Jag har inte lagt mig i den andra diskussionen men som svar på din fråga här så vill jag kunna ta vad som helst från min hund utan att den morrar eller hugger. Skulle hunden morra/hugga så hade jag sett till att få tag i saken ändå med alla medel som behövs, handskar, 2 personer m.m. framförallt om det är något farligt för hunden.

Sedan efter det så skulle det bli hårdträning på att man inte beter sig så när jag ska ta något med positiva metoder och uppfostran.

Just i den farliga situationen så skulle det bli hårdhandskarna tyvärr. Nackskinnsgrepp, eller att stå över hunden och hålla om strupen med armbågen medan jag gräver ut saken. 

Som tur är så har det här aldrig hänt mig, och vi håller tummarna för att det inte händer heller :) Efter att det hänt så skulle det ju bli till att valpsäkra allt igen, och sedan hårdträna, men just i paniksituationen skulle det se ut så :)

Jag måste också påpeka att om det inte är direkt hälsofarligt för hunden skulle jag absolut inte göra så. Då skulle jag låta hunden ha saken en stund för att lugna ner sig, och sedan idka byteshandel :)

Hårda tag som de övriga skriver.
När hunden tar/snor saker den absolut inte får och i vissa fall vet den ej får,då gäller det att man inte accepterar det och visar vad som gäller.

Tänk dej själv, vad gör hudarna i en flock när sådan händer?

Min skulle aldrig göra något. Hon spottar ut väldigt delikata saker (enligt henne) om jag säger tack eller nej. Hon delar alltid med sig av sina saker och mat är inte heller något problem. Så för mig hade det inte varit några beskymmer. Hon stoppar in saker varje dag så vi övar på det hela tiden.

Om en hund tenderar det minsta att vakta något mot mig skulle jag allvarligt se över vår relation. Hunden ska aldrig stå över människan eller känna misstro. Om jag inte fick bukt med problemet inom snar framtid skulle jag inte ha den kvar då jag har barn i hemmet och jag anser inte att de ska utsättas för en instabil hund. Om jag inte kan skapa och bibehålla en fungerande relation med en hund så är jag inte kapabel att ha den.

Hur jag skulle agera i stunden vet jag inte, Det beror helt på graden av aggressivitet hos hunden och vad han signalerar. Jag hade inte tagit något av hunden om jag kände mig osäker eller rädd för den.

Jag skulle så odramatiskt som möjligt byta bort saken till något hunden föredrar mer och sedan börja träna ! Att ta i med hårdhandskarna kAn göra saken värre ! Hade hund som vaktade saker där sambon verkligen tog i med hårdhandskarna och vakten blev bara värre ! Det visade sig att hunden vart osäker på vad som skulle hända efter att saken togs från henne! Så i första han odramatiskt och sedan träna jäkel på att visa att det inte är någon större sak

Jag hade inte varit hård i uppfostringssyfte, men jag hade gjort vad som krävdes för att få tag i saken, alltså gått in och greppat hunden för att ta saken.  Om det handlar om att rädda mina hundars liv skulle jag kunna riskera ett hugg i armen. Med andras hundar hade jag avvaktat och försökt lirka på andra sätt.

Om det är något som kan skada hunden eller till och med döda hunden så hade jag tagit till det som krävs. Nu är min liten så krävs inte så mycket utan bara att va snabb och få in fingrarna i munnen. Men i en sådan situation finns inte de vanliga gränserna. 

I en annan situation där det inte handlar om fara är det en helt annan sak. Där måste man ju avgöra om det man gör kommer spä på problemet eller förtydliga för hunden att det inte är så man beter sig. Beror väldigt på intensiteten hos hunden tycker jag. I vissa fall är det bättre att ignorera och börja träningen under en mer kontrollerad form i andra så kan man kanske visa hunden att den vinner på att bete sig på ett visst sätt. Tycker det handlar väldigt mycket om individ av hund, hur stort problem det är och hur ägaren är som person. Alla de tre sakerna måste in i ekvationen enligt mig. :)

Är det farligt för hunden måste man ju ta det, oavsett vad som krävs om det så är att locka med en kalvkotlett eller fysiskt ta det. Skulle hunden uppvisa resursförsvar så får vi ju träna att få bort det efteråt, i akutsituationen finns ju inget annat att göra än att se till att jycken släpper det farliga.

Är det så att hunden snott något som är farligt eller hunden inte ska få ha, som tex snott fläskfilén som är på upptining på köksbänken (pratar av egen erfarenhet) och du ska ta den och hunden morrar och visar allvar, då gäller det att du är så pass självsäker och går rak på sak, bryr dig inte om att du kan få dej ett bett utan du gräver ut filén från munnen och fyar ordentligt och ut med hunden i skamvrån.

