Herdehunden ska vara betydligt mjukare i mentaliteten än Schäfern, en bra framtagen Schäfer ska vara mentalt stabil. Men det är idag en fruktansvärt sönderavlad ras som medfört många brister - bland annat i det mentala, stressade, nerviga, osäkra och rädda. Dock är absolut inte alla det, men rasen är inte vad den en gång var.  Nu pratar jag om rasen i överlag, det finns riktigt stabila bland de utställningsavlade likväl som det finns ostabila bland de bruksavlade. Om man säger så. 
Men jag skulle säga att de utställningsavlade är betydligt sämre, utställningsversionerna är i överlag sämre än bruksversionerna när det kommer till skillnader hos en ras - oavsett ras.
Herdehunden ska, som sagt, vara mjukare. Den ska inte kräva lika mycket och vara lugnare i överlag, men har också hört att det ska finnas stress även där.
Har träffat en herdehund, valp, hon var mycket försynt. Skulle kunna säga att hon var osäker till och med, inte bara tillbakadragen utan rent osäker.

#1 Vad tråkigt att höra att Schäferns avel gått fel även i mentaliteten. Jag hade fått uppfattningen att det bara var hälsan som var med i just denna rasens fel med aveln. 

Har själv träffat några vita herdehundar och de har varit lugna och stabila. Inte alls uppfattat dem som osäkra men däremot inte en hund som älskar alla utan mer att sin egen flock räcker bra. Men så är det ju jätte svårt när man bara träffat några enstaka individer därför är det alltid roligt att höra andras åsikter.

I detta sammanhang  vad menas med mjukare? Hör detta begrepp ofta men har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad folk menar.

Min uppfattning är att vita herdehundar är mjukare och vekare än schäfern.
De bruks schäfrar jag mött har varit väldigt stabila och friska om jag bortser från FM schäfrar som jag träffat på en hel del som har varierad mentalitet och varierad hälsa

#2 Jag har bara träffat en vit herdehund och den var osäker, så kan inte uttala mig riktigt egentligen. Men har hört från flera håll att det ska vara en mjukare ras vad gäller mentalitet, vad jag menar med mjukare är att den är inte lika skarp som Schäfern är. Den är vekare, som #3 säger.
Om man säger så här, herden är mer sällskapshund medan Schäfern är mer brukshund. Vet inte om den förklaringen gjorde något bättre men vet inte riktigt hur jag ska förklara.

Vad gäller osäkerhet/stress så tror jag herden är mer osäker medan schäfern är mer stressad. En privat framtagen Schäfer är dock ofta betydligt stabilare än vad FM schäfrarna är, om man ska jämföra de två.

Sällan en bruksschäfer har dåligt temperament eller är sjuka, värre är resten av schäfertyperna (dit hör även FM-schäffar).
En schäfer är en brukshund med dådkraft och skärpa, de kräver arbete.

En herdehund besitter inte samma dådkraft som en schäfer, eller skärpa.
Vaktlust brukar dock även finnas hos herde.
En herde är generellt enklare i vardagen samt under uppfostran. De kräver inte fullt lika mycket aktivering som en bruksschäfer, men självklart kräver även herde en del.

Hur lättlärda/följsamma/will-to-pleaseiga osv är Vita herdehundar? Är de typ som Schäfer fast i mindre skala eller är de mer svårmotiverade/envisa/egensinniga?

#4 Jaha okej då är jag mer med spå vad man menar med mjukare. Har själv bara träffat några stycken herdehundar. Därför jag tänkte kolla vad andra har för erfarenheter och alltid bra att veta om någon träffat osäkra individer med. Men detta med att de är en sällskapshund. Klassas inte herdehunden som en bruksras? Den är ju med under bruksraserna på SBKs hemsida. 

#5 Okej gäller det samma med den fysiska hälsan inom de bruksavlade? Är de mindre (fysiskt)sjuka än de andra? 

Är det någon som vet om herdehunden har mycket vall kvar i sig eller är den nästan helt bort avlad som i många andra raser?

#7 De är bruksras, vad jag vet, men mindre krävande. Jämförelsen med sällskap/bruks var just bara en jämförelse, en sällskapshund är ju inte direkt skarp om man säger så. Herden är mer åt det hållet än vad schäfer är.

#8 Haha ja då förstår jag. Tänkte du menade jämförelse som att den va mer som typ en av hundraserna i rasgrupp 9. Som jag fattat det så kräver de en hel del men är mer lätthanterlig än schäfern då? Är det i vardagssituationer ni tänker då eller är det i tränings sammanhang?

