Valpar är monster och snart kommer katterna sätta ner tassen och lära valpen att veta hut. Hon låter helt normal. 

Har du anmält dig till en valpkurs? 🙂

 Låter som att valpen är en trygg liten valp, en valp leker ofta med katter trots att et inte är så uppskattat alla gånger hos katter. Dom stutsar, skäller biter kissar mm Det låter inte dom din valp är vass, tycker du att du tagit vatten över huvudet så är mitt tips ring uppfödaren för tips på träning eller återköp om du ångrar ditt köp. Hoppas givetvis att du får en massa bra tips och att du får bra kontakt med din valp, det tar tid med liten energiknippe :)

Detta är första gången jag ser honan (som är duktigt på att dela ut smällar annars) ge upp. Hon springer iväg från valpen istället och valpen efter om jag inte hinner avbryta. Även när äldre hundar säger till henne så säger valpen "emot".

Det är dock väldigt skönt att höra att du tycker hon låter normal. 

Hur länge bör jag räkna med att ha en monsterhund? 

Ja vi är anmälda till valpkurs nu i maj. Samt ett par andra också :)

#3 Typ tre år.

Tack för ditt svar Forest! Jag har som sagt bara haft henne en vecka och eftersom vi klickar med varandra utöver galenskaperna så lär det inte bli återköp. Valpen är här för att stanna för alltid, hur jobbigt och tufft det än blir. Vi måste bara ta oss igenom denna svåra perioden som jag verkligen hoppas bara är en period också.

De dåliga/svåra sidorna med henne är verkligen dåliga/svåra men de bra sidorna av henne är alldeles underbara. Problemet är att hon är mer valp än vad jag någonsin kunnat tänka mig och det är bara för mig att handskas med det problemet. Jag är bara lite vilse i hur jag ska gå tillväga för att få en harmonisk valp och det är därför jag kom till den punkten jag kom till ikväll. Det blev för mkt helt enkelt.

#3 Vad bra, då kommer du se hur "normal" ditt monster är när du får träffa andra valpar med ägare. 

Hur länge? Tja, jag har en 6-åring här som fortfarande är som en stor valp, senast tuggade han ett stort hål i min nya handsydda klänning, men han är efterbliven och inte norm. Men det akuta valpstadiet är inte så himla långdraget, sedan blir hon unghund och ger dig nya gråa hårstrån. 😉

Det andra straffet för mina synder började bli vettig när hon var runt två år. 

Angående katter så är jag lite kallblodig på den fronten. Jag separerar dom inte alls, utan det där får dom lösa själva. När sedan valpen kommer springande för att kissen varit "elak" så tröstar jag valpen och befäster då att kissen faktiskt var farlig (det här är varför man inte ska trösta hundar när dom blir rädda för saker, men jag utnyttjar det denna gång). Kissarna lär sig ganska snabbt att man inte ska springa, för en väsande kisse med ansiktet mot valpen är inte lika rolig som att jaga en springande.

Då kommer det till att bli 3 mkt intressanta år Majken ;)

Vill tacka för dina inlägg VildaVittra! Du ger mig hopp genom att skriva om din jättevalp

Hon skäller när ena katten fräser och spottar mot henne och då springer katten iväg.  Ska försöka ha dem tillsamman när valpen är trött och inte har så mkt energi och se om det funkar bättre. Jag är lite av en hönsmamma och vill inte se mina katter gå runt på äggskal runt valpen.

Har en hund som är/var precis likadan som din, totalt respektlös och bara öste på nonstop, riktigt djävulsvalp. 

Sedan han var valp och jag fick nog av att bli behandlad som tuggleksak så har jag lärt honom helt enkelt att mig har man respekt för(och hittills funkar det inomhus, till viss del) genom att helt enkelt låta* som att gör han det igen så är han död i mina ögon(Ta det inte fel, men han behövde helt enkelt lära sig den hårda vägen) och han vart så paff att han satte sig ner och gick undan ifrån mig, och då belönade jag eftersom jag vill ha en hund som respekterar tillsägelser.
Utomhus funkar det ibland när han är kopplad och han inte har en väldigt stark störning och lös går det absolut inte, men det löser mycket inomhus då han innan vankade av och an, hittade på hyss och liknande och nu är det bara att harkla sig och han fattar vinken och lägger sig igen(bortsett att vi har gäster eller liknande hemma, men vi jobbar på det). 

