Roxy - Att inte springa utanför tomten om någon kommer, utan stanna när jag säger det, vilket vi tränar på hela tiden.

Lillan - få henne mindre osäker kring nya människor

Impulskontroll, det kommer vi alltid kämpa med.

Navdi- tre bokstäver, nämligen Hit! Funkar skitbra när hon går på lina eller i rastgård, men damen fattar när hon är helt lös och springer då åt det hållet nosen pekar. Det är typiskt för AH, så det drar inte direkt ner mitt självförtroende, om än det höjer mitt blodtryck.

Lilla Pi- inga problem alls, så länge det inte regnar eller är blött på marken. 

Don Casper- tja, han kan "give me five" nu efter 5 år, det är också det enda hans lilla funktionsodugliga hjärna lyckats ta in.

Skvallerträningen! Ibland tror jag att vi har fått stora framsteg, och sen… 2 års tid har vi tränat på det här. nu. Tur att han är söt, Lillfjösen 😡

Hm, att inte sjunga morgonsång varje gång vi kliver upp. Dessvärre misslyckas vi alltid då min sambo alltid börjar sjunga med henne..

Bakdelskontroll haha… Enzo välter hellre över än rör på bakdelen ibland, så det är det svåraste just nu. :P

Intressant att läsa alltid kul att prata med fler hundägare:) 

Är det någon som tränat skotträdsla? 

vi håller på och har nästan fått bort skotträdslan helt på våran hund där är jag väldigt stolt över både oss själva och våran hund för där har vi gjort otroliga framsteg:)

är rastmatte åt två st.

Django: gå fint och inte bita i kopplet kan tillägga att han är 11 månader.

Billie: hon är väldigt osäker med andra hundar, vilket vi jobbar med extremt.

#7 Vi har tränat det en del. Han var rädd för smällare och så förut, men nu kan vi vara i närheten av en skjutbana när dem har övning utan problem. :)

#2 Samma här, impulskontroll är oerhört svårt plus att vi inte har lyckats få till ett stoppkommando och/eller inkallning. Hunden är numera 4,5 år och vi tränar på även om intensiteten går i vågor.

Min hund är väldigt egen av sig det som normalt sätt kanske är enklare att träna är svårare för oss och det som är svårare är enklare känns det som han är lixom lite tvärt om men de gör inget för jag har aldrig haft ett så starkt band till någon hund förut som jag har nu:)

Inkallning har vi svårt med. Men nu är ju min kille bara 8 månader och är min första hund. Så vi kommer nog hitta något ännu svårare senare i livet ;)

Skotträdslan hr vi det svårt med.

Skvallerträning/hundmöten.

Min hund är väldigt enkel i vardagen och har alltid varit, aldrig direkt tränat vardagslydnad. Men jag köpte henne för att träna o tävla och tja.. Tävla kommer vi nog aldrig göra för det får bara plats en sak i hennes hjärna. Antingen sitt eller ligg. Inte båda delarna, och absolut inte något nytt!

Att inte hoppa på en när han blir glad.. inte för att det är så jobbigt för oss, men mindre kul när han gör det på andra som inte tycker om det. Sen drar han alltid när vi är på nya ställen. Blir bättre efter en stund, men i början blir man tokig. Sen är han orolig i bilen. Han är 15 månader, men allt annat i vardagen funkar kanon. Hundmöten var jobbiga när han var yngre, men nu går det också superbra!

Det där med hoppandet tyckte jag också var lite krångligt faktiskt tills jag insåg att det inte handlade om att uppfostra hunden utan att man måste vara bestämd och tydlig mot dom som besöker en för det var i vårat fall 90% dom som skapade hoppandet genom att spela upp hunden.

Håller med om koppelträningen. Inget problem slår det, vi har hållt på i dryga året nu.

Jo vet hur det känns våran hund är dessutom riktigt  och går från tanke till handling på en sekund dessutom är han stark som en oxe och envis som synden när han bestämt sig men vi jobbar vidare. Metoden stanna och invänta kontakt och slakt koppel är iallafall helt värdelös i vårt fall så den metoden ger jag inte mycket för. Har börjat träna mer att gå runt lyckstolpar, träd, vika av åt olika håll och att lixom försöka lura hunden att han måste vara fokuserad på mig för att komma dit han vill och det verkar ge ett bättre resultat faktiskt. men sen ska de ju tränas in i alla miljöer också och i stan bland mycket folk och lukter är det mycket svårare. Så nu ska jag försöka träna in det så det sitter 100% i hem kommunen och sen när det gör det ska jag börja träna i stan.

