Jag har stött på rådjur när varit ute och gått med föräldrarnas hund. Dock var det bara jag som märkte dom. Trots att dom var nära kände hon inte av dom, och då är hon ändå jakthund. 😂

Älg har jag stött på när jag gått själv som sprang några meter framför mig. Vart lite rädd då eftersom var en med kalv och har ju hört att dom kan vara ilskna.  Björn vill jag inte ens tänka på att möta, fy. 😮

Ja fy, en älgko med kalv klarar jag mig ganska bra utan jag med! Jättefina djur, så länge dom är på ett bra avstånd eller om man sitter i bilen. ;) Jag skulle nog bli helt paralyserad av skräck om jag skulle möta en björn. Då dör jag hellre i hjärtattack än björnattack!

Rådjur har vi många av och dom vill hundarna gärna jaga efter, så för enkelhetens skull har jag oftast hundarna kopplade. Lodjur finns i trakten som tydligen inte alls är särskilt skygg, men själv har jag ännu inte sett till den. Älg har jag mest stött på till häst och då har det blivit livat värre (min häst gillar inte älg).

Dock har jag precis som du funderat flera gånger vad som skulle hända om man mötte en björn, skulle nog inte vara så kul! Mina hundar skäller på typ allt och alla och det är ju svårt att veta om det skulle skrämma bort björnen eller reta upp den. Så jag är bara glad så länge jag slipper möta nån nalle i skogen.

Bara stött på hare och rådjur, rådjuret med min förra jycke och han fick tokmongoryck och ville nog helst mörda det stackars djuret. Hare har ingen av dom brytt sig om.

Rådjur och älg, relativt ofta (fast jag bor i en storstad, men det gör väl att de är mindre skygga).
Är mest rädd för gris vilket ännu så länge inte finns här - fördelen med att bo på en ö - men skall flytta snart så då blir det rätt läskigt. Där skall eventuellt även finnas varg men jag är mer rädd för vildsvin faktiskt.

Rådjur, älg, dov och kronhjort, vildsvin plus det vanliga småviltet. Nu har vi varg här också, men vi har bara stött på spår, inte själva djuret. Kalla har mycket jakt i sig, så hon går inte lös i skogen, men gris är ju det som man tänker på, men de gånger jag har sett gris har vinden varit rätt och de har inte upptäckt oss. Sambon och Kalla har sprungit igenom en vildsvinsflock, men det gick bra. Sambons puls var lite högre än vanligt bara;)

I somras mötte vi älg och det var ju lite läskigt för att Kalla skällde, men den struntade i oss och det gör de ju allra oftast, viltet. De är räddare för oss än vad vi är för dem. Jag tycker inte att det är hållbart att gå runt och vara rädd, däremot så ska man ha respekt för viltet och lär man sig så mycket man kan om dem så man kan  ha lite känsla för var och när man riskerar att springa på dem.

Jag tänker inte alls på det när jag är ute. De flesta djur är mycket räddare för oss än vi är för dom så de har nog stuckit långt innan vi fått chans och se dom. Men ligger vinden rätt och man skulle råka klampa rakt in i en älg blir det väl lite jobbigt men eftersom att det är så liten chans att det skulle hända behöver man nog inte vara orolig :) beroende på vart man bor förstods.

Många gånger - dock älg, rådjur, ekorrar, lo och rävar, så har haft turen att slippa svin och andra ''monster''

Men av de jag träffat är ekorrarna helt klart värst!

Jag har mött älg,rådjur,harar,rävar,vildsvin och diverse fåglar. Alla har flytt när vi kommit och gått häftigaste var när vi mötte stor flock vildsvin med ungar varpå alla sprang åt olika håll med svanarna rakt upp 😃 var mycket tät ung granskog därmed fick jag huka mig för se alla svinen 😉

Händer lite då och då, mest rådjur och älg, mina föräldrar stötte på en ungvarg som var på genom vandring dock men hunden upptäckte inte att det var en varg mitt ute på ett gärde utan strosade i sin egna värld. Mamma såg dock till att hon fick koppel på sig väldigt snabbt.

