Jag var 14 år när jag köpte min första hund, så visst kan man. Vill du ha med hunden på stan, så är en "bärbar" hund lättare (dock ska hundar använda tassarna, oavsett storlek så ingen tror att jag tycker något annat), då de får komma in på fler ställen och man orkar ha dom i en väska i värsta fall. Vet att många tränar med pappisar, kanske du ska titta på den?

Har kollat en del på dom, men eftersom den hund vi har nu är såpass stor (flatcoated retriever) känns den lite väl "klen". Rädd att den skadas vid lek :/ Annars hade det helt klart varit ett alternativ!

#2 Min leonbergers bästa kompis var en yorkshireterrier, de brukar lära sig hur man ska leka med de små hundarna. 😎

Min kompis har en Chihuahua på 1,8kg och en pyreener på 55kg, som fortfarande växer 😎

#4 Låt mig gissa, vavvan är bossen? 😃

Det funkar, iof har jag lagt mitt liv åt hundarna, går hundsportsgymnasie och dylikt och umgås inte med vänner annat än träningssammanhang ;) Var 14 när jag skaffade min första egna hund, är 17 nu :)

#5 Självklart! 😂Något annat är ju inte rimligt 😎

Hmm, min mamma skaffade vår första hund när jag var 14, jag hade med den glada envisa tjejen när jag var med kompisar på fritiden, ute på stan, hemma hos kompisar osv, inte alltid men hon var med en del.

När jag började gymnasiet hade jag med henne flera ggr till skolan eftersom jag gick djurvård, man fick ha hunden med sig, de hade även hundgård.

Mina kompisar tog henne ibland när de hade rast men inte jag osv, åkte tåg osv.

Det gäller ju bara att man då har en social glad hund i sådana sammanhang, som den hunden jag har nu hade det aldrig fungerat!

Jag är 29 idag så vår första hund är avliden nu men hon fick vara med om mkt =)

Jag skaffade min hund vid jul innan vårterminen i nian då jag skulle gå en hundlinje på ett naturbruksgymnasium, min pappa har sådant jobb så han kunde passa valpen då jul lovet var slut och jag var i skolan fram till sommaren då jag hade hand om valpen på heltid.

För mig fungerar det ju bra då jag bor på skolan och kan ha hunden med mig på ganska många lektioner under dagen men eftersom man har skola så tillbringar jag resten av dygnet i princip bara med hunden att promenera och träna och allmänt umgås så det är något man måste räkna med speciellt om du går i en vanlig skola så enda tiden med hunden är morgon och kväll.

En annan viktig sak att tänka på är om din familj kan ta hand om hunden då du inte kan, till exempel och du tvingas studera någonstans och hunden inte kan följa med, kommer din familj då att ställa upp att ta hand om hunden?

Om rasval så tycker jag att sheltie är en trevlig och lättlärd hund som säkert skulle passa och den passar även till i princip alla hundgrenar :)

Skaffade min hund som nu är 7 år precis när jag startade i 6:an i grundskolan. Föräldrarna arbetslösa så dom tog hand om honom. Skaffade sedan valp 1 månad efter jag gått ur grundskolan och gick i gymnasiet med 2h resväg ena vägen. Med 8h dagar. Det funkade inte tillsammans med valp och riktigt dålig skola så slutade. När jag efter 6 månader började igen fick det bli distans senare då det inte funkade med hundarna. Har gett upp allt om ett socialt liv, men funkar endå. Har inga kompisar, lever för hundarna. Tycker att om man värderar att spendera flera timmar med sina kompisar mer än sin hund, så kan man allt vänta.

Tycker det beror helt på dina föräldrar, hur mycket de kan tänka sig att dela ansvaret. Jag var 9 när jag fick min första hund. Tack och lov var mina föräldrar medvetna om att jag var för liten för att ta hand om den helt själv. Vi hade rutiner från början. JAG gick ut med hunden på mornarna. Mamma när hon kom hem eller hon tog med honom till jobbet. JAG gick ut med honom när jag kom hem från skolan och pappa tog sena promenaden så länge de tryckte jag var för liten. Sen blev det väl lite hipp som happ. Men det där med morgonpromenaden hölls det på, ivf på vardagar. På helgerna kunde jag få sova ibland, minns jag.  Man vill det i tonåren.🙂Han var med till kompisar ibland, men inte alltid. Det funkade i det stora hela bra.

