Skaffa er en Pudel. ;)

Båda dessa raser behöver jobba mycket för att må bra.

Vilken ras som passar er beror ju på vad ni vill göra med hunden :) Såå.. Hur kommer hundens dagar se ut?

Jag tänker att det beror framförallt på vad det är ni kan ge hunden och vad ni söker för hund. Ni verkar redan ha en klar tanke på vad för hund ni vill ha, och då är det väl bara att läsa på ordentligt om raserna och se vad som passar. Precis som du säger så kanske svaren på ett forum kan skilja sig rätt mycket. Kan tänka mig att det skiljer sig väldigt mycket från hund till hund också. Snacka med en uppfödare som föder upp rasen och fråga den, de har nog bäst koll. Sedan kan det ju skilja sig från olika linjer inom rasen också kan jag tänka mig, men jag är inte expert så kan ha fel. 

Sedan kanske inte någon av de raserna är den som passar bäst, då kanske en annan ras är att föredra. Eller att ni fokuserar på vad ni kan ge hunden, inte vad hunden kan ge er. Eftersom oavsett vilken ras ni väljer så är det ju viktigt att ni kan ge den vad den behöver, även om det kanske är en ras som enligt beskrivning ska vara perfekt för er, men hunden ni skaffat kanske behöver mer/mindre aktivering eller liknande. 

Såg nu att ni planerar hund i framtiden, då kanske en bra grej att göra är att försöka träffa de olika raserna, kanske passa under en period och se hur det känns? :)

Våran dag kommer se ut så här:

Min sambo jobbar 8-17 mån-fre. Jag jobbar 21-07 (vården vilket innebär väldigt varierande schema med helgjobb också).

Jag har fått äran att ha huvudansvaret för våran familjemedlem och jag tänker mig att man går ut 1h på kvällen. Kommer hem och tar 30min-1h promenad på morgonen. Sen tillkommer kurser. Vet dock ej vad som är rimligt att lägga ner tidsmässigt på dessa raser i träning. Är medveten om att båda behöver mycket stimulans både fysiskt och mentalt. Har läst att Dobermann måste tränas för att vara hemma ensam. Gäller det även för schäfer?

Alla raser måste tränas för att kunna vara ensamma hemma. Båda raserna behöver en hel del mental träning för att vara nöjda.

Bara en stilla undran: Jag har fått uppfattningen om att hundar (överlag i alla fall) stiger upp med den första familjemedlemmen och lägger sig med den som lägger sig sist. Alltså att de bara kan varva ner och somna ordentligt när alla har lagt sig. Stämmer detta? Självklart kan det variera mellan individer, men överlag. Och i så fall; hur funkar det om man jobbar så olika tider som ts gör? :)

#5 Hur pass varierat är ditt schema? jag tänker om du får ett jobbpass som gör att du inte kan ta ut hunden som vanligt, har din sambo då möjlighet att ta över? :)

#7

Med varierat menar jag att jag jobbar 2-3 nätter och är ledig 2-3 nätter på en 100% tjänst. Vill dock gå ner till 80-85% men osäkert om det går med tanke på jobbsituationen i övrigt :P

Min sambo kan absolut gå ut med hunden och så. Men kurser och liknande är mitt ansvar.

1,5-2 h motion / dag är snålt om det är all aktivering de får… Du behöver nog göra mer saker med dem dagligen för att de ska vara till freds och må bra. Behöver nödvändigtvis inte vara promenader men aktiviteter som kräver tankearbete och uppmärksamhet.

Jo men mental träning tänker jag att man lägger till under promenader och när man är hemma med hunden så är det ju inte så att jag ignorerar den direkt :P Lek, gömma godis osv stimulerar väl också?

1-2 timmars aktivering per dag låter väldigt lite för en brukshund. Ni borde kanske titta på mindre krävande raser istället? ;P

Hur mycket fysisk aktivering behöver en brukshund då? Ni som äger brukshund, hur ser eran dag ut med hunden?

Mina föräldrar har en blandning mellan schäfer, dobermann, new foundland och bouvier. Nu är han gammal och inte lika aktiv, men för några år sedan när vi alla bodde hemma så såg vardagen ungefär ut så här: Morgon ca 8:00 - 45 min promenad Efter skola ca 13:00 - 30 min promenad Middag ca 18:00 - 1 timme promenad innan sängdags ca 22:00 - kisspaus, typ 15 min promenad Sen var han en del på tomten också oavsett väder. :) Jag vet inte vad som är rätt och fel men ungefär 3 timmar promenad + lek kanske det blev. Han var aldrig en aktiv hund ens i sina bästa dagar dock. Lat är han.

Jag äger en bruksras, kh collie. Min hund får minst 2 h fysisk motion /dag, oftast blir det 3 h och uppåt. Mental träning får han minst 1 h /dag men oftast blir det mer. Vissa dagar har vi vilodagar och då blir det bara 1,5 h fysisk och 30 min mentalt. Ofta går vi långpromenader på helgerna som varar i över 4,5 timmar. 

Nu är collie en av de minst krävande bruksraserna så schäfer och dobermann kan jag tänka mig kräver mycket mer.

Jag tycker att det låter som att ni skulle titta efter en annan ras. Kanske någon av sällskapsraserna i rasgrupp 9? Vad är anledningen till att ni vill ha en schäfer eller en dobermann? De flesta(tyvärr inte alltid) som skaffar en brukshund gör ju det för att de brinner för att just arbeta med hunden. Detta gör jag med min brukshund under en vecka. En tervueren, enbart 8 månader så vi aktiverar inte honom fullt ut, går inte så mkt promenader osv. Varje dag: ca 40 min promenad utspritt . ca 15-20 min mental träning hemma typ lydnad Måndag: lydnadsträning på klubben Tisdag:långpromenad i skogen, ca 1 h/ibland vila Onsdag:lydnadsträning på klubben Torsdag:vila Fredag:skogspromenad 40 min ca Lördag:troligtvis iväg på nån aktivitet, typ tävling Söndag:spår el sök träning Och detta är ju alltså inte full aktivitet eftersom han inte är vuxen än så man kan räkna med att en brukshund som schäfer eller dobermann kommer kräva mycket. Sen säger jag inte att ni inte kan ge hunden detta men frågan är ju snarare om det är det ni vill. Eftersom det mer lät som om ni ville ha en hund till sällskap och ta promenader med.

Vi har jämthundar, som nästan måste få räknas som en brukshund. 