#9 Precis! =)
Den ska vara mer lätthanterlig i överlag, vad jag vet. Om man säger så här, eftersom den nöjer sig med mindre och inte kräver lika mycket varken psykiskt eller fysiskt så bör den också vara lättare i vardagen med. Den har ju inte lika mycket energi att göra sig av med som en Schäfer och blir därmed inte lika lätt understimulerad, vilket ju då gör att olika vardagssituationer bör vara mer lätta att hanteras med eftersom hunden lättare är nöjd med tillvaron =)
Tänker man så så ska den vara lättare i både träning och till vardags.
Så ja, den ska vara lättare i överlag =) Om jag förstått det rätt.

#10 Okej intressant. Jag har som sagt bara träffat några stycken under kortare stunder så det är svårt att få en vettig uppfattning. Schäfer har jag träffat flera av men sen om det är bruksavlade eller utställningsavlade schäfrar vet jag inte. Och när man läser om den diskussionen så verkar schäfern skilja sig en hel del däremellan.

#11 Vänder man sig till enbart Schäfer så är det skillnader mellan versionerna där, ja, vad jag vet i alla fall. Känns även rätt logiskt att utställningsvarianten kräver betydligt mindre än vad bruksaren gör, de avlas ju trots allt efter väldigt olika principer. Det är heller inte ovanligt att en utställningsversion av en ras också är mer mentalt ostabil än vad bruks/jaktversionen är - vilket är ursprungsvarianten hos de allra flesta raser med två varianter.
Det är exempelvis mer vanligt att en utställningsavlad golden hugger än vad jakt varianten gör, minns inte varifrån jag fick veta detta men det är inte alls ologiskt för mig att det skulle vara så.

#12 Håller helt med om logiken. Tror även att det är så att det är olika ägare som söker sig till de olika sidorna. En bruksavlad hund tror jag har mindre risk att hamna i ett hem som inte fattat hur mycket de kräver. Både på grund av uppfödares krav men även köparens inställning till hund. Menar med det absolut inte att alla som köper utställningsavlad inte aktiverar sin hund för tror ändå de flesta med schäfer gör det. Men i det stora hela tror jag de som väljer fel ras för de de vill ha den till letar hund på utställningssidan. Men är inte insatt så det är bara min uppfattning. Hela den diskussionen om bruks vs utställningsavlad är svår att orientera sig i. Det är väldigt olika åsikter beroende på vilken sida den som skriver står på.

#13 Det råder otroliga skillnader i åsikterna när det kommer till bruks vs utställnings avel. Ojoj, ren djungel! 
Där går jag på erfarenheter och det är att de utställningsavlade ofta är sämre mentalt än bruks/jaktvarianten, sen tycker ju jag att om man vill lyckas i ringen så kanske man ska använda sig av en sådan ras också och inte en i grunden bruksras. Även om bruksversionerna ska prestera i ringen med, de ska ju trots allt hålla rasstandard men så som den förvrids i vissa raser… Jadu, man kan inte annat än bli förundrad hur vissa tänker. Man ska inte behöva två versioner av en ras!

#14 Ja jag märkte det. Har av ren nyfikenhet av schäfern försökt läsa lite om det men den djungeln är ju hopplös att förstå sig på. Har drömmar om att långt in i framtiden skaffa mig en brukshund och då ligger schäfern högt upp på listan av många anledningar. Men det krävs mycket kunskap för att sätta sig in i schäfervärden. Min känsla av det jag läst men mest av mitt eget förnuft är ju att om man vill ha en schäfer är det ju för bruksegenskaperna. Håller helt med dig om att man inte ska behöva två varianter av en ras. Samma gäller även med andra raser som gått åt samma håll med två inriktningar.

Jag har en herde men aldrig haft en schäfer själv. Vad jag träffat för schäfrar bland vänner och bekanta så kan jag säga att, nej i mitt hus kommer vi aldrig ha en schäfer. Min herde är väldigt mjuk och känslig, framåt, ärlig och glad i allt och alla. Han var väldigt osäker och nervös i den sk "spökåldern" men det tror jag nog alla är oavsett ras :) Nu har han vuxit till sig till en ordentlig och fin vuxen hanne på alla sätt. Lojal är nog det ordet jag skulle beskriva honom med om jag bara fick använda ett ord. Mattes och husses ord är lag, utan konstigheter. Det har varit sen han var liten. Han har aldrig utmanat eller testat mig. På träningsbanan är han en riktigt arbetsmyra, hemma och på träningsbanan kan han koppla av. Tydlig on/off knapp. Barnen vallar han, gud vad han jobbar när dem där små tvåbenta människorna får för sig att springa åt olika håll. Han har koll. Han släpper in främlingar med viftande svans MEN han blir osäker på osäkra människor. Med andra hundar är han jättebra, han låter sig bli igenom nosad av alla, vill inte den andra hunden bli nosad på så respekterar han det. Jag skulle kunna skriva ännu mer om han men blir såpass lång text att svarar på frågor i stället om någon undrar något :-)

Jag har inte läst kommentarerna men tänkte berätta lite om rasernas ursprung. 

