Har inga barn själv men mina föräldrar har hundar och min syster har en son. Hon ställde helt enkelt ner babysittern på golvet och så dök 3st nyfikna spaniels ner i den med nosarna och hälsade på honom. Sen var de inte speciellt intresserade av honom  men vaktade honom på håll när min syster och systerson bodde där. Han är mer intressant nu när han är 2år för då kan det trilla ner godsaker.

#1 Okej, jag skulle nog helst vilja undvika att ha hunden i babysittern……

Min bror gjorde i princip samma sak som #1. Även när de haft dottern på en filt på golvet har han visat henne för hundarna (är samma rutin nästan varje gång de träffas). Nu är labben en nyfiken liten buffel så man får hålla en arm vid bogen på henne så hon inte råkar göra något (typ trampa rakt över henne eller råkar nocka till med huvudet). Lillhunden är van med småbarn (fast han gillar dem inte riktigt) så han bryr sig mest inte. Däremot så har deras vankande runt ungen när hon legat på golvet och sånt gjort att hon tycker om hundar och inte alls blir rädd för andra hundar som kommer och vill hälsa.

Tror nog det kan bli mer problem när ungen blir större. Lillhunden bor ju hos mig just för att hans matte har två småbarn (3 år och 1,5 år ungefär) och han tycker dem är jättejobbiga då de kan ta sig till honom och dra i pälsen och sånt. Labben är väldigt lyhörd och 3 åringen kan med enbart handrörelser få labben att gå iväg och lägga sig eller flytta på sig och det kunde hon göra så fort hon lärt sig att gå.

Vi har sett det som viktigt att hela familjen/flocken har umgåtts från start när den nya bebisen kommit hem. Vår stora hund fick börja med att lukta på bebis när jag höll den i famnen, bebis-tår var alltid hans favorit ;) Sedan har det inte varit några problem. Våra tidigare hundar har inte varit så engagerade i bebisar, som sagt när de börjar äta och röra sig, då blev de riktigt intressanta :D Nuvarande hundar gör jag på samma sätt när de ska få träffa bebisar för första gången. 

Våra katter var mest rädda för bebisar, passade mig bra. gillar inte katter som sover på bebis-sovställen.

Hade mitt barnbarn på besök i början av året för första gången, fortfarande baby. Pappa höll helt enkelt mitt barnbarn i famnen och så fick mina hundar lukta på henne. Så gjorde även jag när mina barn föddes och jag hade en schäfer. Jag tror att det blir "värre" om inte hundar och katter får undersöka det där nya. Det blir lite avdramatiserat om de direkt får undersöka.

När vår dotter föddes så lät vi dem träffas ute första gången, dottern låg i vagnen när vi släppte ut hunden på svärföräldrarnas gård (de fick vara hundvakt), hon gick och nosade lite på vagnen och sen var det inget mer med det.
När vi gick in plockade vi upp dotttern och hade henne i knät, kallade på Celine (hunden) och lät henne lukta lite på fötterna. När jag reste mig upp med dottern (satt på en stol först) försökte hon hoppa men sa bara nej och då slutade hon.
Celine bodde kvar hos svärföräldrarna i två veckor, så vi hann landa lite och åka in på alla läkarbesök och allt vad det nu var.

När vi kom hem så ville Celine väldigt gärna vara i ansiktet på dottern, men vi sa nej varje gång då vi inte vill ha dem i ansiktet, vare sig på oss eller på barnen. Luktade hon på magen/fötterna fick hon beröm.
För oss har det gått väldigt bra iaf, hade hunden som låg nedanför vaggan, katten som låg på vår säng brevid vaggan när dottern sov i den, och så fort hon pep till lite kom båda två till oss och sprang mellan oss och dottern tills vi plockade upp henne :P