Vill tillägga att min hund är en sjukt stryktålig hund och cementskalle av första klass så han är inte strykrädd och misshandlad för de som vill vrida och vända på det jag skriver, utan han är helt enkelt en brukshund ala cementskalle och behöver korregeringar då och då.  * Jag LÅTER arg och på gränsen till att gå loss totalt genom att helt enkelt lågt, mörkt och väsande säga till honom att gör han om det åker han till helvetet. Rör honom med andra ord inte förutom att möjligtvis greppa lite i hans nackskinn(han har sjukt mycket skin och är som sagt stryktålig) för att få hans fokus.

Det är SÅ påfrestande med valp. Lite sömn, mycket övervakning över allt de stoppar i munnen, sätta ramar, allt annat hamnar på paus precis som när man har bebis. Men min bästa tröst till dig är att du kommer om något år sakna pyttevalptiden och bli valpsjuk igen. :) Vet att du vill att allt ska bli perfekt när du väntat SÅ länge på egen valp men det finns ingen mall som passar alla valpar. Njut av tiden och släpp kraven på dig själv och fokusera på att lägga upp en bra grund för valpen. När du lagt grund kan du hålla fast i grunden när hunden blir tonåring och får hormonproppar i öronen, och efter tonårstiden kan du släppa grundlydnadramarna lite och fokusera på allt kul ni har planerat. :) Vad du vill ha som grund är såklart upp till dig. 

Jag tränade inte ensamhet med min yngsta förrän han blev tonåring och bröt sig lös från mig på egen hand men han var jättemattesjuk och min plan med honom är att ha honom som känslomässigt stöd mot ångest och dåliga värkdagar så jag tyckte det var bäst val med honom. Nu följer han inte med i bil längre. Han ogillar bilåkning för han var så åksjuk som valp och han trivs bäst hemma och ensamträningen var en succé. Jag har flera hundar så helt ensam är han inte heller.

Frodo som valp :)

Vad gäller katterna, de kommer snabbt på vart valpen inte kommer åt, såsom höjder. :) Att sätta upp en grind och låta katterna ha ett område helt för sig själva hjälper också att låta dig slappna av om de har en frizon. 

Det är inte hela världen om en olycka händer inne, och att ha MASSVIS med tuggisar hemma hjälper med att sysselsätta den lilla munnen. Du kan även uppmuntra vissa beteenden typ apportering om du vill använda till lydnad, tricks eller apportering senare i livet. Hunden blir tonåring runt 6-9 månader till ca 2-3 års ålder och kontroll på blåsa och tarm kommer runt 6-9 månader också så även om en olycka sker så är det inte helt hopplöst. 

Vad jag försöker säga är, stressa ned. :) Njut av tiden, allt löser sig. :) Forma det du vill ha så kommer de beteenden belöna sig och de andra kommer minska. Jag satte enormt mycket press och stress på att få det perfekt med första hunden också och jag hade läst hur många år som helst för att få allt rätt. Min största lärdom är - hundar kan inte läsa. 😉 De kommer inte göra som någon annan så man får skaffa sin egna erfarenhet på vägen. 

Det händer också att man paras ihop med fel individ och inte klickar och det är också okej. Det betyder inte att man misslyckats. Men i överlag så tror jag att ni kommer bli ett fantastiskt team. :) 

Det löser sig! ☀️

Stå ut! ;) valpar är monster, och det BLIR faktiskt bättre, även om det inte känns så. Min 5-månaders tik har just lämnat det första valpstadiet och förbereder inför nästa. Och först nu börjar hon faktiskt funka med katterna, det har vart katastrof innan, men nu har både hund och katter börjat vänja sig :) Jag vet precis hur tufft det är i början, men det går över. Det viktigaste är att du är tydlig och konsekvent redan från början med uppfostran och regler. Lycka till med din valp! :)

Tuggsaker som sagts tidigare är bra. Stoppa en kong med hundens mat, tar tid att äta och gör slut på lite energi. Jag hade haft valpen kopplad och stoppat en kong med något gott och gett den samtidigt som jag låtit katterna komma in. Då håller sig valpen förhoppningsvis sysselsatt med kongen och blir inte så intresserad av katterna. Vill du ha mer info om att stoppa en kong kan du skicka ett meddelande till mig.