Efter ett antal år, så har jag lärt mig, att aktivering inte räknas per dag - det räknas per vecka, för våra hundar. Så, per vecka (räknat på basbehov och inget mer): 

• 3-8 mil drag (skidor, cykel) i högt tempo

• 9-10 timmar regelrätta promenader

• 7-8 timmar mentalaktivering

• 3 timmar fysisk mentalaktivering - t.ex. personspår eller dyl.

På detta tillkommer kisspromenader, småaktivering och dylikt. 

Det här är basbehovet - det de behöver för att vara drägliga att leva med. Våra kan lätt gå mycket mer än det här.

Det du får räkna med att våra hundar aktiveras mer fysiskt för att ersätta en del av mentalaktiveringen som deras ägare inte känner sig jättesäkra på - och för t.ex. en dobermann så är nog mentalaktiveringsbehovet större än för en jämte, så då får du kanske räkna med det jag har listat upp, plus mer mentalaktivering. (Alla hundar är individer, och jag har aldrig levt med varken dobermann eller schäfer, så lita inte blint på mig.)

Är det bara dessa raser ni fastnat för?

 Jag vet inte vad dessa kräver tycker det verkar ganska olika beroende kanske på hur hunden har det i vardagen samt vilka linjer dom är i från. Jag har bara haft schäfrar hos gårdsägaren som jag red hos dessa jobbades inget med vad jag kan minnas, jag träna dom dom dagar jag var där 2-4 dagar i veckan samt att dom fick följa med ut. Dobermann som kom dit lite akut då ägaren vart inlagd på sjukan fick jag fnatt på, jaga hästar,bet fåren/höns/kaniner om den fick chans till detta. Tycke den var betydligt svårare att nå fram till men detta var en massa årsen hunden kände jag sen valp och alltid tyckt om henne men hon och sin dotter har alltid vart "jobbiga" och där tror jag felet var till stor del för lite aktivering och för lite gränser på ett bra sätt. 😎

En brukshund köper man för att man vill träna och tävla i bruks.

Vilka egenskaper vill ni ha hos er blivande hund? Det är stor skillnad mellan en schäfer och en dobbermann.

#12 Jag har en Rottweiler. Beroende på linjer så ligger väl de någonstans mitt emellan Schäfer och Dobermann, där Schäfer är lite enklare.

Under en vecka så kör vi:

2st IPO pass på ca. 4 timmar styck

1-2 Uppletande övningar på ca 20-30 minuter var

2+ Spår med varierande underlag, längd och liggtid

Något typ av lydnadsträning varje dag. Inomhus eller utomhus på kanske 30 minuter.

I alla fall 1 långpromenad, oftast 2 varav den ena är med hundsällskap. DÅ leker de konstant i 1-2 timmar.

Minst en sväng till rastgård eller liknande för att leka med hundkompis i 1h.

Lite småpromenader

och eventuellt lite sökträning, bevakning eller liknande någon gång i veckan.

Fysiskt kräver min hund väldigt lite. Vi kan ha en dag då vi bara går ut på 5 minuters promenader för att hon ska få kissa. Och kanske kastar lite boll.

Däremot behöver hon jobba mentalt. Helst något varje dag, men ibland kan jag byta ut det mot ett ben/klurig leksak om jag inte hinner aktivera henne själv.

Hon är en otroligt balanserad hund, och vet knappt vad stress betyder, men om hon ska må bra, så måste hon få använda huvudet.

Hon har inte sönder saker eller liknande m hon får för lite aktivering, utan man ser på henne att hon inte mår bra.

Så är det med de flesta bruksraser.

Vi vill ha en stor hund, alltså i liknande mått som nämnda raser. Det får absolut vara en aktiv hund. Låter som att det är väldigt mycket man behöver lägga ner på en brukshund. Hur det ska gå ihop med jobb och annat som man vill göra i det sociala livet förstår jag inte…

#21 De som skaffar brukshund brukar äta, andas och leva för bruks. För oss andra vanliga dödliga finns det som tur är mindre krävande raser i alla storlekar. :)

Står på SKK att schäfer är väldigt anpassningsbar och kan funka som sällskapshund. Då tolkar jag det som en "aktiv sällskapshund"? Har jag förstått helt fel då?

Du bör vara intresserad av att träna med hund om du ska skaffa någon av dessa raserna. Att kalla en schäfer aktiv sällskapshund är tyvärr fel då det är en krävande brukshund som lätt hittar på dumheter om den inte får ur sig sin energi. Samma gäller doberman som även den kräver väldigt mycket aktivitet för stt bli riktigt nöjd med vardagen.

Om ni vill ha en stor hund så finns det ju andra att välja på som inte kräver lika mycket aktivitet som ni nog skulle trivas mycket bättre med. Jag kan tänka mig att en stor Pudel hade passat eller en new foundland kanske?

#23 Då rekommenderar jag att ni köper en vuxen schäfer där ni kan avgöra aktivitetsnivån redan. Min hund skulle inte fungera särskilt väl i ett hem där hon skulle gå som sällskapshund, detta trots att hon är en jättesnäll och trevlig individ. Men många schäfrar är rätt stökiga och brötiga om de inte får arbeta, liksom dobbermannen också är.

Skulle inte en labrador eller golden(inte jaktavlade) kunna fungera för er? De är ungefär lika stora, orkar promenera minst lika långt som dobermann och schäfer och är inga brukshundar, dvs de allra flesta individer kräver mindre mental aktivering än dobermann och schäfer.

Alla hundar behöver få jobba med huvudet och få en meningsfull uppgift, men vissa raser börjar aktivera sig själv mer än andra om de inte får jobba med huvudet, hunden kan börja vakta, jaga bilar/katter eller ge sig ut på egna äventyr som den anser är viktiga, och brukshundarna som är avlade för arbete kan lätt börja med dumheter om de är understimulerade.

Jag har hund ur rasgrupp 9, tibetansk terrier. Energiska små hundar som behöver mycket mental stimulans då dem annars lär sig en massa slit! Som att öpnna skåpsdörrar, öppna lådor så man kommer upp på vask m.m. Även en hel del motion , det är en mycket självständig ras och inte lika lätta att träna som klassiska bruksraser så mycket träning behövs. Annars har du en pain in the ass hund på 5 minuter. ;-)

#23 Min kompis morfar hade en schäfer, han var gårdshund och gick vanliga promenader ibland. Den hunden var inte alls odräglig, tvärtom! Otroligt lättsam och krävde mycket mindre än vår tibbe.;-)

Men en new foundland som #24 säger då? 🙂 De jag träffat är trevliga familjehundar som ändå orkar en hel del. Och så är de stora.