Men jag tror att vissa hundar är bra mycket svårare att koppelträna en vissa andra. Har men till exempel en amstaff så är nog den generellt  svårare att koppelträna en en schäfer dels för att den både är envis och såpass kvick och omgivningsintresserad. Fast jag tycker ändå amstaffen är en underbar hundras och en av mina favoriter. :)

Hundmöten och rumsrenhet.

Att sluta hoppa på mig och andra. >_< Fortfarande inte lyckats.

För Nelson är det hundmöten och att inte skälla när hundar går förbi utanför huset. 

För Tali, den nya valpen som bara bott här i några dagar, visar det sig att ögonkontakt är jättesvårt! Koppelgående är hon en hejare på, rumsrenheten finns väl nästan där, lös är hon jätteduktig på att vara, inkallning, sitt namn och vänta har hon lärt sig efter bara två dagar. Men jag kan fortfarande inte få henne att titta på mig!

#21 Om folk bara kunde fatta att de skulle lägga sig ner i marknivå så hundarna kunde hälsa ordentligt, så skulle ju det problemet vara löst. 😎

#19 Visst är det så. Tror att det är lite rasbundet med. Cocker spaniels är ju smått kända för att vara ena riktiga dragare i kopplet. Suck. Men men, min kille är så fin annars och väger som tur bara 14-15 kg, så jag överlever :).

Koncentrationen är riktigt svår vissa dagar. Hjärnan totallåser sig och han fattar absolut ingenting. Och när det ska gruffas på folk och fjantas med att gå bakom mina ben eller på fel sida, han är så fruktansvärt löjlig ibland så jag blir alldeles matt.

#23 Haha nä största problemet är att jag har så svårt att gå när jag har en vertikal grävlingräv framför benen hela tiden, och en liten svart ekorre bakom mig. xD Alla träningssätt jag haft innan har misslyckats så just nu går jag bara och väntar på att de ska mogna lite ungefär.

Vardagen är att dom ska gå som en flock på promenaden  då med Millie närmast mig,Enja i mitten och Donna mot kanten detta för slippa koppeltrassel. 

Tränar vi så är det Enja som har svårt med störning ute, Donna att våga ta ut svängen mer från/bort från mig. Millie har vi inte lagt mycket krut i träning än mer än gå fint,kontakt mm

Sen min började gå på kortison och är hungrig jämt, är det att han ständigt letar (och tyvärr hittar då och då) matrester… Annars är han faktiskt rätt enkel, även om han hemskt gärna hälsar på folk i hissen - men det är verkligen inte hela världen ;)

Den där sabla ensamhetsträningen.

Ehm, väldigt mycket haha. Hundmöten (går dock bättre nu) Skällandet Ensamhetsträningen Hoppa på folk som kommer

Att han inte ska skälla på allt som går att skälla på..

Passiviteten.

Att inte äta ALLT hon ser! Livrädd för att det någon gång är något farligt hon får i sig och det slutar illa.

Inget är särskilt svårt så länge man kan honom, med mig fungerar han klockrent.
Skulle en främling ta sig en promenad med honom kanske han skulle beskrivits som en riktig problemhund..

Rätt så svårt att förklara, men min kille är väldigt mycket hund och kräver en hundvan förare, först då kan han bete sig.

Koppelgåendet, i halsband som vi använt tidigare blev han helt låst och sele funkar inte pga mina dåliga axlar, nu har vi bytt till VGW-sele och det har blivit en enorm skillnad även om det går långsamt fram 🙂

hehe min lärde sig dra i vgw bältet på 20 minuter och han har till och med börjat lyckas dra sönder det. och den där halvvolten hunden skulle göra när den drog har jag aldrig fått se… men nu börjar han bli duktig i koppel och ett vanligt halsband har jobbat stenhårt senaste tiden och varit super konsekvent, men det är inte 100% än