Tack för att ni delar med er! :) Ja gris är nog det jag är mest orolig för också då det finns väldigt mycket av dom här ute. Men jag funderar på om man kanske kan införskaffa sig en bjällra eller dylikt att ha på jackan/hunden. Då hör dom oss nog långt före och hinner sticka. Hur fina djuren än är så ser jag helst att jag är ensam när jag går i skogen :)

Där jag bor finns mycket vildsvin periodvis, mycket rådjur och mycket älg. Jag se kanske en älg per år och en hel del rådjur - vildsvinen har jag aldrig sett, bara sett spåren efter dom 😉

Är inte rädd för vilt, för dom är till 99,99% räddare för mig än jag för dom.

Vi har stött på rådjur på våra promenader och gör ganska ofta. En gång mötte vi ett vildsvin, vi brukar gå på en cykelbana där det är skog på ena sidan och åker på andra sidan och då kom vildsvinet från skogen och skulle gå över till andra sidan bara några meter framför oss. Jag blev jätterädd och lyfte upp min hund och vände och började gå åt andra hållet. Vildsvinet gick efter oss en bit men gick ut på åkern sen och försvann. Vi har ganska mycket vilt hemma hos oss och man kan se både räv och rådjur väldigt ofta men det var första gången jag såg ett vildsvin.

Passa dig för vildsvin… De är riktigt vidriga.

Vi har stött på hare, kanin, ekorre, rådjur, älg. Älgen var med en blivande, ställande jakthund. Hon gömde sig bakom mina ben. Hon blev aldrig jakthund…

Hare - Hunden satt i "sitt stanna kvar" och jag är 15 meter ifrån honom. Då springer en hare förbi 1-2 meter ifrån honom ;) Hunden; "Matte, det är en hare där, men jag sitter kvar här va? "

Rådjur - Hunden är lös i skogen, 5 meter framför oss dyker det upp 3 rådjur. Hunden kollar på dem och tar några steg emot dem. Jag: "Nääee". Hunden går tillbaka till mig och går nån meter ifrån mig medan rådjuren skuttar iväg. 

Hund utan jaktinstinkt ❤️

Här på Gotland finns ju varken björn, älg eller varg. Vildsvin finns det dock, men inget vi har stödd på :O som tur är!

Undviker man att gå ut i gryning eller skymning så är risken inte lika stor att man stöter ihop med något vilt.

Är du väldigt oroliga kan du köpa typ ett överfalls alarm, som också skrämmer bort djur.  http://bestbuysweden.com/produkt/Overfallslarm-ljudalarm-schrill

Träffat på det mesta.
Pinscherjäkeln jagade upp en råbock på mig som sprang över mig, som tur är så gick det bra med oss alla tre.

När jag tränade en amstaff så gick vi in i en älgko med kalv, mammaälg blev lite småsur men travade iväg efter att ha blängt lite på oss.

Har även sett spår av varg när jag varit iväg, men inte stött på någon ännu.
Ibland får man syn på lite vildsvin men de är duktiga på att fly så fort dem hör oss. 

Räv & grävling finns det också mycket av & man får korsa grytmarker ibland, labben  i sina unga år stack ner nosen i ett gryt - snacka om sur grävling.

En älgko med kalv mätte vi mitt inne i byn en gång när vi gick med ena hunden lös. Han blev skiträdd och började tokskälla ;) Jag ropade åt sambon att ta fast honom då jag först trodde det var en stor rottis lös ^^ Konstigt nog har vi inte mött några djur när vi gått i skogen :)

En vän till mig mötte vildsvin när hon var ute och red. Svinen började jaga hästarna men tack vare att ena hästen sparkade bakut mot ett av dem lyckades de skrämma bort dem. Just att de sprang efter så stora djur som hästar skrämmer mig, det är dessutom ett område där jag brukar gå med hundarna. Har sett mycket spår men aldrig stött på dem, dock hört ett som grymtade runt utanför tältet när vi tältade där och ena hunden har rest ragg en gång när vi var där. Det finns även ett vargrevir i närheten där, men ärligt talat är jag mer rädd för vildsvinen.