(Det var ett bra tag sedan jag lästa om dessa raser så jag hoppas att jag ger rätt information, annars får någon rätta mig om jag skrivit fel! 😃)

Schäfern fanns tidigare i tre färger. Brun (olika nyanser), svart eller vit. En tid förbjöd man de vita schäfrarna, men man valde då att i "hemlighet" byta namn på dessa till vit herdehund för att kunna behålla denna ras. Kommer jag ihåg rätt så utrotades den vita schäfern nästan helt men några exemplar fanns fortfarande. Senare fortsatte man avla de vita schäfrarna/herdehundarna precis som förut, medans de bruna och svarta avlades på ett extremt sätt så att "räkryggarna" utvecklades. 

Det har idag visats att de vita herdehundarna är mer lik den ursprungliga schäfern än vad dagens schäfrar är. Lite häftigt faktiskt👍 Däremot så är det synd att man sönderavlat schäfrarna som man gjort, men det verkar nästan som att schäfern blir en allt mer friskare ras då man avlar med på brukshundar.

#16 Låter som en väldigt trevlig hund. Vad är det med de schäfrar du träffat som får dig att känna att du aldrig skulle kunna tänka dig en schäfer? 

#17 Ja det har jag läst men just jämförelserna hur de är idag är svåra att hitta på internet. Men tack för informationen :)

Jag har träffat både vita herdehundar och schäfrar och måste tyvärr säga att majoriteten av båda raserna inte har varit så värst trevliga. Mycket utfallsproblematik, stress och inte allt för motiverade till träning. Det finns säkert trevliga hundar av båda raserna men jag tror, enbart baserat på individerna jag träffat, att det skiljer mer mellan individer än vad det gör mellan raserna vad gäller mentaliteten.

#18 Han är en väldigt trevlig hund :) Dem jag träffat har visat sig vara väldigt opålitliga. Och jag vet! Det kan ha och göra med ägarna. Men jag har fått en sådan uppfattning om dem att dem är back-stabbers. Visst har jag träffat några riktigt trevliga schäfrar, men de flesta har tyvärr varit rätt otrevliga och opålitliga. En 5 årig tik "Skulle aldrig göra en fluga förnärd"-sa matten där flög oprovocerat på min hund när han var var ca 12-13 veckor. Och det är inte okej av en tik som t.o.m haft valpkullar, oavsett ras. Och sen har jag upplevt att dem är väldigt förvirrade, blir snabbt stressade. Men det kan, som jag skrev tidigare, helt ha med uppfostran att göra. Hunden är ju 30% vad den är och 70% vad jag som ägare gör med den.

#17 Herdehunden är verkligen inte särskilt lik ursprungschäfrarna.
Många schäfrar är väldigt friska idag, har du sett en bruksschäfer?

Nej de stämmer inte har träffat många schäfrar o de har varit stabila hundar och varit friska. De är tråkigt att höra att folk tror de fortfarande är sönderavlade. Schäfer är en "mellanfrisk ras"

Vad menar du flög på din valp? Inge konstigt att en vuxen hund säger ifrån.

Schäfern är den mest använda tjänste hunden. De finns de ju en anledning till.

#20 Ja då förstår jag hur du tänker. Det är ju en bruksras så kan tänka mig att många får problem om de blir understimulerade också. Håller med om att ägaren har en stor betydelse också. Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Har inte träffat många schäfrar som haft den mentaliteten men samtidigt har jag ju sätt många som jag inte känner som har problem med hundmöten. Inte för att jag bör döma dem för det jag har själv en hund som inte kan bete sig vid hundmöten.

#22 Som jag fattade det så är väl sönderavlingen fysisk? Har uppfattningen av som du skriver att de är väldigt mentalt stabila hundar men att de på grund av "fel" avel fått många rasbundna sjukdomar. Stämmer det?

#16 hur mycket mental stimulans under en vecka skulle du säga att din hund skulle bli  "nöjd" med? och ungefär hur mycket motion/dag behöver han för att va nöjd? =)

#21 Som skrivet är detta vad jag läst till mig, men du får gärna utveckla hur herdehunden skiljer sig åt ursprungsschäfern, det låter intressant. 👍 Ja jag har sett en bruksschäfer, och som jag skrev i slutet av min text så verkar det som att fler och fler schäfrar föds friska! 🙂

#24 Menar ni vad jag skrev om sönderavlade schäfrar så menar jag fysiskt. Jag har träffat flera otroligt trevliga och stabila schäfrar, men pga problem med höfter m.m. har ägaren blivit tvungen att operera eller t.o.m. avliva hunden.