New foundland är viserligen inte klassade som brukshundar och kanske inte har riktigt samma höga aktiveringsbehov som tex en dobbe. Men dem jag haft har jag gått minst 1 mil om dagen med förutom lek och aktivering..

#30 Ah okej, då kanske inte det passar heller då. :/ Finns det några stora hundar förutom Pudel i rasgrupp 9?

Minst 3 timmars fysiskt motion/dag, gärna mer och träna 3-4 dagar/vecka och då träna i 1-2 timmar (alt dela upp det på 2 träningspass/dag) tycker jag låter rimligt för en normal krävande hund. Dock finns det individer som kräver mycket mycket mer, så man ska vara beredd på att ge mer. Sen tycker jag att ska man köpa en sån aktiv ras ska det vara för att man vill tävla med den, så man får lite motivation.

En omplacering kanske vore ett alt? då vet man ju lite mer vad man får :)

Sen tycker jag folk ibland överdriver,  hörde om en tjej vars papillon krävde 2 timmars motion/dag, min puff och Chihuahua kräver absolut noll aktivering, jag går mer långa promenader i skogen för att jag gillar det än för att dem kräver det (även om det är bra för dem ;))

#31 Vad är det för fel på stora kungspudlar? (de har ju supersmidig päls dessutom som inte fäller så förfärligt ;)

#0 Vad är det med aktivitet, lydnad och lojalitet du egentligen menar rent praktiskt i ditt eget liv att du vill ha? Hur aktivt är ditt eget liv i vanliga fall?

Alla hundar mår bra av aktivitet. Alla sällskaps hundar i storlek schäfer-dobbe-labbe-storlek behöver aktiveras och ingen av dem mår dåligt av samma aktiveringsnivå som en dobbe behöver i grunden. Däremot är dem oftast inte i nödvändigt behov av den nivån för att må bra utan klarar sig med mindre utan att det tär på dem.  M a o,  med den aktivieringsnivån du beskriver att du önskar, behöver du aldrig vara rädd för att överaktivera en frisk sällskaps hund i den storleken. 

Vad gäller lydnad, tja, en dobbe behöver en konsekvent och trygg hantering, mycket huvudaktivering och lydnadsträning för att bli balanserad och lätthanterlig av sin ägare. Men alla sällskapshundar går att träna lydnad med men alla sällskapshundar kräver inte lydnadsträning för att bli säkra hundar.

Vad gäller lojaliet. Alla friska sunda hundar med en sund människa älskar sin ägare. Även de flesta sällskapshundar har sin eller sina favoriter i familjen som de tyr sig mest till och är mest lojala mot. 

Menar du med lojalitet att du inte vill ha en vovve som glatt viftar på svansen och vill vara med och leka ifall du blir överfallen på promenaden? Ja, då handlar det oftast om uppfostran även när det gäller majoriteten sällskapshundar. De behöver tränas i att skilja mellan lek och allvar helt enkelt.

Tex är det inte för inte som labradorer och golden retrivers många gånger används som ledhundar åt blinda, hjälp till handikappade i olika sammanhang osv.

Man måste inte ha en skarp och vaktig ras för att få en hund som skyddar dig om det blir allvar om du blir anfallen. Då räcker det med en lite mer avvaktande ras som är mer familjeorienterad och inte tyr sig till främlingar hur som helst. Det är ju trevligare med en hund som lägger sig för sig själv när det kommer välkommet besök än en hund som ska vakta dig i alla lägen.

En väluppfostrad, trygg familjehund kanske är det du egentligen är ute efter utan att det för den sakens skull behöver vara en brukshund? :)

Kanske någon fågelhundras skulle passa? Eller har du läst på något om tex dalmatiner och deras bakgrundshistoria?

Har du hört talas om Shiloh schäfer där kanske du han hitta någon linje som inte kräver samma höga aktivitetsnivå som andra brukhundar för att må bra?

Vattenspaniel? Någon sort stövare? eller någon Terrier? En frisk väluppfostrad staffe är ju bland de goaste familjehundar man kan ha och ändå inte någon mes. 

Tja vad du än tittar på för raser i den storleks klass du nämner så har nästan alla dessa hundar ändå ett utpräglat behov av aktivering och promenader. 2 h om dagen är nog vad du får räkna med att det behöver gå åt minst om du ska ha en större hund även av de mindre aktivitetskrävande raserna.

#33 De har ju en väldigt annorlunda päls som kanske inte alla gillar. 🙂 kräver en del pälsvård och så.

#33 älska stor Pudel, bästa rasen, relativt friska, trevligt psyke, passar som sällskapshund och träningskompis :D

Pudlar tycker jag inte alls om utseendemässigt.

Det jag anser som en "snygg" hund är slank, avlång nos, kort till medel päls.

Hundraser med nästan platt tryne är inget vi söker efter. Tyckte dock att newfoundland var fin, men undrar hur mycket pälsen behöver vårdas (borstas, klippas osv).

Welsh spaniel (ca 8-10 år gammal) har mamma och pappa övertagit. Just den hunden hade bott i flera familjer. Hunden var fin och så men det fanns inte det där bandet till husse/matte som jag vill ha.  Jag vill ha en valp som jag kan få en stark relation till (säger inte att man inte kan få det till en omplaceringshund).

Golden retriver har vi haft när jag var runt 11 år. Mycket fin hund och väldigt snäll. Minns den dock som att han inte ville lystna då han blev distraherad (men det kanske är nåt som går att träna).

Dalmatiner lät ju inte helt orimligt kanske :)

Är det alltid att föredra renrasiga hundar?

Rhodesian ridgeback kanske skulle vara något? De jag träffat på har kunnat vara med på det mesta, gillat att jobba med nosen men klarat slappdag utan problem.

Pinscher kanske? Trevliga hundar som är lite enklare än en dob eller schäfer. De liknar ju dobermann till utseende också!

#38 Enklare och enklare.
Söker du en urhundsmentalitet, men skärpa, vakt & en hel del jaktlust så ja.
Väldigt flockbundna hundar som ofta har svårt för att bli lämnade ensamma, trots träning.
Kräver mycket fysisk motion, samt någon form en meningsfull psykisk, men inte så krävande vad gäller mentalt.