Vad jag försöker säga är att eftersom du är så pass ung och går i skolan så måste hunden bli familjens gemensamma ansvar. Även om det kanske är du som håller på mest med den, tränar och så, så måste ni hjälpas åt med det dagliga. Men det verkar ni ju redan ha tänkt på och föräldrarna är med på noterna, så kör på bara säger jag! 😃

Om det är på villkoret att du ska ta allt ansvar själv och att du måste ta med den om du flyttar så skulle kag säga nej. Om du inte är en utpräglad hundmänniska som inte vill göra annat än hund hund hund. Det händer så mycket under gymnasietiden och efter som inte funkar ihop med hunden. Jag fick en hund när jag var 12 men mina föräldrar gjorde en massa och den bodde kvar när jag flyttade hemifrån.

Själv är jag 15 och fick min första egna hund för några månader sen, en omplacering för att vi hade inte riktigt tid med valp tiden då vi anser att sommarlovet är för kort tid. Det funkar hur bra som helst med min hund, mamma passar henne då jag ska bort till kompisar som jag inte kan ta med henne till och då jag känner att hon ska hellre få vara hemma och få vara avslappnad och inte behöva åka runt till alla möjliga olika människor/familjer. Jag är med kompisar och har fortfarande tid med hunden men sätter alltid hunden i första hand.  Hon är en vit herdehund så hon behöver en del (enligt mig), så jag ser till att aktivering är "klar" innan jag är med någon kompis eller att jag har tid med det efter jag varit med kompisen (och motioneringen). Men eftersom skolan tar en hel del tid också så kommer man få mindre socialt umgänge om inte man har hundintresserade kompisar som man kan träna med eller liknande. Men om du är beredd att få välja bort kompisar många gånger för hundens skull så verkar du redo med tanke på det du skrev :)

Om dina föräldrar har mycket tid åt hunden så går det väl förmodligen bra att skaffa hund trots att du är så ung. Själv ser jag hellre att man skaffar sin alldeles egna hund när man gått ut skolan, gymnasium osv. Jag är 22 och skaffade båda mina egna hundar efter gymnasiet eftersom att jag ansåg att jag hade tid för hund då jag var hemma, jobbade endast på sommaren och levde resten av de kommande 3 åren på mina föräldrar och bidrag medan jag pluggade på distans. Jag tycker att det är viktigt att man har mycket mycket tid för en valp/hund när man skaffar den. Ser folk som skaffar valp och är hemma kanske 1-2 månader för att sedan börja jobba och jag blir helt rålös, att spendera 1-2 månader hemma med en valp är ingenting i mina ögon, även om man skulle ta med den till jobbet, hur kul är det för en valp att sitta i bur större delen av dagen. Den bästa tiden att skaffa valp tycker jag är om man studerar under en längre tid på distans.

Tack för svar alla! Mina föräldrar kommer naturligtvis att hjälpa till ifall någonting med skolan/kompisar är väldigt svårlöst, eller ifall det blir någon kostnad som är för dyr för mig att ta ensam även fast tanken är att hunden blir min och jag har det största ansvaret över att se till att den får vad den behöver och mår bra. Samt att jag ska betala så mycket jag kan av månadskostnader, selar, kurser ja allt hundrelaterat som behövs. Och såklart hjälper vi varandra, den som går promenaden kommer ju oftast ta med båda hundarna och då får man bara göra upp vem som tar vilken promenad :) Dom vill inte ha en till som är helt på deras ansvar och som bygger på att dom tar alla promenader, träningar, uppfostran, känner krav på sig att stanna hemma p.g.a min hund osv utan ett eventuellt hundköp kommer hänga på att jag gör det mesta och ser till att fortsätta vara ansvarsfull med det. Men det är klart dom hjälper till och backar upp ifall det krisar! Hade aldrig ens övervägt att ge mig in i det annars, utan deras stöd när man är så ung som jag. Förstår ju själv att jag inte kan ha och ta hand om en hund helt ensam utan någon som helst hjälp från föräldrar under den här perioden :)

Du låter som en väldigt ansvarsfull och medveten tjej, så tror inte att det skulle vara några som helst problem. Jag skaffade min första egna hund när jag var 15. Mitt sociala liv var dock inte så brett, alltså kunde/kan jag lägga väldigt mycket fritid på mina hundar.  Jag läser naturvetenskap i en annan stad och lyckas trots pendling och väldigt mycket studier hinna med att aktivt träna två väldigt krävande hundar.

Och ja, jag tycker att sheltie låter som ett klokt rasval utifrån vad du nämnt.

Lycka till🙂

Jag skaffade min första när jag gick i 9an och hade nästan precis fyllt 15 :) Dock hade jag ju planerat att gå hundgymnasium så var därför jag köpte min hund då, men det funkade bra ändå med skolan och vänner men det var tack vare mina föräldrar!

Självklart var det jag som drog det stora lasset men föräldrarna fanns ju där och backade upp mig om det behövdes och det verkar ju vara likadant för dig så det borde nog inte vara några problem! Ni har ju en hund sen innan också så dina föräldrar vet ju vad dom ger sig in på :)