Jag har stött på Björn med två ungar ! På skidspåret där jag bor och är ca 200 meter från bebyggelse! Det började med att jag hörde en tyst hundvisselpipa , tänkte då koppla mina två hundar , men tänkte Ärsh jag ser väl ! Efter ca 200 meter springer ena min tik in i skogen och ska skita . Då inser jag att hon ser något och tittar och samma håll och samma millisekund som jag går syn på björnhonan med ungarna hoppar min tik bak och skäller av osäkerhet och hoppar mot och skäller två tre ggr till då är björnen ca 15-20 meter ifrån oss , och jag hunden och björnarna står i en triangel ! Min andra tik står brevis mig ! Jag skriker allt vad jag har HIT för att få med mig hunden som kommer direkt medans jag vänder på klacken och springer , samtidigt inser jag att min unghund blev rädd och stack åt fel håll , tur nog kom hon tillbaka nästan direkt ! Björnatna stod blixtstilla och jag vet inte vad som hade hänt om hundarna sprungit fram ! Pch idag har jag grava problem att gå i skogen och kan inte njuta ens en sekund pga av rädsla ! Detta var två år sedan nu :(

Nä fy farao, #21. Björnmöte är min stora skräck (då vildsvin inte finns här).

Jag har stött på en massa vilt i skogarna där jag bor. Inga björnar har jag sett (tror inte de finns här) men både räv, hare, grävling, vildsvin, rådjur, dov- och kronhjort och även älg. 

Som "värst" sprang min förra hund (dvärg pudel) efter både hare och rådjur och skulle gärna spåra dem. Speciellt ifall de sprang förbi förhållandevis nära. Annars inga problem med honom direkt. Han kunde även försöka jaga efter tranor och gäss (även när de flög iväg för höjer man bara blicken så kan man fortfarande se dem och följa efter…). De värsta var när han var ung sen lärde han sig med åldern att det inte var okej.

Mina hundar idag, 2 shelties, spårar gärna men bryr sig faktiskt inte om dem när de ser dem på nära håll. Spännand att titta på men inget man springer efter! Senast för ett par dagar sen sprang det förbi två kronhjortar ca 25-50 meter framför mig och hundarna och min äldsta på 5 år kikar på dem nyfiket men stannar när han upptäcker dem. Min yngsta som är strax över året stannar också till och kikar nyfiket, tittar sen tillbaka mot mig som för att säga "titta vad jag hittat!" När hjortarna sen skuttat över vägen så fortsätter mina hundar i samma lugna takt som innan. När vi når stället där hjortarna sprang så spårar killarna lite grann som för att poängtera "här sprang dem!" och sen var det inge mer med det!

Rådjur möter vi nästan varje gång vi är i skogen. De går alltid lösa, många gånger märker de dem inte ens och annars så kommer de alltid när jag ropar oavsett om de ser rådjur.

Mest udda var nog när det mitt under ett canicross-pass dök ner en gigantisk uggla typ 10 meter framför oss där vi kom i full kareta och slet med sig en helt enorm huggorm som låg precis mitt på grusvägen och som jag inte sett. Den ugglan räddade oss troligtvis undan ett veterinär- och läkarbesök. Allvar reagerade inte, han hade för mycket spring i benen för att hjärnan skulle hänga med.
En annan gång körde vi platsliggning på en gräsplätt när det plötsligt kommer en näbbmus och lägger sig på Allvars rumpa. Hann tyvärr inte fota den, men Allvar köpte att den låg där. Eller så märkte han inget. Fullt fokus på godiset på gräset framför nosen, haha! Grävlingar har vi blivit jagade av, skabbrävar har följt efter oss.

Ibland när vi går över broarna här hemma kan det skutta ut (vad jag tror är) minkar som ska ta sig från ena sidan till den andra - fast med väldigt taskig tajming. Mitt framför nosen på Allvar som mest ser ut som ett frågetecken.
Rådjur, harar, vildkaniner, älg och gris tillhör nästan dagliga inslag, men Allvar bryr sig inte. Visst tycker han att det luktar både gott och intressant, men han lyssnar bra på inkallningen i de lägena och det är bara att kalla in och koppla. Däremot kan jag villigt erkänna att jag varken vill möta älgarna här i skogarna eller vildsvinen som varje vinter rör sig in i byn och är halvtama (dvs orädda och farliga).

