miljötränat + kontakttränat mängder med honom på olika vis vilket gjort lite skillnad. 

Gäller att stå på sig och inte ge upp bara, min är också en egensinnig "liten" sak men skam den som ger sig 👍

Det låter rätt mycket som att det är relaterat till åldern! En ung hane har mycket i huvudet… Min enda tanke är väl att träna passivitet innan det blir aktivitet. Man kan ju börja enkelt, alltid lugn innan maten serveras, innan ni går ut genom dörren, innan det är okej att hoppa ut från bilen, innan ni kopplar loss, innan ni tränar, leker osv. Alltså att hans lugn påverkar situationen. Jag som själv har en vild brukshund på under två år har fått lära mig att det inte är någon idé att försöka dämpa hennes aktivitetsbehov utan istället lära henne att för att få aktivitet så kräver jag en viss måtta av passivitet. Man börjar enkelt och ställer sen mer och mer krav. Dock låter det som att det är lite så som ni har tränat?

#5 Ja, vi har ju märkt lite skillnad. Han stänger inte av öronen helt men du kan glömma att få någon kontakt av honom, haha. Men går otroligt trögt, tror dock att detta ger med sig med åldern då det är en del annat som ändrats lite med i ungefär samma takt. Men som du säger, skam den som ger sig! 🙂

#6 Haha, ja. Man kan inte påstå att han är tom i huvudet, dock funderar man ibland om han tänker alls. Pappa har ett sätt han brukar förklara vår hund på, "han har alla kombinationer utom I och Q". Vilket känns rätt passande en del dagar, men det är väl också det som är tjusningen med unghund. De är lite som de är 🙂

Ja, det är precis det vi tränat på. Vi började väldigt tidigt med att han ska vara lugn innan olika saker händer, han kommer heller aldrig fram om han börjar hetsa och försöka dra. Antingen blir man stillastående eller så går det baklänges, man får välja för ibland blir han frustrerad av att stå still och då fungerar det istället med att vända. Medan ibland så blir vändningen som ett startskott så när man skulle vända tillbaka igen när han var lugn så blev det istället som ett startskott och han slänger sig fram. 
Att sitta på en gräsmatta och bara kolla gick när han var valp, men inte nu. Antingen river (äter inte) han gräs i mängder eller så börjar han "mucka", då slår han med tassarna eller börjar trilskas med kopplet. Att ge något att tugga på fungerar inte då han spottar det direkt oavsett vad och med leksak drar han bara upp sig själv mer och mer i varv.
Han verkar vara lite tvärtom många vad gäller tuggande, när vi exempelvis ensamhetstränade så fick vi flera gånger råd om att låta han ha något att tugga på för han gnällde smått, detta eftersom det är lugnande att tugga. Vi fick motsatt effekt, han drog upp sig i varv något så enormt. Vilket resulterade i att han kunde yla och gnälla högt samtidigt som han tugga och gjorde han inte det så slängde han runt det han hade istället samtidigt som han gnällde så det lät som om att han höll på dö, tills vi tog bort det. Då blev han helt lugn.

Har haft mycket att göra med hund innan denna kille, men aldrig att jag kliat mig i huvudet och frågat så mycket som jag gjort med honom! Stämmer verkligen det uppfödaren sa, "du kan ha exempelvis 30års erfarenhet av en och samma ras eller hund i överlag, men varje ny individ innebär nya utmaningar. Det som var svårt med den förra kan vara lätt med den nya, och tvärtom."