En pinscher gör som de själva vill, pekar finger om du är orättvis.
Det är dock en otroligt lojal & trogen hund, i alla lägen. 
Men viktigt att tänka är att man aldrig ska fostra hunden fysiskt, utan positiv förstärkning är det som gäller.
Går man på en hund fysiskt oavsett om man bara ska ta tag lite i örat eller alfarulla när hunden ansetts gjort något dåligt, då kommer hunden svara upp eller tappa all respekt & tillit till er.
Så humor & tålamod är det som gäller.

Men uppskattar du dessa egenskaper så kan det absolut fungera! Dock är de betydligt mindre än både dobs och schäfrar.

En austrailan shepherd kanske vore nåt?

#39 Min erfarenhet är inte sådan, utan att dom är kontaktsökande, anpassningsbara, trogna enmanshundar med mycket jakt i sig. Söker dock inte kontakt med okända utan är mer reserverade mot främlingar. Aktiva sällskapshundar som inte nöjer sig med en tur runt huset. Men sen är Wellcraft mer erfaren, dock tycker jag hen överdriver lite.

#41 Pinschrar varierar lite, och numera avlas pinschern åt det håll som gör att de passar in i vårat samhälle.
Men variationer sker & pinschern är en ny ras i Sverige, därför bör man vara beredd på deras ursprungliga egenskaper - varför jag var väldigt tydlig, ja det kan säkerligen uppfattas som överdriven.
Tiken jag har hand om är en väldigt mild pinscher, vaktinstinkt & skärpa har hon men inte på samma nivå som rasförfädrarna i tyskland.

Det du skriver stämmer, de är mycket trogna enmanshundar men rasen är väldigt olik både schäfern & dobben.

En schäfer & dob är avlade för att jobba med sin förare, vilket ger dem will to please (även om dobben har en del egna åsikter & självständighet), de har alltid jobbat tillsammans med människan.

Pinschern är däremot avlad för att vara en självgående, självständig gårdsväktare som utan en människas stöd ska kunna avskräcka inkräktare och ta död på skadedjur.

Det är just där det skär sig, och pinschern retningströskel ligger lägre än dobbens & schäferns - även om pinschern ska vara en stabil hund.
Pinschern kan vara den bästa förstagångshunden eller den sämsta, det beror på hur man själv är, det svåra är att det inte är några hundar som tar skit, man kan inte stå och gorma på sin pinscher hur som helst, som man kan med de flesta hundar (inkl bruksraser).
En ledare som tappar fattningen, gormar (läs "skäller), eller har ett behov att att hävda sig fysiskt ( i uppfostran bland annat) är ingen ledare enligt pinschern & har man otur så "tappar" man hela hunden.

MEN om man gillar urhundar (nej, pinscher är ingen urhund - men med snarlikt temperament som en) & gärna har lite kunskap om dem så kan absolut pinschern passa.

Det är en speciell ras som tyvärr hamnar fel många gånger, därför är jag väldigt mån om att man ska veta vad man ger sig in på, det är hundägaren själv som avgör ifall pinschern ska vara svår eller inte.

ot-Tack för att du använde mitt rätta pronomen.

#42 Ingen orsak :) Alla pinschrar jag känner har ägare som är som gjorda för en pinscher men jag kan tänka mig hur jobbiga de är med en dålig ägare!

#40 Nja, kräver typ som en schäfer… Också en väldigt aktiv ras.

Pinscher är för liten för min smak. Undrar om Beauceron är "lättare" eller lämpligare som första hund i jämförelse med Dobermann/Schäfer?

Står på SKK " I Sverige är rasen i huvudsak en aktiv bruks- och sällskapshund."

#45 jag tycker du ska skippa tanken på alla av bruksraserna om du inte har som plan att tävla/träna aktivt i bruks.

Jag håller med #46. Och sluta prioritera utseendet så högt, det kommer bara ställa till det för er. :)

Jag lovar att även om ni skaffar en hund som utseendemässigt inte tilltalar er (men som har dom egenskaper ni söker) så kommer ni tycka det är världens vackraste hund ändå. :) Mitt ex hade jätte svårt för nakenhundar förut, men sen skaffade vi en (jag är allergisk) och han ändrade inställning helt. Nu är vi inte tillsammans längre och han överväger att skaffa en egen nakenhund, även fast han inte har någon allergi.

Jag är villig att lägga ner viss tid på träning i bruks, men låter ju som att man inte kan ha mycket till övrigt socialt liv med dessa hundar…  Vill ju kunna lämna hunden hemma ibland nån timme utan att den blir understimulerad och agerar ut.

Men om vi struntar i utseende, så vill jag ändå ha en medel/stor hund. Lämpliga raser för någon som är aktiv (men ändå har ett jobb att sköta :P)? Golden retriever, Broholmer, Newfoundland… Kom gärna med förslag. Jag vill inte ha en lat hund som bara ligger på soffan heller… :)

#43 Pinschrar med rätt ägare är underbara pinschrar, men det krävs mycket för att vara rätt ägare, därför oroar jag mig så mycket, hehe :)
#45 Släpp bruksarna helt, skaffar man brukshund ska man vara mycket intresserad av bruks. En LH collie fungerar dock ofta som aktiv sällskapshund.

Kolla in mellanschnauzer.

#48 ja liksom.. en bruksras skaffar man för att man lever för hund, inte bara har den som sällskap eller trevlig träningskompis (jo det med) men för att man lever, andas och serhund. Ja det kanske låter överdrivet men att träna lite bruks kan vilken ras som helst göra, men en bruksras är så mycket mer. 

Så tyvärr passar inte bruksraserna er. 

kolla in rasgrupp 9. Annars kan utställningsgolden/labbe fungera även om de också behöver sitt mentala jobb så är det inte  i närheten av bruksisarna. Annars tycker jag att Pudel passar perfekt.

fick ingen reaktion på rhodesian ridgeback, så jag är fräck och upprepar :P större hund med "rätt" utseende och mer åt sällis-hållet även om det är en hund som verkligen kan jobba om man vill det. viktigt bara att välja en uppfödare med rätt avelsdjur, det har varit en del rädslor i vissa linjer. de jag har haft att göra med har dock varit kalastrevliga, miljöstarka, lättlärda med rätt motivation som man lätt kan köra bruks med om man vill. kanske inte en hund om man planerar att tävla, men härliga hundar!

Ja, Broholmer kan nog vara något. Även mellanschnauzer (heter numera bara schnauzer) skulle kunna vara intressant, likaså collie som någon nämnde.