Vildsvin och varg finns inte där jag promenerar, men är däremot livrädd för björn. Älg kan man ju klättra upp i ett träd om man stöter på, vet dock inte hur lätt det skulle vara att klättra med 14 sprattlande kilo på ena armen 😮 Är rätt säker på att min hund skulle vilja jaga/leka/hälsa på allt vi stöter på, enda gången han söker skydd hos matte är om han stöter på en ettrig Jack russel eller chihuahua… 

Stöter vi på en arg björn eller älg någon gång så skulle jag nog släppa lös min hund, han skulle inte precis hjälpa mig i situationen och han är fruktansvärt snabb så han skulle nog kunna fly undan ifall han blev jagad.

Corinne: Matte de ser sååå stora ut, de där Älgarna, Rådjuren och Viltsvinen… matte jag är rädd vi gååår… matte vi gååår nu jag är rädd! Hararna är söta men nääää…

Sheila: Matte jag vill jag vill jag vill vill vill jaga de där djuren! De är såå fiina och springer, snälla matte får jag jag jaga dem? Matte snäääällaaaa…

Vi har träffat på de mesta förutom Björn, Lo och Järv. Sheila skriker bokstavligen när hon ser vilt så hon skrämmer stackarna och Corinne är livädd. ;)

Jag har stött på björn två gånger på promenad men min donna. Första gången var det en ungbjörn, stigarna jag går på finns det en del som slås ihop i ett vägkors och i skogen brukar jag låta hunden gå som hon vill så hon är oftast en bra bit framför mig. 

Så jag kommer till en sån där korsning där stigarna kommer från samma håll men olika delar i skogen och slås ihop till en. Min hund är en brun labrador och går långt framför mig medans jag letar svamp. Så tittar jag upp bara för att se vart hon är, registrerar något brunt lunkande och tittar bort igen innan min hjärna kopplar ihop att den där bruna var ganska stor och hade ingen svans heller. Så jag tittar upp igen och jodå, där lunkar det en björn bara några meter framför mig och min hund som har sett björnen står bara i spåret som ett fån och kikar. Björnen gjorde oss inget dock utan lät hunden smita tillbaka till mig (bara tittade lite nyfiket). Visst var man lite skakis men rädd för att gå i skogen blev jag aldrig.

Andra gången var vi inprincip hemma men jag tänkte att jag skulle gå till boden och hämta in ved när jag ändå var ute, när jag kommer till långsidan på vårt hus så ser jag en stooor björnkropp som nosar och har sig i gräsmattan, så jag backar långsamt och (tacka gudarna för tyst hund) tar med hunden in. När vi kommit in så kollar vi ut genom fönstret och visst är björnen kvar, ståendes mot min klädstång kliar han ryggen för fulla muggar. Visst var det jätte gulligt men klädstången var det inte mycket kvar av när han var klar med den. 

Det är väll mina "värsta historier" sen har vi mött på älg på avstånd och en massa små vilt men det är inget vi har behövt oroa oss för.

Just det! Varg har vi stött på, med Bernhard. Han såg knappt den…

Jag har stött på rådjur, hjort och älg.

Rådjuren och hjortarna bryr jag mig inte om då de är så rädda för hundar och springer sin väg direkt. Min hund skallar och är okontrollerbar i 20 minuter (minst) efter att han sett rådjur och hjort >.<

Har mött 2 älgar en gång som sprang över vägen och då höll jag Lucas (min hund) för munnen och backade långsamt för att jag inte ville att de skulle se oss och känna sig trängda. De såg oss inte som tur var men jag vill inte möta älg igen, då de är så stora och starka djur.

Har som tur är undkommit att stöta på vildsvin och björn och varg finns vanligtvis inte här nere. =)

Hade jag mött vildsvin hade jag tagit min hund och kutat iväg. Att släppa honom lös hade nog bara slutat i en tragedi eftersom han är så tänd på vilt och han är ingen tränad jakthund så han vet inte att vildsvin är farliga.

Träffat främst hare och hel del ren i skogarna med norrbottenspetsen lös, hon blir väldig intresserad men då hon vet att det är promenad och inte jakt så struntar hon i djuret snabbt eller så kan jag bara säga hennes namn.