Oftast går det bra när valpen väl växer upp och lär sig bli mer försiktig - men jag vill även nämna att det faktiskt inte alltid blir så. Mycket beror på katterna hur dom är och vilken instinkt valpen/hunden har. En flatte tror jag kommer gå alldeles utmärkt om ett tag, då det inte är någon direkt "killer-instinkt" i den rasen 🙂

Jag har själv två hundar som växte upp med katter - men den ena valpen var överjävlig redan som liten valp mot ena katten och det var den typen av katt som lär det gå väldigt långt innan hon sa ifrån. Det tog ända till valpen var 5 månader innan katten nöp den i örat, men då hade det gått så långt att valpen blev fly förbannad över att katten "gjorde henne illa" och efter det så tog valpen (och senare den vuxna hunden) alla chanser att nypa katten😕 Hon avskyr alla katter idag med sina 5 fjuttiga kilon och drar sig inte för att kasta sig över en katt om hon skulle få chansen.

Min andra hund älskade katten redan som valp (samma ras som den andra hunden) och skulle inte göra en katt illa. Dock vaknar jaktinstinkten för främmande katter, men hon skulle aldrig fullfölja om katten stod still.

Mitt råd är att försöka ha gosestunder där valpen ligger hos dig medan katterna får gå omkring. Hejda hunden från att nå dom och belöna minsta lilla när den inte tittar åt katterna. Utöka genom att försöka leka sen med katterna, samtidigt som du har valpen hos dig (fungerar med att ha den kopplad när den är koppelvan) och fortsätt belöna varje gång den inte tittar åt katterna. Det kan ta tid då valpar är stökiga, brutala osv - men det lönar sig i längden 🙂

Du kan även sätta upp ett kompostgaller/grind där du sitter på ena sidan och valpen på den andra - ha katterna på dig sida och belöna valpen hela tiden när den inte tittar åt katterna (belöna med lek, godis osv)

Vår nuvarande hund brydde sig inte ett dugg om katterna, hans intresse har börjat komma nu strax innan 1 års ålder men är inga problem att bryta.
Våra katter är riktigt duktiga på att riva ifrån med, vilket tyvärr inte hjälper på denna hund.
Det händer, sällan dock, att han kan göra "utfall" (lekinviter, men blir hotfullt utfall i kattens ögon) mot katterna och ska jaga de - då ryter vi ifrån direkt, och då menar jag ryter. Det accepteras absolut inte här! 
Ägnar han katterna lite för mycket uppmärksamhet, kollar sådär mycket som de gör innan de gör lekinviter, så säger vi bara "gå därifrån" med mild röst så går han undan.

Vår förra var riktigt djävlig mot katterna ibland med respekterade i alla fall när de rev ifrån, honom kunde man låta vara så han och katterna fick göra upp själva men det är INTE något jag rekommenderar. Man måste se det från individ till individ, hur beter de sig, vad gör de, hur reagerar de m.m.
Med vår nuvarande skulle vi aldrig låta de göra upp själva, detta för att han tycker det blir ännu roligare ju hårdare katterna river ifrån.
Man måste också ha i åtanke att katter och hundar har helt olika språk, en katt blir också lätt till ett byte för en hund med lite mer jaktinstinkter. Därmed ska man aldrig låta en hund jaga en katt då det lätt går från lek till riktig jakt, med eller utan dödlig utgång.

Vi har aldrig begränsat hemma så katterna är ifred utan vi har tagit det som det kommit och därefter en dag i taget. Att begränsa upplever jag bara förstora situationen, katterna blir mer spännande och avdramatiseras inte för hunden. 
Har vi noterat att hunden visar mycket uppmärksamhet så håller vi stenkoll, vilket vi gör ett bra tag efter även när det lugnat sig och allt går bra.
För säkerhetsskull. 
Sen kan vi låta de vara i ett rum tillsammans men vi går fortfarande och kollar till lite då och då, och minsta ljud som låter misstänksamt så går vi dit.