Rhodesian ridgeback skulle kunna vara något för er men de är väldigt speciella och kan vara ganska egensinniga. Tycker som sagt om näsarbete men är ibland rätt svårmotiverade, i synnerhet när det gäller finlir och "lydnadspetigheter" som att sitta rakt och inte snett vid sidan och så vidare.
Behöver en hel del motion och har ofta stor jaktlust.
Vaktar men oftast i hanterbar skala.
Dock får jag säga att mentaliteten kan vara svajig och då är det ingen hit med tanke på att de även har en viss skärpa. Tror att det är på väg att bli bättre, till exempel är det många uppfödare numera som gör MH - men jag blir lite mörkrädd när jag ser vad de sedan avlar på.

Många här skriver väldigt klokt. Tycker många bruksraser är väldigt fina hundar men jag skulle aldrig skaffa en själv - just för att jag inte hinner/orkar "leva, andas och se hund", som #50 skriver.  I alla fall inte just nu. Och då är jag ändå relativt aktiv med min lilla terrier.

Det är väldigt lätt att fastna och tänka utseende när man letar hund, kanske speciellt som förstagångsägare. Det gjorde jag själv. Försök tänka bort utseende, om bara för en stund, och se på mentalitet och rasens ursprung. Välj några raser på basen av det. Sedan kan ni börja kika på utseende, om det fortfarande känns viktigt.

#52, dom har lite urhundsmentalitet, jag har som sagt träffat hundar som varit otroligt stabila och fina. vaktat har dom gjort, men på ett hanterbart vis, dom har kunnat vara lösa utan att dra, men det har legat mycket träning bakom det. tiken som jag jobbade med var precis lagom för mig som gärna tränar hobbylydnad ute och hemma, alltså platsmoment med och utan störning, ligg och sitt still, följa i åttor fot men utan att det ska vara perfekta snygga raka ligg och sitt och defenitivt ingen snygg placering. jag gillar träningen men tävla i lydnad… inte min grej. på den nivån har "min" tik varit kalashärlig och lättmotiverad, men det går inte att tjata på en ridgeback. 

men som du säger, är ridgeback nått är det verkligen att kolla upp avelsmaterialet. det finns mycket skräp! nu tycker jag mig ha läst att ts och ts sambo båda har viss hundvana, så inga rena nybörjare även om jag håller med om att schäfer och dobermann är helt fel om man inte lever för hund!

mer aktiva sällskapshundar kanske skulle kunna vara flatcoated retriever eller airedaleterrier, men då är det aktiva sällskapshundar. däremot skulle jag tycka att man klarar sig långt om man tänker lite hjärngympa och träning varje dag. kan vara godissök på åpromenaden, enkla, lydnadsinspirerade moment med platsliggning, fotgående, trix och liknande. hjärngympa och träning behöver ju inte nödvändigtvis vara en timme på klubben tre dagar i veckan utan kan vävas in vardagen. så gör jag som i perioder inte är jättemotiverad att träna helt fokuserat utan sprider ut det.

Tack för alla tips. Jo jag vet att det är lätt att bli fäst vid utseende och svårt att släppa det. #51 Ridgeback lät intressant och tyckte den var fin också :)

Ska fundera tillsammans med sambon och se vad vi kommer fram till. Är ju inte dags att skaffa hunden imorgon precis :)

#56, jag vet hur det är, var själv inne på dobermann och var till och med och hälsade på uppfödare. ville ha en större, träningsvillig hund att jobba med och dobermann är ju så himla snygga! min sambo hade haft en tidigare också så det låg nära till hands på något vis. när vi väl satte oss ner insåg vi dock att med heltidsjobb, vardagsstress och en stor näve självrannsakan att även om jag var intresserad av att träna lydnad och agility och nosework var det inte en brukshund vi skulle ha. vi skulle ha perioder när livet liksom inte ger plats för hund, och jag vet att jag inte alltid orkar köra 100% utan vill kunna hålla det som ovan, på en skön nivå. ligga på soffan i en hund/människo/katthög och ha filmmaraton och inte ha panik över att hunden bara har fått lite trixträning på hela veckan förutom promenaderna. vi fann vår kompromiss i en staffe. perfekt hund, stor utan att vara stor. på träningarna får vi ofta stora ögon när dom andra med aussies och BC:s inser att vår "lilla" hund (som är lägre än deras) väger 15-16 kg. hon är jätterolig, vill va med oavsett om det är soffmys, noseworktävling eller fjällvandring som står på agendan. man finner sin kompromiss, och jag har hellre en hund som inte ger mig dåligt samvete, än känner att det inte är kul när jag står och släpar klöv och bollar blodflaskor i mörkret i skogen mitt i kallaste november för att hunden måste få jobba.

#48  Ingen frisk normal hund blir en som "bara ligger på soffan" om man behandlar den rätt och aktiverar den regelbundet till att börja med!

Vad gäller utseendet så finns det ju massor med raser av både större Fågelhundar och Vinthundar att titta på, bland dem borde du hitta flera vovvar med de egenskaper du letar efter på en mer lagom nivå än just de intensiva bruksraserna?

Exempel:

Vinthundar - Skotsk hjorthund och Amerikansk hjorthund

Fågelhundar - Ungersk Vizsla, Vorsteh och Weimaraner

Jag sammanfattar vad du sagt för att ge mig själv en lättare översikt. 

Vad är lämpligaste hunden att skaffa om man söker aktivitet, lydnad, lojalitet. Men även sällskapshund som kan vara trygg inne i lugn miljö och inte behöver aktiveras +3 timmar/dag 7 dagar i veckan. 

_-Jag är villig att lägga ner viss tid på träning i bruks, men låter ju som att man inte kan ha mycket till övrigt socialt liv med dessa hundar…  Vill ju kunna lämna hunden hemma ibland nån timme utan att den blir understimulerad och agerar ut. 
_

-Pudlar tycker jag inte alls om utseendemässigt.

-Det jag anser som en "snygg" hund är slank, avlång nos, kort till medel päls.

-Hundraser med nästan platt tryne är inget vi söker efter. Tyckte dock att newfoundland var fin, men undrar hur mycket pälsen behöver vårdas (borstas, klippas osv).

_-Är det alltid att föredra renrasiga hundar?
_(Svarar här direkt, nej, om du tar en omplacering så kan du mycket väl klicka med en blandras, men ta då en omplacering och vuxen, en valp vet du inte vad du får i mentalitet och hälsa på samma vis som en som vuxit klart.)