Är det så att hunden vaktar sin egen mat eller ben då handlar det om brist på tillit oc det ska handskas försiktigt och med respekt, sådant tar tid att jobba med men vill man ha en bra relation med hunden så lägger man ner tid. Här ska du absolut INTE göra som jag skrev i första exemplet, utan här måste du visa hunden att du inte tänker sno från hunden något den redan fått.

Vi arbetade genom att bara klappa henne medans hon åt mat o ben, när hon slutade morra av det så la vi ner vår hand i skålen eller rörde benet när hon åt (tar aldrig ifrån det) när hon slutade morra där så började vi kela o pussa medan hon åt, när det fungerade frågade vi om vi fick titta på benet och efter några protester gick även det bra =)

Bara för en hund morrar när den tar saker eller vaktar sin mat är absolut inte något tecken på ostabilt psyke, det handlar om tillit mellan hundägare och hund. Snor den något häftigt (som hunden tycker är häftigt) så försöker de oftast behålla det, men då gäller tuffa tag.

Vi får aldrig glömma att det är hundar = DJUR vi har att göra med, de är inte människor och kommunicerar o beteér sig nte som människor.

Är det en hund med vakt i sig eller terrier i sig har de även större tendens att vakta, morra etc.

Ostabilt psyke eller sjukdom är mer sällsynt än vad man tror.
Är man rädd för hunden när den beter sig som en hund ska man nog inte ha hund!

Tänk er det hunden har i munnen är grannens katt, eller kompisens marsvin. Hur ändrar sig ert tänk?

#11 Hur menar du? Jag tycker att de flesta i den här tråden tycker att man tar till de metoder som behövs för att få loss det som hunden inte ska ha. Varför skulle det förändra sig för att grannens marsvin är det som sitter i gapet?

Hade föremålet varit bråttom att få ut så hade jag tagit i med hårdhandskarna och bara tagit saken, skit samma om hunden naffsar då. Hänger hundens eller någon annans hälsa/liv på spel så hade jag kunnat ta ett bett. Hade det inte varit så akut så hade jag hämtat det bästa godis hunden vet och försöka byteshandla, eller kanske klä på mig och bete mig som att vi ska gå ut, åtminstone min hund släpper fokus på allt annat när jag skakar i kopplet vid dörren.

Tuffa tag, precis som de andra skriver.

#12 ja det blev lite tunnt med innehåll i frågeställningen. ;) men det jag menar är att i de flesta svar här ovan så utgår man ifrån att det hunde har tag i är något som skadar hunden själv. Om det som hunden greppat är typ ett annat djur eller ett barn, kanske man behöver agera annorlunda än om det är något som är farligt att få ner i magen. Kanske inte alls passar in här, men det var det jag tänkte på….

#15: Skulle behövt hjälp av någon i såna fall, en person som tar tag i hunden & en person som försöker ta lös hunden från barnet/djuret. Men det är ju inte alltid det finns folk runtomkring en som kan hjälpa. 

Ganska svår fråga, för när det väl gäller så gäller det & då får man ingripa väldigt direkt.  Hade varit extremt jobbigt om man hade en hund som skulle greppa fast sig i ett barn eller ett djur.

Jag hade bänt upp munnen och tagit det med en gång.. kosta vad det kosta vill. Vad jag däremot inte hade gjort (om jag visste att den hade något farligt i munnen) är att säga loss eller försöka ta saken på ett sätt som kan misslyckas. Jag vill inte ge hunden en chans att ens börja vakta.. för om det misslyckas så blir det riktigt jobbigt att ta det med "våld" efteråt.

#15 Ok. Mitt svar är detsamma: Jag gör vad som krävs för att få hunden att släppa.

#15 Om hunden tagit något som är farligt för någon annan (typ katten i munnen) så ingår det för mig som samma som om det är något giftigt. Samma med ett barns arm eller ett rejält hugg i min egen arm. Människors och andra djurs välmående samt hundens eget välmående går alltid först för mig. Där får man ta till de medel som behövs för att avsluta den situationen på bästa sätt. Och om man nu har en oxfilé i bakfickan och en hund som släpper allt för en oxfilé som man kan muta med så visst bara de går lika snabbt som fysisk avvärjning i farliga situationer (tvivlar på att det skulle göra det). Det hade inte varit aktuellt i min hunds fall då oxfilén inte skulle vara värd ett smack(precis som all annan avledning och mutning). Där är det bara att bända upp käken som gäller vilket jag skulle tro är den säkraste och snabbaste metoden med majoriteten av alla hundar i farliga situationer.

Jag förstår att man tar till "de medel som krävs", men vilka är dessa medel? Vilken är metoden? Hur långt går man? Hur mycket tryck har en hund i käkarna egentligen, går det ens att bända upp munnen på en hund som inte vill?