Rådjur, hjort, hare, fåglar (t.ex. havsörn och fasan) och ekorre ser vi ofta och nära. Älg, räv, mink, grävling mer sällan och längre ifrån. Vildsvin har vi bara sett från bil och ev. hört klampande/vrålande utanför när vi hyrde en liten stuga (skräckupplevelse, vovven såg ut som hon sett ett spöke!). Det brukar vara uppbökat i vissa skogar vi går i och har hört brak/knak länge in i skogen, vet inte vad detta har varit. Skulle inte vilja träffa på dessa och björn är ju mardrömmen! :P Lodjur är vackra och blyga djur, skulle vilja möta och fotografera! Även varg. Men då vill jag ju helst inte ha vovven med mig.
Chicas reaktion på vilt är spåra, vill jaga och leka (tror jag??). Gnällknorrar som när hon ser en katt, hon älskar katter och vill vara BFF med alla… Tar en stund innan hon går normalt i koppel igen. Djuren vi mött har flytt eller stått kvar och tittat. Vi tränar viltspår och hoppas hon snart lugnar sig lite och förstår att "jakt" sker på mina order. :-)
Jag vet inte hur jag skulle reagera vid möte med stort djur.. kort koppel och försöka behålla lugnet. Vad gör man sen om djuret är kvar?? Finns många teorier: spela död, springa, gå lugnt eller försöka skrämma djuret genom att göra sig stor/högljudd. Vad är rätt egentligen om det nu finns något rätt?

Glömde ett till djur, bäver har vi mycket av där jag bor.

Kopierar ett svar jag skrev i en annan tråd.

Gården där jag är uppvuxen på hade vi alltid björn och varg inpå husknuten även järv och lo, flera gånger vi såg spår och avföring alldeles vid hagarna åt hästarna samt bakom hundgården. Man har också sett en flock röra sig 30 meter ifrån gården, även om jag aldrig sett varg i vilt tillstånd så tycker jag det är mäktigt.

Min pappa var en flitig jägare då och hade alltid hund med sig, en av få som anser att det är på egen risk man släpper ut hunden och att man faktiskt får räkna med att saker kan hända. 

Jag själv anser det inte vara otäckt med varg eller björn och har alltid gått långt ut i skogen på egen hand både med och utan hund, även ridit långt ut. Men sen är jag "van" deras närvaro också och där vi bodde så var inte vargarna så trängd som dom är på många ställen idag, därav deras vistelse i husområden.

Anser att ett av de farligaste du kan möta är en älgko med kalv. Vargen håller sig normalt undan, björnen hör du oftast inte förren den är påväg ifrån dig, men älgkon - hua, den är inte att leka med!

Jag undrar också vad man som "hundförare" bör göra, framför allt vid björnmöte. Liksom TS är jag rädd för att min hund skulle skälla och reta upp den. Brr.

Vi pratade om det här med möten med vilt i skolan idag och tydligen ska man prata lugnt och gå tillbaks exakt samma väg som man gick, för då har man inte stött på björnen innan och därmed inte orsakat någon skada ifrån björnens perspektiv, det var först när du gjorde något "dumt"(ex. närmat dig ett bo) som björnen visade sig och varnade, om man kan förklara det så?

#35 Ett av det bästa att göra när du är ute och går är att prata för dig själv, gärna lite högre än normalt. På så vis upptäcker djuren dig innan du upptäcker dom och drar sig därefter undan innan de blir upptäckta, skulle exempelvis en björn kliva ut rakt framför dig så är det "bara" att försöka backa ifrån och vara så lugn och försiktig som möjligt. Att vända ryggen till kan orsaka jaktbeteende likväl som att gå undan/backa för fort samt så kan man få björnen att anfalla om man gör något som kan antas hotfullt. Gå samma väg tillbaka, ingen omväg. Ställer den sig upp så är det oftast för att få bättre överblick, inte för att anfalla. Sedan gör björnar många gånger ett utfall innan de gör ett riktigt anfall, detta för att skrämma bort dig. Undvik ögonkontakt då det är utmanande för många djur.
Vistas man i område med björn så bör hunden alltid hållas kopplad, många hundar utsätter sin ägare för direkt livsfara när de är okopplade vid björnmöte.
Oavsett uppfostran så vet man inte hur ens hund reagerar vid sådana här möten, sedan ger en extremt bra uppfostran/lydnad ingen garanti alls för att hunden ska sköta sig så det är bara dumt att chansa.

På varg ska man göra sig så stor som möjligt och försöka skrämma den genom att ropa och springa emot den, skulle den mot förmodan angripa så är det att slå tillbaka som gäller. Slå och sparka som en idiot, rent ut sagt.