-Men om vi struntar i utseende, så vill jag ändå ha en medel/stor hund. Lämpliga raser för någon som är aktiv (men ändå har ett jobb att sköta :P)? Golden retriever, Broholmer, Newfoundland… Kom gärna med förslag. Jag vill inte ha en lat hund som bara ligger på soffan heller… :)

-Vi vill ha en stor hund, alltså i liknande mått som nämnda raser. Det får absolut vara en aktiv hund. Låter som att det är väldigt mycket man behöver lägga ner på en brukshund. Hur det ska gå ihop med jobb och annat som man vill göra i det sociala livet förstår jag inte…

-----

Om vi brainstormar så måste jag visa dig hur en nedrakad storpudel ser ut. Du har troligen bara sett utställningsfrisyrer men som träningskompis och pudlarna fäller inte. Det finns en anledning till att de väljs som cirkushundar. :) Mycket läraktiga, aktiva, men chill om ni blir sjuka eller skaffar barn. 

Första vita: http://www.poodleforum.com/attachments/poodle-grooming/9124d1271695163-poodle-top-knot-shaved-20close.jpg

andra vita. Påminner om en smal labbe eller hur? https://samuelstory.files.wordpress.com/2009/09/499041663_yv6sy-s-s-after-sx1.jpg

Kroppsform under all päls på storpudeln. http://1.bp.blogspot.com/-ILLVFoEWdag/UD_9SKEGP-I/AAAAAAAAAmg/8gfPvAQ7Z9k/s640/11-hairless-shaved-poodle-reese-standard-spoo-sporting-kennel-clip.png

svart: http://4.bp.blogspot.com/_a3_vVs1AZH4/TSHQF7XcI-I/AAAAAAAAAd4/SPSosP7QR6M/s600/LilithDecHaircut_Dec2010.jpg

Jämför den vita nedklippta pudeln med den vita dobermannen. http://assets.dornob.com/wp-content/uploads/2013/12/large-dog-bed-architect-pets.jpg

Nåja. För att fortsätta på aktiva och arbetsvilja men barnvänliga (även om ni inte skaffar så kanske era vänner gör och då är det skönare att ta med hunden om den är snäll mot barnen). Kolla in:

- Flatcoated retriever

- Labrador från aktiva linjer med bra leder på föräldrarna

- Storpudel 

- Collie, långhår eller korthår. Var försiktig med höfter, ögon och rädslor.

- Bearded Collie, nedklippt

- Portugisisk vattenhund, nedklippt.

- Airedaleterrier är troligen inte ett utseende du gillar, men det är en terrier som använts inom det militära och är absolut en aktiv träningskompis.

- ny welsh springer spaniel? Eller annan spaniel?

Jag vill påpeka att många molosserraser (njuffe, leonberger, etc) har ledproblem och newfoundland och berner sennen är extremt varma på sommaren och blir därför en riktig slöfock. Om du vill ha en aktiv kompis så känns molosser för osäkert kort. De fäller kopiösa mängder päls med. Jag tror inte det är vad du söker. Grand danois kan funka men de lever inte väldigt länge och har rätt stark jaktinstinkt.

Dalmatiner och rhodesian ridgeback har också en del jaktlust. Sett dalmatiner som både är will to please och som dont give a damn så kan nog vara svårt kort att satsa på. 

Vinthundar brukar vara svårmotiverade för träning, urhundar likaså. Så Akita gillar du nog, men de är inte lydiga och lojala på det vis du söker. 

Om du kan vara flexibel på storlek så rekommenderar jag mittelspitz (jag tränade min som en blådåre med milpromenader, cykelturer, spår, lydnadsträning, apportering av dummy och uppletande av föremål, m.m. för att han skulle vara harmonisk och de har i princip ingen broms gällande ork), japansk spets, finsk lapphund, svensk lapphund, papillon, shetland sheepdog. 

Raser som jag inte vet tillräckligt om för att luta åt ena eller andra hållet är curly coated retriever, chesapeake bay retriever, bouvier des flandres är förvisso en brukshund men jag har hört att de är en brukshund "light". tibetansk mastiff, hovawart (stavning?), och vit herdehund. De är väldigt lika schäfrar men sägs vara lite enklare även om de fortfarande kräver att få jobba fysiskt och psykiskt men törs inte säga säkert. Mudi vet jag inte tillräckligt om heller men de kräver också en del. Lapsk vallhund är en till som kräver en hel del och som jag inte vet om det kan funka för er eller ej. Man kan få in en hel del träning under en promenad med lite fantasi för att göra promenaden mer "krävande" och utmanande för hunden. 

Sammanfattning: Om man bara kollar det jag fetade i dina texter så passar det storpudel på pricken om man klipper ned dom. Men jag tror flatte kan vara ett bra val med. De är riktigt aktiva och kan rent av bli lite FÖR mycket aktiva och "tramsiga". Om du vill ha en hund som är chill när man reser så är labbe eller golden från aktiva linjer med bra leder bättre val. Hurvida curly coated retriever eller vit herde funkar för er vet jag inte. 

Ha i åtanke att det är mycket lättare att ta en hund som är lite mindre aktiv än det man söker och träna upp hunden att klara mer, än det är att skaffa något som kräver extremt mycket och man ska jobba, kanske blir sjuk, eller blir med barn eller separerar så man plötsligt inte har samma möjligheter och tider längre för hunden och kan tvingas sälja hunden man fäst sig vid. 

Jag har sett folk med riktigt lydiga och samarbetsvilliga wiemaraner, vorsteh, ungersk viszla, Münsterländer,  mfl men dessa raser brukar behöva jaga för att må bra. Tollare sägs vara retrievervärldens border collie och kräva extremt mycket så tror inte den är på listan heller. Amstaff skrev jag inte upp för du ville ha slanka hundar. 

Det är vad min hjärna kunde klämma ut. Missade säkert många bra förslag. Tror absolut att när tiden är inne så kanske ni hittar en omplacering (svensk är du snäll, är så många svenska hundar som söker hem och många importer riskerar att dra in sjukdomar och parasiter sverige inte har nu) och det är mycket enklare att känna om det klickar eller inte om hunden är färdigvuxen och kanske redan är ensamtränad och rumsren? Annars behöver man flera månaders träning för att lära valpen att vara ensam. I början är det en bebis som inte kan vara ensam överhuvudtaget och jag ensamtränade inte min chinese crested förrän han var runt 6 månader och naturligt ville bryta sig ifrån mig och kom in i den underbara tonårstiden då man ena stunden älskar ihjäl hunden och andra är blod, svett och tårar och man undrar varför man gav sig in på det egentligen. Tonårstiden varar fram till 2-3 år beroende på ras och då är det så mycket hormoner att de är opålitliga. Kan sticka iväg efter en doft, plötslig dövhet osv så koppel koppel koppel koppel eller långlina. Lita aldrig på en unghund är mitt tips. Se upp med ögonsjukdomar, dåliga höfter, armbågar, knän, rädslor och stress. 