#20 De allra flesta av oss har, tack och lov, inte behövt plocka ut grannens marsvin ur jyckens mun, så jag tror inte man vet exakt hur man gör. Vissa saker går ju inte att träna på i förväg. Vilka medel man tar till torde också skilja på hur stor jycken är, en liten hund är det ju lättare att hantera om man behöver vara fysisk. Dessutom är det en rätt besvärlig fråga du ställer för skulle någon skriva att de tar till hårda fysiska metoder så får de halva hundforumet efter sig som ropar på anmälning och djurplågeri.

#21 Det är väldigt intressant att fundera på hur möjligt det verkligen är att få hunden att släppa, och hur man i så fall gör. Tycker det är relevant att filosofera kring; Kanske speciellt som det verkar luta åt att det är våld de flesta (och även jag) känner att de blir tvungna att ta till som sista utväg. Finns det andra verktyg? Inte vet jag, det kanske finns vissa grepp, eller annat, som får hunden att släppa utan att skada varken hunden fysiskt eller vad den fått tag i. Sånt kan ju komma upp och kan vara nyttigt för alla att få reda på.

#20 Skulle vår hund ta ex. grannens katt i munnen så skulle jag ställa mig över ryggen på honom och hålla fast honom med benen, skulle han lägga sig så sätter jag mig helt enkelt på honom och håller han nere så.
Sedan skulle jag böja huvudet bakåt och bända upp munnen, men det är i sådana situationer där det inte finns tid till annat heller. Alltså där det handlar om liv eller död. I sådana situationer anser jag att man inte kan vara herr och fru duktig och dra fram en köttbit och försöka lirka med.

Folk får säga vad de vill men skulle situationen kräva så är inte jag den som tvekar att slänga mig på hunden om jag så måste. Vår hund är en väldigt stark kille (rottweiler, så inte minsta rasen heller) så där går det inte att vara fin i kanten.

Jag vet att jag inte är den enda som skulle slänga sig över hunden om det krävdes, vet de som är så extremt insatt i positiv förstärkning att man inte ens får säga nej till hunden och som skulle ta i med hårdhandskarna om situationen krävde det.

Och något många verkar glömma är också att det ser oftast värre ut än vad det är!

Om min hund har det i munnen hugger hon inte men hon vaktar extremt, när det händer är jag väldigt snabb och tvekar inte alls. Tar tag i hennes munn med fingrarna bakom hörntänderna och bänder upp käken och skakar /plockar (beroende på vad det är, bajs tar jag inte gärna i med fingrarna) ut det hon har i munnen. Sen ställer jag foten över det när hon försöker ta det igen och säger NEJ (hon vet vad nej betyder) Sen lockar jag henne med glad röst därifrån och berömmer samt ger godis när hon följer med. Ibland händer det att jag får säga nej flera gånger innan hon följer med för hon är så envis och försöker ändå men jag är mer envis så jag ger mig inte.

Skulle hon ta något och lägga det under sig/mellan frambenen är det svårare, då vaktar hon och hugger om man försöker ta det. Ligger hon i soffan puttar jag ner henne därifrån och tar sen ifrån henne vad det nu var hon vaktade. Inomhus är det dock bara katternas leksaker och mina tofflor så det är inget farligt hon kan hitta där. Ute har hon det alltid i munnen eftersom vi nästan aldrig står/sitter/ligger still ute.
Ibland när vi är inne och hon tagit någon kattleksak och vaktar väntar jag tills hon somnat eller går ifrån soffan så tar jag bort det och lägger undan det. Det här beteendet är värst 2-4 månader efter löp så jag gissar att det har lite med skendräktighet att göra.

Jag känner min hund väldigt bra och hon har alltid haft det här beteendet. Jag gjorde det bara värre när hon var valp genom att bråka med henne om allt. Ta tag i henne tex när hon tog en kattleksak och vaktade bara för att jag då trodde som många andra att hundar inte får morra. Vi bråkade väldigt mycket, min hund och jag när hon var valp men nu de senaste tre åren har det blivit mycket bättre sen jag slutat bråka med henne.

#22 Håller med om att det är en intressant frågeställning. Nu är min hund så liten så bända upp käkarna är möjligt men han har riktigt starka käkar när han inte vill släppa något. Hade det varit en stor och mycket starkare hund är jag faktiskt skeptiskt till att bända hade funkar i alla lägen. Men går det inte att få upp käken får man ju gå ännu längre. De allra flesta skulle ju kunna tänka sig att i en situation där ens egen hund är den som sitter mellan käftarna på en annan hund kunna sparka den andra hunden. Om det krävs på sin egen hund, vilket jag verkligen inte hoppas någon behöver hamna i en sådan situation, så är frågan om de hade kunnat tänka sig det. Det är något som är bra att ha funderat ut innan man hamnar i en sådan situation. Vart gränsen går är väldigt intressant och nyttigt(tycker jag) att diskutera.