Kräver situationen så ser jag inga fel att ta tag i nackskinnet heller, ser det som samma sak som när man tar ett barn i armen för att förtydliga att man menar allvar. Man gör alltså inte illa utan man håller bara i bestämt.

Många har redan skrivit kloka saker, men vill också dela med mig av några förhoppningsvis tröstande ord. Min valp var ett litet monster - kaxig och självständig och med matte som favorittuggleksak. Första två veckorna, herregud, har aldrig varit så utmattad. Sov knappt något och kände mig helt ensam och isolerad med valpen (skaffade alltså hund helt på egen hand). I nåt skede grät jag till och med av utmattning och hopplöshet. Många skriver så fint om valptiden men jag tyckte mest det var jobbigt.

Men det blir bättre! Idag är han två år och, well, fortfarande en liten skitunge ibland, men oftast är han snäll och glad. Och han är MIN lilla skitunge. ❤️Tränar lite allt möjligt och det är så häftigt att se vilka framsteg vi båda gjort. 

"Andas!" var det någon som skrev till mig när jag postade ett förtvivlat inlägg på ett forum efter de första veckorna. Det är en valp, som låter fullt normal. Lycka till!

Det var i princip likadant för mig. Valpen var ännu jobbigare än jag var förberedd på, väldigt självständig redan som valp och det kändes mest som att hon tyckte att jag var i vägen, och ärligt talat var jag väl inte sådär överdrivet förtjust i henne heller… 

Jag önskade också nästan att jag inte köpt henne, vilket fick mig att må ännu sämre eftersom jag hade längtat efter en valp av just den rasen i jag vet inte hur många år. Som tur var så var (och är fortfarande) hon hyfsat söt och dessutom väldigt charmig. 

Nu, snart två år och två löp senare har vi en otroligt bra relation och jag skulle absolut inte kunna tänka mig ett liv utan henne (och jag skulle tro att hon tycker om mig rätt mycket också 😎). 

Det enda jag ångrar är att jag nu i efterhand upplever att jag var lite för hård mot henne, dels eftersom jag förväntade mig en tuffare hund och dels eftersom hon som sagt var en så jäkla påfrestande valp/unghund, vilket förstärkte den lilla medfödda osäkerheten hon och några av kullsyskonen tyvärr har.  Idag märks osäkerheten knappt av och hon är en väldigt välfungerande hund, om än fortfarande en odåga ibland. 😈

Jag har verkligen träffat en bortklemad valp som får göra mycket utan att dom äldre hundarna säger ifrån ordentligt. Visst dom snäser till men hon fortsätter gärna med nästa offer. Otroligt fartig liten valp, av knappen födes hon inte med så den är under uppbyggnad. Våra hundar sa starkt ifrån hennes upptåg och hon gav sig och lugna ner sig. Har du ts satt upp lite kompostgaller eller "farthinder" så katterna kommer undan påstridig jobbig valp. Tycker din valp låter helt normal även dina andra djur :) Men kanske behöver du träna in avknappen ha ett ställe där busfröet kan koppla av.

Jag har också en flatte på 9 veckor (idag) 😃 Hon är en galen liten sprallig sak som som kräver både det ena och det andra. Envis är hennes förnamn. Tyckte att #10 satte huvudet på spiken i hur jag har det/känner. Det är rätt skönt efter en lång dag att få läsa att andra också har/haft det kämpigt med sina valpar. VI är alltså inte ensamma :)

Min valpis är som värst när hon är övertrött det är då hon slår över. Något vi jobbar på och det som har hjälpt mig på vägen är baconost på tub. Hon blir lugn och harmonisk av slickandet 🙂

Jag trodde det var påfrestande med en valp tills jag blev gravid och börja inse vad jag faktiskt har att vänta mig 😴

Valpar kan vara vidriga ;) Min tik var hemsk när hon var yngre.  Vild och galen. Nu är hon 2,5år och det senaste halvåret har hon lugnat ner sig väldigt mycket.

Igår började jag på en ny kurs med henne…vi hade teori inomhus…hon kom in och LA sig direkt på filten och vilade hela tiden. Sånt hände absolut inte tidigare. När hon var yngre hängde hon i mina armar och var inte still en sekund. Så håll ut!