(vet inte när jag loggar in nästa gång så om ni svarar mitt inlägg så är det inte säkert att jag ser det. Men ville lägga in min synpunkt.)

#59 Skulle vilja påstå att collie kräver +3 timmar aktivering /dag. Kanske inte långhår från utställnings kennlar iof..

Tack för bra info #59! Ska läsa på dessa raser.

Läst om att större hundar t. ex grand danois och irländsk varghund inte når så hög ålder (6-7år). Vad jag läst om dem är att bara de tränas som valp rätt så är de "lätta" som mogen hund. Tråkigt med kort livslängd dock… Men oavsett så kanske en så pass enorm hund är för mycket som förstagångshund?

#61 dem är trevliga hundar men inte direkt så aktiva, det går att träna dem men dem är inte så snabba som andra raser :)
+ mycket sjukdomsproblem förutom dem korta livslängden.

#61 Irländare & grandis kan vara en bra förstahund, min kompis grandis är 14+ så man ska aldrig säga aldrig!
Det viktiga är att ni engagerar er nog att gå på ordentliga kurser, så ni inte står det med en 90kgs grandis som gör utfall mot andra hundar eller dyl.

Har du tittat på Bernersennen? Känner 3st gosiga, aningen lata men lydiga hundar som har lätt för atg lära sig om man har köttbullar med sig ;)

Tycker Dalmatiner passar perfekt!

Väldigt positiva hundar som älskar allt och alla. Vill alltid vara nära, ligger helst på dig i soffan. 
Väldigt lugna inomhus, full rulle utomhus.
Lätta att ha lösa, låg jaktinstinkt. 
Arbetsvilliga och lättlärda.

#65 finns tyvärr mycket mentala problem inom rasen, en bra dalmatiner ska vara som du beskriver men alla är inte det tyvärr, finns många dåliga individer som omplaceras pga att ägaren inte klarar av när dem får "fel" mentalitet :/

#58, Vizsla,  Vorsteh och Weimaraner är rena jakthundar och passar knappast till det liv som TS skriver om.

TS: Jag skrev ett inlägg om ridgeback på ett annat forum, klistrar in det här om du fortfarande är intresserad av rasen 🙂.

Rhodesian ridgeback ligger mig varmt om hjärtat men jag är inte säker på om det någonsin blir en ny.
Mina 12 år med Mulen - som givetvis inte hette Mulen egentligen utan Ilona - lärde mig ofantligt mycket om hundar, mentalitet och hundträning men det kostade bokstavligen blod, svett och tårar (och en hel del pengar i form av kurser och instrukörer av olika slag).
Nu är ju långt ifrån alla ridgebacks lika svåra som hon var och hon var definitivt inte som en RR ska vara - men tyvärr är det inte helt ovanligt med en del av hennes drag.

Jag tror visserligen att mentaliteten är på väg att bli bättre men det tar förstås ett antal generationer att få igenom en verklig förändring - och framför allt domare, uppfödare och valpköpare som tar problemen på allvar och inte agerar strutsar och sticker huvudet i sanden.

Allt fler uppfödare gör MH eller BPH vilket givetvis är jättebra, men jag blir lite mörkrädd när jag ser vad de sedan avlar vidare på.
Att RR sällan leker, interagerar och kampar på MH är väl en sak, trots att det ÄR en lekfull hund så förstår de ofta inte vitsen med att kampa med just den människan just då, men att man ser ganska mycket rädslor - och än värre, dålig förmåga att avreagera, får mig faktiskt bekymrad.
Ett MH säger naturligtvis långt ifrån allt om en hund och dess mentalitet men det ger i alla fall en fingervisning.

Ridgeback är lite för vacker för sitt eget bästa, de ÄR otroligt eleganta och vackra och dessutom väldigt charmiga, men de drar ibland till sig fel typ av folk - och dessutom avlas det mycket på utställningsresultat och det är knappast någon hemlighet vad jag tycker om det, oavsett ras

.

Rasen skall vara reserverad och älskar inte alla, men en bra RR är ointresserad av främmade, absolut inte rädd!
Med tanke på att en ridgeback skall våga jaga och ställa ett lejon (däremot inte döda det som många tror) så skall de definitivt inte vara några mesproppar men samtidigt är det viktigt att de skall ha självbevarelsedrift - en dumdristig RR lär inte klara sig länge i skarpt läge.
Det här har dock slagit lite fel och det är som sagt inte ovanligt med rädslor, främst sociala, jag upplever dem oftare som mer miljöstarka.
I kombination med skärpan som rasen ofta har så är det ingen hit.

Med det sagt så vill jag också säga att rasen har många bra sidor och

givetvis

har inte alla mentala problem, långt därifrån, men de förekommer och det är viktigt att man är medveten om det.

En ridgeback är en personlig, speciell, egensinnig och otroligt charmig hund som inte alltid funkar som "alla andra hundar".
Vill man ha en hund som lyder minsta vink och jobbar bara för att du ber om det så bör man se sig om efter en annan ras men är man beredd på att man får tänka till lite extra och jobba på att motivera hunden så kan man hamna rätt.
Det är oftast ingen hund som gillar "traggelträning" och det kan vara svårt att få dem att inse vitsen med att till exempel sitta rakt vid sidan - det räcker väl med att man sitter?!
Tävlingslydnad är alltså inte rasens starka sida, då brukar de funka mycket bättre till mer självständigt arbete som spår, sök och upplet.
De är lättlärda - men bara när de själva vill.
Trots det så behöver de en hel del aktivering, framför allt fysiskt men även mentalt. Svårigheten kan vara att de inte alltid tycker att ditt val av aktivering är det bästa, det är roligare att jaga rådjur eller springa efter cyklar…
Dock tror jag att nyare metoder av träning funkar mycket bättre på en ridgeback - du kan aldrig TA ledarskapet utan du får FÖRTJÄNA det (om man nu överhuvudtaget skall använda ordet "ledarskap"). Annars får du förmodligen en hund som struntar i dig för den tycker inte att du är värd att lyssnas på.

Rasen har jakt i sig, enligt en del är tikarna värre än hanarna. Många anser även att tikarna ofta är "vassare" än hanarna som är lite mer godmodiga.

Med tanke på att en RR är både snabb och uthållig vill det till att man tränar inkallning ordentligt redan från början, inte för att det är ok att någon hund jagar på egen hand men med en RRs kapacitet kan det gå illa.

Vakt har de som sagt också men den brukar vara kontrollerbar med normal uppfostran. Man känner sig trygg med en RR, något jag onekligen kan sakna när jag går med de dumsnälla labradorerna…

De skäller ganska sällan, däremot har många ridgebacks diverse olika ljud för sig, beroende på vilket humör de är på, och när de leker - i synnerhet med rasfränder - så kan det låta som om det är fullt slagsmål med rena avgrundsvrål men de har bara kul.
De har ofta ganska tuffa lekar och "brottas" gärna vilket inte alla raser uppskattar men de gillar även springlekar.
Hur de funkar med andra hundar tycker jag är rätt individuellt. De ska egentligen funka i flock, när de jagar brukar de vara flera stycken som samarbetar, men det är ingen självklarhet.
Viktigt med ordentlig socialisering med andra ord.

En ridgeback är för det mesta en väldigt mysig hund, de tycker om att gosa - med folk de känner, andra göre sig icke besvär - och ligger ofta tätt intill, helst under täcket.

Är det pissväder så ligger de hellre framför brasan och när vi var i fjällen hitade jag flera gånger min hund liggandes inne i bastun strax efter att vi lämnat den .
De flesta uppskattar ett täcke på vintern, Mulen skulle förmodligen helst ha haft en heltäckande dunoverall med bara slitsar för ögonen.

Hälsan är rätt ok, för att vara en sturvuxen ras så är HD/ED-statistiken bra (och lätt att kolla på Hund- eller Avelsdata). Svårare då med lite luddigare diagnoser som hals- och magproblem som inte är jätteovanligt. Fråga runt hur det är på den punkten!

Rasen dras också med sjukdomen dermoid sinus som är en medfödd missbildning. Köper man av en seriös uppfödare behöver man dock inte tänka på detta då drabbade valpar upptäcks och avlivas direkt vid födseln (vilket man för all del kan tycka vad man vill om).
Det föds även valpar utan ridge, är man inte intresserad av utställning eller avel ser jag inget hinder att man köper en sådan valp då det är en ren utseendegrej.

Skulle jag köpa en ridgeback igen så skulle jag snegla på Bondinos kennel, hon har inte kullar särskilt ofta men är utan tvekan den som lyckats bäst med att meritera sina hundar om man räknar arbetsmeriter. Rasens första (och enda?) SeBCH och dessutom ett par SeLCH, det är enormt bra jobbat!

Jag skulle vara petnoga med mentaliteten och inte bara gå efter vad uppfödaren säger utan vilja se svart på vitt att hundarna verkligen är stabila, helst via MH/BPH men även att träffa dem och eventuella släktingar.
Vore det min första RR skulle jag dessutom välja en uppfödare som har stor erfarenhet av rasen och som det klickar med - en kunnig och engagerad uppfödare är guld värd!

Med valpen skulle jag vara noga med belönings- och lekträning, INKALLNING och kontakt - det är en självständig hund som ofta anser att den klarar sig bra på egen tass - och socialisering med både två- och fyrbenta. Det där gäller väl i och för sig de flesta raser men jag tycker att det är extra viktigt med en ridgeback.

Som sammanfattning kan jag säga att Rhodesian ridgeback är en vacker, speciell och charmig ras som inte alltid gör som man tänkt men är en mycket lojal bästa vän .
I rätt händer kan den bli en mycket trevlig hund och familjemedlem men hos fel person finns risken att den utvecklar mindre trevliga sidor.
Är man säker på att det är rätt ras: köp en och få en vän för livet - är man osäker så avstå och välj en annan ras.

Sådär, slutsvamlat för ikväll

#66 Det är inte sant. Dalmatiner med dålig mentalitet är VÄLDIGT ovanligt nu för tiden. Aveln hade en dipp för några år sedan, men är betydligt bättre nu. Jag har Dalmatiner själv och rör mig i dalmatinerkretsar, har aldrig träffat någon med dåligt psyke.

#69 och jag är av en helt annan åsikt, träffat många dalmatiner genom jobbet och på hundklubben, dem är lätt stressade, nervösa och har andra problem. Även om aveln är bättre nu är det en bra bit kvar…

Får sätta oss ner och bolla lite vad vi söker och vad rasen kan ge oss.

Ska kolla med olika uppfödare av Dobermann också vad de tycker.

#70 Fast stressad och nervös kan ha en del med uppfostran och träning o göra också. Man måste passivitetsträna och socialträna rasen en del. Min är en omplacering som har extremt hög förväntan just för att han aldrig har blivit passivitetstränad. 

Jag tycker dalmatinern är en ras värd att kolla på för TS, man kan besöka olika uppfödare och se hur deras hundar fungerar.

Nu har jag inte läst igenom alla inlägg. Men har tre aktiva brukshundar varav en schäfer. Vi går 5 km på morgonen, rastning mitt på dagen. Milen efter jobbet/ joggingtur (varannan dag, vintertid drag) samt det mentala bitarna, lydnad, spår ex. Det viktiga är självklart att hundem får stimulans. Men det viktigaste egentligen är att kunna kontrollera / handskas med de starka drifterna och egenskaperna som finns där, lyckas hålla ihop hunden och kunna styra den i de situationer som dyker upp.

#59
Tibetansk mastiff, skarp boskapsväktare. Ingen bra förstahund någonstans, innehar knappt någon will to please utan är självständiga hundar som agerar ensamma.
Lojala ja, men de ska vakta gård & djur - inte lulla runt på en lydnadsplan.
Hovawart - Inget jag skulle rekommendera.
Inte särskilt stor ras i Sverige, men med en otrolig vaktlust. Jag skulle vilja påstå att hus med  gård behövs, eftersom de säger till ordentligt när det kommer någon - som de gårdsväktare de är.
Brukshundar ja & är riktigt roliga att jobba med. Men kräver mer än vad TS har att erbjuda.

Summa kardemumma, knappast några hundar för TS.